Vad trivs du bäst med?
Ensam med andra, gruppbostad, del i lägenhet med andra?
Stad eller land?
Hur vill du bo?

Ensam.
Stad, i lugnt område (pseudoland).
Du är extremt otydlig, så sista frågan besvaras med "lägenhet". Om tolkningen gick hem.

jag trivs bra när jag har boendestöd. Jag bor i ett litet hus på min fars tomt.

Stad.
Hyresrätt.
Ensam.

Precis som jag bor, avsides på landsbygden.

Jag skulle vilja bo i en större stad. Jag vill bo ensam och i en lägenhet. Hyresrätt eller bostadsrätt spelar ingen roll känslomässigt, men kanske ekonomiskt.

Nu bor jag i egen villa i en mindre stad tillsammans med man och två barn. Jag bidar min tid tills ungarna är stora och flyttar ut.
Sen så...

Jag bor i en villa i ett lugnt villaområde, men ändå med närheten till stan.
Kan faktiskt inte tänka mig nåt bättre.
Trivs med egen trädgård (även om snöskottning är drygt).
Skulle ALDRIG vilja bo i lägenhet igen.
Och nu när vi blir en liten familj till sommaren är det ju perfekt!

Har funkat bäst alen eller särbo.

På landet i egen stuga om sommaren, lägenhet i stad vintertid.

Med närhet till cykelvägar, eller gles trafik och nära till en stad. Om man får välja, ett mildare klimat pga hälsoproblem...

awkward skrev:Jag skulle vilja bo i en större stad. Jag vill bo ensam och i en lägenhet. Hyresrätt eller bostadsrätt spelar ingen roll känslomässigt, men kanske ekonomiskt.

Nu bor jag i egen villa i en mindre stad tillsammans med man och två barn. Jag bidar min tid tills ungarna är stora och flyttar ut.

Vet din man om att du kickar ut honom, när ungarna stuckit eller fattade jag fel, förlåt i så fall, men man kan ju vara särbo, så lever många...

Lägenhet med så små krav som möjligt på hur jag lever. Detta i en medelstor stad nära till de väsentliga affärerna och andra inrättningarna men utan storstadens mellankoli och stress. Närområdet får gärna vara fint och lugnt men viktigare att mataffärerna inte är för långt bort.

Det allra viktigaste är att det erbjuder möjlighet att vara ifred, både ute och inne. Tystnad, frisk luft och fri sikt åtminstone åt ett håll.

Därutöver är det bra om det är ett rimligt avstånd till en större stad med ett hyfsat kulturutbud.

Jag vill bo i ett mindre hus med sambon lite utanför centrum och nära natur.Jag bor i en hyresrätt nära stan och nära skog med sambo.Huset är en dröm med min inkomst.Men lite längre ifrån grannarna hade varit trevligt.Dock är det ok och jag trivs relativt bra ändå.Sedan är han inte överens om min dröm riktigt men finns nog en medelväg at ta.

Jag har alltid haft alternativet en sunkig lägenhet i storstaden eller ett hus på landet. Det ultimata hade varit att flytta huset till storstaden... min lägenhet är så lyhörd och jag tycker aldrig man får det där lugnet och ensamheten som i ett hus.

Bullz skrev:Jag har alltid haft alternativet en sunkig lägenhet i storstaden eller ett hus på landet. Det ultimata hade varit att flytta huset till storstaden...

Men då blir det löjligt dyrt.

hus på landet för egen del tillsammans med min hund hade varit drömmen men har inte råd med det.

Huggorm skrev:

Bullz skrev:Jag har alltid haft alternativet en sunkig lägenhet i storstaden eller ett hus på landet. Det ultimata hade varit att flytta huset till storstaden...

Men då blir det löjligt dyrt.

Precis, det är ju inget jag planerat direkt. Skulle möjligtvis kunna tänka mig typ nåt radhus också. Eller om jag ska hålla mig till min "prisklass" en lägenhet som inte är så lyhörd som min nuvarande är. Hör allt från grannen bredvid. Dock är jag glad över att inneha ett boende öht i detta land.

Stad, helst storstad
Hyresrätt
Med man och katt

Tyvärr bor jag i en pytteliten stad men har ju det andra i alla fall.

Hyresrätt
Storstad
Singelhushåll t.v.

Sen vill jag gärna att det ska vara lyhört och mycket ljud omkring mig så att jag fortsätta träna bort min ljudkänslighet.

Mortalis skrev:Hyresrätt
Storstad
Singelhushåll t.v.

Sen vill jag gärna att det ska vara lyhört och mycket ljud omkring mig så att jag fortsätta träna bort min ljudkänslighet.

Går det verkligen att träna bort?

Huggorm skrev:Går det verkligen att träna bort?

Vet inte vad oddsen är men för mig gick det till slut. Fast det tog fem år och var nog det jobbigaste jag gjort i mitt liv.

Jag bor med mina hyresgäster som blivit mina vänner.
Jag handplockar dom så att vi passar ihop.
Ser till att vi passar ihop.
En trea vi umgås och hjälps åt.
Ibland har jag varit särbo.
Jag har ibland gäster från hela värden.

Bott i fosterhem min fostermor hade ofta spännande gäster då hon spelade balalajka samt var med i en bokklubb.

Därför har jag roomies idag!
Min livstil

Faktum:
Storstad, lägenhet/hyresrätt och däri ensam.

Så lär det (till 99,99 %) förbli också.

Trivs och trivs? ...

Det är bäst så helt enkelt. I stort sett perfekt på det sättet.

När jag blir stor (aldrig) vill jag bo i Tyskland. Förmodligen i Berlin.
Jag varierar mellan vad jag föredrar: ibland vill jag bo ensam och ibland vill jag bo med andra.

Vad jag trivs bäst med.. Tror att jag skulle trivas rätt bra att bo i kollektiv, men sånt verkar samtidigt kunna vara rätt ostabilt med folk som kommer och går hela tiden, och vill ju även kunna vara mer själv ibland. Men att bo själv trivs jag ännu mindre med, och trivs inte så bra med att alltid bo på samma plats heller men tycker samtidigt inte alls om att flytta.

Så jag tror att det som jag skulle trivas allra bäst med vore att bo själv, men sådär kanske 75-80% av tiden hälsa på och bo hos någon annan/andra eller ha någon annan/andra som bodde hos mej.