Hej på er

Jag är ny medlem men har smygläst trådar här ibland, nu vänder jag mig till er för att ni förhoppningsvis förstår hur jag känner. Någon annan i min närhet gör inte det tyvärr.

Kort och gott - jag fick bland annat diagnoserna Asperger och ADHD när jag var runt 13 år hos BUP, är idag 23 så det var ju några år sedan.

Fram tills nu så har jag egentligen klarat mig utan någon vidare hjälp eller medicinering. Efter gymnasiet gick jag en YH-utbildning som varade i två år med en IT-relaterad inriktning. Efter praktik och jobb som "supporttekniker" så kände jag kanske inte helt att det var något för mig. Mest troligt så var det support delen som skrämde bort mig(sedan har it-branschen hunnit förändras lite under tiden och blivit mer och mer inriktad på det sociala livet och "högt i tak" "många bollar i luften" etc vilket också har skrämt bort mig lite).

Hur som helst. Sedan fick jag ett erbjudande om anställning i en butik som jag faktiskt tackade ja till trots att jag visste vad det innebar. Det var nämligen så att jag trodde att jag skulle kunna få möjlighet att träna upp min sociala förmåga vilket var synd att påstå. Det hela slutade med att jag mådde dåligt(ångest, magproblem etc på grund av social stress m.m) av att jobba som "säljare" och var nära på att säga upp mig, till slut fick blev det en tjänst ledig på lagret där jag nu jobbar sedan två år tillbaka. Jobbet i sig passar mig ganska bra, men det har kantats av sina problem.

Dels så har det blivit lite små missförstånd ibland och chefer kan vara på mig vid "utvecklingssamtal" och tycka till om både det ena och det andra som egentligen inte har med något att göra. För att göra en redan lång historia kortare så slutade det hela med att jag lyckades gå ner från heltid till deltid förra året och bestämde mig för att bara göra mitt jobb - varken mer eller mindre. Givetvis har mina chefer vart på mig igen och tyckt att "det räcker inte att bara göra sitt jobb - därför sätter vi det lägsta betyget på dig". Mitt faktiska jobb som jag gör enligt mina arbetsbeskrivningar var det inget alls att anmärka på - men det faktum att jag inte gör MER än det jag är anställd till passar tydligen inte. Till exempel kom chefen med förslag att jag borde tagit mig an schemaläggningen för alla på lagret.

Nu har dom kommit med ytterligare ett genidrag att vi på lagret skall vara schemalagda X antal timmar varje vecka ute i butiken - något som ni kan gissa att jag inte alls blev glad över. För att visa lite välvilja så välkomnade jag först förslaget såklart och sa att det var värt ett försök. När jag sedan kände att det inte gick på grund av magont och andra stressymptom så bad jag under ett par dagar att slippa vara ute i butiken vilket skapade kaos av någon outgrundlig anledning och även ett samtal med chef som förklarade att det inte gick.

Jag har inte tagit upp allt som varit, men ni förstår säkert - aspergare är inte gjorda för butiksmiljö och nu känner jag att jag mår sämre än någonsin. Sedan ett halvår tillbaka har jag känt mig ganska nedstämd och glädjelös - men nu har det blivit värre i och med att jag återigen tvingas vara ute i en bullrig butiksmiljö - när det nästan egentligen är "illa nog" att jag tvingas vara social med ~50 kollegor om dagen.

En bra förmån jag har via jobbet är X antal kostnadsfria samtal med en psykoterapeut som jag nu bokat tid med men jag vet inte riktigt om det kan ge mig något och därför passar jag även på att vända mig till er och undrar detsamma:

Då jag aldrig tidigare har behövt hjälp - finns fortfarande hjälp för mig att få? Tänker på till exempel LSS - vad det nu än kan vara för typ av hjälp. Kan det vara värt att be om medicinering för att se om det kan hjälpa mig?

I vilket fall som helst så var det skönt att få skriva av sig lite och hoppas på lite förståelse hos någon här, dessvärre så har jag bara NT's i min närhet och de har tyvärr ingen förståelse för mig alls vilket gör att det känns ännu mer desperat.


Moderator Sjuckert: Flyttade tråden från Övriga Aspergerfrågor.

Har du möjlighet att söka något annat jobb?

Hej, och välkommen hit.

Jag inledde mitt sk. "vuxna" liv med lite arbetslöshet och har haft ett par kortare a-kasse-avstickare senare, men i stort sett har jag alltid jobbat eller pluggat. Det har gått ...sådär, med jobben, framför allt.

Jag kommer nog behöva göra ett uppehåll från den bransch jag jobbar i och jobba med något annat ett tag.

RbeeR skrev:Dels så har det blivit lite små missförstånd ibland

(Självförvållade?) Missförstånd är jag konstant utsatt för. Det är ganska påfrestande. Men man vänjer sig, eller något?

RbeeR skrev:jag lyckades gå ner från heltid till deltid förra året

Jag jobbar, självvalt, deltid också. Det har varit ett litet lyft i alla fall. Jag orkar göra rätt mycket mer på fritiden, framför allt.

RbeeR skrev:aspergare är inte gjorda för butiksmiljö

Det låter riktigt jobbigt att jobba som säljare och att inte chefen/företaget kan låta dig jobba på lagret. Jag lider med dig.

RbeeR skrev: finns fortfarande hjälp för mig att få? Tänker på till exempel LSS

Det där vet jag ingenting om, än, tyvärr. Men det finns nog andra här som har koll på det.

plåtmonster skrev:Har du möjlighet att söka något annat jobb?

Jodå jag söker och letar så gott jag kan! Om det är något jag verkligen vill så är det att komma ifrån min nuvarande arbetsplats.

hearnothing skrev:Hej, och välkommen hit.

Jag inledde mitt sk. "vuxna" liv med lite arbetslöshet och har haft ett par kortare a-kasse-avstickare senare, men i stort sett har jag alltid jobbat eller pluggat. Det har gått ...sådär, med jobben, framför allt.

Jag kommer nog behöva göra ett uppehåll från den bransch jag jobbar i och jobba med något annat ett tag.

RbeeR skrev:Dels så har det blivit lite små missförstånd ibland

(Självförvållade?) Missförstånd är jag konstant utsatt för. Det är ganska påfrestande. Men man vänjer sig, eller något?

RbeeR skrev:jag lyckades gå ner från heltid till deltid förra året

Jag jobbar, självvalt, deltid också. Det har varit ett litet lyft i alla fall. Jag orkar göra rätt mycket mer på fritiden, framför allt.

RbeeR skrev:aspergare är inte gjorda för butiksmiljö

Det låter riktigt jobbigt att jobba som säljare och att inte chefen/företaget kan låta dig jobba på lagret. Jag lider med dig.

RbeeR skrev: finns fortfarande hjälp för mig att få? Tänker på till exempel LSS

Det där vet jag ingenting om, än, tyvärr. Men det finns nog andra här som har koll på det.

Att gå ner till deltid var det bästa jag gjorde, men att bli "utkastad" från lagret till butiken de X antal timmarna gör det lika illa igen. Att möta alla kunder i den bullriga miljö vi har, med musik på det dessutom dränerar verkligen hela min energi.

Jag gick in med tanken att jag skulle bli bättre på att hantera det sociala - istället så blev jag bättre på att hålla stressen och känslorna inom mig, vilket gör att jag mår ännu sämre.

Tyvärr så känns det ju som att antalet aspie-vänliga jobb minskar markant för varje år som går

Den hjälp du borde kunna få är aktivitetsersättning på deltid, just för att du inte orkar arbeta mer. Men då krävs det ett läkarintyg, som FK godkänner.

RBeeR skrev:Dels så har det blivit lite små missförstånd ibland och chefer kan vara på mig vid "utvecklingssamtal" och tycka till om både det ena och det andra som egentligen inte har med något att göra. För att göra en redan lång historia kortare så slutade det hela med att jag lyckades gå ner från heltid till deltid förra året och bestämde mig för att bara göra mitt jobb - varken mer eller mindre. Givetvis har mina chefer vart på mig igen och tyckt att "det räcker inte att bara göra sitt jobb - därför sätter vi det lägsta betyget på dig". Mitt faktiska jobb som jag gör enligt mina arbetsbeskrivningar var det inget alls att anmärka på - men det faktum att jag inte gör MER än det jag är anställd till passar tydligen inte. Till exempel kom chefen med förslag att jag borde tagit mig an schemaläggningen för alla på lagret.

Vad är det cheferna tycker att du ska göra mer? Ständigt bli bättre, ständigt utöka dina arbetsuppgifter, alltid vara positiv till alla förändringar? Eller bara vara mer social?

Det jag kände när jag jobbade var "det är aldrig nog". Även om jag skötte mina arbetsuppgifter så borde jag sett gladare ut och dessutom borde det gått snabbare.

Tror du att det skulle hjälpa att berätta om din diagnos? Att den innebär att du helt enkelt inte klarar av att stå i butiken, att det stressar dig så att du blir sjuk, och att du därför jobbar bättre på lagret hela tiden. Det är förstås en risk att cheferna då tycker är en sämre arbetskraft eftersom du inte är flexibel, och att de därför gör sitt bästa att bli av med dig.

Förutom att berätta om din diagnos så kan jag bara tycka att det bästa är att hitta ett nytt jobb. Om det är mycket svårt att hitta ett jobb som inte kräver att du ska vara social, så skulle du kunna gå till arbetsförmedlingen och begära en handläggare för just sådana som har AS. Denne handläggare skulle då kunna leta efter ett lämpligt arbete för dig, men då blir det kanske med lönebidrag för arbetsgivaren.

LSS kan bara ge dig daglig verksamhet utan lön, det förutsätter att du har aktivitetsersättning från FK.

RbeeR skrev:Tyvärr så känns det ju som att antalet aspie-vänliga jobb minskar markant för varje år som går

IT-branschen är relativt aspie-vänlig tror jag. Där finns det nog ganska gott om folk med AS. Mina empiriska undersökningar stödjer den tesen i alla fall. Jag har jobbat i IT-branschen själv länge men är ganska trött på det nu, i och för sig.

Minnesanteckning till mig själv: undvik allt som har med riskkapital att göra i framtiden.

Alien skrev:Den hjälp du borde kunna få är aktivitetsersättning på deltid, just för att du inte orkar arbeta mer. Men då krävs det ett läkarintyg, som FK godkänner.

RBeeR skrev:Dels så har det blivit lite små missförstånd ibland och chefer kan vara på mig vid "utvecklingssamtal" och tycka till om både det ena och det andra som egentligen inte har med något att göra. För att göra en redan lång historia kortare så slutade det hela med att jag lyckades gå ner från heltid till deltid förra året och bestämde mig för att bara göra mitt jobb - varken mer eller mindre. Givetvis har mina chefer vart på mig igen och tyckt att "det räcker inte att bara göra sitt jobb - därför sätter vi det lägsta betyget på dig". Mitt faktiska jobb som jag gör enligt mina arbetsbeskrivningar var det inget alls att anmärka på - men det faktum att jag inte gör MER än det jag är anställd till passar tydligen inte. Till exempel kom chefen med förslag att jag borde tagit mig an schemaläggningen för alla på lagret.

Vad är det cheferna tycker att du ska göra mer? Ständigt bli bättre, ständigt utöka dina arbetsuppgifter, alltid vara positiv till alla förändringar? Eller bara vara mer social?

Det jag kände när jag jobbade var "det är aldrig nog". Även om jag skötte mina arbetsuppgifter så borde jag sett gladare ut och dessutom borde det gått snabbare.

Tror du att det skulle hjälpa att berätta om din diagnos? Att den innebär att du helt enkelt inte klarar av att stå i butiken, att det stressar dig så att du blir sjuk, och att du därför jobbar bättre på lagret hela tiden. Det är förstås en risk att cheferna då tycker är en sämre arbetskraft eftersom du inte är flexibel, och att de därför gör sitt bästa att bli av med dig.

Förutom att berätta om din diagnos så kan jag bara tycka att det bästa är att hitta ett nytt jobb. Om det är mycket svårt att hitta ett jobb som inte kräver att du ska vara social, så skulle du kunna gå till arbetsförmedlingen och begära en handläggare för just sådana som har AS. Denne handläggare skulle då kunna leta efter ett lämpligt arbete för dig, men då blir det kanske med lönebidrag för arbetsgivaren.

LSS kan bara ge dig daglig verksamhet utan lön, det förutsätter att du har aktivitetsersättning från FK.

Tack för svar.

Dels så är det saker som att ständigt utöka arbetsuppgifter, bli bättre och framför allt ALLTID vara positiv till alla förändringar eller vad det nu än kan vara. Det är en väldigt speciell företagskultur där även att ifrågasätta på rätt sätt med rätt ordval kan räknas som "attitydproblem" av cheferna ibland.

Det som har skapat främst ångest hos mig nu är ju just det att cheferna tycker det är ett genidrag att ta ut mig och de övriga från lagret i butiken också. Vi är ju ändå inte anställda som säljare eller något annat utan som specifikt lagerarbetare(ganska stor organisation). Det känns lite som att dom försöker be en vaktmästare på en skola att undervisa i Svenska eller något i den stilen.

Tack för informationen om LSS, då kanske det inte är något för mig ändå. Hur som helst ska jag börja hos min psykoterapeut(tror jag det var han kallade sig själv, det är ju en hel djungel med alla sådana begrepp) nästa vecka. Jag tror kanske inte att det kommer ge mig så jättemycket men det kanske kan vara tillräckligt att få prata ut med en neutral person om det hela.

RbeeR skrev:Dels så har det blivit lite små missförstånd ibland och chefer kan vara på mig vid "utvecklingssamtal" och tycka till om både det ena och det andra som egentligen inte har med något att göra. För att göra en redan lång historia kortare så slutade det hela med att jag lyckades gå ner från heltid till deltid förra året och bestämde mig för att bara göra mitt jobb - varken mer eller mindre. Givetvis har mina chefer vart på mig igen och tyckt att "det räcker inte att bara göra sitt jobb - därför sätter vi det lägsta betyget på dig". Mitt faktiska jobb som jag gör enligt mina arbetsbeskrivningar var det inget alls att anmärka på - men det faktum att jag inte gör MER än det jag är anställd till passar tydligen inte. Till exempel kom chefen med förslag att jag borde tagit mig an schemaläggningen för alla på lagret.

Sådana där utvecklingssamtal har blivit 'uppstressningssamtal' numera, den vackra tanken hur det skulle vara inspirerande och utvecklande är borta, numera får man mest uppsträckningar och nedsättande korrektioner från många chefer, som gör att man mest har ångest och mår dåligt inför dessa onödiga samtal och tanken man kan ha till nya idéer och förslag är det många år sedan jag slutade med för det ledde bara till att jag fick det sämre. Man ska bara svara svävande och helst bara svar ja och nej, det är enklast så...

antonius skrev:Sådana där utvecklingssamtal har blivit 'uppstressningssamtal' numera

Ja. Vilket mög, och det blir allt vanligare med du-får-sparken-samtal i Sverige nu misstänker jag.

antonius skrev:Man ska bara svara svävande och helst bara svar ja och nej, det är enklast så...

... så är det ja.

hearnothing skrev:Minnesanteckning till mig själv: undvik allt som har med riskkapital att göra i framtiden.

Varför då?

(hur länge är länge förresten?)

hearnothing skrev:så är det ja.

Är lite synd för det hade kunna vara ett fint redskap att bolla idéer och ta fram smidigare arbetsmodeller, men tyvärr blev det ett verktyg för arbetsledare att sabla ner personalen med och visa vem som bestämmer, tror att det hade varit bättre och kanske fungerat om man hade haft med sig en representant från facket t ex, då faller deras taktik, men då blir det väl som ett vanligt personalmöte iaf...

antonius skrev:Sådana där utvecklingssamtal har blivit 'uppstressningssamtal' numera, den vackra tanken hur det skulle vara inspirerande och utvecklande är borta, numera får man mest uppsträckningar och nedsättande korrektioner från många chefer, som gör att man mest har ångest och mår dåligt inför dessa onödiga samtal och tanken man kan ha till nya idéer och förslag är det många år sedan jag slutade med för det ledde bara till att jag fick det sämre. Man ska bara svara svävande och helst bara svar ja och nej, det är enklast så...

Det håller jag verkligen med om. Även fast jag egentligen har försökt bry mig i det stora hela om vad som sägs på sådana möten så är det svårt att undvika att känna sig lite stressad och lite ledsen av dom.

Jag anser att om jag gör mitt jobb bra och enligt de arbetsbeskrivningar som finns så skall det inte finnas något att klanka ner på - vist jag kanske inte får superbetyg men knappast lägsta. Istället så är det inte ens godkänt att bara göra sitt jobb. Det cheferna fikar efter är ju mer att man ska göra massa saker utöver sitt arbete - saker man alltså inte egentligen får betalt för.

Varje gång de tar upp fler arbetsuppgifter kan du ju alltid ta upp lönen?

Finns det någon chef eller någon från facket du kan berätta om din diagnos för? Har du en fast anställning? Om du är fast anställd ska arbetsgivaren göra vissa rimliga anpassningar för att det ska fungera för dig. Att du ska slippa vara i butiken låter jätterimligt och inte särskilt krångligt för arbetsgivaren.

Laika skrev:Finns det någon chef eller någon från facket du kan berätta om din diagnos för? Har du en fast anställning? Om du är fast anställd ska arbetsgivaren göra vissa rimliga anpassningar för att det ska fungera för dig. Att du ska slippa vara i butiken låter jätterimligt och inte särskilt krångligt för arbetsgivaren.

Jag vet inte om jag riktigt vågar berätta om min diagnos för min chef(er). Lyckligtvis är jag fast anställd, men i den annars "hypersociala" miljö vi jobbar i är jag rädd att dom skulle vända om helt och börja jävlas ännu mer tills jag verkligen säger upp mig. Att dessutom ha 8~ chefer i en liten butik gör lätt att det kan snackas mycket, vet en chef så får alla veta och till slut så sprider sig säkert ordet ännu längre. Helt bekväm är jag nog inte vid tanken på att alla ska veta något som egentligen inte rör dom.

Det håller jag med om, tur att jag är med i Handels. Kanske ska ta och kontakta dom först och fråga vad dom tycker om saken och vad jag bör göra.

Att prata med facket är nog en bra strategi. Jag har tur eftersom min chef har en son med aspergers, så chefen förstår och anpassar mina arbetsuppgifter så mycket hon kan. Om cheferna förstår att du har en funktionsnedsättning kan du också få anpassade arbetsuppgifter. Men som sagt, facket är nog ett bra första steg.

Laika skrev:Om cheferna förstår att du har en funktionsnedsättning

Och förstår innebörden samt respekterar den. Annars är det risk för problem.

Laika skrev:Att prata med facket är nog en bra strategi. Jag har tur eftersom min chef har en son med aspergers, så chefen förstår och anpassar mina arbetsuppgifter så mycket hon kan. Om cheferna förstår att du har en funktionsnedsättning kan du också få anpassade arbetsuppgifter. Men som sagt, facket är nog ett bra första steg.

Vet du förresten vilken lag eller andra dokument som säger att arbetsgivaren skall göra vissa rimliga anpassningar? Kan vara bra att ha något mer precist att referera till.

plåtmonster skrev:

Laika skrev:Om cheferna förstår att du har en funktionsnedsättning

Och förstår innebörden samt respekterar den. Annars är det risk för problem.

Exakt! Det är lite detta jag är orolig för. Förstår innebörden tror jag säkert, men det är respekten i sig jag har lite 50/50 vibbar av - därav att jag nog ska samtala med facket först för att förankra det tillräckligt hos dom först och sedan se till att lägga fram det på ett så bra sätt som möjligt. Är jag bara på lagret och jobbar - trots att det är vad jag faktiskt är anställd som just nu så är jag inte i butiken och hjälper till att cheferna får feta bonusar och då är det svårt att få respekt tyvärr. (nåja kanske en överdrift men ni hajar)

Du kanske ska testa lite om facket står på din sida också. Ibland är de lite väl insyltade med arbetsgivaren.

Är du anställd som lagerarbetare, står det så på kontraktet?

Du kan rådfråga facket, din arbetsgivare behöver inte få veta att du pratat med facket om du inte vill att de ska veta.

Det är jättejobbigt när den psykosociala arbetsmiljön är ohållbar. Hur lagar och regler ser ut i ditt fall har jag inte i huvudet, jag kan se om jag hittar något. Ska kolla i lagtexterna.

plåtmonster skrev:Du kanske ska testa lite om facket står på din sida också.

Mina erfarenheter av facket på senare år är väldigt bra. Nu är jag med i Unionen och jag har fått väldigt mycket hjälp av dom nu när jag fick sparken (riskkapital, slut på pengar) i december. Min arbetsgivare ville inte riktigt betala mig så mycket pengar som jag skulle ha i slutlön. Då drog jag in facket och så ordnade det sig rätt omgående.

plåtmonster skrev:Varför då?

Jag mår inte bra av att jobba för riskkapitalister av så många skäl så att jag orkar inte ens gå in på det här. Se ovan för ett skäl.

plåtmonster skrev:(hur länge är länge förresten?)

Nio år. Nu fick jag sparken, igen, i veckan och jag tror inte det kommer bli tio år i IT-branschen.

Dementia skrev:Är du anställd som lagerarbetare, står det så på kontraktet?

Du kan rådfråga facket, din arbetsgivare behöver inte få veta att du pratat med facket om du inte vill att de ska veta.

Det är jättejobbigt när den psykosociala arbetsmiljön är ohållbar. Hur lagar och regler ser ut i ditt fall har jag inte i huvudet, jag kan se om jag hittar något. Ska kolla i lagtexterna.

Åh tack

Jovisst är jag anställt som lagerarbetare. Först blev jag anställd som säljare med ett sådant kontrakt och när jag började jobba på lagret så skev jag på ett nytt kontrakt där det står att tjänsten gäller lagerarbetare.

Tänkte absolut ringa facket och kolla vad dom säger först såklart, men något säger mig att det kan vara bra att ha någon specifik lag eller bestämmelse till hands först då dom kanske inte har med så jättemånga fall som liknar mitt. Vill försöka vara så förberedd som möjligt.

Jag försökte leta efter vad du kan ha för kollektivavtal igårkväll men det verkar svårt att hitta något över huvud taget från Handels som utomstående som inte kan logga in på Handels medlemssidor. Jag hittade ett svårläst inscannat dokument som ser ut som det senaste avtalet för Handels lagerarbetare.

Anledningen till att jag vill titta i kollektivavtalet är att lagen och avtalet kompletterar varandra.

Vet du om du som medlem kommer åt hela avtalet från medlemssidorna?

Dementia skrev:Jag försökte leta efter vad du kan ha för kollektivavtal igårkväll men det verkar svårt att hitta något över huvud taget från Handels som utomstående som inte kan logga in på Handels medlemssidor. Jag hittade ett svårläst inscannat dokument som ser ut som det senaste avtalet för Handels lagerarbetare.

Anledningen till att jag vill titta i kollektivavtalet är att lagen och avtalet kompletterar varandra.

Vet du om du som medlem kommer åt hela avtalet från medlemssidorna?

Det är vanliga handels kollektivavtal jag har. Jag har läst igenom det förut men kan inte minnas att där stod något om anpassade uppgifter eller dylikt vid funktionsnedsättningar. Jag kan ha missat det dock, dokumentet är ju ganska omfattande.

Hur som helst, jag laddade ned det som pdf från min medlemsportal och laddade upp den på minfil.org för nedladdning:
http://minfil.org/2c89hcb2b4/handels-detalj-16-juli-2012_pdf-for-webb-o-dyl_klar.pdf

Du kanske hittar något och tolkar som jag helt har missat!