Anastasia skrev:

Pemer skrev:Är inte den präglingen på *jobba, jobba, jobba* något slags tvångssyndrom om något???

Ja, det tycker jag ! För mig är det iaf nån tvångsmässig grej att man måste jobba och göra rätt för sig hela tiden. Det är ju en sak om man hittar nåt som man gillar, men de flesta jobb är ju ärligt talat rätt tråkiga och hjärndödande. Jag dömer inte andra, men jag har indoktrinerats till att känna mig extremt skyldig och som en dålig människa om jag inte jobbar. Jag hatar det, men så är det.

Framförallt är indoktrineringen SÅ stenhård och konsekvent att man kräver att staten ska ordna jobb åt dem som inget har. Alltså, det är SÅ viktigt att jobba att arbete måste skapas ur intet för att... för att... ja, man ska inte gå hemma och "lata sej". Karensdagar ska förhindra att folk är sjuka och helgdagar dras in. Allt för ARBETET.

Det finns många idéer som är galna i världen, men medborgarlön är en jag skulle vilja prova innan jag förkastar den.

Word!

weasley skrev:Det finns många idéer som är galna i världen, men medborgarlön är en jag skulle vilja prova innan jag förkastar den.

Håller med. I princip.
I praktiken finns inte mycket så många är så rädda för som fullständig jämlikhet (ekonomisk i det här fallet) eller att lita på varandras vilja att göra gott (för att då inte tala om att vänta in den...). Skulle man tvingas införa idén, så skulle man urvattna den till ett sämre system än det nuvarande (som t.ex. Bjäbbis påpekar).

Anastasia skrev:Jag dömer inte andra, men jag har indoktrinerats till att känna mig extremt skyldig och som en dålig människa om jag inte jobbar. Jag hatar det, men så är det.

Det har nog de flesta i Sverige indoktrinerats till. Jag tror att synen på arbete förvrids när det är såpass höga skatter och en känsla av att alla är med och betalar. Det ger svensson rätten att fördöma en p.g.a. av ens oförmåga att göra rätt för sig. Jag mår extremt dåligt av att vara en parasit i.o.m. min känslighet för att bry mig så mycket om vad andra tycker. Det är inte helt befängt att folk bör jobba, jag menar man dränerar ju samhällsapparaturen på resurser dels genom att vara icke-arbetande, att åtnjuta ersättning för ens frånvaro på arbetsmarknaden, att avkräva resurser i form av sjukvård och rabatterade läkemedel. Problemet blir ju mer att min icke-funktion i det här samhället har varit där sen jag började 1:a klass och problemet är där oavsett vad folk tycker och tänker och hur mycket jag blir pressad och tvingad av skola, soc och liknande. Synen på att man ska göra rätt för sig får mig bara att dra mig undan eftersom jag inte kan leverera.

Inger skrev:(Tyvärr tror jag inte skriva på forum och spela datorspel räknas som sysselsättning.)

Jo, men bara av de som utreder LSS-insatser

Kan man inte stänga forumet så att man måste bli medlem för att kunna läsa? Obehagligt att vem-som-helst-i-hela-världen kan hitta vad man skrivit via sökmotorer. Även om man nu är rätt så anonym med nick så iaf, det känns inte så jättekul.

DC skrev:Kan man inte stänga forumet så att man måste bli medlem för att kunna läsa? Obehagligt att vem-som-helst-i-hela-världen kan hitta vad man skrivit via sökmotorer. Även om man nu är rätt så anonym med nick så iaf, det känns inte så jättekul.

Det är därför viktigt att man tänker på vad man skriver här och framförallt tänker på att det man skrivit finns kvar här för alltid.

Man måste vara medlem för att kunna läsa i NFD.

Det var en dansk politiker som sa att de hade för låg arbetslöshet i Danmark. (med tanke på landets ekonomi)

Parvlon skrev:Det var en dansk politiker som sa att de hade för låg arbetslöshet i Danmark. (med tanke på landets ekonomi)

Han syftade förmodligen på Phillipskurvan

Kvasir, det var det säkert. Tack, ska läsa den sidan när jag får tid. Intressant.

Bror Duktig skrev:Man måste vara medlem för att kunna läsa i NFD.

men man måste inte legitimera sig för det... TV-reporten hittade ju mig genom mitt inlägg om aktivitetsersättning... Tror att det var i den här avdelningen...

Nu är TV-inspelningen gjord! Skulle sändas i spetember, både på nyhetern och ev. ett specialprogra a´la Kalla Fakta, uppdrag granskning eller ett helt eget. Det kunde han inte svara på i dagsläget.

Fighterbabe skrev:Nu är TV-inspelningen gjord! Skulle sändas i spetember, både på nyhetern och ev. ett specialprogra a´la Kalla Fakta, uppdrag granskning eller ett helt eget. Det kunde han inte svara på i dagsläget.

Spännande, känns det som det gick bra för dig?

Härligt! Ser fram emot att se det...

Fighterbabe skrev:Nu är TV-inspelningen gjord! Skulle sändas i spetember, både på nyhetern och ev. ett specialprogra a´la Kalla Fakta, uppdrag granskning eller ett helt eget. Det kunde han inte svara på i dagsläget.

Du får meddela när du vet när det sänds!

Aspkvinna skrev:

Fighterbabe skrev:Nu är TV-inspelningen gjord! Skulle sändas i spetember, både på nyhetern och ev. ett specialprogra a´la Kalla Fakta, uppdrag granskning eller ett helt eget. Det kunde han inte svara på i dagsläget.

Spännande, känns det som det gick bra för dig?

Jodå, det tror jag. hade dock inte räknat med att det skulle bli träning idag. Tänkte bara att jag skulle visa några övningar. Haha! De skulle ju filma i tusen olika vinklar också. Men jag fick duscha och byta om innan intervjun iaf.

KrigarSjäl skrev:

Fighterbabe skrev:Nu är TV-inspelningen gjord! Skulle sändas i spetember, både på nyhetern och ev. ett specialprogra a´la Kalla Fakta, uppdrag granskning eller ett helt eget. Det kunde han inte svara på i dagsläget.

Du får meddela när du vet när det sänds!

Ja, det ska jag...

Pemer skrev:Härligt! Ser fram emot att se det...

Förvänta dig inte FÖR mycket

Inger

Att inte göra nånting alls är mycket dåligt. Inte ens om man är sjuk är man ursäktad längre. För att bryta "utanförskapet" som man förväntas lida av så måste man ha "sysselsättning.

Hur har vägen sett ut för er som kommit fram till att alla former av arbetsliv o arbetspraktik inte passar er? Att ni måste avstå detta om ni ö h t ska "kunna ha ett liv"? Att ni blir t ex sjuk (-are), mer utbrända och/eller deprimerade efter varje nytt "misslyckat försök"?

Hur förklarar man detta för ALLA man har kontakt med?

Hur många ggr ska man försöka/öva innan man ger upp?

Tankar emottages tacksamt.

Flinta skrev:

Inger

Att inte göra nånting alls är mycket dåligt. Inte ens om man är sjuk är man ursäktad längre. För att bryta "utanförskapet" som man förväntas lida av så måste man ha "sysselsättning.

Hur har vägen sett ut för er som kommit fram till att alla former av arbetsliv o arbetspraktik inte passar er? Att ni måste avstå detta om ni ö h t ska "kunna ha ett liv"? Att ni blir t ex sjuk (-are), mer utbrända och/eller deprimerade efter varje nytt "misslyckat försök"?

Hur förklarar man detta för ALLA man har kontakt med?

Hur många ggr ska man försöka/öva innan man ger upp?

Tankar emottages tacksamt.

Citerar en kollega när jag slutade och han höll tal. "Som vi alla vet har hon ett antal gånger försökt hitta sig själv men nu tror jag att hon menar allvar med att sätta sig i garderoben för att se vem hon är och jag tror inte att du kommer tillbaka."

Typ så. Det gick bara inte längre hur mycket stöd och överenseende alla hade, jag orkade inte mer.

Det var otroligt smärtsamt och sorgligt och jag storgrät inför alla som kommit men jag visste att nu var det slut.

Aspkvinna skrev:

Flinta skrev:

Inger

Att inte göra nånting alls är mycket dåligt. Inte ens om man är sjuk är man ursäktad längre. För att bryta "utanförskapet" som man förväntas lida av så måste man ha "sysselsättning.

Hur har vägen sett ut för er som kommit fram till att alla former av arbetsliv o arbetspraktik inte passar er? Att ni måste avstå detta om ni ö h t ska "kunna ha ett liv"? Att ni blir t ex sjuk (-are), mer utbrända och/eller deprimerade efter varje nytt "misslyckat försök"?

Hur förklarar man detta för ALLA man har kontakt med?

Hur många ggr ska man försöka/öva innan man ger upp?

Tankar emottages tacksamt.

Citerar en kollega när jag slutade och han höll tal. "Som vi alla vet har hon ett antal gånger försökt hitta sig själv men nu tror jag att hon menar allvar med att sätta sig i garderoben för att se vem hon är och jag tror inte att du kommer tillbaka."
Typ så. Det gick bara inte längre hur mycket stöd och överenseende alla hade, jag orkade inte mer.

Det var otroligt smärtsamt och sorgligt och jag storgrät inför alla som kommit men jag visste att nu var det slut.

Fint och tråkigt på samma gång.

(Många tycker att jag suttit för mkt i garderoben på sistone och behöver komma ut "för att se vem jag är"...) Orkar och vågar mig inte på fler försök (för min eller samhällets skull) känns det som. Frågan e bara hur jag ska acceptera det själv när ingen annan gör det? Hur klarar man att va alltigenom ifrågasatt?

Flinta skrev: Fint och tråkigt på samma gång.

(Många tycker att jag suttit för mkt i garderoben på sistone och behöver komma ut "för att se vem jag är"...) Orkar och vågar mig inte på fler försök (för min eller samhällets skull) känns det som. Frågan e bara hur jag ska acceptera det själv när ingen annan gör det? Hur klarar man att va alltigenom ifrågasatt?

Tack, jag tänker att du du får titta på VEM som tycker? Närstående eller expertis som förstår AS? Människor som inte vet hur det är med en mer allvarlig insikt att ha problem som inte syns men känns, har ibland mycket att säga, men upp med handen och säg "nej tack, jag tror att du har missat något."

Tänk, i en drömvärld, vad skulle du vilja göra? Bara ligga på soffan och läsa i tre månader, ja, försök förmedla att det är det som behövs i dagsläget för att lugna och läka. Och prata med dom bara som du känner förstår och avböj allt samtal ett tag med dom som bara ger dig dåligt samvete!

Aspkvinna skrev:

Flinta skrev: Fint och tråkigt på samma gång.

(Många tycker att jag suttit för mkt i garderoben på sistone och behöver komma ut "för att se vem jag är"...) Orkar och vågar mig inte på fler försök (för min eller samhällets skull) känns det som. Frågan e bara hur jag ska acceptera det själv när ingen annan gör det? Hur klarar man att va alltigenom ifrågasatt?

Tack, jag tänker att du du får titta på VEM som tycker? Närstående eller expertis som förstår AS? Människor som inte vet hur det är med en mer allvarlig insikt att ha problem som inte syns men känns, har ibland mycket att säga, men upp med handen och säg "nej tack, jag tror att du har missat något."

Tänk, i en drömvärld, vad skulle du vilja göra? Bara ligga på soffan och läsa i tre månader, ja, försök förmedla att det är det som behövs i dagsläget för att lugna och läka. Och prata med dom bara som du känner förstår och avböj allt samtal ett tag med dom som bara ger dig dåligt samvete!

Tack för att du delar med dig av dina tankar. Betyder mkt. Problemet är att de flesta professionella jag annars har god kontakt med inte heller förstår eller vill förstå. "Dom vill ju bara mitt bästa..." Men jag ska komma ihåg att vad tydligare med att förmedla VAD JAG BEHÖVER.