KrigarSjäl skrev:

Savanten Svante skrev:Carolina Gynning mfl hade väl spökskrivare? Om nån får betalt för att skriva en bok åt henne då är väl inte HON författare mer än att JAG är bilkontruktör för att nån har byggt en bil åt mig? Jag blir inte bilkonstruktör för att jag har betalat nån för att bygga en bil åt mig.

Buuuu! Du är elitist och kultursnobb!!

och BILKONTRUKTÖR!

Savanten Svante skrev:Carolina Gynning mfl hade väl spökskrivare? Om nån får betalt för att skriva en bok åt henne då är väl inte HON författare mer än att JAG är bilkontruktör för att nån har byggt en bil åt mig? Jag blir inte bilkonstruktör för att jag har betalat nån för att bygga en bil åt mig.

Nej, Carolina Gynning är en av de få som faktiskt skrev sin bok själv.

Hela grejen med uttalandet "om de får kalla sig författare så vill inte jag vara författare längre" är att det är på sådan förskolenivå att det är löjligt. Skit i de där idiotiska blondinerna och deras böcker, för Guds skull. Bara för att det finns usla författare behöver man inte avsäga sig sin egen titel som sådan. Visst, litteraturen suger röv och går inte att jämföra med vettigare verk, men so what? Bara för att något småband någonstans är skitdåligt så kommer inte alla större och mer talangfulla artister börja gnälla över vilka som får kalla sig musiker. Det är trams och idioti helt enkelt.

Vissa förtjänar helt enkelt inte den uppmärksamhet de får.

earlydayminer skrev:Vissa förtjänar helt enkelt inte den uppmärksamhet de får.

Vem bestämmer det? Om den stora massan uppskattar någonting, är det då inte demokratiskt och fint att det får uppmärksamhet? Jag tycker inte att Blondinbella presterat någonting men folk gillar henne och inspireras tydligen av henne, folk uppskattar henne. Hur kan man inte vara "värd den uppmärksamhet man får"? Varje människa väljer själv vem de vill uppmärksamma, att säga att folk inte förtjänar uppmärksamhet som de får är som att säga att andra människor inte har rätt att uppmärksamma vilka de vill.

(Och nej, det här innebär inte att jag inte anser att det finns en hel drös saker och personer som är överskattade, men att de inte förtjänar vad de får? Vem har rätten att avgöra det?)

Det du säger är ingenting annat än näringslivets kultursyn. "Iprenreklamen är så mycket bättre än Dostojevskijs samlade verk eftersom fler känner till den". "Alla kan ju sjunga med i refrängen jag är Ipren - den intelligenta värktabletten..., men alla känner inte till Raskolnikovs strävanden."

KrigarSjäl skrev:Det du säger är ingenting annat än näringslivets kultursyn. "Iprenreklamen är så mycket bättre än Dostojevskijs samlade verk eftersom fler känner till den". "Alla kan ju sjunga med i refrängen jag är Ipren - den intelligenta värktabletten..., men alla känner inte till Raskolnikovs strävanden."

Jag har väl aldrig sagt att någonting är bättre bara för att det får mer uppmärksamhet?

Jag har rätt till en personlig åsikt. Inspireras världen av dessa människor så är det ju uppenbart; vi befinner oss i en tid då trams och skitsnack övertygar. Sluta sura.

earlydayminer skrev:Jag har rätt till en personlig åsikt. Inspireras världen av dessa människor så är det ju uppenbart; vi befinner oss i en tid då trams och skitsnack övertygar. Sluta sura.

Har jag sagt att du inte har rätt till en personlig åsikt? Och jag surar väl inte.

Jag håller med dig, men det att lägga värde i vem som förtjänar vad, när vad de får beror helt på vad andra människor ger, är väl lite snett?

Jag anklagade dig inte. Jag tycker att det var rakt och tydligt. En del människor förtjänar inte den uppmärksamheten de får.

Charley? skrev:

KrigarSjäl skrev:Det du säger är ingenting annat än näringslivets kultursyn. "Iprenreklamen är så mycket bättre än Dostojevskijs samlade verk eftersom fler känner till den". "Alla kan ju sjunga med i refrängen jag är Ipren - den intelligenta värktabletten..., men alla känner inte till Raskolnikovs strävanden."

Jag har väl aldrig sagt att någonting är bättre bara för att det får mer uppmärksamhet?

När du resonerar likadant, om inte än mer marknadsmässigt, som von Holstein är det just det du gör.

KrigarSjäl skrev:När du resonerar likadant, om inte än mer marknadsmässigt, som von Holstein är det just det du gör.

Suck. Jag lade inget värde i någonting jag sa. Jag skrev till och med att jag själv tycker att massor av saker är överskattade, men jag vill inte värdera och säga att de inte är värda den uppmärksamhet de får. Människor har rätt att uppskatta vad de vill, det innebär inte att jag håller med om att det de uppskattar är rätt eller bra.

Jaha, du är alltså kulturrelativist - ingenting är någonsin bättre än ngt annat.

Det är väl omöjligt att vara något annat än "kulturrelativist" när det hela tiden svänger fram och tillbaka om vad som är bättre än det som är sämre. Annars skulle du ju vara tvungen att fortfarande tycka att strikt avbildande konst är bättre än de riktningar som kom efter. En gång i tiden tyckte man (= kultureliten) ju att strikt avbildande konst var det enda som gällde och att allt annat var intetsägande bajs. Senare svängde det och man tyckte istället att strikt avbildande konst var intetsägande bajs och just nu är det tydligen videokonst som gäller. Saker är bra på olika sätt för olika personer oberoende av vad en viss minoritet av självutnämnda elittyckare anser.

Att anamma något slags absolutism gör dig inte till intellektuell, det gör dig bara till en slav under modesvängningarna, eftersom det inte finns några absoluta sanningar när det gäller åsikter och tyckande. Ens åsikt är bara en av många tolkningar av verkligheten.

...och för att fundera lite över din term "kulturrelativist" skulle man kunna säga att för att konst ska kunna anses vara bra måste det finnas något annat som är sämre. Om det som ansågs vara sämre vore det enda som fanns skulle det anses bra, eftersom det inte fanns något som var bättre.

Om det däremot fanns något som kunde kallas "kulturabsolutism" skulle det som ansågs sämre än det som var bättre alltid anses som dåligt, oberoende av om det funnes något annat eller inte, vilket motsägs av (kultur-)modets svängningar.

KrigarSjäl skrev:Jaha, du är alltså kulturrelativist - ingenting är någonsin bättre än ngt annat.

Nej. Jag tycker att massor av saker är bättre än andra. Gud, anstränger du dig för att missförstå mig?

Jag kan personligen värdera ett verk, ha en personlig åsikt om det osv. Men jag kan helt enkelt inte tycka att någonting inte är värt den uppmärksamhet det får, eftersom uppmärksamhet är någonting som individer – som jag själv – frivilligt ger till precis vad de vill. JAG kanske tycker att någonting är kasst, men det betyder inte att det är kasst eller att alla andra måste tycka att det är kast. Uttrycker jag mig verkligen så otydligt att du inte förstår vad jag menar?

Det borde jag också fråga gud. Eller vänta nu, gud. Min hjärna är min gud!

Ja, först nu förstår jag ungefär hur du menar.

KrigarSjäl skrev:Ja, först nu förstår jag ungefär hur du menar.

Bra.

När jag gick på konstskola fick vi en lista med nästan 100 ord över beskrivning av konst som kunde användas utan att lägga in personlig åsikt. Mycket intressant övning.

vederkvickande tråd. Tack Debbido och alla andra bildskapare
*njuter... men var de tvungna att ta slut på sid. 2?*

underjord skrev:Jag tror att en del av vad konst är, är att det är ett behov, ett behov av att tolka sin omgivning. En annan del är att man också faktiskt tolkar sin omgivning (och inte bara har ett behov av det). Behovet blir till ett tvång (och om man slutade mådde man sämre).

ord

*tvång men inte [förmåga? ork? djävla osalig blandning] *

Ganesh skrev:Jag trodde att konst var sånt man inte kan göra. För kan man det så är det ju ingen konst.

Kan man tolka sin omgivning då?

... et, Ganeshe, seriose: ställer inte försöket att anta den utmaningen, definierad från existensens botten, också krav på en viss, något slags, hantverksskicklighet, om kraften att flytta andras medvetande ska kunna förmedlas? (... bortsett från den enstaka som har bondtur...)

...quaero...

Charley? skrev:Kvinnan som "målade på liv och död" låter fascinerande. Men så länge hon målade enbart för sig själv och inte hade någon publik var det just egokonst (nu menar jag inte "ego" som i någonting dåligt. Jag producerar jävligt mycket egokonst och det finner jag ytterst positivt, det stillar mina tankar). Masturbation blir det när någon självöverskattande pretentiös jävel gör det som hon gjorde, fast utan passionen och med det enda syftet att visa för världen hur talangfull/lidande/passionerad/whatever h*n är.

Varför ska du måla av det? Varför ska du inte måla av det?

Okey! Nu fattar jag lite mer av hur du tänker. Ja, de där människorna som målar enbart konstkritiker-tillvänt känns väldigt fadda i smaken, torra och knastriga (mitt språk är oftast metaforiskt, ej bokstavligt!)

Det var länge inne att måla destruktivt och fult. Om man bara målade av rostiga konservburkar på en sandstrand, så gjorde det inget om stranden såg realistisk ut bara symbolerna för miljöförstöringen fanns med.

Minns ett galleri på Östermalm jag gick in i på 80-talet. Massor med gråa tavlor med en aning blått i hängde det där. De påminde om regntunga skyar. Nej, inte realistiska och inte vackra bara djävligt depressiva. Jag var tvungen att springa ut för att inte få en panikångestattack!

Angående att exponera sitt lidande i konsten så är jag något osäker hur du ser på saken (och alla ni andra).

VAD TYCKER NI OM "ÅNGESTKONST"?

Debbido skrev:VAD TYCKER NI OM "ÅNGESTKONST"?

Bra form av terapi. Fast det kanske inte var så du menade?

"Fyra dimensioner" - blandteknik akryl/kollage


"Huset - Jag vill fly, men det finns inget 'annanstans' att fly till" - datormålad


"Ångest och depression" - akryl

underjord skrev:Jag tror att konst kan existera utan publik. Konst är som ljud, förtätningar och förtunningar som rör sig åt alla håll. Det finns kanske ingen som hör ljudet, men ljudet finns där ändå. Upphör konst, som ingen längre ser, att vara konst?

Mycket intressant fråga Underjord! Inom filosofin ställer man sig visst frågan om ett visst föremål finns om ingen ser det. Blir tingen till i betraktarens öga, finns de inte annars?

Mina tankar går till de första grottmålningarna. VARFÖR målade dessa grottfolk människor på väggarna, skepp, djur, aktiviteter av olika slag etc? Det är väl uppenbart att man ville berätta någonting, antagligen för kommande generationer? Man gjorde det inte bara för skojs skull men för att föreviga sig själva genom att föra vittnesbördet om sin existens in i framtiden.

För mig känns det som att om jag inte får dela det jag skapar med andra människor så faller en stor del av meningen bort. Jag tror att både konst och musik handlar om kommunikation.