För ca 6 månader sedan blev jag äntligen av med venlafaxine efter att ha haft maxdos i 4 år. Den funkade bra men jag gick upp i vikt rejält och vi kunde utesluta alla andra faktorer vad som kunde ge viktökning tills dess att vi kunde konstatera att det var på grund av venlafaxinen. Det var otroligt jobbigt att bli av med det men lyckades till slut.

Vikten gick sakta men säkert ner efter det och allt var bra. Men sen i vintras har jag börjat förstå allt mer vad venlafaxinen gjorde för bra för mig. Jag hade mer kontroll och kunde slappna av mer. Vill nästan inte skriva det här men kan inte riktigt förklara det på annat sätt. Det som lindrade de "aspiga symptomen".

Jag blir till exempel som rädd varje gång det som slumpmässigt dyker upp en viss känsla t.ex. i en film, visserligen förstärks allt sånt med bakgrundsmusiken men kan aldrig placera den eller riktigt veta vad det är så jag börjar analysera det tills dess att jag nästan bryter ihop.

Jag hade lättare att kontrollera sådant när jag var yngre då jag bara ägnade all tid åt mig själv och hade klart bättre och enklare vardag.

Just nu tar jag endast Lyrica mot ångest och den funkar väldigt bra. Jag vägrar att ge mig in på venlafaxine igen men börjar känna att jag inte klarar av vardagen utan den där blocken som verkar ha gjort att jag kunde kontrollera min omgivning bättre.

Så, antidepressiva, ett nödvändigt ont eller går det att klara sig utan?

Det går givetvis att klara sig utan. Antidepressiva har en ganska begränsad effekt.
Ca 20% fler uppvisar positiva symptom i förhållande till placebo i testgrupper.
Men man däremot kliniskt har sett är att antidepressiv behandling ihop med terapi kan "trappa upp" effektiviteten. Dvs 1+1 kan bli 4 istället för 2

Man väger alltid för och nackdelar med psykofarmaka. Tyvärr är psykiatrin alldeles för slapphänt och skriver gärna ut piller hej vilt och tror att folk mår bra.

Jag har provat citalopram och mitrazipin.

Jag tycker det är bättre med mitrizipin.

Jag tar seroquel till mitrizipin vilket hjälper mig.

Inte nödvändigt. Du kommer längre på att se över dina svagheter och anpassa din vardag därefter. Sen är meditation en utmärkt metod för att hantera stress. Jag behöver inte psykofarmaka för att jag sysslar med meditation och mindfulness.. Ska även börja på yoga tänkte jag =)

Hettan skrev:Inte nödvändigt. Du kommer längre på att se över dina svagheter och anpassa din vardag därefter. Sen är meditation en utmärkt metod för att hantera stress. Jag behöver inte psykofarmaka för att jag sysslar med meditation och mindfulness.. Ska även börja på yoga tänkte jag =)

Såvida det inte går så långt att varje sekund känns som en mardröm.

Det gjorde det för mig innan jag började ta antidepressiva, försökte innan att tänka igenom och sånt men det fungerade inte, blev bara sämre och sämre.

Hur man blir av med antidepp på sikt är en annan fråga, det har jag ingen erfarenhet av att försöka med än.

Braincandy skrev:

Hettan skrev:Inte nödvändigt. Du kommer längre på att se över dina svagheter och anpassa din vardag därefter. Sen är meditation en utmärkt metod för att hantera stress. Jag behöver inte psykofarmaka för att jag sysslar med meditation och mindfulness.. Ska även börja på yoga tänkte jag =)

Såvida det inte går så långt att varje sekund känns som en mardröm.

Det gjorde det för mig innan jag började ta antidepressiva, försökte innan att tänka igenom och sånt men det fungerade inte, blev bara sämre och sämre.

Hur man blir av med antidepp på sikt är en annan fråga, det har jag ingen erfarenhet av att försöka med än.

Om man överväger självmord kan antidepp vara en idé, annars stjälper det nog mer än vad det hjälper. Men inte bara medicinering sen tack och adjö, utan också någon form av terapi i kombination. Som t.ex. KBT. Meditation är fortfarande ett tips trots att du går på psykofarmaka.