Hej!
Jag är en tjej på femton år med Aspergers Syndrom. Vet att jag kanske är lite ung för forumet men vet inte vart jag ska vända mig annars.

Jag har varit ensam merparten av mitt liv. Utan vänner. De få vänner jag haft har tillslut lämnat mig, varför vet jag inte...

Jag mår jättedåligt. Har inga vänner. Eller det finns folk som säger att vi är vänner. Men varför blir aldrig jag bjuden när de ska göra något efter skolan? Varför pratar ingen med mig på skolan? Vad är det för fel på mig? De vet att jag har Aspergers och att jag kan vara blyg... Nu ligger jag svårt sjuk på sjukhus och det vet mina "vänner" om, ändå har ingen brytt sig om att skicka ett meddelande för att kolla hur jag mår. Ensam. Är så himla ensam. Ser deras uppdateringar på diverse sociala nätverk att de är ute och har roligt tillsammans. Då blir jag ledsen. Känner mig dum och värdelös. För jag blir aldrig bjuden.

Finns det något sätt att få vänner? Förutom i skolan?
Finns det något forum för ungdomar som vill skaffa vänner?

//Cloudy

Aspergare har inte vänner. Vem gillar autistiska freaks liksom?

Har du själv Asperger? Jag förstår inte riktigt... Aspergare kan väl visst ha vänner?

H2SO4 skrev:Aspergare har inte vänner. Vem gillar autistiska freaks liksom?

lite sant är det där nog, men mest skräms han bara lite . men testa att ta initiativ i dina relationer kanske, många är gärna vänner om man visar att man behöver det. Själv känner jag mig inte ensam ofta, även fast jag inte har särskilt mycket vänner, men om jag skulle känna mig ensam brukar jag ringa upp nån gammal kompis och se om de vill göra ngt, oftast säger de ju ja visst, jag menar, det är kanske onödigt att sitta och vänta på att gamla vänner ska kontakta en, nya vänner kan man väl få rätt så enkelt på olika forum och sånt nuförtiden, eller fritidsaktiviteter, förutom skolan

Extremt många idag är felaktigt diagnostiserade. En äkta aspergare har ingenting att ge en neurotypisk person i utbyte vänskapsmässigt sett.

Min erfarenhet är att aspergare och aspergare inte går bra tillsammans.
Man är körd helt enkelt.

Och ja, jag har asperger och såklart inga vänner.
Men om du verkligen vill öka möjligheten till att få vänner ska du nog leta gemensamma intressen. Då kan det bli någon typ av skapad vänskapsrelation. Brukar dock tyvärr bara vara associerat till den specifika aktiviteten. Något annat duger man inte till.

Det är ju mycket trist läsning det här. Det är möjligt att få vänner, det kan vara mycket svårt men inte ge upp. Du är inte dum eller värdelös.

Cloudy skrev:Har du själv Asperger? Jag förstår inte riktigt... Aspergare kan väl visst ha vänner?

Klart man kan Jag har det också väldigt svårt med vänner, men har ändå en eller två jag kan prata med ibland.

Vad har du för intressen?

Självklart kan Aspergare ha vänner, äkta vänner som accepterar en som man är och som man inte behöver göra sig till för.

De är inte lätta att hitta men de finns någonstans därute, kanske här på forumet. Jag hittade min sambo här.

Du är inte för ung, forumet har åldersgränsen på 15 år.

H2SO4 skrev:Extremt många idag är felaktigt diagnostiserade. En äkta aspergare har ingenting att ge en neurotypisk person i utbyte vänskapsmässigt sett.

Jag är en äkta Aspergare och jag umgås gärna med NT. Gör inte misstaget med att dra alla över en kam. Bara för att du inte vill umgås med NT så är det ingen regel för hur andra ska förväntas vara.

Miche skrev:Självklart kan Aspergare ha vänner, äkta vänner som accepterar en som man är och som man inte behöver göra sig till för.

De är inte lätta att hitta men de finns någonstans därute, kanske här på forumet. Jag hittade min sambo här.

Japp det är sant, träffade ju en massa aspergare igår och de har ju lika mycket att erbjuda som andra tycker jag

kullan skrev:

H2SO4 skrev:Extremt många idag är felaktigt diagnostiserade. En äkta aspergare har ingenting att ge en neurotypisk person i utbyte vänskapsmässigt sett.

Jag är en äkta Aspergare och jag umgås gärna med NT. Gör inte misstaget med att dra alla över en kam. Bara för att du inte vill umgås med NT så är det ingen regel för hur andra ska förväntas vara.

Det är snarare NT:s som inte vill vara med mig. Sedan är du kvinna, något som gör att aspergersymptomen är mer "accepterade". Det är därför det finns en hel drös av odiagnostiserade kvinnor där ute.

Tack för svaren!
Intressen... Jaa, mina intressen är väl att läsa, skriva och att skjuta med pilbåge. Säkert fler men kommer inte på dem just nu...

H2SO4 skrev:Sedan är du kvinna, något som gör att aspergersymptomen är mer "accepterade". Det är därför det finns en hel drös av odiagnostiserade kvinnor där ute

Den snällaste och smartaste tjejen jag någonsinne har mött har faktisk AS. Jag har bara mött några få tjejer med AS så jag vet inte hur dom är alla sammen. Men om dom är som hon, så borde vi alla vara lyckliga och sjunga och dansa tycker jag. Hon gjorde verkligen intryck på mej.

Hej Cloudy.

Jag vill bara skicka en kram till dig. ❤️

Att se sina vänner göra en massa utan att själv vara tillfrågad är fruktansvärt. Man känner sig så ledsen och övergiven.
Jag vill att du ska veta att jag verkligen tänker på dig och känner med dig, även om vi inte känner varandra.

Kan tyvärr inte ge några bra tips på dina frågor dock.
Min son brukar lära känna massa folk genom olika spel på nätet.

Krya på dig!!

Hoppas du mår bättre snart. Du kanske kan börja i en pilbåge kurs och lära dig skjuta med pil och då kan du få vänner kanske för då har ni samma intresse.

Varje gång en nykomling kommer med en fråga så ska det komma något jäkla original och häva ur sig något urbota. Störigt!

Jag har växt upp med flertalet vänner. Det går i högsta grad att ha det.

Jag får lätt vänner. Men eftersom mina tjejvänner ofta ställer krav på mig och inte förstår mig när jag inte orkar ses osv blir det att jag ledsnar och inte orkar tillslut.

I yngre ålder hade jag dock lite mer behov av vänner eftersom jag tyckte att skolan och så var jobbig (hade inte heller min diagnos när jag gick i skolan)

Idag är jag 25 och de senaste åren har jag känt mindre och mindre behov eftersom jag fått mer självinsikt och vet om att jag har svårt att ha för många vänner eftersom jag inte klarar av att höra av mig så mkt som de flesta vill osv. Så nu för tiden pallar jag mest med killar eller tjejer med AS diagnos (generellt)

Sen lägger jag stor vikt i mina intressen också.

Mitt råd till dig är att du ska försöka att vara stark oavsett vad andra tycker el hur andra behandlar dig. Förhoppningsvis kommer du träffa bra människor som du känner bryr sig om dig. Det är viktigt att man har vänner som man passar med. Jag har haft problem med en massa vänner under åren så jag kan förstå hur du känner dig.
Försök håll på med ett intresse och hitta din inre styrka.

Jag personligen tycker personer kan bete sig bättre i äldre ålder. I yngre ålder är de flesta så osäkra och kan därför agera taskigt. Jag såg mig själv som mer mogen än mina "vänner" i yngre ålder på en hel del plan.Jag kände att jag hade mer känslor och jag var mer säker i mig själv ang vem jag var och jag kunde många gr känna att jag inte passade in för jag tyckte andra var så omogna och fjantiga i skolan.

Jag hade det sådär i högstadiet också, inga av mina 'vänner' var liksom äkta. Jag var bara med som en skugga bakom dom, jag skulle helst bara hålla med och tycka synd om dom inget annat. Sedan började jag vara med en rollspels grupp där jag träffade nya personer och långsamt fick goda vänner, och det var den starten jag behövde.

Efter det så började jag även vara på gaiaonline och skaffade kompisar som jag pratar med än idag ( 27 nu )

Ibland måste man bara ge energi till att våga testa nya områden, vilken kan vara super svårt speciellt om det är bland folk. Då kan internet vara en bra start

H2SO4 skrev:Extremt många idag är felaktigt diagnostiserade. En äkta aspergare har ingenting att ge en neurotypisk person i utbyte vänskapsmässigt sett.

Min erfarenhet är att aspergare och aspergare inte går bra tillsammans.
Man är körd helt enkelt.

Och ja, jag har asperger och såklart inga vänner.
Men om du verkligen vill öka möjligheten till att få vänner ska du nog leta gemensamma intressen. Då kan det bli någon typ av skapad vänskapsrelation. Brukar dock tyvärr bara vara associerat till den specifika aktiviteten. Något annat duger man inte till.

Det där låter helknäppt. En aspergare kan vara vän med så väl aspergare som andra utan problem.
Du borde vidga dina vyer.

Jag har både vänner och Aspergers syndrom. Och jag är glad över det.

Det är som om man är osynlig.

Jag tror att det är lättare att få vänner om man inte säger att man har Asperger.
Folk blir rädda för saker de inte vet något om.
Jag har alltid haft lätt för att få vänner förut men sedan jag gick ut med mina diagnoser är det bara några som jobbar inom sjukvården som ringer upp mig och låter som de har ett jobbsamtal att avverka.
Ja ha, hur mår du nu?
Fy vad kränkande...
Jag mår ingenting för dig tänker jag och vill bara slänga på luren... Sorgligt är det

Men alltså , när man söker vänner bland folk som har asperger så borde det väl inte behöva vara hemligt. Men just ja. Aspiesar vill ju inte ha vänner

Det borde bara finnas lite mer av dem, he he
Men just det...
Det kanske är det att ingen säger att de har det, då tror ju alla att de är ensamma om det... svårt dilemma