Känner mig som ett mellanting/könlös

av **Peace** » 2015-01-05 20:17:32

Nån mer som varken känner sig kvinnlig eller manlig? Jag är biologiskt sett en kvinna, men har verkligen aldrig varit typiskt kvinnlig. Jag har heller aldrig varit nån pojkflicka/typiskt manlig. Jag känner mig därför som ett mellanting.

Nån mer som känner likadant? Det är inte så att jag känner mig obekväm med att kallas kvinna och vill kallas för hen eller nåt, men jag känner inte riktigt att jag passar in i någon av könsmallarna.

Detsamma gäller även ålder. På vissa sätt är jag lillgammal och mycket mognare än andra i min ålder, medan jag på andra sätt är barnslig och omogen för min ålder.

av **Catrin** » 2015-01-05 20:26:49

Jag känner mig tjejig med pojkflicka drag. Jag känner att jag inte alls är som andra tjejer. Jag tänker hårdare än vanliga tjejer och mina åsikter, ord är hårdare än vanliga tjejer. Däremot märker jag av mitt tjejiga sätt när det gäller romantik, djur, smink, känslor och såna saker. Mina intressen är både killiga och tjejiga. Jag känner mig djup som en tjej men har mer ett överlevnads/stolthets tänk som en kille. Jag tycker det är mer intressant att prata med killar också.
Kanske lät lite komplicerat men är svårt att förklara. Jag känner ju att jag är tjej. Mitt utseende är väldigt tjejigt utan fjoll fjoll.Men jag är inte mesigt tjejig som vanliga tjejer kan vara. Jag blir inte rädd för insekter, skriker, vill ha uppmärksamhet och såna saker.
(Alla tjejer beter sig inte så naturligtvis men tycker att många gör.)

av **Skindancer** » 2015-01-05 20:32:06

Biologiskt sett man, har aldrig sett mig själv manlig-kvinnlig. Mer personlighetstyp, olika egenskaper, beteende osv.

Jobbar i ett kvinnodominerat yrke.

Jag har lättast att umgås med de som har barnsliga intressen, eller äldre 75+ för jag tycks ha livserfarenhet som dem ;D.

Då det kommer till jämnåriga så känner jag inte igen mig, vi är så himla olika att det blir omöjligt för mig att identifiera mig med dem. Är som jag förstått väldigt vanligt aspies.. man bryr sig inte så mycket om skalet?

Då jag ser på mig själv, så ser jag mina personlighetsdrag, den ackumulerade livserfarenhet jag fått, jag ser olika vägar jag vill se och utforska, karaktärsbyggande, utvecklande.

Rent filosofiskt så fascineras jag av transhumanism, http://en.wikipedia.org/wiki/Transhumanism

Att bara se skalet, sig själv och andras är att begränsa sig själv och låta fördomar ta plats? Vi är långt mer än bara ett kön kan jag tycka.

av **tunga moln** » 2015-01-05 20:44:56

Det behöver inte betyda att man är förvirrad i sin identitet. Det kanske bara känns onödigt att identifiera sig med något specifikt kön. Det är för det mesta bara begränsande.

Själv behöver jag inget ord för att veta vem jag är.

av **Bali** » 2015-01-05 20:48:53

Som ett mellanting?

Jo, det kan nog stämma ganska bra in på mig med faktiskt.
Inte känner jag mig som en 49-årig kvinna och absolut inte heller som en manlig sån, så en medelålders "det" kanske.

Men det räcker väl kanske med att jag bara är Bali? Det får jag hoppas i alla fall.

av **RainBowChild** » 2015-01-05 20:54:47

*Räcker upp en hand* Jag med!

av **kiddie** » 2015-01-05 21:09:15

Rent intressemässigt gillar jag saker som kan anses typiska för tjejer och killar. T ex så gillar jag både djur (som av någon anledning anses tjejigt) och TV-spel (som anses mest för killar). Har naturligtvis fler intressen. Så jag passar definitivt inte in i en av de stereotypa könsrollerna.

Vad gäller vem jag identifierar mig med, den kvinnliga gruppen eller den manliga, så får nog svaret bli ingen av dem. Skulle jag absolut måsta bestämma mig så är jag nog mer en i gänget bland killar (fast de naturligtvis är av en annan åsikt, oftast iallafall). Rent instinktivt kanske jag känner mig som 40 % kille och 10 % tjej och 50 % ingetdera.

På nätet om jag inte säger till, tror de flesta att jag är kille.

Jag läste i någon ovetenskaplig blaska att vi stannar vår mentala ålder mellan 25 och 30, och måste nog säga att jag är precis som andra i det fallet. Tror att i islam om man kommer till paradiset är alla 30 år eftersom det anses den mest sanna mentala åldern.

av **Catrin** » 2015-01-05 21:17:53

kiddie skrev:Rent intressemässigt gillar jag saker som kan anses typiska för tjejer och killar. T ex så gillar jag både djur (som av någon anledning anses tjejigt) och TV-spel (som anses mest för killar). Har naturligtvis fler intressen. Så jag passar definitivt inte in i en av de stereotypa könsrollerna.

Vad gäller vem jag identifierar mig med, den kvinnliga gruppen eller den manliga, så får nog svaret bli ingen av dem. Skulle jag absolut måsta bestämma mig så är jag nog mer en i gänget bland killar (fast de naturligtvis är av en annan åsikt, oftast iallafall). Rent instinktivt kanske jag känner mig som 40 % kille och 10 % tjej och 50 % ingetdera.

På nätet om jag inte säger till, tror de flesta att jag är kille.

Jag läste i någon ovetenskaplig blaska att vi stannar vår mentala ålder mellan 25 och 30, och måste nog säga att jag är precis som andra i det fallet. Tror att i islam om man kommer till paradiset är alla 30 år eftersom det anses den mest sanna mentala åldern.

Håller med dig kring intressen. Många har trott att jag vart kille när jag spelat och inte vetat mitt kön innan. Jag känner mig egentligen mer egen. Dock är jag attraherad av killar och känner mig som en tjej så sätt helt klart. Men passar absolut inte in på den typiska tjej rollen. Jag föredrar att prata med äldre personer eller killar. Personer som är seriösare föredrar jag fast som kan vara barnsliga och sig själva och skita i sociala regler. Gillar när man är rak och äkta. Gillar inte övermogen het eller över barnslig het som jag ofta tycker om mainstream personer.

av **Toblerone** » 2015-01-05 23:11:06

Jag är också.... androgyn. :-)Happy

av **Kimmelie** » 2015-01-06 11:20:14

Jag har svårt nog att identifiera mig som människa... Att dessutom försöka identifiera mig som en viss undertyp av människa blir för mycket. Som att kämpa för att identifiera sig som en bil, och dessutom behöva bestämma sig för om man är en Opel eller VW... :-)063

Med andra ord, här är en till som är mittemellan.

Jag tycker det är skönt att slippa stängas in i ett fack. Jag är fri att vara den jag vill vara, jag klär mig som jag vill, gör det jag vill, och skiter fullständigt i vad andra tycker. Att folk som inte känner mig oftast tror att jag är man spelar ingen roll. Om det är viktigt att nån vet vilken kroppstyp jag har, så säger jag det. :-)Happy

av **CarolusRex** » 2015-01-06 11:58:38

Har också svårt att identifiera mig med ett kön. Men skulle gärna vilja kunna. Mycket hade blivit enklare då.

av **tobbebot** » 2015-01-06 13:56:48

Jag funderade mycket i tonåren på om jag egentligen borde vart född som kvinna. Men det tror jag inte... jag tror nog snarare att jag själv tror att jag hade haft det lättare med de problem som jag har om jag vart kvinna. Men säkert med en hel ny uppsättning problem istället. Det är bara önsketänkande.

Men jag har aldrig riktigt identifierat mig som "man" heller. Jag ser mig knappt som människa. Snarare en liten individ som styr en stor robot som råkar ha en viss färg. Andra attributerar speciella egenskaper och gör antaganden baserat på den färgen, men för mig själv så känns det väldigt underligt. Försökte i många år att härma den mall som jag förväntades leva i, men har gett upp det nu. Siktar nu på att bara göra det som känns rätt istället.

av **jesusiscool** » 2015-01-06 17:19:15

Howdy!
I am dude

Jag upplever personligen att vara man eller kvinna handlar om något som är mycket mer än att bara det biologiska. Det är kanske är något som till och med är på en ontologisk nivå. Ända in i själen är man man eller kvinna.
Frågan som jag alltid ställer mig är: vad menar man med manligt och kvinnligt?
Om man generalliserar lite så är det manliga att skapa & ge och de kvinnliga att ta emot.
Några har skrivit att de har svårt att identifiera sig som något kön (och det kanske är jobbigt). Men jag undrar hur många som säger sig indentifiera sig med ett kön som verkligen är manliga eller kvinnliga fullt ut.
Hur tänker ni?

av **kiddie** » 2015-01-06 17:57:29

Jag tror nog att det sitter i hjärnan. Någonstans inne där finns något som får en att känna att man är det ena eller andra könet (eller båda eller inget). Jag tror man skulle kunna upptäcka fysiska skillnader i hjärnan. Jag tror inte det bara är en känsla utan det sitter i skallen fysiskt någonstans.

av **Huggorm** » 2015-01-06 18:28:33

kiddie skrev:Jag tror nog att det sitter i hjärnan. Någonstans inne där finns något som får en att känna att man är det ena eller andra könet (eller båda eller inget). Jag tror man skulle kunna upptäcka fysiska skillnader i hjärnan. Jag tror inte det bara är en känsla utan det sitter i skallen fysiskt någonstans.

Det innebär ju att man skulle kunna göra hjärnoperation på "transgenderpersoner" eller vad de kallas, istället för att göra ett vanligt könsbyte med operationer och hormonbehandling?

av **Moggy** » 2015-01-06 18:40:54

Huggorm skrev:
kiddie skrev:Jag tror nog att det sitter i hjärnan. Någonstans inne där finns något som får en att känna att man är det ena eller andra könet (eller båda eller inget). Jag tror man skulle kunna upptäcka fysiska skillnader i hjärnan. Jag tror inte det bara är en känsla utan det sitter i skallen fysiskt någonstans.

Det innebär ju att man skulle kunna göra hjärnoperation på "transgenderpersoner" eller vad de kallas, istället för att göra ett vanligt könsbyte med operationer och hormonbehandling?

Det kankse räcker med hormonbehandlingar för att korrigera känslan istället för att korrigera hela kroppen?

av **Micke** » 2015-01-06 18:57:57

Jag är också ett mellanting. Är inte särskilt manlig när jag är mig själv, men inte särskilt kvinnlig heller. Jag är helt tillfreds med det. Och det här är nog ganska vanligt när man har AS misstänker jag.

av **MsTibbs** » 2015-01-06 19:04:08

Jag är kvinna fysiskt, men har nog en hyfsat maskulin hjärna?

av **kiddie** » 2015-01-06 21:08:15

Moggy skrev:
Huggorm skrev:Det innebär ju att man skulle kunna göra hjärnoperation på "transgenderpersoner" eller vad de kallas, istället för att göra ett vanligt könsbyte med operationer och hormonbehandling?

Det kankse räcker med hormonbehandlingar för att korrigera känslan istället för att korrigera hela kroppen?

Det blir nog lika lätt som att operera om aspergermänniskor till NT. Bara för att det sitter i hjärnan är det ingen enkel sak att göra, hjärnan är extremt komplicerad.

Och vill man hellre ändra något som är del av ens personlighet?

Kanske kan man i samma veva operera folk så att de helst vill arbeta hårt morgon till kväll utan lön.

av **Kattmat** » 2015-01-07 18:34:18

Jag är både transsexuell och aspergare, så jag kanske har något att tillföra i det här.

När jag växte upp räknades jag som tjej, och hade mycket svårt att umgås med tjejer. Jag tyckte att jag var maskulin. När jag förstod att jag var transsexuell, trodde jag att det var därför. Nu när jag räknas som man, är det ofta män som jag har svårast att umgås med, och jag känner mig feminin jämfört med många män. Innan förväntades jag kunna bete mig som en tjej/kvinna, och det kunde jag inte. Nu förväntas jag bete mig som en kille/man, och det går inte heller, och det är antagligen i nördigheten det sitter. En nörd uppfattas som inte tillräckligt manlig om han är man, och inte tillräckligt kvinnlig om hon är kvinna. Om man dessutom har svårt med sociala regler överlag pga aspergers, då passar man nog ofta ännu mindre in bland stereotypt kvinnliga kvinnor och dito manliga män, eftersom man inte bara har fel personlighet, man kan inte härma jargongen heller. Därav kan det säkert uppstå en känsla av att varken vara kvinna eller man även om man trivs med vilket kön ens kropp råkar ha fått.

Om jag idag umgås med kvinnor förväntas jag redan vara annorlunda pga att jag är man - om jag dessutom är lite extra annorlunda genom min aspergers märks det inte lika mycket som när jag umgås med män, särskilt män i min egen ålder med liknande stil. Då förväntas jag vara likadan som person, eftersom jag är det till utseendet. När det inte är så, blir folk förvirrade.

Jag vet vilket kön jag känner mig som - jag känner mig som en man. Men socialt kan jag ofta känna mig som könlös, och det är inte samma sak.

(Och nej, det räcker oftast inte att ge transsexuella hormoner eftersom det framför allt är kroppen man inte trivs med; hormoner ändrar kroppen men bara till viss del. Och ja, kiddie har rätt: Även om det skulle vara möjligt att operera om sin hjärna så den passar med kroppen istället för tvärt om, skulle de flesta ändå välja att ändra kroppen. För att man är sin personlighet mycket mer än man är sin kropp. Att tvångsoperera någon "för deras eget bästa" oavsett det är hjärnan eller kroppen är förstås oetiskt.)

av **Neurofunk** » 2015-01-10 17:11:40

Jag är transsexuell (mtf), och transsexualism är faktiskt mer vanligt hos aspergare än vad man kan tro, så nog tycks det lättare råda könlöshetsuppfattningar, könsdysforier och transsexualism bland oss. Vi är dock inte överrepresenterade, men verkligen ingen pytteprocent heller. Personligen tror jag det handlar om att man gör det man tycker är kul än att göra något för att det i första hand är självklart till följd av ens biologiska kön. Jag är t.ex väldigt androgyn av mig, och har verkligen ingen könsuppfattning alls när jag tänker på sysslor, är något kul så gör jag det. Neurotypiska tycks ha jättesvårt med det tänket och reflekterar snabbt över vad andra ska tycka och stämpla en som, mig veterligen är aspergare ointresserade av sånt och lägger energi på sånt som är värt ens energi, som en till synes "bögig" hobby t.ex. Jag själv är ganska okvinnlig och har inga stereotypa tjejintressen (med undantag för kosmetika), annars är mina intressen sånt som lite äldre män tycks roa sig med. Könslöshetsuppfattning är i övrigt något positivt enligt mig, mallar är till för korkade identitetssökande NT:are.

av **rdos** » 2015-01-10 17:43:10

KNSNNTR skrev:Jag är transsexuell (mtf), och transsexualism är faktiskt mer vanligt hos aspergare än vad man kan tro, så nog tycks det lättare råda könlöshetsuppfattningar, könsdysforier och transsexualism bland oss.

Kan man få en referens på det? Stämmer inte med mina undersökningar.

KNSNNTR skrev:Vi är dock inte överrepresenterade, men verkligen ingen pytteprocent heller. Personligen tror jag det handlar om att man gör det man tycker är kul än att göra något för att det i första hand är självklart till följd av ens biologiska kön. Jag är t.ex väldigt androgyn av mig, och har verkligen ingen könsuppfattning alls när jag tänker på sysslor, är något kul så gör jag det. Neurotypiska tycks ha jättesvårt med det tänket och reflekterar snabbt över vad andra ska tycka och stämpla en som, mig veterligen är aspergare ointresserade av sånt och lägger energi på sånt som är värt ens energi, som en till synes "bögig" hobby t.ex. Jag själv är ganska okvinnlig och har inga stereotypa tjejintressen (med undantag för kosmetika), annars är mina intressen sånt som lite äldre män tycks roa sig med. Könslöshetsuppfattning är i övrigt något positivt enligt mig, mallar är till för korkade identitetssökande NT:are.

Att inte ha stereotypa NT-baserade könstypiska drag är vanligt bland neurodiversa, men det betyder inte att man är transsexuell. Det är viktigt att hålla isär dessa saker.

av **Zirre** » 2015-01-10 17:50:19

Könsidentitetsstörningar eller GID (efter Gender Identity Disorder), är en psykiatrisk diagnos på personer som inte är tillfreds med sitt medfödda biologiska kön och uppvisar en ihållande identifikation med det motsatta könet.

[...]

Inom svensk sjukvård används inte diagnostiseringsmanualen DSM-IV-TR, där GID finns, utan ICD-10.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gender_Identity_Disorder

av **rdos** » 2015-01-10 18:03:09

Zirre skrev:
Könsidentitetsstörningar eller GID (efter Gender Identity Disorder), är en psykiatrisk diagnos på personer som inte är tillfreds med sitt medfödda biologiska kön och uppvisar en ihållande identifikation med det motsatta könet.

[...]

Inom svensk sjukvård används inte diagnostiseringsmanualen DSM-IV-TR, där GID finns, utan ICD-10.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gender_Identity_Disorder

GID är inte en giltig psyikatrisk diagnos ö.h.t, utan är snarare en samling av personlighetsdrag som är relativt vanliga. Har dessutom inget med HBTQ att göra.