bardamu skrev:

alixha skrev:Curlingungarna som i sin tur inte klarar av pressen och kraven när dom senare ska ut i a

alixha skrev:Vet inte om den psykiska ohälsan är större idag än tidigare, möjligtvis upptäcker man den bättre nu och för fin statistik över det hela medan man innan övergav eller skickade bort psykiskt instabila personer till mentalsjukhus och så var det problemet löst. Det som inte syns, finns inte.


För att bota psykisk ohälsa behövs inte 10.000 människor som hjälper när det har gått så långt, det behövs åtgärder innan problemet ens har uppstått.

Till exempel:
Stress sägs vara den största boven till psykisk ohälsa och hur eller vad vi stressar över är olika.
Curlingungarna som får föräldrarna att tippa på tå och springa ärenden i deras tjänst samtidigt som vuxenarbetet måste utföras med jobb, tvätt, matlagning, middagsbjudningar, körningar och så vidare.

Curlingungarna som i sin tur inte klarar av pressen och kraven när dom senare ska ut i arbetslivet för att dom aldrig har fått känna av det från sina curlingföräldrar.

Det är en ond cirkel.

Visst ska vi satsa på psykisk hälsa men satsa då på barnen, börja om, gör rätt.

Jag håller med. Framför allt handlar det om föräldrar (oftast mamman) som inte kan kontrollera sitt egna kontrollbehov. Ju mer feminiserad ett samhälle är, desto sämre mår folk i allmänhet.

Håller också med om ovanstående, det psykiska välmåendet verkar ju inte ha förbättrats hos kvinnor, den psykiska ohälsan bland kvinnor har ökat sedan 1970 talet och detta trots kvinnors ökade rättigheter och friheter på olika områden som utbildning och arbete och trots feminismens arbete för jämställdhet. Kvinnor har nu större ekonomisk frihet och möjligheter att forma sina liv men ändå ökar den psykisk ohälsan och missnöjet.

Även hos barn och unga har den psykiska ohälsan ökat och jag tror det finns ett stort samband mellan den ökande psykiska ohälsan bland unga idag, som har ökat sedan 80-talet, och att barn i så stor omfattning vistas på dagis (med för stora barngrupper och stressad personal) samt att föräldrar arbetar för mycket. Barnen kanske inte får någon grundtrygghet från det att de är små och de påverkas av omgivningens, de vuxnas stress så att de själva mår sämre och sämre. Tydligen så är det ju så att ohälsan bland unga har ökat från 80-talet och vad jag förstår så var det i början på 70-talet som utbyggnaden av barnomsorgen tog ordentlig fart i Sverige.

alixha skrev:Curlingungarna som får föräldrarna att tippa på tå och springa ärenden i deras tjänst samtidigt som vuxenarbetet måste utföras med jobb, tvätt, matlagning, middagsbjudningar, körningar och så vidare.

Curlingungarna som i sin tur inte klarar av pressen och kraven när dom senare ska ut i arbetslivet för att dom aldrig har fått känna av det från sina curlingföräldrar.

Den verkliga curlinggerationen var de som var unga på den tiden Sverige var rikast i världen. Eftersom Sveriges industrier var oskadda efter andra världskriget hade de ingen konkurrens på flera decennier och arbetsmoralen sjönk på 50- och 60-talen. När det var som värst på Volvo Flygmotor räknade ledningen med att de anställda maskade bort en femtedel av arbetstiden. Det blev en del uppstramning på de svenska företagen i samband med varvskrisen och oljekrisen på 70-talet. Men inom offentlig sektor kom prestationskraven tillbaka först i samband med 90-talskrisen.

Wine skrev:Håller också med om ovanstående, det psykiska välmåendet verkar ju inte ha förbättrats hos kvinnor, den psykiska ohälsan bland kvinnor har ökat sedan 1970 talet och detta trots kvinnors ökade rättigheter och friheter på olika områden som utbildning och arbete och trots feminismens arbete för jämställdhet. Kvinnor har nu större ekonomisk frihet och möjligheter att forma sina liv men ändå ökar den psykisk ohälsan och missnöjet.

Vad bygger du det på?
Självmord bland svenska kvinnor har minskat sedan 1980: http://ki.se/nasp/sjalvmord-i-sverige-0

Jag tror att en allmän arbetstidsförkortning där de som idag jobbar för mycket fick jobba mindre och de som jobbar för lite fick jobba mer skulle kunna göra underverk för den psykiska hälsan i Sverige. De otrygga skulle bli tryggare och de stressade lugnare och det skulle bli mer tid för barnen.

Bjäbbmonstret skrev:och de stressade lugnare och det skulle bli mer tid för barnen.

Och de som inte har barn?

Däremot bör något göras för att undvika den stress som finns. Den är destrukt för hela samhället.

Vildsvin skrev:

Wine skrev:Håller också med om ovanstående, det psykiska välmåendet verkar ju inte ha förbättrats hos kvinnor, den psykiska ohälsan bland kvinnor har ökat sedan 1970 talet och detta trots kvinnors ökade rättigheter och friheter på olika områden som utbildning och arbete och trots feminismens arbete för jämställdhet. Kvinnor har nu större ekonomisk frihet och möjligheter att forma sina liv men ändå ökar den psykisk ohälsan och missnöjet.

Vad bygger du det på?
Självmord bland svenska kvinnor har minskat sedan 1980: http://ki.se/nasp/sjalvmord-i-sverige-0

Har läst om den ökande psykiska ohälsan upprepade gånger sedan en lång tid tillbaka. Att självmorden bland kvinnor minskat sedan 1980 behöver inte betyda att den psykiska ohälsan bland kvinnor minskat, att självmordsstatistiken har förbättrats beror kanske istället på att man behandlar fler med läkemedel, KBT m.m.

Här är lite att läsa om psykisk ohälsa bland kvinnor och hos barn och ungdomar:

SvD - Psykisk ohälsa fortsätter öka
15 februari 2013 kl 22:58

Psykisk ohälsa har blivit den överlägset vanligaste orsaken till sjukskrivningar. Nästan fyra av tio sjukskrivna har den diagnosen och det är framför allt bland kvinnor mitt i livet som den psykiska ohälsan ökat kraftigt.

Andelen med psykiska diagnoser har gått upp från 29 procent till 37 procent på knappt tio år, enligt statistik från regeringskansliet. Och kurvan fortsätter peka brant uppåt. Särskilt bland kvinnorna är uppgången markant, både bland anställda och bland dem som är arbetslösa.

The Guardian - The narcissism of consumer society has left women unhappier than ever
Madeleine Bunting
The Guardian, Sunday 26 July 2009 20.00 BST

The demands of a highly individualistic, intensely competitive world are at odds with the identities of a mother, sister, friend

The standard assumption is that women's lives have dramatically improved over the last 50 years. They have considerably more personal freedom; and opportunities for education and employment have been transformed. As a result they have much greater financial independence, which has given them more power to shape their lives. So far, so easy.

But something odd is going on that no one can explain. These huge social changes are not making women happier, and, according to several significant studies, women's happiness relative to men's has declined in the last 25 years. This includes women of all age groups, and it is evident in many countries, particularly in the US and the UK.

Stevenson and Wolfers found that American women – of all social classes, ages and whether they worked, stayed home, had kids or did not – had seen a decline in happiness since the early 70s. Thirty years ago, women reported higher rates of subjective wellbeing than men in the US. This advantage has been entirely eroded, and in many instances it is now men who are happier than women. So how did women manage to end up, after a generation of advances in gender equality, less happy typically than their mothers at their age?

SVT - Tre gånger mer psykisk ohälsa bland unga
6 juni 2014

- Andelen unga med psykiska problem som oro, ångest eller sömnproblem har nästan trefaldigats sedan 90-talets början, berättar Sven Bremberg, docent i socialmedicin vid Karolinska institutet och en av Sveriges ledande experter på ungas psykiska hälsa.

Enligt SCB:s statistik låg andelen unga i åldrarna 16-24 år med sömnproblem, oro eller ångest under 80-talet på nivån 7-8 procent. Sedan dess, och framför allt under 90-talet, har andelen stigit till över 20 procent.

På samhällsnivå skulle kanske barnens psykiska hälsa bli bättre både under barndomen och senare i vuxenlivet om deras föräldrar hade mer tid för dem och om de kunde bygga upp mer relationer med andra vuxna som inte hade som yrke att ta hand om dem.

Vad det gäller kvinnornas psykiska ohälsa så är det väl känt att dubbelarbete leder till stressreaktioner. Kvinnor har ofta ett större ansvar för hem och barn trots att de även arbetar och utsätts för ett större socialt tryck att balansera svårförenliga roller. Det där kan bara lösas med en jämnare arbetsfördelning mellan könen både yrkeslivet och i fritiden.

Att gå tillbaka till ett samhälle där kvinnan var mer osjälvständig och ekonomiskt beroende av mannen är ingen väg att gå.

Och mätningar av psykisk hälsa innehåller så många felkällor att man får ta dem med en nypa salt. Att folk blir sjukskrivna för psykisk ohälsa kan också ha att göra med att det har blivit lättare att bli sjukskrivna för detta och svårare att bli sjukskrivna för ryggbesvär - vad vet jag? Och vilket svar man får på egna uppskattningar beror lika mycket på frågeställaren och hur frågan är ställd som på de faktiska förhållandena. Dessutom är den allmänna optimismen om samhällets utveckling och framtid lägre än under tidigare generationer vilket också kan påverka.

Mer stress på jobbet och mindre social service?

Jag tycker det borde vara lättare att få slutenvård med aspegerdiagnosen. Det verkar som om det mest är folk som anses ha schizofreni eller psykossjukdom som får långvarig slutenvård. Slutenvården är den dyraste och bästa vården i sverige. Jag tycker den borde vara mer tillgänglig för folk med aspergers syndrom. Kanske framför allt just jag.

Så folk ska buras in för att få tillgång till vettig vård? visst det kanske fungerar med ett trasigt system. Men då är den egentliga lösningen att ordna vettig vård för de som vill styra sin egen vardag.

matterik skrev:Jag tycker det borde vara lättare att få slutenvård med aspegerdiagnosen. Det verkar som om det mest är folk som anses ha schizofreni eller psykossjukdom som får långvarig slutenvård. Slutenvården är den dyraste och bästa vården i sverige. Jag tycker den borde vara mer tillgänglig för folk med aspergers syndrom. Kanske framför allt just jag.

Folk med schizofreni anlitar nog slutenvården olika i olika kommuner. Där socialpsyk fungerar behöver kronikerna sällan lägga in sig, så psykosavdelningarna befolkas antagligen mer av unga debutanter. Annars är det många akut deprimerade som kommer in på HSL men då krävs det nästan att man ska vara suicidal. Maniker kommer ofta men eftersom dom mår bra så måste läkarn skriva vårdintyg... Jag har fått intrycket att dom avdelningar som orienterar sig mot affektiva tillstånd ofta är ockuperade av unga tjejer med personlighetsstörningar, såna som vill ha benzo och ECT. Det är synd. Dom behöver verkligen hjälp men den hjälp dom behöver får dom inte där, alltså det är inte läkarvård dom behöver utan terapi, men så länge psykiatrin tillhandahåller saker som dom vill ha och så länge psykiatrin ger dom den typ av uppmärksamhet dom söker, så kommer dom naturligtvis att dras dit. Och tyvärr blir dom ofta bara sämre och sämre tills det bara är rättspsyk som kan hantera dom. Beroende på var dom då hamnar kan det endera bli vändningen eller döden.

För att svara på frågan i rubriken: Naturligtvis måste vi satsa mer på psykhälsan. Inte bara läkare och psykologer utan anställa golvpersonal så man kan öka antalet platser. Folk föreställer sig att psykiatrin är en arbetsplats med obegränsade behov av personal. Ingen mentalskötare ska väl behöva gå arbetslös när så många människor mår dåligt... Jodå. Det spelar ingen roll hur många som behöver vård om man lägger ner avdelningar av besparingsskäl och säger upp personalen.

plåtmonster skrev:Så folk ska buras in för att få tillgång till vettig vård? visst det kanske fungerar med ett trasigt system. Men då är den egentliga lösningen att ordna vettig vård för de som vill styra sin egen vardag.

Min upplevelse är tyvärr att det bara är dom som hamnat helt på botten som kan få hjälp av samhället.

Tja, det är väl så det fungerar numera.

Jag har svårt att tro att unga tjejer skulle söka sig till psykvården för att få just ECT. Det ligger väl ingen status i att få ECT, och inte har jag hört talas om särskilt många som längtat efter det heller. Och hur ska det gå att söka hjälp om inte någon uppmärksammar problemet? Eller menar du att de får hjälp som de inte skulle ha fått? Eftersom det oftast verkar vara lättare att få mediciner än terapi är det kanske inte alls så att de föredrar det ena före det andra?

Hur skulle man hindras i sin utveckling om man fick
ett år extra på sig att läsa upp sina betyg?

Finns inget som säger att alla ska jobba på samma nivå,
alla jobbar på sin nivå men fördelen är att man får ta tid
på sig att läsa upp fullgoda betyg istället för att gå ut skolan
men halvhyvsade betyg - och färre människor hamnar hos AF då fler
sitter kvar i skolbänken.

alixha skrev:Vet inte om den psykiska ohälsan är större idag än tidigare, möjligtvis upptäcker man den bättre nu och för fin statistik över det hela medan man innan övergav eller skickade bort psykiskt instabila personer till mentalsjukhus och så var det problemet löst. Det som inte syns, finns inte.


För att bota psykisk ohälsa behövs inte 10.000 människor som hjälper när det har gått så långt, det behövs åtgärder innan problemet ens har uppstått.

Till exempel:
Stress sägs vara den största boven till psykisk ohälsa och hur eller vad vi stressar över är olika.
Curlingungarna som får föräldrarna att tippa på tå och springa ärenden i deras tjänst samtidigt som vuxenarbetet måste utföras med jobb, tvätt, matlagning, middagsbjudningar, körningar och så vidare.

Curlingungarna som i sin tur inte klarar av pressen och kraven när dom senare ska ut i arbetslivet för att dom aldrig har fått känna av det från sina curlingföräldrar.

Det är en ond cirkel.

Visst ska vi satsa på psykisk hälsa men satsa då på barnen, börja om, gör rätt.

Exakt problemen ska lösas innan dom väl bryter ut,
mobbning måste minskas, lärare måste behandla elever rätt,
sen borde alla elever ha en typ av mentor som dom kan sitta ner med
och prata om livet i allmänhet, då kan den mentorn avgöra om eleverna
behöver extra insatser - och det gör att problem kan lösas i god tid
innan dom faller igenom och går in i väggen.

Hej ! Jag fick läsa häromdan på text-teve att psykvården hyr in psykläkare, hoppas de tar in "kompetent personal" då, men jag själv är inte så orolig om jag skulle behöva söka ( igen ) ...fick ett bra mottagande sist jag var inlagd



Mvh
C

Bastuper skrev:Spykhälsan här i världen verkar stor, verkar större idag än
den var förr, kan det bero på dagens arbetslöshet och att
många hamnar utanför samhället?

Jag tror att NT personer har börjat inser att dom också behöver hjälp!

Ja slutenvården har skurits ner för mycket men öppenvården har blivit bättre.
Jag blev förvånad hur bra den affektiva slutenvården var, sjukgymnastiken var jättebra och ECT var förbluffande effektiv och odramatisk. Plötsligt levde folk upp som kämpat med antidepressiva först.
Ibland räcker ändå lite prat, beror på vad det är frågan om. Ja satsa mer.

Huggorm skrev:Jag tror det är bättre att angripa problemet vid dess rot istället för att bara kurera symptomen. Varför är egentligen den psykiska ohälsan större idag? Jag tror att det finns flera anledningar men en av dom är att samhället har ändrat sig. Förr bodde folk i storfamiljer på bondgårdar, alla var del av ett sammanhang och alla behövdes. Idag bor var och en för sig själv i en liten lägenhet i något kallt och opersonligt miljonprogramsområde. I takt med att tillväxten ökat har också kraven på arbetsmarknaden ökat och fler och fler får svårt att leva upp till kraven. Dessutom har det blivit så många valmöjligheter inom allt att det är svårt att någonsin vara nöjd med något, det dyker ju hela tiden upp andra alternativ som man borde ha valt istället.

Detta tror jag är anledningen till att många mår dåligt. Gör något åt det och en stor del av problemen kommer försvinna.

Jag trivdes i miljonprogrammet och så värst mycket mer ohälsa var det inte men det borde vara så nu i den torftiga miljön. så jag vet inte.
Dom låste fast psyksjuka på 30 talet på bondgårdar och dom fick komma till mentalsjukhus.
Nu vet jag varför jag mår dåligt men har symtomen kvar om man rotar. psykologerna har rotat i 40 år fram till 90 talet och blev någon botad?
Storfamiljer på bondgårdar, det kan vara bra att psyksjuka får kontakt med människor och djur som en del av att må bättre men sprutor vet jag inte om psykotiska kan vara utan samt schizofrena. Själv skulle jag absolut inte klara mig utan medicin.
Visst mår jag bättre i mitt lilla minikollektiv än då jag bodde ensam.
Eller då jag bodde i fosterhem som hjälpte mig.

Storfamilj på bondgård - nej tack.

Är redan provat och ettan i programmet är att föredra.

KrigarSjäl skrev:Storfamilj på bondgård - nej tack.

Är redan provat och ettan i programmet är att föredra.

Bor du helt ensam?
Jag har mitt eget rum alltid då jag är i behov av ensamhet och rum men särbo och familj har jag haft.

Bastuper skrev:Nu ska jag använda mig lite av mitt storhetsvansinne igen....

Spykhälsan här i världen verkar stor, verkar större idag än
den var förr, kan det bero på dagens arbetslöshet och att
många hamnar utanför samhället?

Med dagens arbetsklöshet borde man kunna investera i
psykhälsan, tänk er tanken att man startar en ny skola
som tar in 10.000 elever som får lära sig grundläggande
sjukvård först - sen får dom läsa och lära sig psykvård
och psykologi på alla plan - sen har vi 10.000 nyutbildade
psykiatriker och psykologer som kan gå ut och ta ett arbete
och hjälpa folk som hamnat fel.

Men det innebär också att det måste finnas pengar till att
investera i att anställa alla dessa, under tiden dom skolar sig
borde skolan själv ta ansvaret att skaffa underlag för att få
ut dessa i arbete efter avslutad skolgång.

10.000 färre arbetslösa och 10.000 personer fler som kan
hjälpa utsatta människor på alla olika sätt och vis.

bardamu skrev:

alixha skrev:Curlingungarna som i sin tur inte klarar av pressen och kraven när dom senare ska ut i a

alixha skrev:Vet inte om den psykiska ohälsan är större idag än tidigare, möjligtvis upptäcker man den bättre nu och för fin statistik över det hela medan man innan övergav eller skickade bort psykiskt instabila personer till mentalsjukhus och så var det problemet löst. Det som inte syns, finns inte.


För att bota psykisk ohälsa behövs inte 10.000 människor som hjälper när det har gått så långt, det behövs åtgärder innan problemet ens har uppstått.

Till exempel:
Stress sägs vara den största boven till psykisk ohälsa och hur eller vad vi stressar över är olika.
Curlingungarna som får föräldrarna att tippa på tå och springa ärenden i deras tjänst samtidigt som vuxenarbetet måste utföras med jobb, tvätt, matlagning, middagsbjudningar, körningar och så vidare.

Curlingungarna som i sin tur inte klarar av pressen och kraven när dom senare ska ut i arbetslivet för att dom aldrig har fått känna av det från sina curlingföräldrar.

Det är en ond cirkel.

Visst ska vi satsa på psykisk hälsa men satsa då på barnen, börja om, gör rätt.

Jag håller med. Framför allt handlar det om föräldrar (oftast mamman) som inte kan kontrollera sitt egna kontrollbehov. Ju mer feminiserad ett samhälle är, desto sämre mår folk i allmänhet.

Viktigt ämne men kan du inte precisera dig mer!
Psykhälsan innebär så mycket!

mikael skrev:

KrigarSjäl skrev:Storfamilj på bondgård - nej tack.

Är redan provat och ettan i programmet är att föredra.

Bor du helt ensam?
Jag har mitt eget rum alltid då jag är i behov av ensamhet och rum men särbo och familj har jag haft.

Ja, tacka fan för det.

Jag är ingen kollektivmänniska.