Jag har kört fast och får inte rätt hjälp,
ensam isolerad och svårt ta mig ut o.s.v.
Måste göra en läkarundersökning också, det kan nog
lösa en del problem också men sen vill jag gå KBT och
bryta alla hindren som gör att jag inte kan leva ett
normalt liv, kanske man kan börja syssla med nått sen.

Vill resa, engagera mig och göra massor,
skulle inte klara av att bila till England idag,
är ett för stort steg men efter KBT och att man
börjar engagera sig i nått och får mer miljöombyte
kan man säkert förbereda sig sen för en lång tur
till det fina lander i väster.


Ska undersöka om att få vara med i radio också om mina
erfarenheter av skola och samhälle.

Moderator: Rättade stavningen i rubriken från HBT till KBT.

Jag tror på KBT, men jag fick det mot min schizofreni, och det var en ombyggnad på något vis, men lyckades inte så bra.

Det har stått, dock att man avsåg från psykologhållet, att ändra metodik. Och f.ö har jag också fått KBT som var mer samtalsterapi.

Men mot Aspergerbesvär och annat är det möjligt att det fungerar bättre. Har man schizofreni så beror det också på om man är högfungerande eller inte. Tror jag att jag läste.

Men exponering är påfrestande, det ger s.k. eftersymtom, man kan behöva lägga sig och vila efteråt, t.ex.

Och andligt intresserad som jag är, så är jag nyfiken på dessa orsakande faktorer.

Jag har inte asperger men jag har hört att psykoanalys inte har någon effekt på autism, Mitt råd är att studera eller gå med i en förening.

psykoanalys är inte samma sak som KBT dock.

KuntaKinte skrev:Jag har inte asperger men jag har hört att psykoanalys inte har någon effekt på autism,

Man kan ju ha andra problem utöver autism som det hjälper mot.

Jag tror inte på KBT. Och jag tror att psykodynamisk terapi har fått orättvis kritik vad gäller dess effektivitet om man har AS. Ofta är ju den senare testad av aspergare innan de visste att de har AS, t.ex. Gunilla Gerland skriver väl om det, från tiden före diagnos? Det säger ju ingenting då.

Min erfarenhet av KBT är SKIT. För mig är det en terapi som totalt skiter i vad man råkat ut för, VARFÖR man gör vissa saker.

Detta leder direkt till två problem:
1. Man missar att en patient kanske har skäl för ett beteende, fixering eller fobi. T.ex. spiskollartvång för att den faktiskt, p.g.a. sin NPF har bränt ned köket och glömt plattor, kokat torrt m.m. flera gånger. Vad händer när KBT-terapeuten skiter i detta och börjar med sitt "nu utgår vi från här och nu, tänkt inte på det gamla som hänt" och så arbetar man bort kontrollerandet? Hur lång tid tar det innan köket brinner ned? Borde man kanske kolla VARFÖR folk gör vissa saker, och se om det går att åtgärda på orsaksplan i stället för beteendeplan som är den yttersta och sista delen?

2. Man missar att personen har en exempelvis tvångspersonlighet eller missbrukarpersonliget eller whatever-personlighet. Man tar bort ett beteende, och får ett annat i stället. Personen slutar självsvälta, men börjar missbruka, skada sig, får annan BDD eller annan fixering i stället. Som då ska fixas med ny KBT och samma visa igen.

Alltså: KBT är som att bekämpa ogräs genom att klippa bort bladen men att glömma rötterna som finns kvar hela tiden och växer upp igen.

Psykodynamisk terapi däremot, tar bort rötterna, men glömmer ibland två saker:
1. Vissa problem föder egna problem, likt jordgubbsplantan som förökar sig även ovan jord, varpå det inte hjälper att bara ta bort rötterna om det gått för långt.

2. Man kan snöa in på gamla grejer, och dra felaktiga slutsatser, om man inte är duktig på att läsa individ. Detta är nog anledningen till att det inte passar aspergare som träffar en psykolog som inte kan läsa individ, SÄRSKILT inte INNAN man får diagnos då psykologen kanske inte ens förstår att misstänka hur annorlunda personen är.

Själv är jag TRÖTT på KBT som skiter helt i vem jag är, och är mycket nyfiken på att få testa psykodynamisk terapi. Lära känna mig själv mer, och kanske lära mig acceptera mer i stället för det ständiga ändrandet och skuldbeläggandet ("du är vad du själv bestämmer"-idiotin). Min psykolog håller på att kolla om man kan få sådan terapi inom vanliga vården. Det är svårt, då man lagt mer energi på att bevisa KBT.

Jag kan säga jag ska söka hjälp men låter bättre att
säga att jag vill gå KBT, sen om det finns andra
ingångar i det hela, andra behandlingar, ja då får
dom avgöra vad som är bäst viktigast är att dom ser
individen och hjälper mig dit jag vill.

Säger dom åt mig att inte prata om det jag vill prata om,
då kommer allt finnas kvar och dom ber mig bara fokusera
på livets goda, då kan jag lika gärna gå hem.

Få sitta o prata i 10 timmar om allt, dra upp hela sin story,
det är det jag tror jag vill göra, snacka av sig om allt skit
och sen erkänna sina egna brister, då kanske dom förstår att
man inte är helt koko i skallen heller.

En psykolog på hab, sade till mig att gå hem och krama min gulliga hund, så skulle jag se att allt blev bra.

Jag skrev och berättade allt hon sagt, till hennes chef. Det ovanstående var inte enda idiotin hon sade.

Jag rapporterade kommunhandläggarna till deras chef,
jag rapporterade hab till JO.


Inga problem lösta.
Nu ska kyrkan hjälpa mig se till så allt går rätt.

Habb tyckte jag skulle ge upp o flytta och söka
hjälp nånannanstans, hade dock flyttplaner men
det är riktigt fult gjort.

*Vi vill inte hjälpa dig, flytta o sök hjälp på en annan hab*

Jag håller verkligen med dig, Bror Duktig.

En psykodynamisk terapiform är helt klart den bästa för mig även om förstås inslag av även KBT kan ingå (och i mitt fall även EMDR), för när jag förstår mig själv bättre och varför jag fungerar som jag gör faller även det andra ofta på plats. Jag kan då liksom själv sköta den där KBT-biten.

De bästa psykologerna är enligt mig de som just försöker få till denna blandning och försöker att verkligen utgå från patientens behov och inte stirra sig så blinda på att utföra en viss terapiform till punkt och pricka. Nu utbildas väl dessvärre allt färre psykodynamiska terapeuter idag (om jag fattat rätt) eftersom KBT är det som gäller; det är ju snabbfix som är A och O idag och att lära känna sig själv och förstå varför man gör/tänker/känner på vissa sätt är ju inte gjort i brådrasket precis.

Jag har haft turen att ha haft tillgång till ett par sådana psykologer jag önskat mig och de har hjälpt mig mycket. Men tyvärr har också en hel del gått helt fel, eftersom t.ex. den första psykologen inte alls tänkte ur ett AST perspektiv och inte heller hade den kunskapen. Det är sorgligt och många år har ju på det sättet gått förlorade, eller hur jag nu ska säga, men samtidigt kan jag inte annat än säga att det som hon hjälpte mig med ändå uppväger det och inget jag skulle vilja vara utan. Hon var en pärla och försökte verkligen stå vid min sida i både vått och torrt.

En terapeut som står på en psykodynamisk grund, men som inte är rädd för att ta ut svängarna och blanda in lite av varje och som förstås också har kunskap om AST, ja, det är väl den bästa terapeuten enligt mig. En sån får jag väl ändå säga mig ha just nu, men tyvärr har hon gått i pension så det gäller att ta vara på den lilla tid som antagligen finns kvar.

Ja, just en bra blandning av psykodynamiskt och KBT kan nog vara bra.

Bror Duktig skrev:En psykolog på hab, sade till mig att gå hem och krama min gulliga hund, så skulle jag se att allt blev bra.

Jag skrev och berättade allt hon sagt, till hennes chef. Det ovanstående var inte enda idiotin hon sade.

Det var kul att läsa men är det verkningen sant? Autism är väl fysiologiska avvikelser i hjärnan? Det är väl absolut inget att ta så lätt på.

Zima33 skrev:

KuntaKinte skrev:Jag har inte asperger men jag har hört att psykoanalys inte har någon effekt på autism,

Man kan ju ha andra problem utöver autism som det hjälper mot.

Jo det stämmer, Jag har inte så stor koll på psykoterapi men jag har hört att just psykoanalys inte har någon effekt men används fortfarande ibland, Jag tror att det användes för att autism hade liknade symtom som granatchock det vill säga äldre diagnos för ptsd.

Som jag har tolkat KBT så handlar det om att förnuftet ska ta kontrollen över känslorna. Rent logiskt borde det kunna göra underverk mot fobier, tvångstankar och -ritualer, depressioner och kanske rentav psykoser. Alltså när hjärnan fungerar uppenbart irrationellt. Gällande dom besvär som orsakas av att ens hjärna är ovanligt skapt har jag svårt att tänka mig att det skulle fungera. Jag har svårt att ha koll på enkla saker i tillvaron och jag tror inte att det skulle bli bättre av att tänka positivt. Jag känner för egen del att jag skulle behöva rent konkreta tekniker för att få ordning på såna saker, inte att hitta ett nytt sätt att se på sakerna.

Hon borde ju få stanna kvar till hon avslutat alla pågående behandlingar
med hennes nuvarande patienter och sen kan hon packa ihop och gå hem sen.

Kunta Kinte, ja det är sant. Det handlade inte om att bota AS, utan om att om jag gick hem och kramade min hund och inte tänkte så mycket, så skulle jag se att jag blev glad (har återkommande depressioner och vid tillfället ganska mycket anorexi) och att socialt utanförskap (inga vänner) löste sig.


När jag pratade om att jag behövde hjälp för att klara att planera och genoföra röjning och mer städning än det boendestödet gör, sade hon att det finns KBT mot hoarding. Vad fan liksom.

Jag kontaktade deras chef och vägrar träffa denna idiot mer (eller de två, hon hade en kurator med sig som höll på liknande). Jag har aldrig träffat liknande.

Kanske var hon neddekat flumpsykolog, såg ut som Kristina lugn i stilen, kraftig rökröst och skrynklig som en avdankad narkoman. (Fina fördomar jag har va HAHA.)

Om jag minns rätt så skrev jag ngn tråd om händelsen i privata avdelningen när det precis hade hänt.

Vet inte riktigt om det är rätt tråd att posta denna video i, men eftersom diskussionen KBT versus psykodynamisk terapi i viss mån finns här så gör jag det. Får för mig att t.ex. du, Bror Duktig, kan finna denna ganska intressant(?)

Själv tycker jag helt klart att det är intressant, men inte alls förvånande på något sätt.
Det är en presentation gjord av en amerikansk psykiatriker, där han visar att psykodynamisk terapi minsann står sig bra i jämförelse med KBT och medikament.

A presentation that makes a case for the effectiveness of psychoanalytic therapy, comparing and contrasting it to antidepressant medications and cognitive behavioral therapy (CBT) by using existing scientific data. It is designed for health care and mental health professionals, insurance companies, or those interested in some scientific data about psychoanalysis or psychodynamic psychotherapy.

KBT botade min extrema ljudkänslighet helt och hållet men jobbigt var det, väldigt jobbigt.
Man måste vara beslutsam och ha stor vilja. Ihop med medicinering kan det bli enklare att bryta dåliga mönster/vanor eller psykiatriska tillstånd.

Min KBT-tant var den som satte mig på rätt spår. Jag sökte för Social Fobi, men det visade sig att det inte var nån fobi alls utan nåt som inte funkade... Så jag är henne väldigt tacksam. Har förbättrat väldigt mycket i mitt liv. Vi träffas ganska regelbundet nu efteråt också. Hjälper mej väldigt mycket med att hitta strukturer för mej och min familj så att det funkar bättre för alla.
Rätt långt från Aspergerdiagnos, jag funkar bra i "vardagslivet", ledarskapsroller mm, men är totalt omöjlig i allt socialt trevligt, och kan vara hemma tyst en vecka. Och nu känns det OK. Har slutat med fikapauser och sånt på jobbet, väljer mina "sociala" begivenheter med omsorg.

Jag går i KBT nu och det hjälper mig betydligt mer än mer traditionellt inriktad terapi någonsin har gjort.

Jag vet inte med hur många psykologer, psykiatriker och kuratorer jag har suttit och pratat med om min barndom och jobbiga saker. Genom terapin har jag fått hjälp att inse varför jag fungerar som jag gör men det har inte hjälpt mig framåt. Jag må veta vad mina självdestruktiva impulser härstammar från, men den vetskapen hjälper mig inte att stå emot impulserna när jag har panik. KBT har gett mig konkreta redskap för det. Samtidigt är min KBT-psykolog bra på att förklara för mig varför jag fungerar som jag gör, ofta genom att koppla det till mitt förflutna och att jag upprepar destruktiva mönster som jag lärde mig då. Han slänger in referenser till bland annat neuropsykiatrisk forskning ibland för att förklara och sådant hjälper mig.

Självklart vet jag inte hur bra KBT hade hjälpt för mig om jag inte hade gått i mer traditionell terapi tidigare. Jag kan tänka mig att formerna kompletterar varandra. Tidigare fick jag hjälp att trassla upp mitt förflutna och nu får jag hjälp att ta mig framåt. Det kanske inte är möjligt att ta sig framåt i någon större utsträckning om barndomen är en enda härva.