Hej.
Jag skulle gärna presentera mig, men det kanske räcker med att jag är en så kallad man på 36 år. Jag är ny här på forumet, och jag ber om ursäkt ifall jag gör fel genom att starta en ny tråd - jag har bara en snudd på desperat längtan att söka mig till någon som förstår problematiken och kanske kan hjälpa mig vidare.

Jag har levt ett mestadels ganska miserabelt liv från start. Båda mina föräldrar var tunga missbrukare så min barndom präglades av högst bristfällig omsorg. Som följd av detta började jag själv tidigt missbruka som en slags självmedicinering för att stå ut. För drygt ett år sedan fick jag diagnosen Aspergers efter många års strävan och avslag att få göra utredningen. Jag trodde själv att jag "bara" hade ADHD eller ADD, så AS-diagnosen kom lite som en chock. Nu förstår jag alltihop - mitt livs ständiga problem fick sin förklaring.

Tyvärr mottogs detta med stor skepticism från min omgivning, så jag började själv att avfärda det hela och misstro hela vårdsystemet. Jag är medveten om att mitt missbruksproblem är en sak som måste tas om hand först innan jag kan komma vidare med allt annat. Jag har i många år försökt på olika vis; jag har många gånger slutat på egen hand (men såsmåningom alltid återfallit), jag har varit ca fyra månader på ett av landets "bästa" behandlingshem (enligt 12-stegs modellen), gått på NA/AA-möten, samt div olika andra metoder.

På detta behandlingshem blev jag på allvar varse om att jag har något underliggande problem förutom missbruket, och där föddes min ambition om NP-utredning. När en av landets ledande 12-stegs terapeuter avvisade min ambition om detta, eftersom "det var mitt beroende som talade och var ute efter mediciner", ja då dog min tilltro till 12-stegsbehandling i samma veva.

Jag har alltid drivits av att jag egentligen vill få ordning på mitt liv. Från början hjälpte mig drogerna, nu håller de på att ta kål på mig. Jag vill sluta och jobba vidare med mig själv. Jag vet att jag är en ganska bra människa egentligen, jag är väldigt omtyckt av vänner, men jag fungerar inte alls socialt pga mitt glödande självförakt och mina självskadebeteenden samtidigt som jag är väldigt mån om att hålla fasaden utåt. Jag isolerar mig totalt och söker inte hjälp. Förutom min stadigt försämrade psykiska ohälsa så börjar jag nu även bli seriöst orolig för fysiken också, speciellt det senaste halvåret. Är rädd inför myndigheter och vill inte vara en belastning för samhället. "Jag har kostat skattebetalarna mycket nog redan".

Jag hade en jättebra handläggare på kommunens/socialens missbruksavdelning som hjälpt mig otroligt mycket. Jag brukar kunna maila henne när det krisar. Nu är hon visst tjänstledig ett år. Jag har ingen annan jag känner förtroende för, så det var därför jag vände mig hit till er. Kanske kan någon förstå min situation och kanske tipsa mig om vart jag kan vända mig?

Tack på förhand och vänliga hälsningar / D

När det gäller drogmissbruk så verkar det som "Focus 12" i London vet vad de håller på med. Låter faktiskt som ett 12-stegs program. Något som framkom ur en dokumentär om organisationen är att man behöver betrakta drogmissbruk som en sjukdom och inte ett beteende eller dålig karaktär. Samt att ersättningsdroger som subutex mm är helt fel väg.

Du får nog dessvärre räkna med att alla personer är inkompetenta på asperger om de inte doktorerat på ämnet och är professor. Det är helt enkelt väldigt lätt för vanligt folk att gå vilse mentalt i det ämnet.

Släpp självföraktet. Om det verkligen var viktigt att inte kosta samhället något så hade socialen satt in rätt insatser så fort det blev känt att föräldrarna missbrukar tungt. Det misstaget har samhället gjort där och då, resten är i stort sett en konsekvens därav. Det är orimligt att barn skall hantera missbrukare.

Försök att skapa en tillvaro, intressen och socialt umgänge som bygger upp dig. Och lämna all drogrelaterad miljö bakom dig helt och hållet. Dock kan det kräva att man kanske får släppa vänskaper som känns bra men som är destruktiva på sikt. Kanske ett miljöbyte så att man slipper allt som påminner om sådant man skall undvika.

Har dock aldrig tagit droger själv så är ingen superexpert på området.