Paranoida personlighets störningar är säkert vanligt vid asperger.
Om man exempelvis blir mobbad så är det ju lätt att man försätts i ett kroniskt tillstånd av misstänksamhet som accelererar med tiden.
Tillslut sitter man i en försåtsminerad bunker med en AK 47 i knäet och pratar med sina röster i huvudet.

Jag säger alltid till mig själv att inte lita på andra (för när jag har litat på någon så har det aldrig hänt något bra), men jag gör det ändå och kanske berättar något jag inte skulle och sen tänker jag att jag inte skulle ha sagt det, men då är det ju för sent. Jag vet inte om det kan kallas impulser.

Jag själv har schizofreni, och när det blir för djäkligt, så kan ett känt symptom dyka upp - att man får paranoida upplevelser. Men jag brukar försöka sköta allt genom att "försöka vara rak" mot alla.

Jag tror att trasslet beror på dels hur förföljd man faktiskt kan vara, vilket ju är lite förbryllande. Men då kan man lätt "övertolka" saker, vilket nog är onödigt.

Om man hör dolda budskap i den diskussionen man har med folk, så är min egen upplevelse att detta kan bero på att man är väldigt sann i det man säger och gör. Gud kan komma närmare då, och vad som händer är ett mysterium för mig.

För Asperger och vad detta är "andligt" sett, inverkar. Och allt detta är ett mysterium, som ju utreds bra här på AF - det finns oerhört mycket erfarenheter här.