Hej det här är första gången jag skriver här på forumet så antar att en kort presentation är på sin plats.

Jag fick nyligen en AS diagnos och fick i samband med den har jag börjat söka efter info i ämnet. Jag hittade hit efter att ha sökt svar på på en del frågeställningar jag hade om mitt eget liv och om de förklarades av diagnosen. Jag studerar för tillfället på högskolenivå efter att ha reparerat mig själv efter mina gymnasiestudier. Tycker om film böcker och musik men har spel i olika former som övergripande intresse. Mitt sociala liv är något av en paradox då jag gärna skulle vilja lära känna fler människor samtidigt som jag har ett brinnande intresse av att vara för mig själv.

Sådär då var det klart och så kan jag gå vidare till det jag egentligen ville skriva om.

Får ofta problem då jag hamnar i diskussioner om intressanta ämnen och efter att argument och motargument gått fram och tillbaka några gånger slutar det ibland med att hem går till personangrepp(inte nödvändigtvis grova men nedvärderande).

Känner mig något nyfiken på varför det blir så. Är det för att jag råkar lägga fram det jag säger på ett sådant sätt att de känner sig förolämpade? Eller är det för att de genom att sänka personen de inte är överens med även gör han/hennes åsikter mindre värda?

Själv tycker jag ofta det är roligt att höra vad andra tror då det oberoende av om jag anser att de har rätt eller fel ändå tillåter mig att komplementera mina egna kunskaper med ny info så förstår inte varför det så ofta slutar på samma sätt. Undrar om det bara är jag som försätter mig i sådana situationer och om någon har en bra lösning för att få samtal att flyta på lättare?

Svejsan Wrong! Välkommen!

Vi aspergare är ju väldigt logiskt lagda. Vi tar som du säger in information, och uppskattar denna. Du har inte förklarat om det är med andra aspergare eller NT-personer som du ofta kommer till personangrepp under diskussioner. Men även aspergare varierar ju en del i vad som är ok och vad som inte är ok.

Till att börja med så måste du förstå att alla personer är så pass olika att varje konversation kan sluta helt olika beroende på vem du har den med. Om du hamnar i "trubbel" hos de flesta personer, gamla bekantskaper som nya, så är det möjligtvis något i ditt sätt att tala som är lite för rakt på sak och lite för ärligt i kombination med att du (pga din tydliga uppskattning utav information) inte ser något fel i att leverera information till en annan person vare sig de skulle uppskatta den eller inte. Mycket av det du säger kanske inte är något som vem som helst skulle säga till andra personer i annat fall än just för att förolämpa etc. NT-personer är mycket känsliga för (och duktiga på att upptäcka) såna här situationer. Samtidigt så är vi aspergare fullkomliga utomjordingar för de flesta NT-personer, som inte fattar ett smack om hur vårt språk fungerar gentemot deras. De anpassar sig inte det minsta för att förstå andra människor, medan vi måste leva med att lära oss att förstå dem. Så "felet" ligger inte helt i dina händer. Detta händer även NT-personer mot NT-personer en hel del, eftersom de som sagt inte är vana vid att behöva lära sig ett skit om hur andra personer förstår och använder ord.

Detta är något som jag tror att många aspergare faktiskt uppskattar från andra aspergare, varav vi så att säga skapat vårt eget lilla samhälle med ett eget språk. Dock kan ju självfallet även vi uppleva smärta under hektiska konversationer. Jag är själv mycket känslig för alla former av bråk eftersom jag snabbt mår psykiskt dåligt när detta händer, och har därmed fått lära mig den hårda vägen hur man snackar med folk, vem som helst, utan att orsaka problem. Men detta är ju som du säkert redan läst något som aspergare oftast inte föds med utan måste lära sig via träning. Jag var skitdålig på att snacka med människor fram tills jag var ca 20 då jag verkligen började fatta och verkligen började bry mig om att kunna samtala med människor utan problem, eftersom jag är en mycket socialt beroende aspergare. Detta åstadkomma jag nästan helt och hållet med humor som verktyg. Jag vet faktiskt inte hur bra andra aspergare är på humor, så jag kan inte riktigt säga om du skulle kunna ha nytta utav att lära dig avancerad sådan också. Men jag vet i alla fall att det snabbt fick mitt interagerande med NT-personer att blomstra.

Jag tror inte det finns några genvägar här. Så det bästa tror jag vore om du lämnar några exempel här på konversationer du haft som slutade med bråk och som du inte förstod varför. Då kan vi andra hjälpa dig hitta nyckelorden som sades, försöka förklara för dig vad du sa som kunde sagts på ett kanske mer elegant sätt, och på så vis ge dig ett förråd av grunder som du kan använda för att lära dig mer. Du verkar knappast vara en dum person, så om du vill lära dig detta så är jag helt säker på att du kommer bli bättre på att förstå samtal, kunna få folk att skratta, kunna charma etc bättre än de flesta NT-personer kan. Man kan faktiskt påpeka negativa sidor om andra utan att orsaka bråk också. Men detta är något som vi som aspergare måste vara ordentligt intresserade av att kunna göra för att faktiskt lära oss, om vi som sagts föds utan denna förmåga.

Folk har svårt att skilja mellan diskussion och personliga ställningstaganden eftersom de oftast har en väldigt stark känslomässig koppling till sina egna åsikter och tar för givet att alla andra också har det.
Om de blir ifrågasatta antar de därför att man tycker tvärtom, lika starkt, och alltså måste vara dum i huvudet.
Fast i själva verket kanske man inte har bildat sig en uppfattning än, eller så tycker man rentutav samma sak, man var bara intresserad av att höra deras argument och resonemang.

Ja, NT-folk skiljer inte på sak och person har jag märkt. Och detsamma gäller aspergare har jag upptäckt på forumet! Vissa ämnen leder alltid till bråk och pajkastning.

Jag ser de argumentationsfel andra gör men kan förstås inte svära mig fri själv heller. En del har ju så idiotisk aargument att man tappar humöret!

Men det där med att inte tåla saklig information utan att ta det som en förolämpning kanske är speciellt entigt? De är ointresserade av fakta! Se f ö denna tråd: besserwisser-t24986.html

Ursäkta att jag kommer med en kristen kommentar:

Jag som kristen tror på andliga orsaker till sådant du nämner. Jag har själv hamnat i ovettiga ordstrider ibland. Gamla Testamentet hade något jag hittade om att sådana problem kan bero på den "andliga miljön" där man bor. Om man söker fred, så är det ju klart mer förnuftigt.

/bibelord:/

Äsch, glömde ge tips.
Var tydligare med att du bara är nyfiken och inte är ute efter att ändra på deras åsikter, eftersom det kan uppfattas som personangrepp.

Jag gissar att det handlar om att du inte själv nedvärderar någon och att motparten börjar hacka på helt irrelevanta personliga attribut som kanske inte ens stämmer alls. Om du diskuterar med neurotypiska personer så är den social kontexten huvudsaken och ämnet i sig en bisak. Alltså kommer allt som kan antyda att någon är okunnig eller inte så bra att tas som ett personangrepp eller att man är negativ. Många har dessutom just mentala blockeringar som hindrar att de problematiserar negativa saker då det uppfattas som negativt, gnällande och ältande istället för att reda ut saker tills man kommit vidare.

Man måste också ibland vara noga med att inte ströva in på ett kunskapsområde som den andra har luckor i. Speciellt om det är inom den andres identitet genom yrke eller så vidare. Då det kan ifrågasätta den hierarkiska ordningen. En överläkare kan t.ex bli helt nojjig om man diskuterar medicin och det blir uppenbart att denne inte kan allt.

En del personer bör man helt enkelt undvika att diskutera med. Var artig och gör det du absolut måste men absolut inget mer. Men umgås inte privat heller. Lämna helt enkelt inget utrymme för några fria tankar hos motparten. Bättre är att konversera med personer som är avslappnade inför sitt ego och utan prestige.

Ämnen som generellt är känsliga är sådant som politik, religion och sex. Men även avancerad nivå inom olika ämnen då man kan framstå som att man försöker glänsa eller underminera den andres sociala ställning. Men även subjektiva ämnen där det är svårt att falsifiera påståenden kan vara problematiska.

Men som sagt du behöver nog vara mer specifik för att det skall gå att säga något.

(rekommenderar att du läser @rojona:s och @Myrkr:s inlägg också, de är riktigt bra)

Alien skrev:Ja, NT-folk skiljer inte på sak och person har jag märkt.

Samma upptäckt här. Kanske man kan testa en person för att se om de gör detta syftningsfel innan man ger sig in i någon IRL konversation.

Alien skrev:Jag ser de argumentationsfel andra gör men kan förstås inte svära mig fri själv heller.

Att göra fel är en sak. Att göra fel i stort sett varenda gång är något helt annat.

Jag har upptäckt att Gud hjälper mig i tillvaron, så att de med mänskliga brister inte förstör för mycket.

Bibeln pratar om "den själiska människan", ni kallar något generellt för NT och jag försöker leva med visst gränsöverskridande.

Men Sanningen, Jesus enligt NT (Nya Testamentet) är oerhört grundläggande för mig. Inget slarv, helst.

Tack för alla svar gett mig mycket att tänka på.

Vet att många människor tar illa upp om man säger nått som ifrågasätter deras kunnande. Men när jag pratar med någon som jag vet har för vana att kritisera andra för det mesta. Exempelvis utseende och förmåga att skriva/måla/vara. Tycker då att en sådan person borde vara beredd att kunna ta emot åsikter som inte överensstämmer med de egna. Men inte, personen blir genast arg. Jag antar att det är som ni sa en fråga om status och hierarki inom den lokala flocken.

Svårt ibland att veta vad de man pratar med egentligen tycker om det man säger då de mycket väl kan spara konversationen till ett annat tillfälle. Man får på så vis först höra om vad de tänker om en och det man sagt genom att vara i närheten då de pratar med någon annan. Så svårt att veta om samtalet går dåligt när det väl är igång.

wrong skrev:Känner mig något nyfiken på varför det blir så

Det kan vara fördi det är enklare. Det är mycket enklare enn at tenka ut någon motargument och bruka tid på det.

Jag gillade at diskutera när jag var yngre, men nu har jag diskuterat 10.000 gånger med 10.000 människar och jag fant ut något interessant: det har ingen betydning oavsett hvem som har rett. Det förandrar ingenting, jag kan sitta här och diskutera med er til jag blir blå i andletet men det förandrer inte något, det är bara ord och ord är billiga.

Så det hender nog at jag slenger ut en "nej, du är en skit" fordi det är så mycket enklare, sparar tid. Vi kommer jo oavsett aldrig fram til något fornuftig samma vad vi sejer. Tycker jag.

En del personer är helt enkelt olämpliga att prata med. De är underutvecklande på ett personlig plan och du kommer bara att få trassel med all kommunikation med dessa typer av personer.

Jeopardy Lane skrev:det har ingen betydning oavsett hvem som har rett.

Det har betydelse om man lär sig något som man kan använda.

plåtmonster skrev:Det har betydelse om man lär sig något som man kan använda

Ja, men det skjer aldrig. Så for mej så er det at diskutera bortkastad tid. Tycker jag. Det är synd, jag gillade det förut men nu er det bara irriterande, jag har inget at diskutera.

Jeopardy Lane skrev:Ja, men det skjer aldrig.

Du kanske borde byta samtalspartner?

plåtmonster skrev:

Jeopardy Lane skrev:Ja, men det skjer aldrig.

Du kanske borde byta samtalspartner?

Ja det kan jag gjöra, bara jag slipper at diskutera något. Jag sejer något, du sejer något, også kastar vi bollen fram och tilbaka några gonger, blir inte eniga, eller möjligens vi blir eniga, også stoppar vi diskusjonen och ingenting har skjedd, alt är som förut. Snakk om bortkastad tid.

Det handlar inte om att bli enig utan att öka sin förståelse. Om man t.ex vill bygga en gyrokopter kan man få ideér för dess styrloop utan att bli enig om vilken som är den bästa. Den du diskuterar med kan iaf påpeka ett problem som du inte upptäckt själv även om du vill ordna en egen lösning. osv.

Folk är ofta känsliga vid prestigeförlust, dessutom lever vi i ett konsensus-samhälle där alla måste vara överens hela tiden.

Jag tycker vi ska ha ett mer öppet, passionerat diskuterande. Det blir mer livaktigt då. Mindre dysfunktionellt och nervöst.

Jeopardy Lane skrev:Så for mej så er det at diskutera bortkastad tid

Håller med. Diskussioner är meningslösa. Alla andra är idioter. De fattar ju inte att jag alltid har rätt.

KrigarSjäl skrev:Folk är ofta känsliga vid prestigeförlust, dessutom lever vi i ett konsensus-samhälle där alla måste vara överens hela tiden.

Ja det är jobbigt, för folk kan inte avsluta en diskussion utan att sjunga kumbaya och "komma överens om att vara oense"...

Den sortens socialiserande kan jag känna mig utmattad av, att man inte bara kan få tycka och säga och ifrågasätta saker utan att nån blir helt förstörd av det.

Det är väldigt svårt att svara på detta då vi inte kan höra konversationen eller sen den.
Men det kan bero på hur man säger det och vad man säger, hur det låter, vad ni pratar om och när man säger det etc.

Men jag tänkte att vi kunde prova en grej, om det är ok med er, då jag blev nyfiken på en grej.

Prova att lyssna på dessa två klippen som jag spelade in då jag läste denna tråd.

Min lillebror kommer i ljudfilen ställa mig samma fråga men jag kommer att svara på frågan i olika tonlägen och attityd. Kan ni höra skillnaden?
lyssna på ost3 först.
lyssna sedan på 0st1
https://soundcloud.com/user836936223/sets/ostb-gar

När jag får frågan första gången i båda klippen så är jag positiv, öppen för förslag och nyfiken på vad du själv tycker om ostbågar.
Andra gången jag får frågan så är jag mer bestämd, har attityden "att det jag säger är rätt och andra har fel". personen lägger nästan ordet i munnen på en.

Kan ni höra skillnaden på de två olika sätten jag jag svarar på frågan?

Obs! kom ihåg att jag överdriver i ljudklippen och att detta bara är ett exempel.

Men om en person har nästan en liten aggressiv bestämdhet i sin åsikt, så kan det betyda att personen har väldigt starka åsikter om det ni pratar om.
Om personen börjar lättsamt och sedan får en mer bestämd irriterat tonläge så har du kanske sagt något som den personen tycker är "fel"
Detta är som sagt bara ett exempel, en del människor låter lättsamma heltiden och andra låter mer bestämda hela tiden osv. trots att dom inte är det.
Detta var bara ett exempel som sagt då jag blev nyfiken på om ni kunde höra skillnaden.

dock så låter min mer "bittra röst" i dessa klippen inte så bestämd ändå, då jag personligen oftast är väldigt lättsam.
Jag har själv AS men jag har lätt för att läsa människor.

KrigarSjäl skrev:dessutom lever vi i ett konsensus-samhälle där alla måste vara överens hela tiden.

Kom ihåg en diskussion i ett forum där andra deltagare blev upprörda när vi hade olika ståndpunkter och försökte förstå varann och lära av varann..

I andra sammanhang är det fy-fy på den som uttrycker en avvikande åsikt. Även om den är fullständigt korrekt och ibland t.om bättre.

(finns många lärorika inlägg i denna tråd!)

Läser en bok just nu som tar upp mycket av det här, de bindningar man har till sina åsikter och attityder och hur lätt det är att bli sina åsikter istället för att ha dem.

Befria tanken : toltekisk visdom för den moderna människan av Don Miguel Ruiz.
http://www.litteraturmagazinet.se/don-m ... -manniskan

Ovanligt givande bok, inte alls nån simpel och enkel "må bra"-bok.

Moggy skrev:hur lätt det är att bli sina åsikter istället för att ha dem

Det är väl den centrala punkten. +1

Framförallt bör man väl vara lyhörd för när man vet bättre och uppdatera sina åsikter och vetande.