plåtmonster skrev:Det finns väldigt mycket framgångsteologi och positivt tänkande predikanter i olika skepnader. Problemet är att de ofta saknar insikt och lyhördhet. Konsekvensen blir kaos och trasiga människor. Så dessa predikanter måste hållas borta utan pardon.

Det var det jag ville säga. Jag menar inte att dissa allt som i mina ögon framstår som onödigt klämkäckt.

Äh, du tar dig själv för seriöst. Du har inte motbevisat något eftersom jag aldrig tagit ställning till något, jag tvivlade bara på nidbilden. Att du ger ett exempel betyder inte att du har rätt, förövrigt, men jag uppskattade ditt perspektiv.

Wikipedia skrev:Anekdotisk bevisföring, eller anekdotisk evidens, kallas det när man för att bevisa något, en tes, hänvisar till enstaka fall, ofta personliga erfarenheter och upplevelser.

Anekdotisk evidens har låg reliabilitet. Det nämns ofta i kontrast till vetenskaplig bevisföring.

Det är svårt att i detta fall riktigt plocka fram statistiskt säkert underlag utan det får dessvärre bli upplevelser som enstaka personer haft. Men i upplevelsen finns det ofta en del att berätta som kopplar ihop det i ett större samband.

Positivtänkandet i detta avseende verkar förekomma ofta i samband med offentlig service med mindre kvalificerat folk som saknar relevant och varierad yrkeserfarenhet. Lite som att det finns kirurger som kan transplantera organ. Men det innebär inte att sjuksköterskan på vårdcentralen är lämpad att ens försöka.

Jo jag förväntar mig självklart inga bevis, jag tror på vad ni säger att ni upplevt, men att kalla ett exempel som lika gärna kan vara taget ur luften för "bevis" och avgörande för en debatt är något skrattretande.
Jag hade dessutom inte som syfte att debattera, jag var bara nyfiken på andras åsikter och hur de formats.

Det enda det bevisar är att det finns folk som beter sig som "nidbilden" som du uttryckte tvivel av. Jag har aldrig sagt att det är något statistiskt eller allmängiltigt. Jag har aldrig nekat att det finns många som är måttligt positiva. Det enda jag vänt mig emot är dom som beter sig som "nidbilden" och dom som tvivlar på att det beteendet existerar.

Meppe skrev:

Myrkr skrev:

mango skrev:Fy fasen vad hemskt av dem! Ursäkta språket.

Can't tell if serious.... Men alltså, ingen säger faktiskt så till sörjande (förutsatt att de inte är empatistörda), plåtmonster överdrev bara för att han tycker illa om metodiken överlag.

Naiv verkar du iallafall. Jag har inte läst en enda text av någon som inte blivit mött av kommentarer i stil med "du har ju andra barn" eller "du hinner skaffa nya barn, du är ju ung".

Jag var seriös och jag förstod inte att plåtmonstret överdrev. Jag är naiv men vettig och snäll, betänksam med mera men jag har svårt att förstå när någon är ironisk eller skämtar om jag inte sitter framför dom "öga mot öga" och kan läsa deras kroppsspråk, detaljer, hur de säger det etc eller om jag inte känner dom väldigt väldigt väl. Så jag kan vara väldigt lättlurad med ja. Personligen så har jag svårt att förstå varför någon skulle vilja göra någon annan illa om den andra personen inte gjort något radikalt elakt mot den andre.

Och för den delen, det finns dom som bokstavligen menar att om man vill något så kan man det och misslyckanden beror på bristande vilja. Du verkar för vettig för att komma på den tanken eller ta det till dig utan att få något direkt exempel, så jag bjuder på det.

Hmm ok, själv så tror jag att om man vill så kan man. Och misslyckanden beror på situation, timing, hur man mår, allt etc och med mera.

Under mina sista 9 månader i Finland var jag engagerad i självmordsprevention. Jag har inte alltid lyckats i det. Vid ett tillfälle när jag höll på att deppa ihop blev jag bemött av "vill man så kan man"-attityden. Jag valde att ge personen i fråga chansen att skylla på missförstånd, att han/hon inte kände till min situation, inte hade tänkt på att den kunde uppkomma eller vad som helst, så jag förklarade varför jag deppade ihop och att det i förlängningen innebar att jag misslyckats pga bristande vilja. Och vad fick jag till svar? En bekräftelse på att det var vad som hänt och en utskällning för att jag var otrevlig. Vid ett senare tillfälle blev jag informerad om att jag blivit förlåten (utan att ha bett om ursäkt) för att jag gjort personen arg. Så, det finns fanatiker. Du verkar inte vara en av dom och du verkar ha varit tillräckligt skonad från dom för att anta att det är en nidbild. Jag kan inte neka att jag är otroligt avundsjuk på den bilden av situationen.

Jag tycker att det var fel av dom att skälla ut dig och du gjorde rätt i att vara ärlig och förklara. Oavsett vad som gör någon deprimerad så skall man ta hänsyn till det. Nej jag är absolut INTE en av dom och om jag möt någon sån person själv, hmm tror inte det, jag har mött människor som sagt att de tycker att en deprimerad känsla jag känt, pga av något, är korkat eller dumt, fånigt etc. Vilket jag tycker är helt fel. Man säger inte åt en deprimerad person att deras känslor är korkade eller att de är hopplösa fall. Man kan inte jämföra känslor och fall även om man kan känna igen sig i dom.

I många fall tror jag att det kan handla om att man inte vet hur man ska bete sig och har inhamrat i skallen att man ska försöka muntra upp folk, vilket leder till den typens kommentarer som jag citerat i första stycket. Inte ett försvar, men en möjlig förklaring.

Hmm intressant, jag läste artikeln och kommentarerna, personligen tycker jag inte att man skall ignorera personen utan jag hade som någon i kommentarerna skrivit, om jag inte vetat vad jag skulle säga gått fram och bara sagt: jag vet inte riktigt vad jag skall säga och get en kram om "timingen" är rätt. När tex min mammas mor dog (min mormor) så såg jag att min mor var ledsen, (måste tillägga att jag har svårt för beröring så jag kramar sällan folk) men jag gick fram till henne och sade: jag vet att jag är dålig på sånt här och jag vet inte riktigt vad jag skall säga men får jag ge dig en kram? Och det fick jag. Jag kramar henne annars typ aldrig förutom som hej om vi inte sett varandra på månader. Jag står inte min familj så nära utan är ganska ensam och egen.

Bara för att tillägga, jag är en jätte snäll person, gladlynt och positiv förutom när jag är deprimerad. Jag är en underbar vän och jag är en riktigt snäll medmänniska. Jag bryr mig om folk jag inte känner. Jag såg tex en dam på gymmet som var ledsen och jag kunde inte låta bli att själv bli sorgsen inombords och fråga om hon hur det var med henne och om hon ville prata Om det. Livet är inte lätt och jag, av egna erfarenheter, så vet jag att man kan må så fruktansvärt dåligt oavsett anledning och jag önskar att ingen skall känna/må så dåligt så om jag kan hjälpta till att prata om mina erfarenheter eller bara lyssna så gör jag gärna det.
Jag må vara naiv och lite blind för allt det onda ibland. Jag är väldigt positiv och tror faktiskt att om man bara vill något så kan man! Men det kommer inte vara lätt och bara för att jag tror att människor kan åstadkomma underverk bara de vill så betyder det inte att jag inte förstår att man måste ta hänsyn till alla faktorer runt omkring personen och i personen själv.
Jag gör alltid min egen uppfattning om personer även om de har gjort något "fel" mot någon jag känner. Om de inte gjort något riktigt hemskt då är jag mer "observant/ försiktig". Som med kärlek så handlar det om kemi vi fungerar inte ihop med alla människor och det är OK! Men det betyder inte att man skall vara elak, lämna varandra ifred helt enkelt.
Det var lite om mig :p jag hoppas det förklarade bättre att jag är posetiv och tror på människor men det betyder inte att jag är "oförstående", vad man nu skall kalla det.

Meppe skrev:Det enda det bevisar är att det finns folk som beter sig som "nidbilden" som du uttryckte tvivel av. Jag har aldrig sagt att det är något statistiskt eller allmängiltigt. Jag har aldrig nekat att det finns många som är måttligt positiva. Det enda jag vänt mig emot är dom som beter sig som "nidbilden" och dom som tvivlar på att det beteendet existerar.

Nja, det bevisar absolut ingenting. Men skitsamma. Jag tror dig. Mitt uttryckta tvivel var inte ett ställningstagande utan bara nyfikenhet, alltså inget som kan, eller behöver, motbevisas.

mango skrev:Jag står inte min familj så nära utan är ganska ensam och egen.

Måste bara rätta mig själv här att när jag skrev ensam så menade jag att jag "tycker om" att vara för mig själv. Det vill säga att jag har en tendens att välja att vara för mig själv på fritiden. Men jag har bra socialkompetens och har inte heller svårt för att prata med nya människor.