Hej!

Jag var hos en läkare på vårdcentralen i onsdags och försökte förklara för honom att det beror på min Asperger att jag äter ensidigt. Men då menar jag inte att alla med autism eller Asperger syndrom äter ensidigt. Men många gör det. Men läkaren på vårdcentralen sa att det köper han inte. Jag blev sur på honom när han inte trodde på mig. Jag har till och med läst någonstans i Christopher Gillbergs bok om Asperger att många med Asperger äter ensidigt och Gunilla Gerland nämnde också en kille som bara åt pommes frites varje dag under en föreläsning.

Han sa att man inte kunde skylla detta på Asperger för då skulle alla människor skylla på något. Men om man inte kan säga att detta beror på autism eller Asperger då kan man ju inte säga att någonting beror på autism eller Asperger enligt honom. Jag tycker att när man har ett neuropsykiatriskt funktionshinder så kan man visst säga att vissa saker beror på det.

Vad tycker ni? Håller ni med mig om att det beror på autism eller Asperger att en del med dessa diagnoser äter ensidigt?

Det är vanligt med att ha svårt för viss mat, eller att äta väldigt ensidigt. Den där läkaren är inte bara okunnig, utan även stockdum, tycker jag.

Just detta är ett av flera frågor som jag brukat haka upp mig på när det kommer till A.S.

När jag ibland pratat om A.S. med en specifik kompis så brukade han ibland ifrågasätta och hävda att så är minsann även NT. eller som vemsom rätt nyligen påpekade, att det inte är specifikt A.S. att behöva rutin på vardagen, de flesta människor behöver det.

Hur vet jag vad jag kan skylla på A.S. och vad som inte. Det är frågan det.

Ex.
Att gå omkring och se ovårdad ut är inte specifikt A.S. Men många av oss med A.S. går ändå omkring och ser eländiga ut.

Skulle jag säga till kompisen att jag ser ovårdad ut p.g.a. A.S. Så skulle han väl fnysa lite med näsan och hävda att NT kan också se för jäävliga ut.

(Försöker svara mig själv här)
Jag kan ju ge svaret att det är ett av flera saker som A.S. orsakar hos mig. Att man skall ta hela bilden och inte isolera den enskilda detaljen ovårdat yttre.

Ontopic:
Och jag själv har ibland tendenser till att äta ensidigt.

Jag tycker att du ska anmäla läkaren till HSAN eftersom detta om något visar på brist av respekt hos läkaren. Det leder ju inte frammåt för fem öre ner en läkar säger på det sättet. Nej, en anmälan hos Hälso och sjukvärdsnämden (som jag länkade ovan) är det ända rätta. Du har ett funktionshinder och det ger dig "rätt" att ha vissa svårigheter. Läkaren utan dessa har till uppgift att hjälpa dig med att komma till rätta med prblemen, om det är möjligt.

Den läkaren är inte speciellt påläst. Det är hur vanligt som helst att autister har konstiga matvanor.

Själv har jag svårt för när mat blir för komplicerad (hellre korv och pommes istället för oxfilé, med celeri och grönkålssallad med lite olika kryddor, en varm morot och bernaisesås). Sen gillar jag, som ni andra, inte att äta nya saker hela tiden.

Jag är fullt kapabel till att äta samma sak i all evighet, bara jag känner för det.

Känner igen det ni snackar om. Ofta är det lätt att ha förutfattade meningar och vara oförstående mot s.k. osynliga funktionshinder, om man inte är insatt i ämnet.
Jag hade själv en f.d. kompis, som sade till mig att "ok, att din psykolog sagt till dig att du behöver struktur, nu när du skall få ordning på ditt liv, efter att ha gått i väggen, men du får vara med på att folk kan bli irriterade".
-Vi umgås inte längre, av ovan nämda orsak!

Det där med ensidiga kostvanor känner jag igen, men jag har själv lyckats ta mig i kragen och göra något åt det, helt enkelt därför att det inte är hälsosamt, så där hade läkaren en viss poäng. Däremot var han fel ute, när han sade att det inte hade med asperger att göra, men jag tror inte det tjänar någonting till att anmäla en sådan sak, eftersom det finns betydligt värre missar en läkare kan begå, och som således prioriteras högre.

JOR skrev:När jag ibland pratat om A.S. med en specifik kompis så brukade han ibland ifrågasätta och hävda att så är minsann även NT. eller som vemsom rätt nyligen påpekade, att det inte är specifikt A.S. att behöva rutin på vardagen, de flesta människor behöver det.

----

Jag kan ju ge svaret att det är ett av flera saker som A.S. orsakar hos mig. Att man skall ta hela bilden och inte isolera den enskilda detaljen ovårdat yttre.

"Men så är det ju för alla!" Vad jag avskyr den kommentaren! Ja, det är möjligt att alla tycker det är jobbigt att gå i ett köpcenter, det är möjligt att alla har ont av vissa ljud, det är möjligt att alla har fasta morgonrutiner - men skillnaden är att jag känner det så mycket starkare och med så många olika saker!

Nettus skrev:

JOR skrev:När jag ibland pratat om A.S. med en specifik kompis så brukade han ibland ifrågasätta och hävda att så är minsann även NT. eller som vemsom rätt nyligen påpekade, att det inte är specifikt A.S. att behöva rutin på vardagen, de flesta människor behöver det.

----

Jag kan ju ge svaret att det är ett av flera saker som A.S. orsakar hos mig. Att man skall ta hela bilden och inte isolera den enskilda detaljen ovårdat yttre.

"Men så är det ju för alla!" Vad jag avskyr den kommentaren! Ja, det är möjligt att alla tycker det är jobbigt att gå i ett köpcenter, det är möjligt att alla har ont av vissa ljud, det är möjligt att alla har fasta morgonrutiner - men skillnaden är att jag känner det så mycket starkare och med så många olika saker!

Håller med! Psykologen jag går hos påpekar alltid att det som jag upplever är sådant som alla upplever mer eller mindre. Men hon gör det på ett smidigt och bra sätt. De som bara säger typ "Så känner jag också ibland" eller "Försök vänja dig, det gick för mig" - fan vad ilsk jag kan bli på dem. Skillnaden ligger ju i att vi har det jobbigare och inte kan öva bort det jobbiga. Planera och så vidare går väl ibland, men ofta möts jag av missförstånd.

Hade en stödperson på universitetet som var med när jag skulle till min handledare då jag skrev uppsats. Efter några gånger sa hon "Nu är du ju så van så nu klarar du väl dig utan mig". Ja vad säger man, jag gick själv och mådde uruselt. Efter det hoppade jag av.

Jag kan äta det mesta, men det finns några saker som jag inte kan med: svamp, majs, bönor, Janssons frestelse, kaffe och alkohol (beska saker har jag allmänt svårt för).

För att förenkla handling och matlagning har jag satt upp ett fåtal standardrätter som jag växlar mellan: fisksoppa och bröd, köttbullar med potatis och spaghetti med köttfärssås. Det händer ibland att jag lagar något annat, men detta är annars vad jag alltid äter. Jag äter dock mycket frukt och grönt och jag har än så länge inte drabbats av några bristsjukdomar.

En gång bodde jag hos en estnisk familj i Tartu. Sonen i huset visade mig vägen till skolan och frågade sedan: "Nu hittar du väl?" (fast på engelska). Jag svarade nekande och jag märkte att han blev irriterad och förvånad. Han tyckte väl att jag var korkad som inte klarade det själv och ville antagligen inte heller umgås med mig. Det blev så att han följde mig till skolan varje dag, men han var inte så road av det. (Det här var innan jag hade fått min AS-diagnos.)

En annan grej som jag har märkt är att många med NT-diagnosen väljer bort gamla vänner när de ska lära känna nya, som om det inte skulle gå att umgås med båda samtidigt. Det har i alla fall jag råkat ut för, vilket har gjort att jag känt mig undanskuffad. Jag vill gärna, men jag är dålig på att lära känna nya människor om jag inte har någon gammal vän i närheten. Den personen fungerar då som en livboj, utan vilken jag skulle drunkna i folkhavet och bli tyst och osynlig.

underjord

s.k. "dåliga kompisar" finns det tyvärr gott om. Sådana människor kan man gärna umgås med, om man tycker man får ut någonting i form av gemensamma intressen och/eller att man har kul ihop, förvänta dig dock inte att de skall betrakta dig som en nära vän och ställa upp i vått och torrt.
Dock har det inte med NT- eller aspiediagnosen att göra, istället skulle jag vilja säga att de som gör på detta vis, generellt sett (för det finns givetvis undantag åt båda hållen) är de som är väldigt utåt, sociala och snabbt skaffar sig ett stort umgänge. Folk som är mera blyga och/eller inåtvända är ofta, men inte alltid betydligt lättare att behålla som sina vänner.

jag har mer eller mindre lessnat på att laga mat,
äter ofta bara en gång per dag och då köper jag matlåda.

skall jag laga något hemma så blir det ofta bara fisk gratäng som
det är att bara sätta in i ugnen , så jag kan göra något annat när jag väntar på att maten skall bli klar.

tex hålla på med datorn.

ibland så kan jag få nått ryck och laga något mer avancerat , men det
är inte ofta.

en negativ effekt är att jag brukar bli illamående om jag äter för lite och
då äter jag mindre osv.

Jag gillar att laga mat, men provar inte särskilt ofta så mycket nytt. Det jag verkligen gillar blir det för mycket av. Ensidigt så det förslår.

Spagetti och köttfärssås...

Tex mex... (taco tubs, tortillas, nachotallrik, däremot aldrig vanliga tacos längre, det känns helt överspelat sedan jag upptäckte taco tubs)

Makaroner och falukorv... oj, länge sedan jag åt nu, det kanske det får lov att bli i kväll...

Mycket McDonalds....

Äter fisk på tok för sällan... men tycker om det!

Är rätt dålig på att äta frukt och grönt också... men det blir mycket grönsaker när man gör en taco dinner förstås...

läkaren är en nolla

pyret skrev:Han sa att man inte kunde skylla detta på Asperger för då skulle alla människor skylla på något. Men om man inte kan säga att detta beror på autism eller Asperger då kan man ju inte säga att någonting beror på autism eller Asperger enligt honom. Jag tycker att när man har ett neuropsykiatriskt funktionshinder så kan man visst säga att vissa saker beror på det.

Sa han, skylla på, och du, bero på?

Så väldigt synd.

När jag var liten så ville jag helst bara äta choklad. Jag känner sällan hungerkänslor men tror det var värre när jag var liten. Nu försöker jag äta vid bestämda tider och variera kosten så gott det går. Men smaklökarna blir fortfarande besvikna när det inte är choklad som stoppas i munnen, det är ju det gooodaste som finns, särskilt fazer-choklad. Mmm

Något jag undrar över är ifall det är vanligt att lida av övervikt alt. undervikt när man har AS,någon som vet? Jag har ofta svårt att komma ihåg att äta men när jag väl börjar har jag svårt att veta när det är "tillräckligt"..

missbutterfly skrev:särskilt fazer-choklad.

Och särskilt den blåa.

Sjuk pizzafanatiker (gör dom själv och enligt gammal trad. Ingen vedugn dock ). Äter ganska ensidigt men samtidigt ganska nyttigt (jo, pizzor är också nyttiga ). Mycket fisk, skaldjur, nötter, frukter, bär och grönsaker. Äter jag kött så är det nästan uteslutande på pizza.

Nasses berömda kalkonsalamiolivfetaostpizza m. mozarella och färsk oregano:

nassepuh skrev:Nasses berömda kalkonsalamiolivfetaostpizza m. mozarella och färsk oregano:

Mums!!!!

Ser ut som värsta proffspizzan ju! *impad*

Jag försökte göra en själv men den blev stenhård och smakade pyton.

Mmm den ser verkligen enormt god ut! Blir sugen.. Tycker inte så mycket om ost,men mozarella funkar..

Min kost är ensidig på grund av fattigdom inte AS. Då jag är uppfostrad utan kött har ett intresse varit just kosthållning.

Därför smärtar det mig att jag ibland fuskar på grund av pengabrist

Jag äter nog en aning ensidigt kanske, men genomtänkt..!

Vad gillar du då? Inte bara vatten hoppas jag

Inger skrev:Ser ut som värsta proffspizzan ju! *impad*

*fnyser*

Den är så mycket bättre än värsta proffspizzan.

(detta var ett mediokert ex. som bara slängde ihop på kvällsvisten dessutom)

Jag försökte göra en själv men den blev stenhård och smakade pyton.

Låter knepigt. Får se om jag orkar så kanske jag kan lägga upp en tråd om pizza med fallgropar och saker som gör det enklare att bara 'slänga ihop' en pizza (kan vara väldigt mycket jobb om man gör det fel, annars går det på ca: 15 min.).

Mums!!!!

Mmm den ser verkligen enormt god ut! Blir sugen.. Tycker inte så mycket om ost,men mozarella funkar..

Man måste ha mozarella eller en riktigt fet ost, speciellt om man gör den i ugn, annars bränns osten innan botten är klar. Traditionellt sett är det bara mozarella som gäller också. Ska man absolut ha riven ost på pizzan (av typen man köper på affären i påsar) så är det bättre om den är fryst när man lägger på den.