Hej där alla, är 34år och kille

sjukpenning till och från 2008-2014

Vet inte riktigt vart jag ska börja, det hela är mest sorgligt, jobbigt och väldigt enerverande. Det var inte detta livet som jag hade tänkt mig.....

2006, hösten, färdig med en 4årig universitetsutbildning
Efter detta eget ordnat jobb på över 100% (jobbade timmis)
Slutade Mars 2007, började heltidsarbete eget ordnat 2008
och företaget lades ner årsskiftet 2008/2009....

Maj 2009 går jag in i väggen, hade febrilt sökt jobb och trodde
att AF skulle stötta mig... Jag skrivs in i en massa program,
jag mår allt sämre och får göra massa tester på psyk etc, får
tunga mediciner, en hand full diagnoser som "Hög Fungerande Autism",
bipolär, depression, narcissist etc... Åren går, jag är en smart
snäll hjärtfull människa med en bra uppväxt och uppfostran. Har inte
skulder, inga problem med droger, sprit, tobak etc (möjligen spelberoende
på aktier....)

Åren går...
Sommaren 2012 har de gjort "en massa åtgärder" som inte har lett till så
mycket och de vill göra mig sjukersatt, men jag vägrar då jag vill jobba, ett
vanligt liv, jobb, rutiner etc. Jag får som gensvar att "okej, du får vara
med i ett projekt-Samhall, där du kan använda din kreativitet?" NOT.... Jag
kände det var ett nederlag, jag vet, kanske dumt, men jag känner att det finns
de som inte klarar av mer, bättre de får dessa möjligheter, jag vill ha ett
jobb eller arbetsträning som kan leda till jobb... Istället fixar jag än en
gång eget jobb/arbetsträning (trots AF sagt det vara omöjligt på det stället....).
Jag har då hösten 2012 inte varit "igång" på över 4år, börjar på 40% och efter
några månader är jag uppe på 70%, men så får jag tyvärr inte lov att fortsätta
då de ska strukturera om, men får ett fint betyg som avslut....
Då går FK och AF än en gång i taket, nu minsann, nej nu är det fan dags att göra
mig sjukersatt...., men jag vägrar och på egen hand finner en plats där jag kan
få ett jobb. Börjar där Januari 2013, jobbar 85-100% ganska så fort, sköter mig och så, men så kommer jag på att "kontorsjobb, sitta stirra in i dator 9 timmar om dagen" inte är
min grej + att de ska göra en större omstrukturering som betydde att de skulle
bli en massa förändringar, nya ställen, en massa nytt och jag kände att det blev
för mycket på det stället.

Sommaren 2013, Nu blir de nästan förbannade på mig, nu borde jag fan förstå att jag inte kan jobba,inget funkar ju, inte ens när jag själv väljer, fy fy och så säger de att nu, nu är det dags att vi gör om din sjukpenning till sjukersättning. Det enda jag önskar, är lite stöttning och hjälp, vet om att jag är berättigad en del hjälp, men LSS tyckte jag var "för frisk" och den enda hjälp jag får från Psyk, är att de lagt över ALLT ANSVAR på en stackars psykolog på habiliteringen, vilket varit så sedan Februari 2011.....
Hur som helst, jag finner ännu ett jobb, tar lite längre tid, men min kraft och ihärdighet är inte nere än, så jag får ett jobb med början i Oktober 2013, ett drömjobb. Jag är även med i ett projekt där jag skriver en berättelse om mitt liv (finns att läsa om någon vill) och min väg "tillbaka....."
Det går bra på stället, det är tufft, men det går bra, dessvärre så är mina kvalifikationer inte optimala då det är en väldigt inriktad bransch och jag saknar den kunskapen, så lagom till att provanställningen tar slut, så sägs mitt "avtal" upp och jag får sluta. Jag har vetat detta ett tag och har därför på förhand antytt detta till både FK och AF, varvid de inte gjort ett dugg. De vet också om att jag mår väldigt mycket sämre då jag blir runt-kastad....
I April 2014 så får jag sluta och vi har strax därefter möte med Fk, Psyk, AF och även en annan kontakt, där det konstateras att jag klarar inte av ett arbete, jag kommer högst sannolikt aldrig klara av ett arbete och de skall ansöka om att byta ut min sjukpenning mot sjukersättning och jag har inget att säga till om det.

OM det inte är så att jag vägrar sjukersättning, då får jag klara mig på egen hand och min SGI kommer nollas oavsett vad och om jag blir "sjuk" igen, så får jag ingen hjälp, för de har bestämt att jag inte är arbetsför, trots jag jobbat i över 1 1/2år de senaste 2 åren...

För någon vecka sedan så fick jag beskedet (som de sade skulle komma i början av sommaren.....) min sjukpenning är utbytt mot sjukersättning med gällande från och med 2015..... En summa som är nästan halverad sjukpenning.....

Nu har jag fått höra att om jag vill jobba nu, så kommer jag inte att "få" det, alltså inte "få" det, så sätt om något händer, så måste jag vänta i minst ett år, innan jag kan "prov-jobba", men innan dess är inget tillåtet.... Okej, vad är ett år, men i mitt fall är det till och från sedan 2008 och det är inte så himla roligt. Min utbildning är "för gammal" så sätt, är mentalt trött och utmattad och känner inte för att leva på grund av situationen. Jag har försökt att på egen hand få den hjälp som jag kan förmå, men det slutade så här.... Att dra in hjälp utifrån skulle kosta en massa....

Jag tycker att FK och AF och PSYK har förstört mig, genom dessa så käcka "program" som de så käckt kallar det, så har de sakta successivt fått mig i deras "fack" som de redan för flera år sedan hade bestämt sig för. Kan läsa papper från 2011, där de antydde att "alla resurser uttömda" och att jag saknade arbetsförmåga, TROTS DETTA SÅ HAR JAG JOBBAR MER ÄN 1 1/2år HELTID, efter detta...

Finns någon kunnig, vänlig som vill bistå med kunskap, för jag orkar snart inte mer:(

Fy fan alltså, känner med dig. Går det inte att uppdatera din utbildning så att din kompetens motsvarar dagsläget? Det är ju helt skevt att människor som vill arbeta och dessutom har 4årig utbildning på högskola ska motarbetas så hårt alltså. Kan inte mer än ge mina sympatier till dig, hoppas du finner en lösning på allt detta snart

De vill alltså att du ska gå på sjukersättning istf sjukpenning för att det blir billigare för FK. Samma sak hände mig. Alla tyckte jag skulle "förtidspensionera" mig: Arbetsgivaren, facket och FK. Men det var flera år sedan.

Men vad är det för konstig regel att du inte får jobba på ett helt år? De borde väl vara glada om någon hittar ett arbete, gäller inte arbetslinjen längre?

Det kan vara så att du "inte klarar av" ett arbete för att du inte klarar de ständiga förändringarna, även om du skulle klara av arbetsguppgifterna i sig.

men det borde finnas något alternativ mellan sjukersättning och Samhall och ett vanligt jobb. Du skulle kunna få sjukersättning på deltid och jobba med lönebidrag på deltid. Du skulle själv kunna söka ett nytt arbete och säga att de kan få dig billigt s a s. Och förklara att det beror på att du är utbränd, inte så stresstålig etc.

Då har ju kämpat på så länge och borde få stöd av AF och FK. Men de har väl många klienter, en del är det enklast att bli av med genom sjukersättning.

FK, AF, Psyk och Samhall kan det nog vara bra att hålla sig borta ifrån om man inte måste ha försörjningsbidrag. Hela inställningen är så degraderande och de verkar inte klara sin egentliga uppgift. Det blir ta hand om enligt deras praxis istället för att lösa problem.

Efter en viss karenstid så kan man göra uppehåll i sjukersättningen vad jag vet.

Vilken bransch gäller det?

Har du tillgång till arbetsmarknaden i en av 6 storstäderna?

Alien skrev:Du skulle kunna få sjukersättning på deltid och jobba med lönebidrag på deltid.

Hur mycket har Sjukersatt att leva på per månad då? Det ska ju löna sig att arbeta..men jag vet dom som har sjukersättning på 100% o sedan när de känner sig redo för arbetsmarknaden o får jobba 50% med lönebidrag o har 50% sjukersättning inte blir rikare på d. Hur är det egentligen?

Jag har läst att d går att få lönebidrag men bara för 4 år. Stämmer d?

De som har 100% sjukersättningen får arbeta/praktisera högst 5 timmar i veckan. Stämmer d?

Flinta skrev:Det ska ju löna sig att arbeta..

Det gäller inte för jobb med låg lön.

Flinta skrev:

Alien skrev:Du skulle kunna få sjukersättning på deltid och jobba med lönebidrag på deltid.

Jag har läst att d går att få lönebidrag men bara för 4 år. Stämmer d?

Lönebidrag ska man väl kunna ha livet ut?

Enormouse91 skrev:Lönebidrag ska man väl kunna ha livet ut?

Jag har haft lönebidragsanställning. Ams gör en uppföljning varje år. Och nä det är inte en permanent lösning. Meningen är att man ska kunna sköta sitt jobb så pass bra efter några år att arbetsgivaren vill betala hela lönen till en. Det är då folk får sparken.

kullan skrev:

Enormouse91 skrev:Lönebidrag ska man väl kunna ha livet ut?

Jag har haft lönebidragsanställning. Ams gör en uppföljning varje år. Och nä det är inte en permanent lösning. Meningen är att man ska kunna sköta sitt jobb så pass bra efter några år att arbetsgivaren vill betala hela lönen till en. Det är då folk får sparken.

Jag har nu haft lönebidtag i 7 år och är fast anställd.

Jag tror tanken var att lönebidrag skulle vara tidsbegränsat, för att man behövde längre tid att komma in i arbetet, men sen skulle man kunna arbeta utan.

Kommer ihåg ett fall på min förra plats där flera personer förlorade arbetet sedan arbetsgivarna (institutionerna) krävdes att betala (mera) själva. Det var de inte bredda på och då fick personerna gå.

Kanske af sedan insåg att vissa personer alltid skulle vara funktionshindrade/arbetsgivarna aldrig var beredda att betala full lön för dem, så att lönebidragen förlängdes.

Ett par trådar om lönebidrag:
arbeta-med-lonebidrag-t4889.html
fuska-med-lonebidrag-t38647.html

Tack Alien

Jepp, Alien är duktig att bearbeta stora mängder information och göra kopplingar . Hoppades att du skulle ge TS goda råd Alien, då det kändes som att det var en av dina gebitar.