HandOfGod137 skrev:Jag tar Cymbalta mot depression och ångest. Ibland struntar jag i att ta den och då brukar jag falla ner i ett svart hål av sorg, så antingen är det utsättningssymtom eller så fungerar medicinen verkligen.

Antagligen mestadels utsättningssymptom ja. Brukar komma som en käftsmäll efter ett par dagar.
En fråga bara: Hur upplever du att cymbaltan har påverkat din sömn?

De mediciner jag äter nu hjälper mig verkligen.
Venlafaxine, Voxra, Lamotrigin och Xanor.

Men sedan har jag provat oändligt antal antidepressiva, neuroleptika och lugnande som varit rent skräp.

H2SO4 skrev:Antagligen mestadels utsättningssymptom ja. Brukar komma som en käftsmäll efter ett par dagar.
En fråga bara: Hur upplever du att cymbaltan har påverkat din sömn?

Jag har tagit Cymbalta för länge för att kunna uppskatta det. Just nu har jag perioder av sömnlöshet varvat med perioder med 20 timmars sömn per dygn, så det är svårt att se något mönster öht.

Svårt att svara på då jag så sällan gått på psykofarmaka.

Jag har haft en medicin mot ångest för många år sen, jag har haft melantonin utskrivet för också många år sen och jag har haft anti depressiva som jag valt att inte ta.

Jag gissar att jag helt enkelt inte behövt det nog mycket.

HandOfGod137 skrev:

H2SO4 skrev:Antagligen mestadels utsättningssymptom ja. Brukar komma som en käftsmäll efter ett par dagar.
En fråga bara: Hur upplever du att cymbaltan har påverkat din sömn?

Jag har tagit Cymbalta för länge för att kunna uppskatta det. Just nu har jag perioder av sömnlöshet varvat med perioder med 20 timmars sömn per dygn, så det är svårt att se något mönster öht.

Okej tack för svar. Låter lite mer som typiskt aspigt problem med annorlunda sömnmönster och utmattningsperioder med mycket sömn.

Jag har blivit hjälpt av modern psykofarmaka men det är verkligen ingen enkel fråga att besvara då mitt svar inkluderar flera förbehåll för cirka 9/10 psykofarmakologiska preparat som inte har hjälpt mig. Men eftersom frågan var ställd så svartvitt måste jag svara ja.

Jag har exempelvis blivit kortvarigt hjälpt av alimemazin och diazepam mot ångestproblem, av nitrazepam mot sömnproblem och av mirtazapin mot viktminskning (även om det mer är en biverkning). Men jag har hittills inte funnit något antidepressivt preparat som har givit mig livslusten och drivkraften åter, trots att jag har testat 7 olika. Visserligen gav bupropion två veckor av akut minskad håglöshet vid varje doshöjning men det upplevdes som om jag utvecklade tolerans mot den effekten. Jag har dock ännu inte testat klomipramin eller fenelzin så det finns ju några trubbigare men effektiva mediciner kvar att pröva mot depression.

Dock anser jag, som många andra redan anfört i tråden, att psykoterapeutisk behandling är effektivare och mer långsiktigt verksam än farmakologisk behandling. Detta är då blott min egna subjektiva erfarenhet av behandlingar mot depressions-, ångest- och sömnproblematik. Vidare anser jag dock att man ska vara försiktig med vad man stoppar i sig för laboratorieframtagna kemiska ämnen. Den nytta/risk-bedömning jag själv gör ger dock vid handen att det nya ganska oprövade preparatet vortioxetin är värt att testa, precis som jag i våras ansåg att den farliga kombinationen av venlafaxin och bupropion var värd att testa - för depressionen i sig är också en potentiellt dödlig sjukdom.

När det gäller att välja mediciner tycker jag att man ska vara välinformerad själv och ta sitt eget ansvar, trots att det kan anses vara läkarens ansvar att veta vad denne ordinerar. Var man är ju sin egen lyckas smed så även fast man saknar läkarutbildning bör man ändå göra vad man kan för att kunna fatta medvetna beslut om medicinering.

Slutligen, vad gäller icke-modern psykofarmaka, så som johannesört så vet man ju idag hur dess innehållsämnen fungerar och att de fungerar. Jag har vid ett tillfälle blivit hjälpt av just den medicinen, men återigen inte i fråga om dess antidepressiva effekt utan i fråga om dess CYP2D6-inducerande biverkning, när jag en gång behövde metabolisera ett annat läkemedel lite extra snabbt.

Den här tråden har inspirerat mig till att avsluta min Cymbaltamedicinering. Jag befinner mig redan i ett svart hål av sorg, så jag förväntar mig ingen drastisk förändring. Hursomhelst, YOLO!