Miche skrev:

Moggy skrev:Det brukar jag fantisera om att jag ska hitta. En väska full med pengar från ett rån som nån dumpar när polisen jagar dom. Jag kommer och råkar hitta den utan att nån känner till att jag hittade det. Sen har jag en väska proppad med pengar i garderoben.

Om man bara gömmer undan dem så har man ju ingen glädje av dem, snarare tvärtom, jag skulle bli nervös av att ha så mycket pengar hemma med tanke på inbrotts-/rånrisken.

Man ska inte heller plötsligt leva lyxliv om man kkommer över mycket pengar, det leder i stort sett alltid till ett av två scenarier - det första är att omgivningen blir misstänksam och man åker det, det andra är att man lever över sina tillgångar och när pengarna tar slut så är man skuldsatt långt över öronen (lyxfällansyndromet).

Det går i princip inte att leva lyxliv på en väska kontanter. För man kan inte köpa något som är dyrare än någon tusenlapp utan att folk börjar bli misstänksamma. På samma sätt går det inte att sätta in dom på banken för kommer man över en viss summa måste man uppge var pengarna kommer ifrån. Man blir tvungen att använda dom i små doser under en lång tid. Kosta på sig nya kläder, enklare hemelektronik, bussresor och liknande. Vardagslyx men ingen fullvärdig lyx.

Hur mycket pengar? Den som tappat dem borde troligtvis ha rätten att få tillbaka dem. Har nyligen upptäckt att jag bor mycket nära min stads polisstation, därför skulle jag nog gå dit med dem, efter att ha kollat på internet vad man gör med upphittade pengar. Nåt sån't tror jag.

Jag svarade redan tidigare, men jag har nu funderat rejält på saken, och jag vill meddela att jag fortfarande hade behållit pengarna.

Har en bruk for pengene, så stikker en dem vel til seg, og ikke noe rom for slik Jesustankeopplegg.

Redan failat ett par sådana här.

Jag skulle i dagsläget se det som ett tecken från Gud och ge allt till tiggaren som jag stöter på bakom nästa hörn.

Iofs är jag lite tokig av mig. Var på liseberg för ett par dagar sedan och vann såna där jättestora förpackningar med godis, gett bort båda två för det kändes uppenbart att det var Gud och Jesus säger att vi ska ge bort saker till bättre behövande. Det var sista spelet innan vi skulle åka hem och innan jag satsade tänkte jag , nu har jag nog satsat tillräckligt för att vinna en ask - om man räknar statistiskt, så säkert är Gud snäll. Men förväntade mig inte storvinsten.

Beror på hur mycket det är. Om det var en hundralapp skulle jag nog ta den själv, men om jag hittade en hel förmögenhet skulle jag försöka få tag på ägaren. Gick det inte, skulle jag nog skänka bort en del. Och handlade det bara om nån tjuga skulle jag nog lägga den i en bössa, typ till Rädda Barnen eller Frälsningsarmén.

Det vore ju iofs lite kul att sätta upp en efterlysning:
"500-lapp upphittad. Återfås mot beskrivning."

Självklart är den enda korrekta beskrivningen serienumret på sedeln.

Miche skrev:Självklart är den enda korrekta beskrivningen serienumret på sedeln.

Och den brukar ju alla ha koll på.

Kahlokatt skrev:Återfås mot beskrivning."

Kahlokatt skrev:

Miche skrev:Självklart är den enda korrekta beskrivningen serienumret på sedeln.

Och den brukar ju alla ha koll på.

Ha, ha.

Jag har hittat plånböcker med pengar och körkort i. Där har väl legat 500-1000 kronor.
Jag kontaktade plånböckernas ägare och lämnade tillbaka dom. Fick typ inga pengar för det, men det bryr jag mig inte om.

Musik skrev:Jag har hittat plånböcker med pengar och körkort i. Där har väl legat 500-1000 kronor.
Jag kontaktade plånböckernas ägare och lämnade tillbaka dom. Fick typ inga pengar för det, men det bryr jag mig inte om.

E ´n liten hittepeng hade ju varit schysst att ge med tanke på att du måste ha gjort dem en tjänst

ullstrumpan skrev:

Musik skrev:Jag har hittat plånböcker med pengar och körkort i. Där har väl legat 500-1000 kronor.
Jag kontaktade plånböckernas ägare och lämnade tillbaka dom. Fick typ inga pengar för det, men det bryr jag mig inte om.

E ´n liten hittepeng hade ju varit schysst att ge med tanke på att du måste ha gjort dem en tjänst

Visst hade det varit schysst men det var inte direkt besvärligt, och pengarna var ju ändå deras ifrån början.

själv har jag hittat från några mynt till 50kr på stan o då är det ju svårt o veta vems det är speciellt sedlar kan ju blåsa runt på marken. för nån månadsen när jag kom till norrtälje hittade jag 500kr i hundra lappar vid en öde busshållplats, vart riktigt snopen för först trodde jag det var fejk pengar. behöll dom då jag var i stortsett pank så det blev mat i tre dar fört.

Jag kan klara mig en månad på 500 kr om jag behöver...

Tre dar... Åt du på restaurang varje dag då, eller?

Musik skrev:Jag har hittat plånböcker med pengar och körkort i. Där har väl legat 500-1000 kronor.
Jag kontaktade plånböckernas ägare och lämnade tillbaka dom. Fick typ inga pengar för det, men det bryr jag mig inte om.

-Jag hade behållit pengarna och sen sett till att plånboken kom i rätta händer.

Inte vidare ädelt kanske men jag är en fattig man och fattig man skriver sin egen moralpredikan.

Jag hittade en hundralapp för några år sedan på gatan och bjöd en kompis på lunch.

Jag har under åren hittat ett antal hundralappar, en gång var det fem stycken som satt kvar i en bankomat, har stoppat samtliga i det stora hålet som dyker upp varje månad...

Håller med Krigarn, är man fattig så måste man utnyttja de möjligheter som man får till skänks.

Det kom 3 stycken 500-kronors sedlar flygandes på en parkering en gång.
Jag såg mig omkring men där var inte en enda människa, bara massa parkerade bilar.
Jag behöll pengarna.

-En gång hittade jag en femhundring vid dikesrenen, ute på skånska bondvischan.

En annan gång såg jag en hundring på golvet i en tobaksaffär.
Naturligtvis böjde jag mig och låtsades knyta skon samtidigt som jag tog den.

Lämna tillbaka till kassörskan!?

-Aldrig i livet. Bättre att den kommer mig till del som är fattig.

KrigarSjäl skrev:En annan gång såg jag en hundring på golvet i en tobaksaffär.
Naturligtvis böjde jag mig och låtsades knyta skon samtidigt som jag tog den.

En alldeles utmärkt metod som även jag praktiserat.

Hur gör ni med mynt ni mynt ni ser, plockar ni upp dem med?

Det gör jag, har säkerligen hittat ett antal hundra på det sättet. Många bäckar små...

En femma eller en tia, jovisst.

Hittade en barnplånbok en gång, det var c:a 700kr i små valörer i den, lämnade in den på polisstationen, för det stod inget namn i den, de titta de på mig och min dåvarande sambo som att vi var tokiga, de var inte van vid att någon lämnade in en namnlös plånbok, ingen hörde av sig så jag fick den, satte in pengarna på Rädda Barnen, som den hycklande scout man är...

KrigarSjäl skrev:

geocache skrev:Förresten; mynt som jag hittar på gatan tar jag hand om, och ger till den gammla snälla trevliga Frälsningsarmétanten som brukar stå med sin insamlingsbössa utanför Åhléns. Mynt som jag hittar i butiker ger jag till kassören eller kassörskan i kassan.

Varför ger du dom till kassörskan!?

Tror du inte butiksägaren är rik som ett troll även utan de korvörena?

Att jag väljer att ge pengar till just den som sitter i kassan i aktuell butik beror på att det skulle se illa ut att jag tar med mig myntet, även om jag sedan stoppar myntet i någon insamlingssparbössa. Någon annans tappade pengar behåller jag aldrig.