sugrövmanövern skrev:= Smart i teorin, men inte i verkliga livet.

Bra på vissa saker men inte andra. På ett jobb kan andra hantera t.ex försäljning.

Moggy skrev:När man är några som gör på ett sätt som funkar och så kommer det en person som ska riva upp det existerade och göra nåt nytt efter vad just han tycker är bäst.

Han kanske ser uppenbara fel? men man självklart göra tydlig skillnad på de som ändrar för ändringens skull och de som gör så för att åstadkomma något som är bättre totalt sett.

Moggy skrev:Går man omkring och trycker att alla andra är som i Dum och Dummare så har man enligt min mening en uppförstorad självbild om man ser på andra som så dumma.

Eller så kanske man har gjort flera saker som är "omöjliga" och till slut inte orkar bry sig om dysterkvistarna?

Moggy skrev:När han är så smart så borde han ha insett att ett sånt här påstående borde backas upp med fakta och källor om det nu så som han säger.

Medhåll.

plåtmonster skrev:

Moggy skrev:När man är några som gör på ett sätt som funkar och så kommer det en person som ska riva upp det existerade och göra nåt nytt efter vad just han tycker är bäst.

Han kanske ser uppenbara fel? men man självklart göra tydlig skillnad på de som ändrar för ändringens skull och de som gör så för att åstadkomma något som är bättre totalt sett.

Visst. Men då kan man se till att få med sig folk på en förändring innan man börjar ändra och orsaka irritation bland de som blir drabbade av förändringaen. Ingen gillar nån som kommer och talar om för andra att dom gör fel.

sugrövmanövern skrev:

KrigarSjäl skrev:Manövern,

-Ojämn begåvningsprofil, bristande exekutiva färdigheter, perceptionsöverkänslighet etc.

= Smart i teorin, men inte i verkliga livet.

-Ja ungefär så.

Eller så är man mer teoretiker än praktiker.
Einstein var ju en typisk teoretiker, liksom de flesta stora filosofer. Sartre och grabbarna.
Inte fan sysslade de med dagishämtningar och sommarstugesnickrande.

KrigarSjäl skrev:En medelålders dam beskrev hur en sömnparalys fungerade.
Fast själv trodde hon att det var ett spöke i rummet och hade inte ens hört talas om sömnparalys.

Andra talade om hur "det plötsligt blivit alldeles kallt i rummet".
-Du har inte hört talas om kallras, sade Aschberg.

Moggy skrev:Men då kan man se till att få med sig folk på en förändring innan man börjar ändra och orsaka irritation bland de som blir drabbade av förändringaen. Ingen gillar nån som kommer och talar om för andra att dom gör fel.

Det vore bättre att avskeda alla de vanliga dumhuvudena och anställa bara smarta människor i stället.

sugrövmanövern skrev:

KrigarSjäl skrev:Manövern,

-Ojämn begåvningsprofil, bristande exekutiva färdigheter, perceptionsöverkänslighet etc.

= Smart i teorin, men inte i verkliga livet.

KrigarSjäl skrev:Eller så är man mer teoretiker än praktiker.
Einstein var ju en typisk teoretiker, liksom de flesta stora filosofer. Sartre och grabbarna.
Inte fan sysslade de med dagishämtningar och sommarstugesnickrande.

Dom hankade åtminstone sig fram. Både Einstein och Sartre hade väl en examen. Sartre jobbade sen som universitetslärare, Einstein vid något patentverk och som professor.

Från en fiktiv CV:

"Kanske lite intelligentare och duktigare än de flesta, vilket naturligtvis har medfört vissa svårigheter i samarbetet med andra, mindre begåvade individer."

Med en sådan formulering lär man nog inte få det jobb man söker.

Hej alla gamla bekanta! Och alla för mig nya bekantskaper. Den bloggen vill jag nog inte läsa men den har fått två för mig intressanta saker att dras fram.

Låt mig först citera boken "Schism" (du vet, Moggy): "Intelligens
är jävligt överskattat."

Jag älskar det uttalandet. Och håller verkligen fullkomligt med. Men för den skull kan ju folk med extra intelligens - och i kombo med extra aspighet av olika slag - ha problem med mindre intelligent och mindre aspig omgivning.

Moggy skrev:

Innebär det arbete en högpresterande person gör att andra måste ändra något i sitt sätt att arbeta, blir reaktionen ofta sur: "Så har vi aldrig gjort förut." Ofta ändrar man tillbaka till det gamla sättet att göra saker, hur dåligt det gamla sättet än var.

Den här attityden är det värsta jag vet. När man är några som gör på ett sätt som funkar och så kommer det en person som ska riva upp det existerade och göra nåt nytt efter vad just han tycker är bäst. Dom som gör så vill ändra för alla utan att alla är med på det och ser fördelarna med det. Resultatet blir missnöje, stress och att nya problem introduceras. Ofta är det så att de gamla metoderna inte är perfekta men det funkar för att alla kan dem och problemen har lappats ihop. Så, nä, här håller jag inte med honom.

Nej folk som söker köra över andra väcker inga sympatier. Utom de sällsynta gånger när hela högen traskar på mot stupet som de alltid gjort och någon ensam stackars jeppare förtvivlat försöker få dem att vända, med alla medel. Ytterst sällsynt, som sagt.

Betydligt vanligare är det dock tyvärr att den som bara har nya idéer och är oförmögen att lika snabbt som andra lära sig de gamla vanliga, hyfsat välfungerande - den är det aldrig någon som lyssnar på. Den får aldrig någon respekt - och inget jobb, eller bara lågstatusjobb (jag vet).

Och status ja, det är den andra grejen jag finner särskilt intressant här. Jag skrev "lågstatusjobb" men hur vansinnigt är det inte att (nästan) alla jobb som man klarar med låg intelligens har låg status?

Och visst beter sig folk lustigt kring högstatusegenskaper. Ingen har nånsin ilsket sagt "Jaha, bara för att du är så jäkla LÅNG - högfärdiga skit, du är väl inte längre än nån annan" när nån sagt att "jag tar den, jag når till översta hyllan"
eller "...bara för att du är så jäkla VÄLBYGGD OCH STARK - jäkla..." när nån erbjudit sig att lyfta något tungt, "jag orkar det".

Men om nån erbjuder sig att tänka ut en lösning däremot, "jag tänker tillräckligt bra"...

Det får man verkligen inte säga.

Men populär på arbetsmarkanden blir man däremot, och belönas med bra betalt, ifall man medelst examen bevisat sig ha IQ nog för att just kunna att just kunna ta någon sån examen.

Och de jobben man då får har hög status och pengarna man tjänar likaså. Värre är det för snabbköpskassörskan med IQ 100 (eller lägre).

Och skönhet ska vi inte prata om. Inte i den här tråden i.a.f.. Vi skulle inte se trådens intelligens för all skönhet.

Visst är vi roliga vi mänskor. Jag önskar ibland att jag vore lika god komiker som jag är smart.

Och aspighet, som i min kropp känns som en begåvning - även om den förvisso ger kompatibilitetsproblem och har ett par baksidor till - har inte bara låg status utan rentav negativ sådan. Roligt.

jonsch skrev:Hej alla gamla bekanta! Och alla för mig nya bekantskaper. Den bloggen vill jag nog inte läsa men den har fått två för mig intressanta saker att dras fram.

Låt mig först citera boken "Schism" (du vet, Moggy): "Intelligens
är jävligt överskattat."

Hej igen! Välkommen tillbaka.


Om den där boken vet jag dock intet.

Tack skall du ha! Men du minns inte den alltså? Jag var inte helt säker heller, bara nästan, och där ser man.

/ J

Jeopardy Lane skrev:

plåtmonster skrev:

Jeopardy Lane skrev:Hver gang jeg møter noen som påstår at de er smarte, så ender det opp med at de irriterer vettet av meg. "jag är så smart, bla bla bla". Dra åt helvete med ditt skitsnakk. Når noen klarer å si at de for smarte så er de fulle av dritt.

han var bara för smart för arbetsgivaren. Han visste inte om det själv.

Pff, han skryter og påstår at han er smart. Det er alt han sier i denne artikkelen.
Den eneste grunnen til at han skrev det, var at han måtte skryte av seg selv.

"och da sa dom at jag var for smart" yeah, right. Dickhead.

Nu kommer jag att tänka på den välkända Janteloven:

Du skal ikke tro at du er noe.
Du skal ikke tro du er klokere enn oss.
Du skal ikke innbille deg du er bedre enn oss.
Du skal ikke tro du vet mere enn oss.
Du skal ikke tro at du kan lære oss noe.

Någon som tänkt på hur stor uppmärksamhet lokala idrottstalanger får i jämförelse med de som är duktiga inom något område som kräver tankeverksamhet?
Det säger väl en del.

Idrottsgymnasier för talanger finns det. Gymnasier för andra talanger är mer på undantag.

Kanske jante skulle skrivas så här?

Du skall inte tro på dig själv
Du skall inte få inse att du är intelligent
Du skall inte tillåtas ha en högre ambitionsnivå än andra
Du skall få nedsättande omdömen om vi får reda på att du vet mer än andra
Du får inte ges tillfälle att förmedla kunskap för det kan ju visa att du vet mer

Bredochbutter skrev:Jag trodde inte att det va så jobbigt att ha högt IQ.

Det beror på i vilken omgivning man befinner sig. Om man blir uppmuntrad el nedtryckt.

Henrik Mårtensson skrev:Den genomsnittliga IQ-nivån är 100. En person med en IQ på 120 ligger i de översta fem procenten, men, vi har alla en benägenhet att använda oss själva som måttstock. En smart person ser ofta sig själv som fullt normal. För den högintelligente är det normalbegåvade som ser väldigt konstiga ut: Ogillar att tänka, har problem med enkel matematik, kan inte konstruera logiska modeller, förstår inte elementär statistik, kan inte tänka kritiskt, bygger aldrig upp någon högre kompetensnivå på någonting, är inte nyfikna, har ingen uthållighet när det gäller att lära sig saker…
---
För många människor är hög intelligens en förbannelse, en plåga som gör att man aldrig kan passa in, inte skrattar åt samma saker som andra, inte är överens med andra, inte kan sitta och småsnacka med andra på partyn… Man blir obekväm därför att man gör sig besväret att förstå varför, när de flesta bara accepterar vad som är.

http://www.ihm.se/blogg/henrik-martensson/varfor-smarta-manniskor-blir-deprimerade-och-vad-du-kan-gora-det

Problemen brukar börja i skolan. Varken lärarna el deras kamrater gillar dem och de kan helt förlora självförtreondet. De kan bli mobbade och verkligen ha all anledning att bli deprimerade.

Professor Roland S Persson har forskat om särbegåvade barn:

- Många tror ofta att särbegåvade barn klarar sig själva och att de är en privilegierad "stark" skara individer, menar han.

Hans forskning visar att särbegåvade saknar acceptans från kamrater och lärare. De har svårt att få arbeta på den nivå de är kapabla till. De riskerar att bli ignorerade och i vissa fall diskriminerade.
---
- Det här är en grupp som vill väl. De ser ofta problem och vill hjälpa till att lösa dem, men möts av attityden "vem tror du att du är?" Det gör att de tystnar och rättar in sig i ledet.

svart-for-extra-begavade-barn-i-skolan-artiklar-t8285.html

dumle skrev:Det var länge sedan jag skrev här på forumet. blogglänken nedan finner jag intressant, läs och begrunda !!

http://www.ihm.se/blogg/henrik-martenss ... n-gora-det

Från texten:

Jag fick efter en tid veta att jag inte blivit antagen. Jag antog att man letat efter smartare personer än mig, men ungefär ett år senare pratade jag med en rekryterare som kände väl till både testerna och företaget:

"Testerna används för att sålla bort personer med för hög intelligens och initiativförmåga," sade han.

Man ville helt enkelt inte ha alltför smarta personer bland de anställda. För stor risk att de kommer med egna idéer. Märk, att detta var ett teknikföretag.

Finns tydligen ett begrepp som heter funktionell dumhet:

Lunds universitet - Smarta organisationer bör också vara korkade visar ny teori
Publicerad: 2013-01-24

Kritisk reflektion och skarpsinne kan hjälpa företag att styra undan kriser, men ibland fyller hederlig dumhet en viktig funktion i att höja effektiviteten i en organisation. Det hävdar Mats Alvesson, organisationsprofessor på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, i en ny teori om ”funktionell dumhet” som publicerats i Journal of Management Studies.

- Vi ser funktionell dumhet som frånvaron av kritisk reflektion. Ett tillstånd präglat av enhet och konsensus som får medarbetarna i en organisation att undvika att ifrågasätta beslut, strukturer och visioner. Paradoxalt nog, säger Mats Alvesson, bidrar den stundtals till att höja produktiviteten i en organisation.

Enligt forskarna är vissa branscher dummare än andra. Organisationer som gör en dygd av sin personals klokskap och säljer immateriella tjänster eller varumärkta produkter, såsom delar av massmedia, modeindustrin och konsulter, pekas ut som särskilt benägna att utveckla funktionell dumhet.

SYDSVENSKAN - Funktionell dumhet på nyordslistan

Enligt forskarna är vissa branscher dummare än andra.

Vilka branscher är det som premierar smarta personer?

Kritisk reflektion och skarpsinne kan hjälpa företag att styra undan kriser, men ibland fyller hederlig dumhet en viktig funktion i att höja effektiviteten i en organisation.

Alltså om man lyckas vilseleda en sådan organisation eller företag så kommer de med stor effektivitet verkställa dikeskörningen.

Tyckte nog att artikeln blandade ihop saker lite för mycket, men vad vet jag

Att ha funktionell dumhet bland de anställda är ju bra eftersom de personerna gör sitt jobb och ställer inte till med problem för alla korkade chefer och ledningar. Finns alldeles för många dåliga chefer som behöver känna sig bättre än sina anställda och då e det ju skönt med funktionell dumhet för dom. Bästa cheferna är väl dom som är intelligenta nog att ge fria tyglar och stöd åt de som kan hantera det så som han med artikeln haft på första jobbet. En sån chef ska man hålla hårt i när man väl hittar nån

Nej, jag håller inte med att det är dåligt med hög IQ, Alla vill bli kompisar med en. Jag tror att personer som har haft det otur att föddas med downs syndrome eller fetal alcohol syndrome har det mycket värre. Jag har hört att de ofta lider av depression och jag kan förstå varför. De lever ofta i fattigdom och lever mycket onormalt. När man har hög IQ kan man hantera pengar bättre än folk med mindre IQ så om två personer har 100 000 kr i inkomst så får den med hög IQ mera ut av sina 100 000 än personer som har haft otur och har låg IQ.

KuntaKinte skrev:Nej, jag håller inte med att det är dåligt med hög IQ,

Det som kanske glömts bort är, vilken egenskap är det som är bäst för vem? och i vilket sammanhang?

För mig som person kanske det är skitbra att vara supersmart. För arbetsgivaren kanske det är bäst att anställa funktionella idioter eller användbara idioter. Ett trix kan ju vara att fejka att man är en idiot för att sedan likt en gökunge äta upp hela organisationen.

Denne Mats Alvesson verkar har skrivit en hel del intressant:
# 2014
* All-inclusive and all good: The hegemonic ambiguity of leadership
* Habitat and Habitus: Boxed-in versus Box-Breaking Research
# 2013
* Constructing Research Questions: Doing Interesting Research
* Do we have something to say? From re-search to roi-search and back again
* Has management studies lost their way?
* The closing of critique, pluralism and reflexivity: A response to Hardy and Grant and some wider reflections
# 2012
* A Stupidity-Based Theory of Organizations
* Understanding hierarchy in contemporary work
# 2011
* De-Essentializing the Knowledge Intensive Firm: Reflections on Sceptical Research Going against the Mainstream
* Management is the solution: Now what was the problem? On the fragile basis for managerialism
* Organizational culture: meaning, discourse and identity
* Qualitative research and theory development : mystery as method

2010 vart tydligen start för ett lite intressant område "Forskar om människors fåfänga":

Ett centralt begrepp i Alvessons forskning är grandiositet. Det handlar om en utbredd önskan att framställa tillvaron i en förskönad form. Till exempel skapas nya titlar och yrken får legitimation eller ny auktorisation, utan att det för den skull sker en motsvarande utveckling av bättre och förnyade kunskaper.

Lärarlegimitation?

– Man vill höja sin status och imagen är i fokus. Man döper om fenomen så att det låter mer tjusigt och elegant, men det handlar i hög grad om yta.

Lokalvårdare?
Konsult?

Grandiositeten tar sig uttryck på olika sätt, genom en rad ”skyltfönsteraktiviteter”, som Alvesson kallar det. Det kan vara via sociala medier, exempelvis Facebook och Twitter, där man noggrant väljer ut och presenterar vissa delar av sitt liv och söker bekräftelse genom att bli sedd av andra, men också i arbetslivet genom titelinflation, effektsökande powerpoint-presentationer och en fokusering på varumärken och reklam.

– En viktig förklaring är kapitalismens utveckling. I vår tid har det skapats ett överutbud och det driver fram ett skifte från produktion och kärnverksamhet till försäljning, reklam och förförande budskap.

– Man kan inte sätta likhetstecken mellan en stor utbildningsvolym och kompetensutveckling. Folk blir inte per automatik duktigare för att de har gått en formell utbildning.

Bland annat har han kallat högskolan för en AMS-filial.

Det finns även väldigt många högintelligenta, till skillnad från 'smarta', som inte visar tillräckligt med kriterier för klinisk depression. Det är intressant eftersom den intelligentas kognition borde vara hög, problemlösningsförmåga borde vara hög, vid depression sänks dock det mesta i den vägen. Det är troligtvis den något högre kognitionsförmågan som driver en något enklare från depression. Möjligtvis. Det finns studier som visar det ena och det andra.

Det finns även en relativt ny studie som visar att högintelligenta kan löpa mindre risk att utveckla schizofreni. Har ännu inte läst den, men den är baserad på svenska män. Genetik, mina damer och herrar, är mycket intressant.

En report om studien:
http://www.medicalnewstoday.com/articles/287555.php

Har läst att depression är hjärnans skyddsmekanism mot överbelastning. Första åtgärden borde vara att få bort de faktorer i omgivningen som verkar i negativ inriktning.

plåtmonster skrev:Första åtgärden borde vara att få bort de faktorer i omgivningen som verkar i negativ inriktning.

Otvivelaktigen. Efter det tillkommer något svårare utmaningar som att öppna upp för eventuella förändringar som i vanliga fall inte är så vanliga, som t ex meditation m.m. Man bör undvika psykofarmakologisk behandling i så stor utsträckning som möjligt, men det finns dessvärre tillstånd där psykofarmakologisk behandling utan tvivel är nödvändig. Gränsen är hårfin och tyvärr inte särskilt enkelt att bedöma. Nåväl, depression som psykisk sjukdom bör studeras vidare. Vi har fortfarande lås att finna nycklar till, så att säga.

Tyvärr så är vården otillräknelig också eftersom den är underfinansierad och verkar sakna kunskapsutveckling i tillbörlig takt och kvalitet. Så det blir dessvärre viktigare att vara sin egen dräng.

plåtmonster skrev:Tyvärr så är vården otillräknelig också eftersom den är underfinansierad och verkar sakna kunskapsutveckling i tillbörlig takt och kvalitet. Så det blir dessvärre viktigare att vara sin egen dräng.

Jag har inte riktigt den cyniska inställningen, men jag förstår var den kommer från. Statistiskt sett verkar vi ändå gå mot rätt håll, men den som lever får se hur det blir med det. Vi lever i en värld med system som vi själva har skapat (ekonomi, infrastruktur, internet osv) och tror de är självförsörjande. På ett sätt är de det, men tills det att vi förstår att vi är i kontroll av vår (människans) egen värld och att vi är sammankopplade så kommer vi förbli något förlorade i stallet.