Ganesh skrev:

alfapetsmamma skrev:

att ha ryggen fri

Inom skolan och inom den sociala sektorn, ja inom politik och offentlig verksamhet i stort är detta mycket mycket ofta den styrande principen. Det är detta som styr det faktiska agerandet inte vad en eventuell lag eller beslut säger. Myndigheten, och den enskilde tjänstemannen, har som överordnat mål att vederbörande skall ha ryggen fri.

Varje gång jag stöter på det börjar jag vibrera, och då vet jag att ett vredesutbrott hade varit omedelbart förestående. Om jag hade varit en sån som får vredesutbrott.

En massa beslut fattas som är förödande för individer pga ryggen fri-principen.

Här nedan kommer ett av många exempel på vad jag menar med mina missförstånd/tillkortakommanden med soc.

Häromdagen frågade jag om Maken skulle varit på AF för att få skriva under som medsökande på min soc-ansökan (har så låg sjukpenning att jag måste gå till soc). Kanske sa vikarien, men först och främst ska han vara inskriven här.

Okej, när kan vi komma frågade jag. Det finns ingen som kan ta emot er, för alla är ju lediga säger vikarien (som bara sköter pengar, inga besök).

Ha, okej, vi får väl låtsas som han inte finns sa jag, så löser vi det när min tant är tillbaks.

Men, jag kan inte ta din ansökan, om han lever med dig och ska skriva under ansökan säger hon.

VAAA? Menar du att du inte kan min ansökan för att min man ska vara anmäld innan du kan ta den? Ska jag bli utan pengar till hyra för att NI saknar folk där för att nästan alla har semester? Ska jag bli sen med hyran, jag som inte KAN HA semester??

Hon sa att hon skulle ta emot ansökan...

Sen talade jag med nån annan som ersatte min vanliga besökstant (visste inte om att han fanns, dagen innan, och den jag talade med visste uppenbarligen inte om honom heller) och frågade om HAN kunde ta emot oss månne?

Nä, jag hinner inte sa han. Och så började han fråga om jag sökt sjukersättning som det stod att jag skulle, och varför var jag sjukskriven överhuvudtaget. Om sjukersättningen sa jag att damen släppt det när hon insett att reglerna ändrats (vilket JAG berättade för henne efter att ha läst det HÄR).

På frågan om varför jag var sjukskriven svarade jag inte. Han frågade igen. Jag sa att jag inte såg varför jag skulle svara på känsliga frågor om vad jag är sjukskriven för, när han ändå inte hade tid att se mig för nåt viktigt.

Så började jag gråta. När jag slutade säger han det omistliga Får jag ge dig ett råd? Ta inte saker så personligt!

Skulle vilja se hur han hade reagerat i samma läge.. Vilket jag sa. Samt att jag inte önskat mig att vara i min belägenhet och att jag är lika mycket människa som han och är trött på att bli behandlad som mindre vetande, otillförlitlig och ibland snudd på kriminell. Det är deras jobb att göra klienternas liv MINDRE svårt, inte SVÅRARE.

Han sa att han skulle ringa och berätta om vi ändå kunde komma på inskrivningsbesök. Igår hade det gått två veckor sen han lovade ringa...

Tvi vale.

Ville bara säga att jag känner igen mig i det som Anastasia och Bror Duktig beskrev om maten.
Har mina egna regler om hur jag vill/bör äta.
Trivs med dem även om jag vet att jag ibland lider av det och att jag kan vara oflexibel och få ångest om det blir fel. De gånger som jag försökt vara spontan typ och göra som andra har det lett till krångel på olika sätt.
Det positiva är att jag mer flexibel nu än förr i tiden

Hur som helst finns det också massor med saker som jag aldrig äter, vilket gör att jag automatiskt hoppar över en del av det som matstället har att bjuda.

Har en fråga till er, Anastasia och Bror Duktig. Ni behöver inte svara om det inte känns bra.
Frågan är: Har ni haft/har ätstörningar? I så fall hur mycket av ert ätbeteende anser ni är AS och hur mycket ÄS?

Tips apropå lunchrestaurangerna (kan anpassas att gälla även glass, kläder, ikea-möbler, etc):

Ta en vanlig vardagkväll när du inte har annat för dej och fundera ut vad för mat du tycker bäst om. I mitt fall blir det fisk. Vad tycker du värst om? I mitt fall blir det svamp.

Går jag på lunchrestaurang med någon och måste göra ett snabbt val tar jag alltså fisken. Oavsett vad de lovar att de smörslungat oxfilén i. Finns det ingen fisk kollar jag svamptillgången. Allt med svamp går bort. Är mitt andrahandsval, kycklingen, svampbeströdd blir det oftast 50/50 mellan de som är kvar. Lunchrestauranger brukar ju ha 3-4 rätter att välja på.

Allt ovanstående gäller så länge det inte serveras sushi. Serveras det sushi vill jag helst ha femton bitar. Minst!

Kvasir skrev:Jag syftade på att du verkade ta ganska lättvindigt på dina beslutsmetoder i praktiken för att trots allt kunna välja, och att du därför inte förefaller bry dig så mycket om optimering och inte heller verkar ha så svårt att ta "överslagsbeslut" (ord i analogi med överslagsberäkning) som många andra har. Nu kan det ju tänkas att det är mycket besvärligare för dig än du får det att låta, men då är i så fall din lösning ännu mindre en lösning av problemet än det verkade.

Jo, jag beskrev det antagligen lite slarvigt från första början. Det är ingen optimalt konstruerad beslutsmetod jag har, utan mer av en riktlinje att utgå ifrån. Det är möjligt att jag har lättare än vissa aspergare att ta beslut, men samtidigt svårare än nästan alla NT:s skulle jag tro. Jag kanske ser på det lite mer praktiskt än dig, jag tänker inte på det i termerna av ett matematiskt problem som du verkar göra.

Frågan kvarstår dock- hur ska man ta ett optimalt beslut i praktiken ? Om du skulle vilja välja det kalorisnålaste alternativet på en restaurang, skulle du fråga hur många kalorier precis varje rätt innehåller då ? Det kan man ju göra, men jag tror faktiskt inte de har några uppgifter om det. Alternativet blir i sånt fall att inte äta alls.

Anastasia skrev:Frågan kvarstår dock- hur ska man ta ett optimalt beslut i praktiken ? Om du skulle vilja välja det kalorisnålaste alternativet på en restaurang, skulle du fråga hur många kalorier precis varje rätt innehåller då ? Det kan man ju göra, men jag tror faktiskt inte de har några uppgifter om det. Alternativet blir i sånt fall att inte äta alls.

Eller så kan man åka till Restaurangen Kalori i Stockholm för att vara på den säkra sidan...
http://www.kalori.se/

Anastasia skrev:Jo, jag beskrev det antagligen lite slarvigt från första början. Det är ingen optimalt konstruerad beslutsmetod jag har, utan mer av en riktlinje att utgå ifrån. Det är möjligt att jag har lättare än vissa aspergare att ta beslut, men samtidigt svårare än nästan alla NT:s skulle jag tro. Jag kanske ser på det lite mer praktiskt än dig, jag tänker inte på det i termerna av ett matematiskt problem som du verkar göra.

Frågan kvarstår dock- hur ska man ta ett optimalt beslut i praktiken ? Om du skulle vilja välja det kalorisnålaste alternativet på en restaurang, skulle du fråga hur många kalorier precis varje rätt innehåller då ? Det kan man ju göra, men jag tror faktiskt inte de har några uppgifter om det. Alternativet blir i sånt fall att inte äta alls.

Det är det som är problemet, att man mycket sällan kan ta optimala beslut i praktiken för att man inte har tillräckligt beslutsunderlag. Likväl är det många aspergare som försöker göra det. Jag själv brukade alltid försöka ta optimala beslut, men har på senare år blivit bättre på att ta snabbare och förhoppningsvis tillräckligt bra beslut i de flesta situationer där det inte känns så viktigt att verkligen optimera besluten.

Om man är sådan att man känner ett tvång att optimera alla beslut så är man inte så hjälpt av t.ex. din beslutsmetod, eftersom man ändå inte har tillräckligt beslutsunderlag för att tillämpa den. Dvs. man måste redan ha lärt sig att ta lite mera ogrundade och ad-hoc-mässiga beslut för att kunna tillämpa den. Det var bara det som var min poäng. Kan man inte lära sig det så måste man nog ha ännu enklare och klarare beslutsalgoritmer, som t.ex. den weasley beskrev.

Kvasir skrev:Om man är sådan att man känner ett tvång att optimera alla beslut så är man inte så hjälpt av t.ex. din beslutsmetod, eftersom man ändå inte har tillräckligt beslutsunderlag för att tillämpa den. Dvs. man måste redan ha lärt sig att ta lite mera ogrundade och ad-hoc-mässiga beslut för att kunna tillämpa den. Det var bara det som var min poäng.

Jo, jag har redan lärt mig ta lite ogrundade beslut, så därför funkar min beslutsmetod bra för mig. Det är min poäng i det hela.

Anastasia skrev:

Kvasir skrev:Om man är sådan att man känner ett tvång att optimera alla beslut så är man inte så hjälpt av t.ex. din beslutsmetod, eftersom man ändå inte har tillräckligt beslutsunderlag för att tillämpa den. Dvs. man måste redan ha lärt sig att ta lite mera ogrundade och ad-hoc-mässiga beslut för att kunna tillämpa den. Det var bara det som var min poäng.

Jo, jag har redan lärt mig ta lite ogrundade beslut, så därför funkar min beslutsmetod bra för mig. Det är min poäng i det hela.

Precis, men för oss som i någon utsträckning redan har lärt oss att ta ogrundade beslut så försvinner mycket av problemet just i och med detta faktum, och det är just det som är det viktiga, inte vilken beslutsgrund man tillämpar. Nåväl, jag tror vi förstår varandra nu. Problemet kvarstår dock för Ganesh och många andra som inte har lärt sig att ta mera ogrundade beslut i matkön (och jag är inte alltid bra på det heller, jag kan fastna länge i beslutsvånda, speciellt om jag är trött).

Anastasia skrev:

Kvasir skrev:Om man är sådan att man känner ett tvång att optimera alla beslut så är man inte så hjälpt av t.ex. din beslutsmetod, eftersom man ändå inte har tillräckligt beslutsunderlag för att tillämpa den. Dvs. man måste redan ha lärt sig att ta lite mera ogrundade och ad-hoc-mässiga beslut för att kunna tillämpa den. Det var bara det som var min poäng.

Jo, jag har redan lärt mig ta lite ogrundade beslut, så därför funkar min beslutsmetod bra för mig. Det är min poäng i det hela.

Varför måste man kunna ta ogrundade beslut om man ska använda metoden?

De gånger då jag använder mig av liknande metoder (sätter upp regler för att kunna utföra vissa saker, sätta vissa begränsningar och ta vissa beslut) så är det mycket välgrundade eller genomältade regler.
T.ex. när jag måst begränsa en samling så har jag satt upp regler som "alla nyare än XXX får skaffas" eller "alla större än YYY får inte köpas".
Det som bestämt gränsen är genomältat eller välgrundat.
(Tyvärr räcker begränsningarna inte till för att begränsa samlingarna...)

Bror Duktig skrev:

Anastasia skrev:

Kvasir skrev:Om man är sådan att man känner ett tvång att optimera alla beslut så är man inte så hjälpt av t.ex. din beslutsmetod, eftersom man ändå inte har tillräckligt beslutsunderlag för att tillämpa den. Dvs. man måste redan ha lärt sig att ta lite mera ogrundade och ad-hoc-mässiga beslut för att kunna tillämpa den. Det var bara det som var min poäng.

Jo, jag har redan lärt mig ta lite ogrundade beslut, så därför funkar min beslutsmetod bra för mig. Det är min poäng i det hela.

Varför måste man kunna ta ogrundade beslut om man ska använda metoden?

Nu gällde det i första hand hennes metod för att välja mat på matställen. Den handlade om att välja nyttigaste/kalorisnålaste alternativet, och som jag påpekade så har man sällan tillräckligt beslutsunderlag för att göra ett ett sådan beslut på korrekt sätt, varför någon mera ad-hoc-mässig tillämpning av regeln är nödvändig. I vissa andra fall kan man ha regler som är lättare att följa precist. Dessutom är t.ex. Wesleys matalgoritm lättare att följa, men kan även den leda till svåra beslutssituationer ibland. Och så leder den till helt andra beslut än Anastasias.

Beslutsångest är en åkomma jag är tacksamt förskonad från.

Kvasir skrev:

Bror Duktig skrev:

Anastasia skrev:[quote="Kvasir"]Om man är sådan att man känner ett tvång att optimera alla beslut så är man inte så hjälpt av t.ex. din beslutsmetod, eftersom man ändå inte har tillräckligt beslutsunderlag för att tillämpa den. Dvs. man måste redan ha lärt sig att ta lite mera ogrundade och ad-hoc-mässiga beslut för att kunna tillämpa den. Det var bara det som var min poäng.

Jo, jag har redan lärt mig ta lite ogrundade beslut, så därför funkar min beslutsmetod bra för mig. Det är min poäng i det hela.

Varför måste man kunna ta ogrundade beslut om man ska använda metoden?

Nu gällde det i första hand hennes metod för att välja mat på matställen. Den handlade om att välja nyttigaste/kalorisnålaste alternativet, och som jag påpekade så har man sällan tillräckligt beslutsunderlag för att göra ett ett sådan beslut på korrekt sätt, varför någon mera ad-hoc-mässig tillämpning av regeln är nödvändig. I vissa andra fall kan man ha regler som är lättare att följa precist. Dessutom är t.ex. Wesleys matalgoritm lättare att följa, men kan även den leda till svåra beslutssituationer ibland. Och så leder den till helt andra beslut än Anastasias.[/quote]Då tror jag att jag förstår.
Om jag skulle välja efter kalorier och nyttighet så hade jag behövt ha reda på mycket noga vad som ingår, och jag skulle skaffa mig nödvändiga kunskaper för att genom syn och påläsning om rätter tillräckligt väl avgöra kalorier och annat. (Det går att lära sig rätt exakt.)

Om två alternativ krockar (lika kalorisnåla eller så liten skillnad att man inte säkert kan avgöra), så måste fler regler träda in, t.ex. pris, godhet eller "hur man mår efteråt av viss mat".

Jag föredrar att äta på bufférestauranger, då kan man välja bättre. Eller ta hälften av varje om två saker är likvärdiga.

EDIT: aha, nu ser jag Weasleys inlägg med tipsen. Det är nog lite så jag gör när jag sätter vissa av mina regler där det är för komplicerat och "omöjligt" att göra på optimala sätt (och få det att fungera i situationer som uppstår ofta). Fast dessa regler blir ändå ältade för att jag ska kunna acceptera dem.
EDIT2: Jag har inte beskrivit exakt vad som bestämmer vad jag väljer, utan typen av metod.

Den här tråden verkar, rubriken till trots, handla mycket om beslutsfattande. Jag har inga problem med att välja en maträtt till mig själv från en lunchmeny. Men nu har jag ett annat beslut att fatta som jag inte klarar av.

Jag har varit på Asperger Make Over med färganalys. (Tack Inger och weasley för ert engagemang!) Ett av resultaten av färganalysen är att mina glasögon inte är bra. Så jag gick till stans två optiker för att tittta på nya glasögonbågar. Det var bara det... Det var helt hopplöst att hitta några som var bra. Typ alla modeller var extremt fyrkantiga, extremt breda och extremt smala på "höjden" eller vad man ska kalla det. Det fanns i och för sig ett litat fåtal modeller som inte var så extrema men hur vet jag vilka som är bra? Färg vet jag ju nu efter färganalysen, men form och storlek? Jag kan uppenbart inte lita till mitt eget omdöme. De glasögon jag har nu tyckte jag var OK en gång i tiden, men det blev ju fel.

Så vad ska jag göra? Om jag frågar någon hos optikern får jag troligen veta vad som är modernt, inte vad som är snyggt. Det jag gör nu är ett slags ickebeslut. Eftersom jag inte vet vad jag ska göra behåller jag mina felfärgade glasögon. Jag vill hya nya glasögon men vet inte vilka jag ska välja. Jag behöver hjälp med detta. Jag klarar det inte själv.

Kan du inte ta med dig Inger eller weasley som smakråd då ?

Om det inte går så finns det en sida här där man kan prova glasögon på nätet.

Mats: Du kanske kan be att få låna hem ett antal. Så tar du digitalbilder på dig själv med glasögonen på och skickar till Inger och Weasly. Även om man inte ser riktigt på kort så kan de nog se om de verkar ok eller helt fel. Ska bli kul att se nya stilen imorgon på träffen!

pointblank: Jag har ingen ny stil ... än.

Apropå dumma frågor. Jag ställde nyligen en fråga till supporten på Tradera och ombads därefter delta i en undersökning om själva supporten, vilket förstås var en webbundersökning med till synes oändligt många likartade frågor. Några frågor var, föga förvånande märkliga och otydliga, t.ex:

"Är du nöjd med denna service?"
Jaha, gäller det servicen att skicka mail till supporten som undersökningen handlar om eller syftar "denna service" på själva den webbundersökning jag just deltar i?

"Känner du dig säker när du handlar på Tradera?"
Svarsalternativen innefattar bl.a. "Ja", "Nej" och "Inte säker". Ska "inte säker" tolkas som att man inte är säker på vad man tycker eller som att man inte känner sig säker när man handlar? Sistnämnda torde kunna uteslutas eftersom även alternativet "Nej" finns, men det är ändå en onödig oklarhet som skulle kunna undvikas med omformulering.

Kvasir skrev:Apropå dumma frågor. Jag ställde nyligen en fråga till supporten på Tradera och ombads därefter delta i en undersökning om själva supporten, vilket förstås var en webbundersökning med till synes oändligt många likartade frågor. Några frågor var, föga förvånande märkliga och otydliga, t.ex:

"Är du nöjd med denna service?"
Jaha, gäller det servicen att skicka mail till supporten som undersökningen handlar om eller syftar "denna service" på själva den webbundersökning jag just deltar i?

"Känner du dig säker när du handlar på Tradera?"
Svarsalternativen innefattar bl.a. "Ja", "Nej" och "Inte säker". Ska "inte säker" tolkas som att man inte är säker på vad man tycker eller som att man inte känner sig säker när man handlar? Sistnämnda torde kunna uteslutas eftersom även alternativet "Nej" finns, men det är ändå en onödig oklarhet som skulle kunna undvikas med omformulering.

Sådana undersökningar är ofta svåra.
Även om man förstår alla frågorna, så går det ofta inte att svara på ett sätt som gör att Tradera skulle kunna läsa ut vad man egentligen är nöjd/missnöjd med...
Senaste sådant formulär jag fick gick det faktiskt inte att svara på något alls mer än att supporten svarade snabbt på mailet jag först skickade in. Jag vet inte om jag missuppfattade något, men jag tror att det mer handlade om klumpiga frågor.
Jag tror att jag fått en liknande undersökning från Inet data, och där man faktiskt kunde både förstå och svara så att det var någon mening med det.

Kvasir skrev:"Känner du dig säker när du handlar på Tradera?"
Svarsalternativen innefattar bl.a. "Ja", "Nej" och "Inte säker". Ska "inte säker" tolkas som att man inte är säker på vad man tycker eller som att man inte känner sig säker när man handlar? Sistnämnda torde kunna uteslutas eftersom även alternativet "Nej" finns, men det är ändå en onödig oklarhet som skulle kunna undvikas med omformulering.

Jag skulle börja tänka Jag känner mig inte säkrare när jag handlar på Tradera än annars.... Alltså känner jag mig inte säker då.. och så vidare och så vidare, ad nauseam.

(Kommer inte ihåg så mycket av min skolgång för jag försjönk mest i egna tankar, lärde mig antagligen inte nåt heller, men här o där glimtar det till.)
I 7:an (eller 8:an) på det som då kallades högstadiet fick vi på nån lektion i uppgift att läsa en text, som var kort, men vi skulle också läsa det som stod mellan raderna.

Jaha. satt och tittade länge och försökte se det som skulle finnas mellan raderna, antog att det måste stå pyttesmått eller med hemligt bläck kanske?, eller var det nåt slags test för att lura oss på nåt vis..?

Till slut gav jag upp och var faktiskt och sa till läraren att jag inte kunde hitta det som skulle stå mellan raderna...hur smått var det egentligen?? Kände mig lite dum. Kommer inte ihåg vad jag fick för svar men tror inte jag blev så mycket klokare på det.

När jag väl fattade så kände jag mig ju hur dum som helst...
Det är nog det löjligaste exempel på bokstavstolkning jag kan komma på. Me stupid.

Kvasir skrev:Det är intressant dock att många av er verkar göra så bokstavliga tolkningar av saker. Jag kan inte dra mig till minnes att jag någonsin har gjort det, men det kan ju tänkas att jag gjorde det när jag var barn och inte kommer ihåg det. Däremot har jag nog alltid sett möjligheterna att tolka saker på andra, och oftast icke avsedda sätt, och påpeka dessa tolkningar antingen som humoristisk effekt eller för att påpeka den dåliga precisionen i frågan (eller vad det nu var). Speciellt brukar jag ibland roa mig med avsiktligt konstiga tolkningar när frågeformulär inte har några tillämpliga svarsalternativ.

Det här håller jag med om fullständigt. Jag är fullständigt medveten om den tänkta tolkningen (i alla fall för det mesta), men är också fullt medveten om de flesta andra tolkningar språket ger utrymme för och kan sällan låta bli att använda mig av detta för humor eller i vissa fall irritation över uttryckssättet (frågeformulär är verkligen notoriska i det avseendet). För mig och min far har det närmast blivit en grej att "tolka fel", men även om det är bokstavstolkning vi sysslar med så beror det inte på missuppfattning utan på sin höjd dålig humor. Jag har ingen aning om om detta har något som helst att göra med Asperger. Jag har vid några tillfällen blivit "anklagad" för bokstavstolkning här på forumet av folk som då naturligtvis känner till att jag har Asperger, men i de flesta fall handlar det om att folk uttryckt sig dubbeltydigt, där det verkligen inte framgått tydligt vad som menats. Åtminstone såvitt jag kunnat urskönja...

SnowballInHell skrev:I 7:an (eller 8:an) på det som då kallades högstadiet fick vi på nån lektion i uppgift att läsa en text, som var kort, men vi skulle också läsa det som stod mellan raderna.

Usch, det där skulle vi också göra... läraren tittade på mig som om jag bara drygade mig eller var dum i huvudet... jag var ju av de bästa i klassen på svenskan annars...

Vad sägs om att jag trodde att filmen "drömkåken" handlade om ett fängelse (kåk) man drömde på.

Eller att jag trodde att dubbeldäckare (buss) var en dubbel bok (deckare). För att inte tala om förvirringen när folk spelade musik på dubbeldäckare (kasettbandspelare med två fack).

Jag kom inte på att läsa i lexicon när jag var yngre, så jag har lärt mig orden så som jag uppfattade att de användes, sedan misstolkade jag utifrån det.

Sedan har jag svårt att förstå benämningar som "radiokaka" eller "TV-termos" eller "tvålull".
Första tolkningarna var att radiokaka såg ut som en radio (jag försökte se likheterna, men det var svårt) och att TV-termos kallades så för att den var blank så man kunde se rummet spegla sig i den (och då såg man rörelser som i TV). När jag fick reda på vad TV-kanna syftade på, så tyckte jag att det var en banal, ointelligent och löjlig benämning. Kan man inte använda en annan kanna vid TV:n, och varför ta med sig TV.kannor på utflykt?
Tvålull låter inte riktigt klokt. Stålull är gjort av stål, tvålull är inte gjort av tvål...

Det svåraste nu är att folk verkar kunna tolka andra som är inexakta. "Gå in första till höger" kan jag missa, medan andra förstår att skrubbdörren inte räknades (jag gick in i en städskrubb och letade efter en saftflaska).
"Stora rummet" vad är det, är det det största av de små rummen, eller är det salen? o.s.v.

Jag kan ha rätt roligt åt de tolkningar jag gör av vad folk säger, men mina vitsar som grundar sig på det, brukar folk bara tycka är långsökta och trista.
Men - givetvis är ett "extraktorgrenrör" ett "rör gjort av en före detta traktor"?

Jag har också svårt för abstrakta gester som folk gör. När de pekar på något, fast de pekar bildligt. Jag tycker bättre om aspergares gester i allmänhet.

MsTibbs skrev:

SnowballInHell skrev:I 7:an (eller 8:an) på det som då kallades högstadiet fick vi på nån lektion i uppgift att läsa en text, som var kort, men vi skulle också läsa det som stod mellan raderna.

Usch, det där skulle vi också göra... läraren tittade på mig som om jag bara drygade mig eller var dum i huvudet... jag var ju av de bästa i klassen på svenskan annars...

Haha, nu kommer jag att tänka på något av motsatsen till det du beskriver.

Läraren frågar: "Vad tror ni man hade dessa urnor till?"
Jag tänkte att de såg ut precis som man kunde krypa ihop i dem, och svarade rakt ut "man lade lik i dem" (och tyckte att jag var lustig).
Läraren säger "ja, det var rätt".

Annan lärare frågar: "Hur många takter är det i en blues?" Jag ropar rakt ut mitt turtal "12!". "Det är rätt" svarade läraren.

Jag hade inte en susning om vare sig urnorna eller taktantalet.