– Jag brukar säga att funktionsnedsättningen oftast inte är ett problem för den som är funktionsnedsatt. Snarare är det ett problem för samhället som inte vill eller orkar anpassa sig efter alla människors behov och egenheter.

Hittade detta på nätet och känner verkligen igen mig,
här finns nånting som folk ofta faller på, samhället
kan inte ge det stöd man förväntar sig.

Låter som något en FinAspergare skulle säga. De som är lite förmer än andra, de som har högre IQ och tycker alla utom dem själva är idioter.

Bastuper skrev:– Jag brukar säga att funktionsnedsättningen oftast inte är ett problem för den som är funktionsnedsatt. Snarare är det ett problem för samhället som inte vill eller orkar anpassa sig efter alla människors behov och egenheter.

Om jag försöker tolka det här rätt så är det så här det ligger till:

Funktionsnedsättningen blir ett handikapp om inte samhället anpassas till de med nedsättning. Det är således ett problem främst för den med nedsättningen. Samhället i stort skiter i det så länge inte de med nedsättning upplyser om vad som måste anpassas.

Samhället i stort bryr sig när det blir tvingat till det. Oftast genom förändringar som påverkar konkurrenskraft mellan företag eller individer. Och ny teknik är inte alltför sällan involverat. Men även när det skapas opinion för lagändringar eller förändring av kulturella värden.

Det är knappast ett "vet inte om något" problem.

plåtmonster skrev:Det är knappast ett "vet inte om något" problem.

När det gäller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar så är kunskapen i samhället högst bristfällig, då det många gånger inte syns/märks vad som är svårigheten. Exempelvis ojämn begåvningsprofil är svårt att få folk att fatta vad det är för något.

Och man kommer inte att ta reda på något om man inte behöver..

Precis, det är det som är vet inte om något problemet.

Det där är mitt stora problem, jag kan leva med min diagnos
men kan samhället ge mig ett bra stöd som gör min vardag enkel?

Ofast hamnar man mellan stolarna och till slut får samhället göra
undantag så man verkligen får rätt stöd, på den tiden skola och föräldrar
skötte kontakterna var allt enkelt, men nu då man ska kämpa ensam med allt
då har det blivit motvind i det mesta.

Det är märkligt, om samhället blir bättre på att lyssna in ens
önskemål skulle ens liv bli enklare att leva.

Det kan vara skillnad på önskemål och behov.

Det är inte så lätt på mingel eller fika om man inte hamnar i rätt situation med rätt människor. Asperger är ju f-n ett annat sätt att vara socialt så nog är det ett problem för de med AS som försöker vara sociala utan att hamna i rätta situationer.
Det kan ju finnas den där ensamvargen som ändå lyckats i livet tack vare tex att personen är extremt bra på matematik. Men de flesta av oss är sociala varelser...citat gillas alltså inte!

Jag tycker ni ser detta detta från fel synvinkel. Jag har själv AS och har levt med min diagnos i över 10 år.
Jag tror och tycker att om samhället är byggt på ett visst vis, och jag är annorlunda, då kanske jag borde anpassa mig.

Det är vad Steve Jobbs gjorde, samma sak som Bill Gates, de båda har AS (Hade i fallet om Steve)
Ni har alla möjligheten att göra något ofattbart stort inom er. Gör inte samma misstag som jag gjorde och skyll allt på samhället, samhället har klarat sig fint i tusentals år. Och bara på senaste har några AS'are blivit löjligt rika på att vara AS'are.

För att citera och adaptera ett citat från USA.
Fråga inte vad samhället kan göra för dig. Fråga vad din talang är, och vad du kan göra för mänskligheten.
Som AS'are har du en mycket högre förståelse av MÅNGA "grejer" som 'vanliga' inte alls förstår.
Gör något av det, det är aldrig för sent.

SirLagsalot skrev:Gör inte samma misstag som jag gjorde och skyll allt på samhället, samhället har klarat sig fint i tusentals år.

Mobbning, idrott med motoriksvårigheter, krav på gruppaktiviteter osv kopplat till betyg kan ställa till det. Arbetslivet har sina sociala regler och krav på samma dagsform alltid. De som inte fixar jobb har en stressfull tillvaro i tusen stycken.

Du har som grundprincip rätt men det finns vissa flaskhalsar i livet som kan ställa till det.

Samhällen ser olika ut och just det vi lever i i Sverige bygger väldigt mycket på en norm, faller man utanför normen blir det genast problem.

Fremen skrev:Samhällen ser olika ut och just det vi lever i i Sverige bygger väldigt mycket på en norm, faller man utanför normen blir det genast problem.

Att gå utanför mönstret i sverige är som häxjakt typ:P Men bryta den normen kan också ge en stor framgång.

*Albert Einstein — 'Two things are infinite: the universe and human stupidity*

SirLagsalot skrev:Jag tycker ni ser detta detta från fel synvinkel. Jag har själv AS och har levt med min diagnos i över 10 år.
Jag tror och tycker att om samhället är byggt på ett visst vis, och jag är annorlunda, då kanske jag borde anpassa mig.

Det är vad Steve Jobbs gjorde, samma sak som Bill Gates, de båda har AS (Hade i fallet om Steve)
Ni har alla möjligheten att göra något ofattbart stort inom er.

Skall man säga till en person i rullstoll att det enda alternativet är att gå upp för trapporna!? Knappast. Lat djävel som vägrar gå upp för trapporna, eller? Knappast!
Nåja, man kan ju försöka göra det bästa av situationen. Så måste vi med AS tänka. Att vi fungerar annorlunda i det sociala är en verklighet för mig.

Fremen skrev:Samhällen ser olika ut och just det vi lever i i Sverige bygger väldigt mycket på en norm, faller man utanför normen blir det genast problem.

Fast jag tror det gäller alla samhällen någonsin. Inklusive förmänskliga samhällen. Och djursamhällen.