Jo, jag förstod att du hade en poäng med det.

Ganesh skrev:Jag förstår att det kan vara irriterande. Men det handlar om oförmåga. Och ja, jag förstod faktiskt inte frågan. I varje fall inte som den uppenbarligen var menad.

Det är faktiskt värre än så. Om man är som jag och får en sån fråga är den omöjlig att besvara.

En del vanliga vardagliga problem och valsituationer är omöjliga att handskas med. Och då menar jag bokstavligen omöjliga.

Ok, då fattar jag. Samtidigt så tror jag fortfarande det finns en del aspiesar som gillar att problematisera frågeställningar bara för skojs skull.

Ganesh skrev:För att återvända till vännen K så handlade vårt samtal också om hur man väljer maträtter i en vanlig lunchrestaurang. Med kanske tre eller fyra rätter, men där aspiesen (alltså vissa aspiesar) fångas i en situation där det faktiskt inte går att avgöra vad man skall välja. Alla rätterna verkar ungefär lika bra. Alltså det går inte att välja eftersom alla möjliga val är likvärdiga. Eller litet mer teoretiskt uttryckt det är omöjligt att upprätta en preferensordning.

Här kan jag känna igen mig. För mig är det optimala alternativet det nyttigaste/kalorisnålaste så jag har löst problemet genom att konsekvent välja detta. Jag kan inte heller vara spontan och bara ta det jag är sugen på.

Alfapetsmamma på förra sidan och Bror Duktig och Ganesh & K på den här känner jag alltför väl igen mig i.
Inte i den enklare bokstavstolkningen, som i trådens öppningsinlägg.
Men väl i oöverskådliga grenverk och möjlighetsmoln, preferensvakuum och kriteriekonflikter, valkramp... och så perfektionskrav i djävligt ohelig allians med det...

Anknyter till alfapetsmamma: en till "viharingenempati"-grej" dethär (syftar på i våras eller när det nu var, då vi på forumet översvämmades med skador av att ha behövt möta den där etablerade sanningen att vi aspergare inte skulle ha någon empati); eller "vikanintevarasociala"-, "~intesamarbeta-", "~harbaralogikochingakänslor-"grej. Utom, förstås, att här råkar det ändå finnas många "högt kvalificerade" människor som har problemet också i handbokens variant.
Annars känner jag mig frestad att raljera rätt skoningslöst med "NT":s begränsade mentaliserings- och abstraktionsförmågor, kapacitet att se helheter och komplexa sammanhang med mera. Bakom vilket det nog döljer sig många intressanta skillnader som inte är av kvantitativ art. Men som det kanske behövs en vrå i forskningsvärlden på (vettiga) aspergares villkor för att kunna tas till utgångspunkt för någon forskning?

Skulle velat skriva mycket bättre. Så förbannat trött osv. Kunde inte låta bli att skriva för det.

[edit: 1) korr;
2) Ganesh nedan: det hela tycks också mig höra samman, så jag ser inget hinder mot att behandla det i samma tråd. Gått bra hittills, väl? Knoppar delaspekter av sig självmant sedan, så gör de väl det?]

Vill med detta inlägg bara meddela litet från trådskaparen.

För mig finns det en del problem med att svara på frågor. Ett problem är detta med att tolka bokstavligt.

Det andra är att när jag skall komma med ett svar så kommer alla dessa abstraktions- och mentaliserings- och konsekvenstänkande- och vidaretänkande-funktioner och kickar in.

Samtidigt som jag brottas med svårigheter att i vardagssituationer har svårt att upprätta preferensordningar (som det heter på akademiskt språk).

Och allt detta sker samtidigt.

Vilket ofta gör att livet blir besvärligt.

Och att behandla allt detta i en tråd kanske blir rörigt. Men för mig är det OK att göra allt detta i denna tråd. Samtidigt.

Anastasia skrev:Här kan jag känna igen mig. För mig är det optimala alternativet det nyttigaste/kalorisnålaste så jag har löst problemet genom att konsekvent välja detta. Jag kan inte heller vara spontan och bara ta det jag är sugen på.

Hur ofta har du tillräckligt beslutsunderlag för att rimligt snabbt avgöra detta? Det förefaller svårt att ta något säkert beslut av detta slag.
Och hur ofta är nyttigast och kalorisnålast två olika alternativ, och hur väljer du då?

Ganesh du satte kronan på huvudet med det inledande inlägget här. Vaddå "jo men du ska FÖRSTÅ vad de menar" - det är bara nonsens. Om man "bara ska FÖRSTÅ" vad som menas är det som gjort för missförstånd.

Kan du tänka dej en annan bank.

- Klart jag kan det! Jag hade en bank hemma i [....]. Den kan jag tänka på.

- Nej, andra banker är otänkbara. De finns inte. Du finns inte!

- Ja, men då ska det vara inredning i gammalengelsk stil.

- Ja, jag skulle vilja starta en bank bara för mopedåkare.

- Mmmmm, om jag blundar ser den ut som en grekisk taverna.

- Vore det inte roligt om alla banker hade hatt?

Dumma frågor får lätt dumma svar. Den som inte förstår det har inte förstått mycket. Tyvärr verkar enkätfrågeställarna väldigt oförstående.

Dessutom håller jag med de som skrev något om att se "alla" möjliga tolkningar av en utsaga eller fråga - faktiskt så många möjliga att det blir omöjligt att besvara frågan eftersom det beror så himla mycket på vilken av alla tolkningar man ska eller bör göra. Jag lyckades förvirra min psykolog på ett såntdär utvärderingstest en gång. Han blev så vimsig av mitt behov av preciserande av frågeställningen att han inte riktigt kunde svara på vad frågan var. Det tyckte jag var lite skoj.

En allmän uppmaning: Var otrogen din bank..det lönar sig!!

Kan du tänka dig en annan bank?
Ja, Doggers Bank, till exempel. Eller stora och lilla Fiskebanken.

Lime skrev:En allmän uppmaning: Var otrogen din bank..det lönar sig!!

Du har sett för mycket på TV-reklamen...

Kvasir skrev:Kan du tänka dig en annan bank?
Ja, Doggers Bank, till exempel. Eller stora och lilla Fiskebanken.

Är det de där som brukar ha lokala dimbankar?

Inger skrev:

Kvasir skrev:Kan du tänka dig en annan bank?
Ja, Doggers Bank, till exempel. Eller stora och lilla Fiskebanken.

Är det de där som brukar ha lokala dimbankar?

Mycket tänkbart, men det är länge sedan jag lyssnade på sjörapporten så jag kommer inte ihåg vad som brukade sägas om dem.

Kvasir skrev:

Anastasia skrev:Här kan jag känna igen mig. För mig är det optimala alternativet det nyttigaste/kalorisnålaste så jag har löst problemet genom att konsekvent välja detta. Jag kan inte heller vara spontan och bara ta det jag är sugen på.

Hur ofta har du tillräckligt beslutsunderlag för att rimligt snabbt avgöra detta? Det förefaller svårt att ta något säkert beslut av detta slag.
Och hur ofta är nyttigast och kalorisnålast två olika alternativ, och hur väljer du då?

Om det här är en seriös fråga så kan jag svara att jag väljer det jag tror är nyttigast och/eller kalorisnålast. Jag är ju inte så krånglig att jag frågar personalen hur många kcal maten innehåller, så viktigt är det inte. Jag använder mig av sunt förnuft helt enkelt, det är ju ingen exakt vetenskap det är fråga om och antagligen har jag valt fel flera gånger. Jag har ju ett hum om vad olika rätter innehåller, och väljer utifrån detta.

Jag vet inte precis hur många gånger nyttigast och kalorisnålast är olika alternativ, men det förekommer ju såklart. Det är kalorisnål mat jag är ute efter i första hand, men om jag är på en lunchrestaurang så känner jag mig ofta tvungen att välja något jag skulle definiera som lunch (definitionen av det orkar jag inte gå in på närmare) och skulle därför inte köpa bara en frukt eller annat tillbehör, även om det innehåller färre kalorier.

I praktiken har jag dock löst problemet genom att nästan aldrig äta ute.

Anastasia skrev:

Kvasir skrev:Hur ofta har du tillräckligt beslutsunderlag för att rimligt snabbt avgöra detta? Det förefaller svårt att ta något säkert beslut av detta slag.
Och hur ofta är nyttigast och kalorisnålast två olika alternativ, och hur väljer du då?

Om det här är en seriös fråga så kan jag svara att jag väljer det jag tror är nyttigast och/eller kalorisnålast. Jag är ju inte så krånglig att jag frågar personalen hur många kcal maten innehåller, så viktigt är det inte. Jag använder mig av sunt förnuft helt enkelt, det är ju ingen exakt vetenskap det är fråga om och antagligen har jag valt fel flera gånger. Jag har ju ett hum om vad olika rätter innehåller, och väljer utifrån detta.

Jag vet inte precis hur många gånger nyttigast och kalorisnålast är olika alternativ, men det förekommer ju såklart. Det är kalorisnål mat jag är ute efter i första hand, men om jag är på en lunchrestaurang så känner jag mig ofta tvungen att välja något jag skulle definiera som lunch (definitionen av det orkar jag inte gå in på närmare) och skulle därför inte köpa bara en frukt eller annat tillbehör, även om det innehåller färre kalorier.

I praktiken har jag dock löst problemet genom att nästan aldrig äta ute.

Självklart var det en seriös fråga, och ditt svar visar att du inte har eller förstår den problematik som många andra aspergare har. Din lösning är alltså ingen lösning för somliga andra som försöker göra optimala val och liknande. Det är bara att tacka och ta emot att du kan välja så enkelt och lättvindigt och slipper bekymren som många andra har.

Jag tycker inte det händer mig så ofta, men det är kanske bara för att jag inte märker nåt.

Kvasir skrev:Självklart var det en seriös fråga, och ditt svar visar att du inte har eller förstår den problematik som många andra aspergare har. Din lösning är alltså ingen lösning för somliga andra som försöker göra optimala val och liknande. Det är bara att tacka och ta emot att du kan välja så enkelt och lättvindigt och slipper bekymren som många andra har.

Det är inte alls så enkelt för mig heller. När jag väljer mat hemma så är jag väldigt petig med att allt ska vara "rätt". Det är ett stort problem för mig att jag aldrig kan göra någonting spontant i livet, så jag tycker du drar lite förhastade slutsatser här. De få gånger jag går på restaurang så tillåter jag mig själv att vara lite mindre kontrollerad, men det har också hänt att jag tänkt på om jag valt rätt, och inte kunnat njuta av maten p.g.a det. Hur skulle du göra ett optimalt val då ? Det är ganska svårt att få någon exakt information om matens innehåll när det är andra som har tillagat den.

Det stämmer dock att jag inte har samma problem med bokstavliga tolkningar o.dyl som andra har beskrivit i den här tråden. Mina problem med att ta beslut handlar mer om tvång och perfektionskrav. När det gäller kommunikation är jag inte så jätteaspig, jag fattar intuitivt vad folk är ute efter och brukar nästan aldrig missförstå. Därmed inte sagt att jag inte förstår att man kan tolka en fråga/påstående på en mängd olika sätt, jag brukar bara inte tycka det är meningsfullt att göra det då min spontana tolkning oftast är rätt.

Bror Duktig skrev:
Problemet utnyttjas ofta av smarta NT som menar att vi bokstavstolkat ena gången, och att vi övertolkat en annan gång.
Naturligtvis kan det vara rätt, men analyserande och erfarenhet säger mig att de oftast säger sådant för att få som de vill eller för att inte få skulden för att de glömt eller struntat i något.

Eller som BUP-läkaren sa till mig när jag sa att jag ofta hamnar i missförstånd:

Men du har ju mest pratat med soc-folk på sistone, och de är ju världsbäst på att prata utan att säga nånting, för att ha ryggen fri. Inte konstigt du upplever de lovar saker de inte håller eller säger saker de sen säger att de inte sagt.. Det är ju mer att de som är oärliga än att du har autistiska drag!

(fast hon uttryckte det inte precis så och jag minns inte ordalydelsen).

Jag baxnade. En myndighetsmänska med koll! Woow liksom.

Anastasia skrev:Det är inte alls så enkelt för mig heller. När jag väljer mat hemma så är jag väldigt petig med att allt ska vara "rätt". Det är ett stort problem för mig att jag aldrig kan göra någonting spontant i livet, så jag tycker du drar lite förhastade slutsatser här. De få gånger jag går på restaurang så tillåter jag mig själv att vara lite mindre kontrollerad, men det har också hänt att jag tänkt på om jag valt rätt, och inte kunnat njuta av maten p.g.a det. Hur skulle du göra ett optimalt val då ? Det är ganska svårt att få någon exakt information om matens innehåll när det är andra som har tillagat den.

Det stämmer dock att jag inte har samma problem med bokstavliga tolkningar o.dyl som andra har beskrivit i den här tråden. Mina problem med att ta beslut handlar mer om tvång och perfektionskrav. När det gäller kommunikation är jag inte så jätteaspig, jag fattar intuitivt vad folk är ute efter och brukar nästan aldrig missförstå. Därmed inte sagt att jag inte förstår att man kan tolka en fråga/påstående på en mängd olika sätt, jag brukar bara inte tycka det är meningsfullt att göra det då min spontana tolkning oftast är rätt.

Jag syftade på att du verkade ta ganska lättvindigt på dina beslutsmetoder i praktiken för att trots allt kunna välja, och att du därför inte förefaller bry dig så mycket om optimering och inte heller verkar ha så svårt att ta "överslagsbeslut" (ord i analogi med överslagsberäkning) som många andra har. Nu kan det ju tänkas att det är mycket besvärligare för dig än du får det att låta, men då är i så fall din lösning ännu mindre en lösning av problemet än det verkade.

weasley skrev:
Dessutom håller jag med de som skrev något om att se "alla" möjliga tolkningar av en utsaga eller fråga - faktiskt så många möjliga att det blir omöjligt att besvara frågan eftersom det beror så himla mycket på vilken av alla tolkningar man ska eller bör göra. Jag lyckades förvirra min psykolog på ett såntdär utvärderingstest en gång. Han blev så vimsig av mitt behov av preciserande av frågeställningen att han inte riktigt kunde svara på vad frågan var. Det tyckte jag var lite skoj.

Det hände HELA tiden när jag gjorde barnens utredningar. Jag vet inte hur många gånger jag fick säga att jag inte förstod frågan, alltså förstod orden, men inte vad frågan avsåg. Ibland blev de intresserade och insåg att frågan var korkat ställd, ibland blev de alldeles matta på mig, mest för att de själva inte gjort formulären och inte hade insett att de var för yxigt formulerade.

Jag minns mest den där frågan om barnet gillar sport. Gillar att röra sig eller gillar att utöver t ex lagsporter och skolgympa. På det ena svarar jag Ja mycket, på det andra Hatar det. Om det är många såna frågor där man kan svara diametralt olikt så blir det ju ganska missvisande resultat i slutändan, om man svarar på en fråga som avsett nåt annat.

Undrar hur det blir när jag ska göra min egen utredning...

Kvasir skrev:Kan du tänka dig en annan bank?
Ja, Doggers Bank, till exempel. Eller stora och lilla Fiskebanken.

LOL det var det första jag tänkte på när Ganesh skrev om den här missuppfattningen.

Ganesh skrev:Jag förstår att det kan vara irriterande. Men det handlar oförmåga. Ocj ja, jag förstod faktiskt inte frågan. I varje fall inte som den uppenbarligen var menad.

[...]

Jag kan meddela att mitt sätt att hantera lunchrestaurangsituationen är ha en annan strategi än att fatta beslut själv. Jag väljer alltid vad den framför i kön beställer. Det är mitt sätt att komma ur en "never-ending-loop".

Jag har faktiskt gått ifrån flera glassaffärer, eller nästanbörjat gråta, eller bett expediten välja ÅT mig...

för att jag inte kunnat välja! Folk har måååånga gånger gjort sig lustiga över denna min vånda.

Samtidigt hatar jag när folk frågar expediten eller servitören om nåt är gott. Nä, den glassen är skitäcklig, det är därför vi säljer den här, för att vi vill vara lite märkvärdiga och sälja äcklig glass! Snacka om dum fråga!! Det handlar väl om tycke och smak! (Så hade de försökt sälja på mig lakritsglass hade min beslutsångest raskt varit över...)

alfapetsmamma skrev:

att ha ryggen fri

Inom skolan och inom den sociala sektorn, ja inom politik och offentlig verksamhet i stort är detta mycket mycket ofta den styrande principen. Det är detta som styr det faktiska agerandet inte vad en eventuell lag eller beslut säger. Myndigheten, och den enskilde tjänstemannen, har som överordnat mål att vederbörande skall ha ryggen fri.

Varje gång jag stöter på det börjar jag vibrera, och då vet jag att ett vredesutbrott hade varit omedelbart förestående. Om jag hade varit en sån som får vredesutbrott.

En massa beslut fattas som är förödande för individer pga ryggen fri-principen.

ganesh skrev:Det andra är att när jag skall komma med ett svar så kommer alla dessa abstraktions- och mentaliserings- och konsekvenstänkande- och vidaretänkande-funktioner och kickar in.

Samtidigt som jag brottas med svårigheter att i vardagssituationer har svårt att upprätta preferensordningar (som det heter på akademiskt språk).

De problemen känner jag igen precis.
Jag vet inte i vilken grad jämfört med andra aspergare, men tydligt problem ihop med NT och i livet.

Och problemet verkar bli lättare på vissa sätt med åren (man lär sig hur man fungerar och kanske jobbar fram några strategier), men också svårare eftersom jag p.g.a. ökade kunskaper och ökad allmänbildning får fler och fler parametrar att ta hänsyn till när det optimala ska bestämmas.

Som barn var jag en plåga att ta med på restaurang.
Som vuxen är jag nog fortfarande det, men jag letar strategier och försöker hålla mig från vissa typer av restauranger.
När jag väl beställer så brukar det bli "ta bort det och det, lägg till det och det".

Anastasias kalorimetod liknar de typer av metoder som jag använder mig av för att försöka begränsa mig, men det brukar ändå bli komplicerat.
Man vill optimera kalorier (ok, jag skiter i just detta nu för tiden), näringsbalansbalans, jämförelsepris, miljö, mättnadsgrad.
Faktiskt har jag nog fullt av liknande regler för olika situationer för att försöka hindra mig från allt till att hamna i väljarångest till att inte få huset fullt av kaos. De kan verka lättvindiga, ytligt sett - men har varit svåra att "komma fram" till och svåra att genomföra och svåra att behålla och svårt att vara flexibel och svårt att jobba fram nya när det behövs.

-----

Och sedan ska man köpa en ny maskin till hemmet och då börjar det igen med nya parametrar (köpte en laserskrivare nyss..! Stolt över att det bara tog 24 timmars research framför datorn innan jag beställde.).

Ganesh skrev:En massa beslut fattas som är förödande för individer pga ryggen fri-principen.

Jo, men det är inte förödande för den som lyckas hålla ryggen fri, vilket precis är poängen med det hela.

Sedan är det förstås ofta så att bara någon eller några få lyckas med att hålla ryggen fri, så färre skulle förmodligen skadas totalt om ingen försökte hålla ryggen fri.

Kvasir skrev:

Ganesh skrev:En massa beslut fattas som är förödande för individer pga ryggen fri-principen.

Jo, men det är inte förödande för den som lyckas hålla ryggen fri, vilket precis är poängen med det hela.

Sedan är det förstås ofta så att bara någon eller några få lyckas med att hålla ryggen fri, så färre skulle förmodligen skadas totalt om ingen försökte hålla ryggen fri.

Exakt!