Den har iofs kritiserats i flera år.

"Vården av missbrukare i Uppsala län har stora brister. Det visar en kartläggning som Regionförbundet gjort i samarbete med bland andra beroendeenheten vid Akademiska sjukhuset.

Stor brist på platser för missbrukare som söker hjälp när de är påverkade, stora brister i vårdplanering och samordning mellan olika instanser inom sjukvården och socialtjänsten och 'brandkårsutryckningar' snarare än kontinuitet i vård och uppföljningar, var några av de saker som kom fram vid kartläggningen." (UNT 2014-03-09 "Skarp kritik mot missbruksvården")

Patienter som är onyktra avvisas för att att de är påverkade och uppmanas att komma tillbaka när de nyktrat till. Men det är när (miss)brukarna själva söker hjälp som de är motiverade. Alltså vroe det bättre att det fanns en tillnyktringsenhet som kunde ta emot berusade personer. Utredarna har intervjuat både (miss)brukarna och personalen. Det brukarna klagat över är att de inte fått plats på akutpsykiatrin, att de blivit utskrivna alltför snabbt och brist på kontinuitet när det gäller kontakter med personal.

SR skrev:Vården av missbrukare i Uppsala län brister.
---
Det visar kartläggningen "Vem hjälper mig med livet?" som idag presenterades av Regionförbundet. Leif Grönbladh, som är forskare och behandlare vid Beroendekliniken på Akademiska sjukhuset, har varit handledare för den här studien. Han berättar mer om vad de kommit fram till.
---
Studien baseras på en kartläggning av sju mäns kontakter med myndigheter och vårdinstanser under 2012. Männen hade alla flerårig missbruksproblematik och fyra av dem ställde upp på intervjuer. Utredaren Ehline Larsson har också pratat med personal inom vård- och socialtjänst. Männen själva var ofta väldigt tacksamma för den hjälp de fått, men efterfrågar mer information om och mer inflytande över den behandling de erbjuds.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=5796545

Och här kritik från 2012:

Dagens Medicin skrev:Läkarna Tobias Linder och Markus Boman som tillsammans driver ett behandlingshem riktar i en debattartikel i Svenska Dagbladet hård kritik mot den svenska missbruksvården. De skriver att alltför höga trösklar och hårda krav utesluter missbrukare från nödvändig behandling.

De båda läkarna skriver att det logiska om en patient försämras och tar droger vid sidan av behandlingen är att sätta in de åtgärder som krävs. Till exempel tätare medicinering, ändrad terapi och psykosociala åtgärder. Men de konstaterar att den svenska missbruksvården inte fungerar så. Istället utesluts ofta patienten från behandlingen med en spärrtid för att få komma tillbaka.

http://www.dagensmedicin.se/nyheter/lak ... uksvarden/

Oftast när det gäller brister i sjukvården så talas det om brist på pengar. Men här verkar det snarare gälla attityden gentemot missbrukare.

Och år 2008 var det kritik mot den öppna missbruksvården i en utredning från Socialstyrelsen. Sedan dess kan den ha blivit bättre. Eller inte.

SvD skrev:I stället för dyra behandlingshem erbjuds allt fler missbrukare olika öppna insatser. Men där används metoder utan vetenskapligt stöd, av personal utan rätt utbildning. Ingen vet heller hur det går för missbrukarna. Öppenvården får skarp kritik av Socialstyrelsen i en första rikstäckande kartläggning.

Den första svårigheten för Socialstyrelsens utredare Ulf Malmström var att få reda på hur många olika öppenvårdsenheter det över huvud taget finns. Det andra problemet var att förstå vad de ägnade sig åt.

Han lyckades identifiera drygt 630 verksamheter i landet som fokuserar på beroende och missbruk. Ungefär 70 procent av dem svarade på den enkät han skickade ut. Men beskrivningarna av vad de arbetade med var svårtolkad.

– Man kan bli rätt förvirrad. Alla sade i princip att de erbjöd allt. Det framstår som en orimlighet, säger Ulf Malmström.

Öppenvård kan beskrivas som allt som inte är så kallad sluten vård på institutioner och behandlingshem. Det kan handla om läkemedelsassisterad behandling (metadon och andra medel) och psykoterapier men också renodlade sociala insatser som hjälp med bostad, arbetsträning och uppehälle.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/kriti ... 256747.svd

Det låter ju bra med billigare vård, då kan ju fler få ta del av den.

Tycker mig ha läst tidigare klagomål på att de som missbrukar narkotika riskerar att bli tagna av polisen och dömda för narkotikabrott, men när de vill sluta finns inte tillräcklig vård.

Jag tror dom här dom är bra:

http://www.erikedin.se/

P.S. Det för att dom är kristna, som jag har stött på dom. D.S.

notwoodstock skrev:Jag tror dom här dom är bra:

http://www.erikedin.se/

P.S. Det för att dom är kristna, som jag har stött på dom. D.S.

Tyvärr säger en hemsida ingenting om hur verksamheten egentligen fungerar (jag har ingen kritik mot att de är kristna i sig, däremot så utnyttjar många kristna sådana här verksamheter till att värva människor som är psykiskt svaga, kanske t.o.m. hotar med att inte ge vård om de inte går med i församlingen men det är bara en gissning).

Att missbruksvården i Sverige inte fungerar speciellt bra är ingen större nyhet...

Avgiftning går det utmärkt att få men oftast brister det i eftervården. Alltså det som ska vid efter att man kommit hem efter vården. Hur tar man sig igenom vardagen utan drogen?

Som det nu är delas sjukvården och socialtjänsten ansvaret för missbrukarna. Det medicinska svarar landstingen för, det sociala socialtjänsten. Det fungerar inte, enligt Uppdrag gransknings program om Missbruksdöden.

svt skrev:Nancy Söder var orolig för sin son som missbrukat i flera år. Hon ringde hans stödboende fem gånger samma dag. Men personalen såg ingen anledning till oro, allt var som vanligt. Men Leon låg redan död på sitt rum När hans kropp hittades hade det gått drygt 20 timmar sedan personalen sett honom i livet.

http://www.svt.se/ug/lag-dod-i-nara-20- ... todboendet

Leon behövde komma in på behandlingshem. Men han var på ett "stödboende".

Det presenteras som ett drogfritt boende med personal dygnet runt och tillsyn. I praktiken betyder det tillsyn en gång per dygn. Och boende och personal vittnar om att droganvändning förekom, och att det inte fick några konsekvenser.

Hans mor ville att han skulle komma in på ett behandlingshem. Läkaren tyckte att LVM skulle tillämpas. Men socialtjänsten lyssnade på Leon som påstod att han själv ville sluta. Och det ville han kanske - ibland. Men han klarade inte av det. LVM botar ingen, men det kan rädda liv, sade en läkare. Under den tiden man är tvångsintagen och förhindrad att knarka, så tar man inga överdoser och kan bli motiverad att sluta.

Leon fick diagnosen ADD i tonåren. I femtonårsåldern började han ta droger. Han missbrukade cannabis, bensodiazepiner och amfetamin. 2013 eskalerade missbruket. Leon förlorade ett tillfälligt jobb och dömdes för narkotikabrott. Mamma Nancy Söder gjorde sju orosanmälningar till socialtjänsten på tre månader.

Waffa hamnade också på ett stödboende istf på ett behandlingshem. Eftersom man inte är inlåst där var det lätt för honm att ta ett återfall. Sedan for personal och boende till Ullared och lämnade tre boende kvar, bland dem Waffa. De glömde att låsa kontoret med medicinskåpet. När de kom hem hade Waffa tagit medicinerna och blev utstraffad. Mitt i natten kördes han till tåget.

Socialtjänsten ansåg att Waffa var för sjuk för att ta mot behandling, men inte tillräckligt illa däran för att få tvångsvård.
---
Socialtjänstens bedömning går mot rekommendationen i ett läkarintyg från 28 maj 2013.
”Patienten sätter sitt liv i fara och är i stort behov av behandling, helst LVM.

http://www.svt.se/ug/skulle-sjalv-soka- ... ssbruk-dog
Socialtjänsten såg att Waffa mådde dåligt efter att han blivit utkastad från stödboendet men han var inte tillräckligt nedgången.

Fyra dagar innan den dödliga överdosen i oktober hade Waffa återigen kontakt med socialtjänsten för att få hjälp, han hade blivit ivägskickad från sitt boende och återfallit i missbruk. Det han då erbjöds var att själv uppsöka vård. Råden återfanns på en handskriven lapp som låg i fickan på byxorna Waffa bar när han dog: Ringa stödboendet, ringa behandlingsgruppen och komma på återbesök hos socialtjänsten.

I Sverige är det fortfarande socialtjänsten som har huvudansvaret att besluta om vårdinsatser och behandling för missbrukare. Landstingens ansvar sträcker sig till medicinska och psykiatriska insatser. En ansvarsfördelning som fick kritik redan innan lagförslaget.

– Lägger man inte tydligt ansvaret på en huvudman så kommer den försöka undvika detta, jag förespråkar inte att sjukvården ska ha huvudmannaskapet för att man är så förträfflig i sig. Utan det är för att det finns medicinsk kompetens i sig att sköta den medicinska biten vid de här sjukdomstillstånden, säger Lars-Håkan Nilsson, beroendeläkare och medicinsk rådgivare på kriminalvården.

http://www.svt.se/ug/oklart-ansvar-for-missbruksvarden

En utredning föreslog att landstinget skulle få huvudansvaret för missbrukarnas vård och behandling.

Men riksdagen valde istället att formulera lagen så att den tvingar fram ett samarbete mellan socialtjänsterna och landstingsvården. Ett system som Sverige är nästan ensamt om i Europa.

Ja, jag tycker också att läkare som arbetar med missbrukande patienter måste vara mer kompetenta att bedöma om det behöver vård genast, dvs LVM, än en socialsekreterare. Men det är givetvis en ekonomisk fråga. En plats på ett behandlingshem för Leon skulle kostat 4.000 kr/dygn, den "i väntan på-plats" han fick på stödboendet kostade 800 kr/dygn.

Oj, ingen som svarat här än. Då svarar jag

Jag tycker det vore bäst om alla som är involverade i en missbrukares vård kan ha så direkt kontakt och jobba så nära varandra som möjligt. Läkare, kuratorer, övriga socionomer osv borde finnas på en och samma klinik.

Missbrukare ödelägger så mycket i sina liv som har direkt eller indirekt koppling till missbruket att alla som är involverade i vården måste samverka så smidigt som möjligt. Det handlar om allt från det rent medicinska, psykiska och sociala till praktiska saker som bostad och ekonomi som totalt pajjar för vissa tyngre missbrukare. Eftersom allt detta har med missbruket och bakomliggande orsaker till missbruket att göra så kan man inte skicka runt folk mellan olika instanser som sköter om olika saker kring personens missbruk och sen inte lyckas sköta varken kommunikationen mellan varandra eller själva vården i sig.

Man borde därför ha specialiserade kliniker där alla yrkesgrupper som jobbar med missbrukare finns och just är specialister på missbruk och inte sitter med en massa andra typer av klienter också. Detta ska ligga inom sjukvården.

Det håller jag med om. Det borde inte finnas två olika stolar som man kan falla emellan. Och en missbrukare är verkligen sjuk, och borde betraktas som det. Jag fattar att det blir dyrt, men totalkostnaden för samhället måste rimligen bli större om man misslyckas med att behandla.

För övrigt tycker jag att man borde avkriminalisera. Då skulle man slippa allt elände som orsakas av droghandeln och av missbrukarnas stora utgifter. Även möjligheterna till behandling och rehabilitering borde vara mycket bättre om patienten har en icke-kriminell livsstil.

spejare skrev:För övrigt tycker jag att man borde avkriminalisera.

Nu hamnar jag off-topic men det blir knappast lättare att hålla våra ungdomar borta från droger om det är lagligt.

När jag tittar på Interceptors på BBC (går ursprungligen på Channel 5 i Storbritannien) så är det inte ovanligt att poliserna stoppar människor som har Cannabis, var och varannan har rökt på vilket i sig inte verkar vara olagligt men det sätter ner omdömet rejält och orsakar skador både hos brukarna och de som drabbas av brukarnas omdömeslöshet.

Jag tycker att tanken på legalisering är skrämmande.

Miche skrev:

spejare skrev:För övrigt tycker jag att man borde avkriminalisera.

Nu hamnar jag off-topic men det blir knappast lättare att hålla våra ungdomar borta från droger om det är lagligt.

När jag tittar på Interceptors på BBC (går ursprungligen på Channel 5 i Storbritannien) så är det inte ovanligt att poliserna stoppar människor som har Cannabis, var och varannan har rökt på vilket i sig inte verkar vara olagligt men det sätter ner omdömet rejält och orsakar skador både hos brukarna och de som drabbas av brukarnas omdömeslöshet.

Jag tycker att tanken på legalisering är skrämmande.

Jag tror att det är olagligt att inneha droger men inte att ta dom. Så om polisen stoppar någon som är hög är det nog för att kontrollera om dom har droger på sig. Sannolikheten är nog rätt hög att någon i sällskapet har en femma på sig om dom har rökt på.

slackern skrev:

Miche skrev:

spejare skrev:För övrigt tycker jag att man borde avkriminalisera.

Nu hamnar jag off-topic men det blir knappast lättare att hålla våra ungdomar borta från droger om det är lagligt.

När jag tittar på Interceptors på BBC (går ursprungligen på Channel 5 i Storbritannien) så är det inte ovanligt att poliserna stoppar människor som har Cannabis, var och varannan har rökt på vilket i sig inte verkar vara olagligt men det sätter ner omdömet rejält och orsakar skador både hos brukarna och de som drabbas av brukarnas omdömeslöshet.

Jag tycker att tanken på legalisering är skrämmande.

Jag tror att det är olagligt att inneha droger men inte att ta dom. Så om polisen stoppar någon som är hög är det nog för att kontrollera om dom har droger på sig. Sannolikheten är nog rätt hög att någon i sällskapet har en femma på sig om dom har rökt på.

Oavsett vilket så är effekterna skrämmande.

Bump!

I Göteborg är man villigare att använda LVM och det kostar också mer pengar för staden.

DN Sthlm skrev:Göteborg lägger fyra gånger mer pengar per invånare på missbruksvården än vad Stockholm gör.

– Vi har tydliga riktlinjer: där frivillig vård inte räcker till använder vi LVM-insatser stipulerade i lagstiftningen, säger Jahja Zeqiraj (S), ordförande i Västra Hisingens stadsdelsnämnd.

http://www.dn.se/sthlm/goteborg-lagger- ... bruksvard/

I Stockholm är man helt fokuserad på frivilliga insatser. Vilket låter bra, men medan man väntar på att missbrukarna självmant ska bli motiverade, så dör många. I Göteborg har man valt en annan väg.

Vi har en uttalad ambition att möta behoven med rätt insats vid rätt tid, när det inte har fungerat i vårdkedjan har vi använt tvångslagstiftningen för att se till att personen får den vård den behöver, säger Jahja Zeqiarj.

Tycker ni att LVM fungerar bra?

– Ja, det tror vi här i Göteborg, vi ser LVM som ett komplement och vi följer socialtjänstlagen: tvångsvård ska beslutas när kriterierna för det är uppfyllda, oberoende av om patienten samtycker.

– I många andra delar av landet inväntar man den enskildes samtycke trots att det i lejonparten av ärendena finns ett vårdbehov och ett ingripande enligt LVM är tillämpligt. Då blir det färre insatser, säger Jahja Zeqiraj.

Ja, jag tycker då det verkar vara en mer effektiv missbrukarvård i Göteborg. Som det nu är, beror det helt på var i landet missbrukaren bor om hen får vård.