Miche skrev:

Savanten Svante skrev:Telmac 1800. Hembyggd av far på diskbänken, för den statiska elektricitetens skull.

Ungefär vilket år handlar det om?

Modellbeteckningen är nog inte långt från årsmodellen.

Huggorm skrev:

Miche skrev:

Savanten Svante skrev:Telmac 1800. Hembyggd av far på diskbänken, för den statiska elektricitetens skull.

Ungefär vilket år handlar det om?

Modellbeteckningen är nog inte långt från årsmodellen.

Hehe. Stämmer nästan. 70talet. Fyra datorer senare så hade vi en c64.

Datorn finns kvar i en trälåda i farsans garage.

Commodore Amiga 500

Spectravideo SVI-738 X'Press En av de bästa julklapparna ever. Ena dagen funkade en diskett andra dagen funkade någon annan istället. Lycka och sorg varje dag. Det som alltid fungerade var den för sin tid ovanliga cartridge-porten och det enda spelet jag hade till den - Track and Field. Stabil. Konami var kungar på den tiden. Spelet jag gillade allra bäst men som sällan fungerade hette Knightmare.

Min första dator var en Commodore 64. Sommarjobbade några år senare för usla 15:- i timmen och kunde då köpa en diskettstation för 2000:-. Dyrt, men det var ju trots allt en viss skillnad mot att använda sig utav bandspelaren. The great Giana sisters var ett utav flera favoritspel, en Super Mario Bros-ripoff som jag är nöjd över att ha klarat av en gång utan att förlora något liv. Det krävde precision och krävde därför en hel del träning. Men det var kul för vi var flera som tävlade mot varandra i olika spel. Under tonåren bodde jag nämligen i en liten stuga som blev ett tillhåll för spelnördar och annat löst folk. Brukade ha dubbel uppsättning datorer/tv-spel.

https://www.youtube.com/watch?v=8teXm6723-g

Vanliga Mario Bros, där man kunde spela två samtidigt och mot varandra, var förresten en annan favorit. Programmerade i Basic en hel del också. Sen blev det naturligt nog en Amiga 500, efter det en Amiga 600 och 1200. Civilization var nog det spel jag lade ner mest tid på, det blev verkligen ett favoritspel när jag införskaffade det. Hade läst om det i "Datormagazin" och köpte det så snart jag kunde. Lite enkelt bara så man fick hitta på egna regler efter ett tag. Men senare, under större delen av 90-talet, blev det enbart tv-spel. Det hann bli 2000-talet innan jag skaffade en PC, då mest för att kunna spela med och mot andra på nätet.

min första och enda lapptop jag äger. Ubuntu.

Jag störde mig alltid på att det fanns bra datorspelstidning för Amiga men inte för PC. Alla de tidningarna som jag hittade var fyllda med hårdvara och annat som inte jag ville läsa.

Det beror väl på att Amiga hade stereoljud, multitasking, färggrafik, vettig processor, blitter, "gpu", autoconf datorbus, mjuk hantering för scroll mm. Medan PC:n körde med pipljud, monotask, monokromgrafik, missfoster till processor och ingen vettig integration som fick hårdvaran att jobba som en helhet.

För spel tenderar just grafik och ljud att vara viktigt. Amiga hade dessutom ett mycket konkurrensmässigt pris. Så PC:n vart i skymundan. Det enda den hade var att folk fick gratis tillgång till den via jobbet, vilket öppnade en viss spelmarknad.

Min första egna dator var en Compaq Pressario (från 1997, 166 MHz). Den var ful, slö och inte alls prisvärd. Jag ersatte den med en faktiskt något äldre dator (men med högre kvalitet) efter 3-4 år, men därefter använde mina farföräldrar den i flera år.

Däremot har jag goda minnen av den "bärbara" IBM P70 som min pappa tog med sig hem från jobbet på helgerna när jag var mindre. Den kunde bara visa olika nyanser av orange. Den hade DOS, ett menygränssnitt för att starta program och den bästa filhanteraren någonsin (jämte Midnight Commander), Norton Commander. Framför allt gick det att spela fantastiska spel som J-Bird, Art of War, Aaargh! och naturligtvis Tetris.

"Min" (familjens) första dator var Exakt denna Compaq Pressario 425 i FÄRG som vi köpte 1993-1994. Innan dess hade vi orangebruna skärmar varannan vecka på skolan. Höjdpunkt!

plåtmonster skrev:Det beror väl på att Amiga hade stereoljud, multitasking, färggrafik, vettig processor, blitter, "gpu", autoconf datorbus, mjuk hantering för scroll mm. Medan PC:n körde med pipljud, monotask, monokromgrafik, missfoster till processor och ingen vettig integration som fick hårdvaran att jobba som en helhet.

För spel tenderar just grafik och ljud att vara viktigt. Amiga hade dessutom ett mycket konkurrensmässigt pris. Så PC:n vart i skymundan. Det enda den hade var att folk fick gratis tillgång till den via jobbet, vilket öppnade en viss spelmarknad.

Jag hade minsann ett Soundblaster 8bit för 2500kr så jag fick höra Nazisterna ropa i Wolfenstein ^^

Min första dator var en Spectravideo som kopplades till min lilla svartvita teve med kanalväljare som var en cirkel...sen fick jag min C128 som jag sålde nu för någon månad sen.

Första datorn var en Texas 99-4a med bandstation. Tidigt 80-tal. Lärde mig programmera i deras ti-basic som skilde sig en hel del från vanlig basic. Minns hur man satt nästan en hel dag och programmerade in ett spel och precis när man var färdig och skulle köra det så blev det strömavbrott. Då var man inte glad. Men datorn har jag faktiskt kvar på mina föräldrars vind.

Min första hemdator var en Atari ST med svartvit bildskärm. Jag fick den 1992 av brorsan som hade köpt den några år tidigare. Den har av mig enbart använts för att göra musik med programmet Cubase och en MIDI-synth. Min andra dator var en bärbar Mac, en PowerBook, som jag fick 1996, genom jobbet... Det var ett tag sedan nu, men jag tror att båda datorerna fortfarande funkar. Jag har i alla fall inte gjort mig av med dem.

commodore nintendo.

DIProgan skrev:Jag hade minsann ett Soundblaster 8bit för 2500kr så jag fick höra Nazisterna ropa i Wolfenstein ^^

Mein leben!

En Pentium 90Mhz med Windows 95. Min granne byggde den åt mig.
Fick massa nostalgikänslor nu. Mycket kul man hade på den tiden..

Min första dator var ett (hemligt) mindre firma hopkok, med Intel 8008 Processor, och 4 KB RAM.

Jag hade tack vare god vän tillgång till programmeringshjälpmedel, så jag kokade ihop en lämplig historia, i form av ett något som inte blev riktigt provkört, egentligen. Det var så struligt att provköra det hela, att jag inte nändes debugga alla bitarna. Med viss framgång.

Det hela torde ha varit ca 1975, d.v.s under gymnasieåren.

Demonterade så småningom RS-232 -kontakten. För annat projekt.

enkille skrev:Pentium 90Mhz med Windows 95

Testade du doom då?

Jag hade ingen första egen dator, men pappa köpte en vic 64/commodore 64. På den spelade vi spel och jag brukade programmera små program som glosförhör eller töntiga frågesporter där man fick svara på frågor som sedan sattes samman till tykna berättelser och nedregnande påståenden.

Pappa hade något sodant här: men jag minns inte om jag gjorde skolarbeten på den. Tror han hade en mer normal som jag använde senare, 1987 typ.

Pappa var mycket tidig med datorer i sitt företag, och gick över helt till datorer rätt tidigt. Hans kontoristsnubbe vägrade arbeta med datorer och det slutade i att han fick avsked p.g.a. det.

Sedan har min pappa haft kurser i att bygga ihop datorer och har skapar program för olika saker inom företag och undervisat andra. Men nu är han hopplöst efter egentligen haha. Köper bara färdiga laptops. Vad konstigt det är. Han var så framme och tidig och p.g.a. att han fattade så bra kunde han bygga och skapa program, men nu är allt det helt ute att kunna och hjälper inte långt.

Själv är jag trött på att lära mig sådant. Dels hinner jag inte om jag inte ska skita i barnen och bara leva för datorer typ (om man ska bli något och inte har det som yrke och inte har en egen hemmafru som pappa hade) och dels ändras allt så fort att jag känner att det är skit att lära sig något alls eftersom det är gammal skåpmat så fort man lär sig. Fast det gäller ju allt. Inte ens ngn mening med att köpa en bra telefon för den är ändå gammal om ett halvår. Skiter i det. Fördjupar mig lite när jag ska köpa och glömmer sedan.

Den første var en Commodore 64.
Etter den ble det Amiga 500 och etter den Amiga 1200.
Drømmen var å kjøpe en Amiga 4000, men så ble Amiga lagt ned och jeg mistet interessen for data.

Min första dator var en acer stationär med win 98, tror jag. Jag fick den i slutet av 90-talet.
Monitorerna var groteska om man jämför med dagens plattskärmar.
Jag var iaf glad åt den datorn.
Minns att mina småbrorsor fick varsin likadan.

Familjen hade några år tidigare en victordator med win 3.0 som sedan uppdaterades till 3.1. Det var tider det.

Första datorn jag minns att vi hade i huset var en pytteliten stationär, om man jämför med stationära idag. Detta var runt 96-97 och den hade windows 95. Jag är född 93 så minns knappt ett skit av den datorn, bortsett från att paint var jävligt roligt.

Min första egna (eller nästan egna) fick jag och min bror tillsammans i julklapp -05. Den hade XP och var helt fantastisk, tills min bror hade använt den dvs. Efter ett par år sommarjobbade min bror ihop till en egen dator och jag fick XP-datorn för mig själv. Har kvar den än idag, men med ny hårddisk, nytt grafikkort och ubuntu istället för XP. Mer specifikationer än så kan jag tyvärr inte ge.

Däremot hade jag kvar det första tangentbordet pappa köpte väldigt länge. Det köptes in flera år innan jag föddes. Det var verkligen helt fantastiskt. Oboy, juice, cola, öl och vodka är några av sakerna det fick smaka på. För att inte tala om alla gånger jag slängde skiten i golvet av ren frustration när jag spelade CS eller wc3.

Det överlevde tills 2011, då var det minst 20 år gammalt. En kanin bet ihjäl sladden och tyvärr gick det inte att rädda. Sedan dess har jag nog gått igenom typ två tangentbord per år. De nya klarar helt enkelt inte av samma behandling.

colaflaska skrev:En kanin bet ihjäl sladden och tyvärr gick det inte att rädda.

Byt sladd?