Brukar ni vara bra på att känna på er hur saker eller människor är? Första intrycket t.ex. är jag urkass på. Jag bildar min ofta en uppfattning om någon och efter ett tag ändras den ofta. Personer som jag tyckt verkar vettiga visar sig vara idioter. Personer som jag tycker verkar vara inte i min smak (för att uttrycka det milt) visar sig vara guldklimpar.
Man kan tycka att det är tjurigt att hålla fast vid den uppfattning man får av en person första gången man träffas (eller snackar via internet t.ex), men det kan ju helt enkelt vara så att en del är jättebra på att läsa av sånt. Jag är dock inte.

Jag är.

Jag har aldrig gjort någon stor grej av förstaintrycket jag fått av andra. Förstaintrycket sitter precis som skönhet i talesättet så mycket mer i betraktarens ögon, och personen kan vara en helt annan än vad jag tolkade in i mitt förstaintryck.

Och samma där som mycket av inställningen till insida/utsida - detta har så oerhört få klart för sig, utan är bombpräglade på sina egna förstaintryck av människor de möter. Och när det är NT:s som möter en aspie är det ju än mer som talar för att deras förstaintryck kommer att baseras på deras egna förutfattade meningar, (van-) tolkningar de läser in osv.

Så det där med förstaintryck är en farligt överskattad "kult" bland vår omvärld, som plägar motverka snarare än främja mänskligt umgänge. Förstaintryck och att lita alltför mycket på dem är något man också borde nå ut med information och försöka lära folk vänja sig av vid...

De flesta litar så klart på sina förstaintryck och tror naturligtvis de är bra på att läsa av andra, men sanningen är nog snarare att många i själva verket är direkt dåliga på det. Eller i varje fall är vi helt enkelt många som regelmässigt kommer att bli felavlästa och feltolkade, och som få andra får riktiga förstaintryck av.

Men förstaintryck baseras naturligtvis ofta mer än annat på egna fördomar man har. Personen har en viss hårfärg - "aha, han är sådan". Man ser personens hemsida på Internet, och där har han skrivit att han har Aspergers syndrom - "aha, en sådan där aschbergare, och stava till Aschbergs symptåm kan han inte heller..."

Och så vidare.

Jag försöker lite på instinkter och intuition, då det visat sig vara rätt i många fall där jag förnuftsmässigt har handlat annorlunda.

Sen har jag haft ett jobb där första intrycket av människor var viktigt, det sas att i det jobb jag hade så tog ddet 4 sekunder att bilda sig att första intryck av en kund.

Pemer skrev:Men förstaintryck baseras naturligtvis ofta mer än annat på egna fördomar man har. Personen har en viss hårfärg - "aha, han är sådan". Man ser personens hemsida på Internet, och där har han skrivit att han har Aspergers syndrom - "aha, en sådan där aschbergare, och stava till Aschbergs symptåm kan han inte heller..."

Haha lol
Det var roligt skrivet.

Jag brukar oftast tro gott om folk men sen inser jag att de är idioter. de flesta är ju faktiskt idioter som man träffar...

Nja. Min instinkt är alltid att förbereda mig för det värsta när det gäller människor, särskilt män som jag går ut med. Jag tolkar vanliga signaler fel, och överreagerar. Om en man t.ex. rör mitt hår är mitt intryck att han är en sliskig människa som vill få mig i säng. <.<; Sen försökter jag att inte agera på mina intryck om det inte känns nödvändigt. Fast det hindrar mig inte från att förbereda mig för en fight. Jag har alltid något med mig som jag kan använda som ett vapen om jag är ensam med en kille.

... ja, jag är galen. ;_; fast jag är nog medveten om att mina instinkter när det gäller människor är lite sneda.

Mystiqa skrev:Jag brukar oftast tro gott om folk men sen inser jag att de är idioter. de flesta är ju faktiskt idioter som man träffar...

'

Fast med inställningen att de flesta är idioter så ger man inte folk mycket utrymme att visa sig vara annat. Eller, med den inställningen GÖR man nog folk till idioter mer än de förtjänar. Uttrycker mig taffligt...

Vad menar du med idioter förresten? Dumma i bemärkelsen korkade eller elaka eller båda?

Jag försöker ge alla en chans att visa sina bra (och sämre) sidor innan jag dömer dem. Men mitt första intryck av människor brukar stämma, även om jag ignorerar det.

Jag försöker inte ge alla människor en chans och litar mer på min intuition än på sociala floskler. Det dummaste talesätt jag hört någonsin var "en främling är en vän du ännu inte lärt känna". Jaha? Vad menar man, att precis alla människor är värda att lära känna för att de kan vara dina vänner? Verkar arbetssamt. Då kör jag hellre på intuition. Folk får visa vad de är innan jag släpper dem inpå mig.

Nilale skrev:Brukar ni vara bra på att känna på er hur saker eller människor är? Första intrycket t.ex. är jag urkass på. Jag bildar min ofta en uppfattning om någon och efter ett tag ändras den ofta. Personer som jag tyckt verkar vettiga visar sig vara idioter. Personer som jag tycker verkar vara inte i min smak (för att uttrycka det milt) visar sig vara guldklimpar.

Så har det ofta varit för mig.

Döma folk i förtid är ett otyg. Råkar första intrycket stämma, springer det väl inte bort för att man ger folk en chans. Det är bättre att finna andra sätt att skydda sig. Tar det tid att finna sådana sätt så tar det. Men man kan få igen på investeringen.

Tror att jag ger folk en chans. Inte perfekt, men mycket bättre med åren. Annars skulle jag inte stå ut.
Jag vet också hur det kan kännas att bli utdömd av folk som tror de vet precis vad man går för och missförstår rubbet.
Även om alla inte kan förstå alla, än mindre tycka om, så kan det göras bättre. Ty [åter till början].

Så fantastiskt på pricken, Zombie!

Jag litar på min instinkt och den har hittills felat mig en handfull gånger under 32 år. Om jag instinktivt ogillar en människa från de första sammanträffanden jag har med honom/henne, så brukar jag försöka ändå, eftersom jag inte tycker om att rata människor utan anledning. Dock visar det sig rätt snart att min instinkt var helt rätt och personen var ett rötägg.
Samma sak åt andra hållet. Tycker jag instinktivt bra om en person, så brukar det vara en bra människa.
De få gånger jag gjort en felbedömning så har det alltid handlat om att jag bedömt en person som positiv och de har sedan vänt om och huggit mig i ryggen.

Jag har samma erfarenhet som Thalia här. Jag har en väl utvecklad "radar" för folk.

Min intution verkar vara väl "utbyggd". Jag känner lätt av falskhet o. dylikt inte sällan före NT. Fast somliga människor är ursvåra att jag komma på så en gång gick jag riktigt bet men till sist insåg jag att hon är falsk o. det kändes bra att ha kommit på det. Det kom fram på så sätt att hon o. hennes kollega (som mest spelade med) stötte ut sin nya kollega. När han slutat var det min tur. Jag var poolvikarie på flera förskolor o. var på deras avd. ibland.

Ofta stämmer min bild av första intrycket men det händer att jag klickar o. då tar det lite tid innan jag kommer på rätt köl, vilket kan vara jobbigt.

Tyvärr har jag mkt, fördomar i tanken men möter jag en ny människa ger jag den alltid en chans o. lyssnar o. försöker tänka; att h*n har säkert något att komma med. Dock försöker jag inte göra det när personen ifråga verkar ha något lurt i görningen. "Bättre fly än illa fäkta".
Jag gillar inte att ha fördomar - övar på det o. tycker folk ska få en ärlig chans. Jag vet hur det känns att bli utdömd/utstött o. inte få en chans utan att knappt ha öppnat munnen.

Om jag får kontakt med en ny människa på nätet, tänkt som tex. kompis vill jag gärna ses snabbt för att se om vi verkar passa ihop. Över nätet kan man inte göra rätt bedömning. Jag känner nästan på en gång om det stämmer eller inte men det händer att jag är osäker o. då ger jag det mer tid. Förut hade jag svårt att känna om kontakten är ömsesidig men det klarar jag ganska bra idag.

Absolut

Jag litar i allmänhet på min instinkt men får ibland ovärdera för den leder mig totalt fel.

Pemer skrev: "Så det där med förstaintryck är en farligt överskattad "kult" bland vår omvärld, som plägar motverka snarare än främja mänskligt umgänge. Förstaintryck och att lita alltför mycket på dem är något man också borde nå ut med information och försöka lära folk vänja sig av vid... "

Du kanske skulle ta och läsa Malcolm Gladwells bok BLINK Den intuitiva intelligensen innan du avfärdar det så lättvindligt.

Har lärt mig att lita på min intuition. Det är när jag gått emot den av olika anledningar som jag också gått på nitar.