KrigarSjäl skrev:Det enda som biter på mobbare är stryk och relegering.

Tyvärr är det väl så.

Andra skulle kunna hjälpa de som är mobbade nu.

Mobbare som går för långt bör få nån bestraffning,
utfrysning och få sitta och läsa ensam eller kanske
rent utav gå hem.


Tar man krafttag och samlar sin skolklass och pratar
och låta eleverna prata, det kan göra att man lär känna
varann bättre, det är så vi skulle gjort på kyrkan som
jag blev utfryst från, samarbetsövningar och att låta
alla komma till tals, och sen ärliga samtal där man¨
lyfter fram saker och ting under tystnadsplikt så
att andra inte sprider vidare, sånt kan ge eleverna
gott självförtroende och en tankeställare att ta ansvar.

Den som bryter ett löfte får sedan förklara sitt misstag
inför hel grupp vilket kan bli lite pressande.

Eftersom en hel del mobbare men inte alla är psykopater eller sociopater. Så lär bestraffning, utfrysning, ensamhet eller hemskickning inte fungera. Det måste snarare etableras en pavlovsk betingning. (Do bad - Suffer)

KrigarSjäl skrev:Det enda som biter på mobbare är stryk och relegering.

För att skapa ännu mer utanförskap?

Tyvärr tror jag att dét kommer bli ett jävligt kallt samhälle då (bra mycket kallare än nu och dét är redan alldeles för kallt).

Läs artiklarna (åtminstone den första, jag vet att du är anti när dét gäller IOGT-NTO men för en gångs skull tror jag du skulle uppskatta även den andra artikeln).

Usch vad fruktansvärt!
Jag tänker att pojken har det bra nu iallafall.

Och sen skulle jag jävligt gärna veta vad alla som insisterar på att man varken kan driva någon till självmord eller förebygga självmord har att säga den här gången.

Da jeg gikk på barneskolen var det en jente i klassen som ble mobbet. Hun var kristen visste vi, og gikk alltid i skjørt og fint kledd ellers også. Det var 3-4 jenter i klassen som ledet an, og lugget henne og spyttet på henne og sa stygge ting til henne. Vi andre var med i heiagjengen, og det er vel ikke stort bedre.

Mange år senere etter at jeg gikk ut fra skolen, traff jeg på henne i en butikk hvor hun ekspederte. Vi kjente hverandre igjen vet jeg, men det ble ikke snakket om skolen. Hun ekspederte meg blid og vennlig, og jeg følte meg så liten og skamfull.

Helt fruktansvärt. Kan inte säga något mer. Stackars Odin. Och stackars hans familj.

Forresten kunne jeg godt grepet inn, for jeg var flink til å sloss, og kunne jule opp hele klassen visste de.

Men det var jo samtidig en sak mellom jentene på en måte også?

Og lærerne visste om det, men det ble ikke gjort noe med det som jeg husker.

Vad tror ni om att prata om sånt här i hel klass?
Särskilt problemklasser, ta upp vad mobbing leder till.

Kanske det får eleverna att tänka till,
utfrysning kanske inte är det bästa,
det som krävs är att prata och lyssna.

Låta offret möta sina mobbare och prata ut.

Det er ikke min skyld. Den sterkeste jenten skulle grepet inn og julet de andre jentene opp, når lærerne visste og ikke brydde seg.

Lärarna har svårt att sätta sig in i elevers
situationer, ibland gör lärarna rätt, ibland helt fel.

Jag har själv erfarenhet av det.

Bastuper skrev:Kanske det får eleverna att tänka till,

Det gör de inte. Men man bör prata om det på lektionstid och ställa krav att det absolut inte får förekomma samt ordna rastvakter som kan slå till när mobbarna sticker fram sitt tryne.

Tyvärr är det alltför ofta som mobbning = smäll på fingrarna är det som fungerar.

Bastuper skrev:Vad tror ni om att prata om sånt här i hel klass?
Särskilt problemklasser, ta upp vad mobbing leder till.

Kanske det får eleverna att tänka till,
utfrysning kanske inte är det bästa,
det som krävs är att prata och lyssna.

Låta offret möta sina mobbare och prata ut.

Innan mobbningen sätter igång är jag beredd att köpa det. Men någon som redan varit mobbad ska man inte tvinga att delta. I gymnasiet var det det tvånget som triggade igång mitt dåliga mående. Mådde bokstavligt skit i många månader efteråt. Kunde heller aldrig röra mig lika fritt utomhus innan jag flyttade nästan 3 år senare.

Men när det redan är någon som blir mobbad krävs annat än att "prata ut". Själv skulle jag inte ha haft en chans i världen att våga säga högt i hela klassen att jag blev mobbad. För tusan, jag var så rädd att jag i anonyma frågeblad fyllde i att klasstämningen är bra ifall någon skulle ta mitt papper och jag skulle få betala för det senare. Varenda lärare i hela skolan visste att vår klasstämning inte var bra, det där pappret var helt onödigt. När vi skulle byta lärare var det ingen som ville ha oss.

När hela klassen utom jag (vilket jag i efterhand är glad för) skickades till kuratorn fick vi visserligen möta varann och prata ut i musiksalen. Inom syn- och hörhåll för läraren stod dom på en lång rad och frågade om dom mobbat mig. Jag vågade inte annat än säga nej. Läraren gjorde heller inget. Det var precis lika mycket som han gjort alla gånger som dom använt musiklektionerna till att kasta saker på mig. I en stor klunga runt mig. Som läraren omöjligt kan ha missat.

---------------

En av dom gamla lärarna från min skola var här i somras. Hon hade aldrig varit min klasslärare, men visste riktigt utmärkt vem jag var. Det var en grupp med gamla fotbollsspelare och där fanns någon som jag ville träffa. Efter att ha tvekat sökte jag kontakt med turisterna. Han som jag ville träffa och hans fru var dom som visade mest folkvett mot mig. Där fanns andra som jag inte kände, vi var ungefär så artiga som man kan vänta sig av en första träff.

Morsan till en av snorvalparna i klassen var med i gruppen. Innan jag visste ordet av eller hade noterat att hon var där hade jag tant i famnen. Hon väntade sig på allvar att jag skulle vilja kramas och gav inte ens chansen att backa eller hälsa på något annat sätt. Gubben hennes hade åtminstone förstånd att strecka fram handen istället.

Mellanstadieläraren brydde jag mig inte om att vara trevlig med. Hon kom fram och skulle prata. Tydligen blev det statuspoäng i jantebyn på att ha kontakt med mig när jag stack. Iallafall, hon presentera sig och sa att hon var lärare i den där skolan. Jag tog ½ steg bakåt (vis av erfarenhet efter tanten i föregående stycke), spände ögonen i henne och konstatera att jag har dåligt ansiktsminne.

När jag var elev i hennes skola och blev mobbad tills jag inte hade någon tro på framtiden eller mänskligheten var jag helt ointressant. Sen när jag stack utomlands var jag plötsligt intressant att ha kontakt med. Dom från jantebyn som får ha kontakt med mig idag har fått förtjäna det när jag bodde där. Det där hjärtligt vänliga skådespelet som hon och famntanten satte på framför någon som dom visste att jag har goda relationer med var direkt äckligt. Men det visar också hur mycket dom begriper.

Synd bara att jag ännu inte räknat ut om dom missat vilken effekt åren haft på mig eller om dom missat att jag inte finner mig i deras beteende mera. För famntanten gäller antingen det första eller en bristande allmänbildning (sannolikt båda). En av hormonerna som utsöndras vid kroppskontakt gör visserligen att folk blir mera välvilligt inställda. Med det gäller om man från början är neutral eller positiv. Har man någon orsak att vara negativ blir man tydligen negativare. Med andra ord så utsöndra hon hormoner som var inställda på att göra mig negativare inställd till henne när hon kasta sig i famnen på mig.

Förövrigt så anser jag att man deltar i mobbningen om man står och hejar, River. Är många som blir triggade att mobba mera av godkännandet eller det direkta stödet av en hejarklack.

River skrev:Det er ikke min skyld. Den sterkeste jenten skulle grepet inn og julet de andre jentene opp, når lærerne visste og ikke brydde seg.

Klassisk ansvarsförskjutning.

Bastuper skrev:Antimobb borde komma på skolschema,
att lära sig att ta hänsyn och ge en klapp på axeln än
att bua ut folk, då hade vi fått ett bättre samhälle.

Det lärs redan ut på skolor, men det hjälper ju knappast. Det handlar om avsaknad av uppfostran alternativt att man är ond från början och det är inte mycket skolan kan göra mer än att sätta dem på plats och inte vara så förbannat rädda. Och sluta dalta med idioterna.

KrigarSjäl skrev:Det enda som biter på mobbare är stryk och relegering.

+1

Alla som stillatigande låter det ske är ansvariga!
Är folk så otroligt fega?
Var är civilkuraget?
Lärarna??
Andra vuxna och eleverna?

Alyana skrev:Alla som stillatigande låter det ske är ansvariga!
Är folk så otroligt fega?
Var är civilkuraget?
Lärarna??
Andra vuxna och eleverna?

1. Medhåll.

2. Ja.

3. Borta med vinden.

4. 10 meter bort och ser på.

5.1. I kafferummet.

5.2. Resten av gården.

Meppe skrev:Morsan till en av snorvalparna i klassen var med i gruppen. Innan jag visste ordet av eller hade noterat att hon var där hade jag tant i famnen. Hon väntade sig på allvar att jag skulle vilja kramas och gav inte ens chansen att backa eller hälsa på något annat sätt.

Att du inte klämde åt hennes bröst hårt? Skulle sagt pungspark, men det fungerar dåligt på kvinnor

Meppe skrev:Tydligen blev det statuspoäng i jantebyn på att ha kontakt med mig när jag stack. /../ Sen när jag stack utomlands var jag plötsligt intressant att ha kontakt med.

Vad var det som gjorde att du blev så eftertraktad? någon karriär?

Alyana skrev:Är folk så otroligt fega?
Var är civilkuraget?

En gissning är att det finns en bekvämlighetsbubbla. Mycket trevligare att snacka med kollegorna i ett varmt lärarrum och äta kakor än att styra upp skrikiga ungar och få knepiga föräldrar som klagar på att man sagt till deras änglaungar.

Bastuper skrev:
Låta offret möta sina mobbare och prata ut.

Jag var fan så rädd att jag nästan sket på mig bara av att möta dem tyst i korridoren. Prata med dem - aldrig i livet. De var ett packe satans oförbätterliga psykopater.

Meppe skrev:

River skrev:Det er ikke min skyld. Den sterkeste jenten skulle grepet inn og julet de andre jentene opp, når lærerne visste og ikke brydde seg.

Klassisk ansvarsförskjutning.

Og du, har du noen personlige opplevelser, eller er du bare en upersonlig betterwizzerske som liker å safte på andre sine feil?

plåtmonster skrev:

Meppe skrev:Morsan till en av snorvalparna i klassen var med i gruppen. Innan jag visste ordet av eller hade noterat att hon var där hade jag tant i famnen. Hon väntade sig på allvar att jag skulle vilja kramas och gav inte ens chansen att backa eller hälsa på något annat sätt.

Att du inte klämde åt hennes bröst hårt? Skulle sagt pungspark, men det fungerar dåligt på kvinnor

Meppe skrev:Tydligen blev det statuspoäng i jantebyn på att ha kontakt med mig när jag stack. /../ Sen när jag stack utomlands var jag plötsligt intressant att ha kontakt med.

Vad var det som gjorde att du blev så eftertraktad? någon karriär?

Borde jag ha gjort, men jag blev för överraskad. Hade inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att hon skulle kasta sig i famnen på mig, och det säger något med tanke på vad jag kan föreställa mig. Dom utanför schackgänget som har tillstånd att krama mig kan jag räkna på ena handens fingrar. Ledtråd: Hon hör inte dit.

Varför jag blev eftertraktad? Det begriper jag inte själv. Med det är uppenbarligen inte mig dom vill ha kontakt med, det är "hon som flytta till Krakow". Morsan är med i skvallergänget och befinner sig på vänskaplig fot med vissa av dom här dårarna, jag misstänker att hon fört vidare en del som jag berätta ifjol, vilket var min plan. Man kan lugnt säga att jag bröt mot jantelagen på alla tänkbara och otänkbara sätt, och när jag inte är där och sticker dom i ögonen till vardags blev det väl någon statusgrej av det hela.

Dessutom verkade jag uppenbarligen ännu vara den som man kan bete sig hur som helst med och som ändå accepterar att vara sista alternativet bara för att få prata med någon. Tja, om det var vad dom väntade sig måste båda he blivit besvikna. Den Meppe har inte existerat på 10 år. Dessutom var där en uppenbar miss i beräkningen eftersom det också fanns folk jag ville umgås med i gruppen. Å andra sidan kanske det inte fallit dom in att någon faktiskt skulle vara tillräckligt trevlig för att göra dom ointressanta även om jag varit desperat efter kontakt.

Det bästa vore om mobbarna själva fick uppleva samma sak...

Går förstås inte i verkligheten men det är vad jag skulle göra om tekniken fanns för att skapa väldigt verklighetstrogna drömmar.