Det var länge sedan jag skrev här på forumet. blogglänken nedan finner jag intressant, läs och begrunda !!

http://www.ihm.se/blogg/henrik-martenss ... n-gora-det

Moderator: Ovanstående länk fungerar inte längre, använda denna: http://www.mynewsdesk.com/se/ihm/blog_p ... -det-29297

Moderator: Kompletterade rubriken.

Har du sett filmen Dum och Dummare? Föreställ dig att du lever i en värld där 19 av 20 personer du möter är som huvudpersonerna i den filmen.

http://www.ihm.se/blogg/henrik-martenss ... n-gora-det

Rätt bra jämförelse ..

Insiktsfullt om depression:

Depression på grund av sådana här händelser är ingen sjukdom. Det är bara en normal respons på situationen. När depressionen väl är där, blir den förstås i sig ytterligare ett skäl att vara deprimerad. Den föder sig själv. Dessutom, om självkänslan är knuten till förmågan att prestera, vilket den ofta är, så finns den ständiga oron för att man skall tappa förmågan att tänka klart, och att orken att göra saker aldrig skall komma tillbaka.

Och lösning för en del iaf:

Så, vad kan du som chef göra för att högintelligenta medarbetare inte skall braka ihop?

Det är faktiskt mycket enkelt: Låt dem blåsa på i motorvägsfart, även om resten av företaget tar sig fram med häst och vagn.

Inom strategi finns en mycket viktig princip, Interaktions- och Isoleringsprincipen:

Stärk kontakter med dina egna styrkor och allierade, isolera dina fiender från varandra.

Principen gäller i krig, schack, kärlek, hämnd, och affärer. Du behöver stärka banden mellan de högpresterande människorna i din organisation. Samtidigt måste du isolera dem från de som kan, avsiktligt eller oavsiktligt, skada dem. Du måste alltså göra det lätt för de högpresterande att hitta varandra, och själva organisera sig. Du måste också skydda dem, för folk runt omkring känner sig ofta hotade.

Klart läsvärt

Mycket läsvärd artikel.

-Bra artikel.

Intelligenta människor är i minoritet och ...ptja, alla människor är inte lika intelligenta även om man av sociala och förment demokratiska idéer ofta måste låtsas som det.

Intelligens kan vara knepigt i det sociala livet, det beskrivs mycket förtjänstfullt.
Det tror jag många aspies kan känna igen sig i, jag gör det i alla fall.
Vi vilar i och frodas av intellekt, av att förstå och att försöka förstå saker och ting - sammanhang.
Socialt innebär detta att man vill prata OM någonting och inte bara för att.

Den neurotypiska genomsnittsintelligensen däremot kanske vilar i och frodas av socialt småsnack; enskilda lustigheter, vad de gjort i veckan, vilka förkylningar de råkat ut för, vad skönt det ska bli när värmen kommer etc...

Nu är jag varken framgångsrik eller nåt universalgeni som kan allt.
Matematik är jobbigt och logiska grejer med figurer och klossar i serier är inte min grej.


Men när det gäller att tänka analytiskt, när det gäller verbal förmåga, när det kommer till allmänbildning...då är jag långt över genomsnittet.

Vilket är ett rejält handikapp där jag är uppvuxen - skånska bondvischan.
Där är det kutym att vara lite halvkorkad sådär, människor är stolta över sin språkliga oförmåga därute, över att de aldrig läser böcker och inte behärskar svenska språket över en tredjeklassares nivå.
Man tycker antiintellektualism och förakt för boklig bildning är rebelliskt på nåt sätt.

Så jag känner mycket väl igen mig i outsiderproblematiken en hög intelligens innebär.
Fast i mitt fall snarare ojämn begåvningsprofil.
Sånt vare sig accepteras eller förstås ute på landet.
Glöm att diskutera neuropsykiatri med bönder...de lever i sin skånska artonhundratalsmentalitet och förutom att de aldrig hört talas om neuropsykiatri är allting som heter "psykiatri" tabu där ute.

Nå, det blev lite sociologisk eller demografisk utläggning här.
Men det är ju så att man skriver om det hjärtat känner. I alla fall funkar jag så.

dumle skrev:Det var länge sedan jag skrev här på forumet. blogglänken nedan finner jag intressant, läs och begrunda !!

http://www.ihm.se/blogg/henrik-martenss ... n-gora-det

Hej , dumle, kul att se dig här igen!

Började läsa blogginlägget men orkade inte fullfölja. Ämnet hade intresserat mig normalt sett men nu tyckte jag bara texten gav en dålig känsla, nästan raljerande om "vanligt folk", även om det ligger mycket sanning i det också. Beror säkert på att jag är inne i en downperiod vilket påverkar, ger den en ny chans senare.

Snacka om självförhärligande rationalisering...

Jag trodde inte att det va så jobbigt att ha högt IQ.

Visste inte att hjärnans smärtcentrum aktiverades sådär och att många människor tycker det är obehagligt att prata med intelligenta personer på grund av det. Hade varit intressant att läsa mer detaljerat om den saken. Men då är det nog därför inte så många brukar gilla att prata med mej, och sällan förstår något jag förklarar. Kan relatera till det eftersom jag också tycker det är obehagligt att lösa just matteproblem, eftersom jag ser matematik mer tredimensionellt.

Däremot så håller jag inte alls med om det där med Dum och Dummare, det hade varit jätteroligt om världen varit full med mängder av såna underhållande personer, så länge de inte arbetade som läkare och sånt. Borde ha valt nån annan film att jämföra med.

I övrigt så var jag redan medveten om det mesta i den första halvan, och den andra halvan av artikeln tyckte jag var mer eller mindre ointressant, ingenting värt att nämna iaf, en massa prat om brister i arbete och organisation mest.

Jag fick efter en tid veta att jag inte blivit antagen. Jag antog att man letat efter smartare personer än mig, men ungefär ett år senare pratade jag med en rekryterare som kände väl till både testerna och företaget:

"Testerna används för att sålla bort personer med för hög intelligens och initiativförmåga," sade han.

Man ville helt enkelt inte ha alltför smarta personer bland de anställda. För stor risk att de kommer med egna idéer. Märk, att detta var ett teknikföretag.

Otroligt!

Känner igen det KS skriver om. Inte exakt, men med mina förutsättningar och min omgivnings förutsättningar som ger liknande problem.

Särskilt svårt är det när man är ojämn eller "paradoxal" eller hur man ska säga. För då blir man oförutsägbar för omgivningen. Man gör saker, eller klär sig och beter sig på sätt som de inte tycker passar ihop. "Är hon snobb eller slusk", "är hon kunnig eller ej", "gillar hon städade saker eller är hon helt vild".

Konstigast blev det när jag gick med i kyrkokören Men nu har de vant sig. Och att jag spelar så bra efter noter (piano) anses tydligen mycket konstigt, särskilt p.g.a. min resterande utstrålning. Sedan är jag sämre på att spela snabbt efter ackordsanalys, och då tror de inte på det eftersom det är svårare att spela så komplicerat rakt av efter noter. Jasså? Inte för mig som fastnar i alla möjliga sätt att ta ett ackord och vad ska man nu hitta på med ackordet

Folk stör sig på analyser. Att de vill prata väder stämmer INTE, för så fort jag hakar på och kommer med mina funderingar om när och hur det blir varmt, så var det inte intressant längre. Jag har lärt mig att knipa och bara svara "ja underbart" eller "vad trist ja" på allt, och glömma verkliga kunskaper och hur intressant det mesta kan vara att diskutera om man analyserar och kan något.

Visst låter det kanske lätt raljant att prata om att man har högre IQ, så hur pratar man om det? Det är större skillnad mellan en person med normalt IQ på 100 och mig, än det är mellan en normal person på IQ 100 och en med lätt utvecklingsstörning. Vissa gånger blir det samma slags problem i kommunikationen också, men ganska ojämnt. Vissa saker kan ju den med lägre IQ vara bättre på, se bara på det sociala, eller att lära sig saker som inte har med logik att göra. Och så är det nog komplicerat, analyser och att dra slutsatser av komplex art måste verkligen inte alltid ha sin grund i eller vara beroende av ovanligt hög logisk förmåga att se samband. Men vissa uppvisar faktiskt mycket dålig förmåga att dra slutsatser om något alls och uppriktigt så undrar jag ibland hur vissa klarar sig (OBS, menar INTE ALLA med normalt IQ, bara att jag ser vissa som jag undrar lite över).

Bror Duktig skrev:Det är större skillnad mellan en person med normalt IQ på 100 och mig, än det är mellan en normal person på IQ 100 och en med lätt utvecklingsstörning.

Som att vara instängd på ett planet med dårfinkar

Jag kan också förvånas över människors bristande förmåga att dra slutsatser.

Men de opererar enligt andra principer än analysen; hur det känns, vad som är kul, vad säger folk i min omgivning om det här - eller så kör man helt enligt kvällstidningsbilageklyschor framförda av Malin Berghagen & Mia Törnblom.
"Man måste prova för att veta", "man måste tänka positivt!", "vi kommer från kosmos" etc.


Jag lyssnade på ett av Aschbergs program i Rix FM.
Det handlade om övernaturligt och folk fick ringa in om sina upplevelser och funderingar.

En medelålders dam beskrev hur en sömnparalys fungerade.
Fast själv trodde hon att det var ett spöke i rummet och hade inte ens hört talas om sömnparalys.

Andra talade om hur "det plötsligt blivit alldeles kallt i rummet".
-Du har inte hört talas om kallras, sade Aschberg.

Jag sökte en gång jobb på ett stort svenskt företag. Som en del av proceduren blev jag intelligenstestad tillsammans med en massa andra sökande. Efteråt kom två av testarna och tog mig åt sidan. En av dem frågade:

"Har du någon aning om hur intelligent du är?"

"Nej," svarade jag. Jag var rejält förkyld, det dunkade i huvudet, näsan rann, och jag kände mig allt annat än smart.

Jag fick efter en tid veta att jag inte blivit antagen. Jag antog att man letat efter smartare personer än mig, men ungefär ett år senare pratade jag med en rekryterare som kände väl till både testerna och företaget:

"Testerna används för att sålla bort personer med för hög intelligens och initiativförmåga," sade han.

Man ville helt enkelt inte ha alltför smarta personer bland de anställda

Ja, han var for smart. f****** douchebag. Hver gang jeg møter noen som påstår at de er smarte, så ender det opp med at de irriterer vettet av meg. "jag är så smart, bla bla bla". Dra åt helvete med ditt skitsnakk. Når noen klarer å si at de for smarte så er de fulle av dritt.

Og for å understreke hvor smart han synes han er, så MÅ han nevne at han var syk når han tok testen. For da høres det mer imponerende ut. Han er så jævligt smart at han kan ta tester når han er syk, og få toppscore!
Jag er inte imponerad.

-Kliar din lusekofta idag eller vad är det frågan om?

Tror du att alla människor är precis lika intelligenta?

Då var vi igång igen. Tröttsamt navelskådande.

Jeopardy Lane skrev:Hver gang jeg møter noen som påstår at de er smarte, så ender det opp med at de irriterer vettet av meg. "jag är så smart, bla bla bla". Dra åt helvete med ditt skitsnakk. Når noen klarer å si at de for smarte så er de fulle av dritt.

Han var bara för smart för arbetsgivaren. Han visste inte om det själv.

KrigarSjäl skrev:-Kliar din lusekofta idag eller vad är det frågan om?

Tror du att alla människor är precis lika intelligenta?

Er det meg du pratar til?

Nej, jeg tror alla er omtrent like dumme. Shit for brains. Mennesker som er for smarte er et ikke-eksisterende problem.

Jeg skulle så gjerne ha ansatt den mannen, men han er for smart. Vi trenger noen som er dummere. Det er et stort problem, man finnner ikke arbeidskraft fordi folk er for smarte.

plåtmonster skrev:

Jeopardy Lane skrev:Hver gang jeg møter noen som påstår at de er smarte, så ender det opp med at de irriterer vettet av meg. "jag är så smart, bla bla bla". Dra åt helvete med ditt skitsnakk. Når noen klarer å si at de for smarte så er de fulle av dritt.

Han var bara för smart för arbetsgivaren. Han visste inte om det själv.

Pff, han skryter og påstår at han er smart. Det er alt han sier i denne artikkelen.
Den eneste grunnen til at han skrev det, var at han måtte skryte av seg selv.

"och da sa dom at jag var for smart" yeah, right. Dickhead.

IHM. Varför smarta människor blir deprimerade, och vad du kan göra åt det (2014-08-25)

Efteråt kom två av testarna och tog mig åt sidan. En av dem frågade:

"Har du någon aning om hur intelligent du är?"

Jag fick efter en tid veta att jag inte blivit antagen. Jag antog att man letat efter smartare personer än mig, men ungefär ett år senare pratade jag med en rekryterare som kände väl till både testerna och företaget:

"Testerna används för att sålla bort personer med för hög intelligens och initiativförmåga," sade han.

Man ville helt enkelt inte ha alltför smarta personer bland de anställda. För stor risk att de kommer med egna idéer. Märk, att detta var ett teknikföretag.

Så det är inte så att.

Pff, han skryter og påstår at han er smart.

Det är helt enkelt så att företag diskriminerar de som har en intelligens och initiativförmåga utöver medelbefolkningen. Är man intelligent och lyhörd så fejkar man förstås att man är dum på de tester som ges.

Alltså de vill nog inte ha "smarta" besserwissers som skapar kaoz och vill ha egna regler.

Varför inte starta ett eget företag om man är så jävla ultrasmart?

Det krävs andra saker för att skapa företag, t.ex bra sociala färdigheter, kontakter och finansiering. En hel del kan en del men kanske vill bara ha ett vanligt jobb.

Manövern,

-Ojämn begåvningsprofil, bristande exekutiva färdigheter, perceptionsöverkänslighet etc.

KrigarSjäl skrev:Manövern,

-Ojämn begåvningsprofil, bristande exekutiva färdigheter, perceptionsöverkänslighet etc.

= Smart i teorin, men inte i verkliga livet.

Intressant ämne. Känner igen mig i att folk inte vill prata om mer avancerade ämnen och lyssna på resonemang i flera steg. Många gör de lätt för sig och vill inte höra några detaljerade resonemang som bygger på en analys av problemet. När man ska bestämma sig över flera olika möjliga alternativ så blir det alternativ valt som någon populär person förespråkar.

Nu tycker jag att författaren blandar ihop att vara intelligent, smart, högpresterande och att vara duktig på det man gör. I ena meningen proatar han om hög IQ sen i nästa börjar han prata om högpresterande. Det verkar vara samma sak i hans värld och givetvis är han både och och gillar att göra en grej av det.

Har du sett filmen Dum och Dummare? Föreställ dig att du lever i en värld där 19 av 20 personer du möter är som huvudpersonerna i den filmen.

Det är inte kul att leva i en sådan värld! För många människor är hög intelligens en förbannelse, en plåga som gör att man aldrig kan passa in, inte skrattar åt samma saker som andra, inte är överens med andra, inte kan sitta och småsnacka med andra på partyn… Man blir obekväm därför att man gör sig besväret att förstå varför, när de flesta bara accepterar vad som är.

Går man omkring och tycker att alla andra är som i Dum och Dummare så har man enligt min mening en uppförstorad självbild om man ser på andra som så dumma.

En normal hjärna är designad för att spara energi. När de främre pannloberna aktiveras, aktiveras också hjärnans smärtcentrum. Det är därför många människor tycker det är obehagligt att lösa matteproblem. Det är också därför många människor tycker att det är obehagligt att tala med intelligenta personer. Det är svårt att följa logiken, att utvärdera fakta och se samband.

När han är så smart så borde han ha insett att ett sånt här påstående borde backas upp med fakta och källor om det nu så som han säger.

Innebär det arbete en högpresterande person gör att andra måste ändra något i sitt sätt att arbeta, blir reaktionen ofta sur: "Så har vi aldrig gjort förut." Ofta ändrar man tillbaka till det gamla sättet att göra saker, hur dåligt det gamla sättet än var.

Den här attityden är det värsta jag vet. När man är några som gör på ett sätt som funkar och så kommer det en person som ska riva upp det existerade och göra nåt nytt efter vad just han tycker är bäst. Dom som gör så vill ändra för alla utan att alla är med på det och ser fördelarna med det. Resultatet blir missnöje, stress och att nya problem introduceras. Ofta är det så att de gamla metoderna inte är perfekta men det funkar för att alla kan dem och problemen har lappats ihop. Så, nä, här håller jag inte med honom.

Så jag vet inte om jag blev så impad av den här texten. Ser mest nån som har väldigt höga tankar om sig själv och sin förmåga och beklagar sig över hur dumma alla andra är. En person som troligtvis ständigt hamnar i konflikter för att han inte kan och vill ta hänsyn till andras sätt att arbeta. Kanske var därför han inte fick det där jobbet för att rekryteraren märkte att han skulle dryga sig på en arbetsplatsen.

Att skriva långa texter där man mal om ungefär samma sak är nåt som såna ofta gör. Som om att han tar för givet att alla gärna läser mycket av hans smarta ord.