Inger skrev:

KrigarSjäl skrev:1800-talet. Tänk att kröka absint med Strindberg, kverulera tillsammans med Schoppis & Nietzsche, Darwin & Conan Doyle. Mahognybibliotek. Där skulle man sitta och vara lika irriterad över senaste modenycken med seanser som man är över dagens New Age...

Du menar såna där seanser som Doyle, Zolá, Marie Curie och andra författare och nobelpristagare var intresserade av? Har du läst andra böcker av Doyle än Sherlock Holmes?

Tänk er: ingen plast, inga reklamskyltar, minimalt med avgaser.

Bara en oföreställbar massa hästskit och flugor på gatorna, och inga trottoarer. Reklamskyltar hade man allt, fast inte lika många och fula som nu. Kommersialismens glansdagar! Nöjesjakt på exotiska djur och hänsynslös kolonialism.

Gentlemannaskap, sportsmanship, respekt för lärdom & bildning.

Om man var man, ja. Fjäskande för överheten, barnaga, tjänstefolk, skitigt och farligt fabriksarbete från tidig morgon till sen kväll för nästan ingen lön och kavalleriet om man försökte strejka.

Ordet cirkus hade en helt annan innebörd än det har idag.

Ja, och såna som vi var attraktionen...

Hästdroskor, elefantmannen, Jack the Ripper...sen var boxningen en roligare sport på den tiden.

Skitkul med Jack the Ripper. Särskilt om man var prostituerad i London...

Konsten, musiken, litteraturen, och arkitekturen var i alla fall bättre. Och typsnitten.

Jag romantiserar såklart, det hoppas jag du hajade. Det jag skrev skall tolkas som en estetisk kontemplation.

Joodå, men jag kunde inte låta bli. Annars är jag själv en 1800-talsromantiker.

Men har du läst några andra böcker av Doyle? Jag har en som heter Guldets Makt från 1891, en roman om alkemi.

Nej, det har jag inte. För tillfället behöver jag inga boktips, jag har en lång rad böcker jag måste beta av.

Prästinna i antikens Grekland skulle jag vilja vara. Är nyfiken på alla ritualer och dessutom intresserad av mytologi. Gillar grekiska byggnader från den tiden och skulle gärna vilja se hur folket levde då.

Romersk senator..

Äh, ingen uppburen överklassfikus för min del, då väljer jag hellre viking, kosack, mexikansk bandit eller stenåldersjägare. Lite action ta mig fan! Nej förresten - sjörövarkapten!

Stenåldersjägare? En sån där som hoppar upp och biter mammutar i örat? Är inte det action nog?

Inger skrev:Stenåldersjägare? En sån där som hoppar upp och biter mammutar i örat? Är inte det action nog?

Den atavistiska delen av min personlighet längtar till något sånt, ja.
Jag kan utan att överdriva säga att jag känner mig som en jägare på ett slags själsligt plan. Ett rovdjur. Grandin snackar om att hon förstår kossor, jag förstår hundars tänk.

KrigarSjäl skrev:Jag kan utan att överdriva säga att jag känner mig som en jägare på ett slags själsligt plan. Ett rovdjur. Grandin snackar om att hon förstår kossor, jag förstår hundars tänk.

Jag tror faktiskt jag kan förstå det, trots att jag är din direkta motpol.

Thom Hartmann har ju den teorin att personer med hyperaktivitet egentligen är jägar-naturer som blivit malplacerade i ett bonde/industri/byråkrat-samhälle och vars tidigare prisade jägarinstinkter inte längre uppskattas.

KrigarSjäl skrev:Äh, ingen uppburen överklassfikus

Uppburen överklassfikus?

Hahaha...är det Skandiadirektören?

Inger skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag kan utan att överdriva säga att jag känner mig som en jägare på ett slags själsligt plan. Ett rovdjur. Grandin snackar om att hon förstår kossor, jag förstår hundars tänk.

Jag tror faktiskt jag kan förstå det, trots att jag är din direkta motpol.

Thom Hartmann har ju den teorin att personer med hyperaktivitet egentligen är jägar-naturer som blivit malplacerade i ett bonde/industri/byråkrat-samhälle och vars tidigare prisade jägarinstinkter inte längre uppskattas.

Har hört resonemanget tidigare, i ADHD-sammanhang. Den diagnosen stämmer inte på mig, men visst är jag en rätt aktiv natur. Jag måste sysselsätta mig hela tiden, kan inte bara sitta och göra ingenting. Och jag känner inte igen mig i de indolenta aspergarna, vilka verkar vara rätt vanliga.

Niki Lauda - Formel 1 förare (ja vet han lever men var en egen epok när han körde)

eller

munk hos Dalai Lama på 1000-talet

Jasså, han lever fortfarande? Jag tyckte det var så trist när Ronnie Peterson dog att jag slutade följa F1.

Inger skrev:Jasså, han lever fortfarande? Jag tyckte det var så trist när Ronnie Peterson dog att jag slutade följa F1.

Jättesorgligt och jag kommer ihåg hur jag satt i soffan och grät när han vurpa...

Jag grät inte men blev väldigt upprörd. Jag var t o m vid hans grav i Örebro (när jag var och hälsade på syrran som gick i skola där).

Jag skulle ha velat vara en vanlig medborgare (eller någon högt uppsatt politiker) i DDR eller Sovjetunionen.

Kanske militant suffragett tillsammans med [WikiSve]Emmeline Pankhurst [/WikiSve]och hennes döttrar Christabel och Sylvia?

Fast de gick våldsamt tillväga: kastade sten, krossade fönster, tände eld på brevlådor. Därutöver hade de givetvis demonstrationer. I fängelse hungerstrejkade de. En suffragett kastade sig framför kungens häst och dog. En spännande tid!

Det finns många perioder som jag skulle velat besöka men knappast någon jag velat leva i. Dels var det förstås smutsigt och obekvämt, dels förekom så mycken grymhet och tortyr. Men det gamla Egypten, det gamla Grekland och Rom, det gamla Kina och Japan, Mayariket, Inkariket etc är alla epoker och platser jag skulle velat besöka.

Jag skulle kunna tänka mig att vara ett orakel i slutet av det 21a seklet när världens medelpunkt är Asien och det sjunkande Europa har förpassats till historiens bakgård.

Mina tio val:
1. Välgödd, lycklig katt på idyllisk bondgård i nutid
2. Sufragett, som Alien föreslår
3. Haremsdam i det gamla Marrakesh, bara ligga och bada i rosenblad och dricka myntate och nuppa
4. Indianflicka vid de Stora Sjöarna innan dumt gammalt blekansikte kom
5. Hippiebrud i San Francisco på 60-talet
6. Operasångerska i Paris under La Belle Epoque
7. Bohemisk konstnär i Paris vid förra sekelskiftet
8. Kvinna med missbildat ansikte som visas upp för pengar i det viktorianska England
9. Sjuksköterska för sårade stridande under första världskriget
10. "Röd" soldat under spanska inbördeskriget

En vanlig kille för en halv miljon år sedan.

40-talist (att allt blir bättre måste vara en skön känsla).

Hippie i ett kollektiv när det var populärt.

Islänning på 900-talet eller skandinavier några hundra år före det.

Same innan kolonisationen av norrlands inland

Nordamerikansk indian innan kolonisationen

Vetenskapsman i tyskland på 1800-talet

Det första alternativet skulle jag nog vilja leva som. De övriga vore intressanta. Möjligen skulle jag vilja leva ett liv som hippie.

Inger skrev:Ja, fick man välja så skulle jag nog satsa på framtiden. Historien tror jag gör sig bäst på film.

Jag tror absolut att historien gör sig bäst på film. Därför skulle jag vilja vara med i en gammal engelsk krigsfilm, som en spitifirepilot i royal air force. Högt uppe i skyn, i min Supermarine Spitfire Mk V, skulle jag ägna dagarna åt dödsföraktande areodynamisk akrobatik och dueller med Messerschmittar.

Ett enkelt och okomplicerat liv där tillvaron endast kretsar kring flyguppdrag och spela snooker i officersmässen.

Indian *vinkar till MsTibbs igen* , skeppsbyggare under vikingatiden, snickare under medeltiden... mmm.

Intressant tanke. Jag skulle vilja vara någon som var kunnig inom något relativt ovanligt så att jag blev tillfrågad om hjälp och kunde agera delvis på mina egna villkor och leva lite avsides. Att tvingas leva tillsammans med en massa människor nära inpå och dessutom vara beroende av att samarbeta med dem på deras villkor är pest.

Medicinkunnig kvinna i utkanten av ett samhälle, kanske? Jag har svårt att tänka mig att vara annat än kvinna även om jag inser att det kunde passa mig bättre på många sätt att vara man, inte minst i historisk tid. Provinsialläkare i glesbygden för ett par hundra år sen? Inte i första hand pga ett brinnande intresse för medicin i något av fallen utan för just det där med att kunna göra nytta utan att tvingas samarbeta med andra hela tiden utan vara efterfrågad för det jag kan själv.