DN skrev:Skägg, rutig flanellskjorta, tatueringar och en cykel utan växlar. Hur kommer det sig att alla hipsters nästan ser exakt likadana ut – trots att de gör sitt yttersta för att vara unika? Matematiken ger svar.

Hipsters är framför allt ett storstadsfenomen, även om de finns lite överallt.

Utgångspunkten för detta manliga mode är dock densamma. Det handlar om att vara unik, inte som alla andra, framför allt genom att framstå som ”genuin”.

Matematikern Jonathan Touboul vid Collège de France har utvecklat en statistisk modell som förklarar denna "hipstereffekt". Enligt denna modell kommer nämligen en grupp individer som interagerar med varandra och som har som uttryckligt mål att inte se ut som majoriteten, så kallade anti-konformister, i slutändan ändå se ut som de andra som strävar åt samma håll.

Fredrik Strage skrev:Min kompis Hipster-Kristofer, som fått sitt smeknamn eftersom han är oerhört trendkänslig, meddelar att han inte tänker gå på festivalen Dans Dakar. ”Kom igen”, sms:ar jag. ”Crystal Castles är ju ett av världens bästa band. Och Ladytrons dj-set kommer att regera!” Hipster-Kristofer sms:ar tillbaka: ”Det är fel på min mobil. Jag får meddelanden som du skickade till mig 2005. Måste lämna in den på reparation.”

Ett par veckor tidigare dödförklarar Hipster-Kristofer en hel genre. Vi är på fest tillsammans när en annan vän frågar hur musikstilen ”balearic” egentligen låter. Jag ska precis säga något om Ibiza och böljande, marina harmonier när Hipster-Kristofer utbrister: ”Oj, jag tror att jag såg en dront gå förbi därborta!”

Ur hans 26-åriga perspektiv har begreppet ”balearic”, som användes flitigt i skivrecensioner 2007, varit passé lika länge som dronten, en fågelart som utrotades på 1680-talet. För mig framstår balearicvågen fortfarande som modern. Och nollnolltalets electrostjärnor, som Ladytron och Crystal Castles, är i mina öron fortfarande unga och hungriga.