Gustloff skrev:Ja kanske är det så att du har rätt, men i övrigt finns det nog en hel del med AS som är kompitabla att skaffa familj, alla med diagnosen är väl inte antisociala kollin?Vad jag hade tänkt att göra är att kontakta den psykolog som ledde min utredning och förklara min uppfattning kring utredningen som jag ser den.

Vad jag sökte här var dock mer erfarenheter kring egna analyser av utredningars rätt eller fel. Inte deras syfte eller mål. Om någon annan här hade förstått problematiken som uppstår när en psykolog inte förstår innebörden av raka svar och hade diskuterat problemet med vården så hade jag velat ta del av den erfarenheten.

hustomten skrev:Det verkar att om man är välfungerande så får man ingen diagnos, vilket gör mig skitförbannad, det tar en väldigt lång tid att göra en utredning, att sen får höra att man uppfyller kraven för asperger men eftersom jag har lyckats hitta lösningar på mina funktionshinder så vill de inte ge mig en diagnos. Det skulle berättiga till LSS stöd etc och det finns många som skulle behöva det mer än mig, det var vad jag fick höra.

plåtmonster skrev:Alltså bör väl alla som sätter sig i en utredningssituation släppa alla knep och kompensatiosstrategier..

"Vilket fult kontor ni har, är eran chef en snål jävel?"
"Visste du att Bandlers bok från 1965 på sidan 12 redogör för hur den frågan du ställde är irrelevant?"
"Vilket snittbetyg fick du på tentorna under din utbildning?"
"Hur ofta har du sex? .. jamen jag vill veta om jag skall byta terapeut eftersom de som har har det mer sällan än 2-3 gånger i veckan har en 68% större risk att vara deppiga och vem vill ha en deppig terapeut?? ha!?"
"Oj, min smartphone visar att Panduro har extrapris på HDPE skivor som passar perfekt till att svarva kugghjul i plast med 0,2 mm precision. Kan vi skjuta upp det här mötet i två timmar?"

kiddie skrev:Det är lite synd eftersom alla knep man använder kräver kraft och det inte är ovanligt att man går in i väggen och blir totalt ofungerange istället.

plåtmonster skrev:Alltså bör väl alla som sätter sig i en utredningssituation släppa alla knep och kompensatiosstrategier..

"Vilket fult kontor ni har, är eran chef en snål jävel?"
"Visste du att Bandlers bok från 1965 på sidan 12 redogör för hur den frågan du ställde är irrelevant?"
"Vilket snittbetyg fick du på tentorna under din utbildning?"
"Hur ofta har du sex? .. jamen jag vill veta om jag skall byta terapeut eftersom de som har har det mer sällan än 2-3 gånger i veckan har en 68% större risk att vara deppiga och vem vill ha en deppig terapeut?? ha!?"
"Oj, min smartphone visar att Panduro har extrapris på HDPE skivor som passar perfekt till att svarva kugghjul i plast med 0,2 mm precision. Kan vi skjuta upp det här mötet i två timmar?"

PMS-monstret skrev:
Jag håller med, så var det för mig med men man kanske ska glädja sig över att man är välfungerande trots allt. Är du färdig med din utredning nu? Fick du någon diagnos överhuvudtaget? Min utredning tog jättelång tid, hade nämligen drag av det mesta Ett tag verkade det som att det skulle bli AST som huvuddiagnos men det ändrades sedan under resans gång.

hustomten skrev:När de sa att jag förmodligen har det, men eftersom jag har hittat egna lösningar så vill de inte ge mig en diagnos då.......fick jag ett raseriutbrott (skäms), och sa att så kan de inte göra, så nu ska jag få träffa en specialist på asperger en gång, sen får vi se. Jag tycker det att diskriminerande, jag menar man söker hjälp för att man behöver hjälp, inte för att höra tja du har en diagnos men vi ger dig ingen eftersom du har löst allt redan????

slackern skrev:

hustomten skrev:
Genomgick du en fullständig utredning eller screenade dom bara?

hustomten skrev:

slackern skrev:Genomgick du en fullständig utredning eller screenade dom bara?

jag har gått i flera veckor i snitt två gånger i veckan och fått svara på en massa frågor, sen har jag gjort olika tester, allt från bygga pussel, till test på datorer, vissa på tid, vissa utan tid, suttit och ritat och rabblat siffror baklänges, sen har de intervjuat mina föräldrar och min man. Nog tycker jag det är en fullständig utredningen? jag har fått träffa psykolog och psykiatriker, eller?

Gustloff skrev:

kiddie skrev:Det kan ju vara på två sätt. Att man inte har tillräckligt med problem för en aspergerdiagnos (man kanske dock behöver en annan diagnos för specifika problem).

Eller att man inte inser sina problem. Jag har själv kontakt med vissa aspergare som är sådana. Ger bara ett exempel säger inte TS är sådan men vill belysa ett sätt det kan bli fel.

Personen i fråga har inga sociala problem hen självrapporterar. Är totalt immun mot kritik trots att den kommer dolt, öppet eller avståndstagande sker. Hen driver folk till vansinne genom att alltid gå på som en ångvält, säga "sanningar", ska alltid ha det på sitt eget vis. Är helt ovetande om att andra gör på annat sätt och har andra värderingar. För henom är det självklart alla är som hen, annars är man konstig. Hen tycker alla ska göra likadant, ha samma rutiner, samma intressen, samma transportsätt, ha de samma hemma.

När hen får kritik skakar hen av sig med ett skratt eftersom hen vet att hen alltid gör rätt. Folk orkar inte umgås med henom. Hen förstår inte alls att det finns sociala problem. Hen anser sig mycket väl fungerande socialt.

Sådär slår man huvudet på spiken. Precis vad du där skrev uppfattar min sambo mig som. Någonting jag inte alls upplevde innan och under utredningen men har förstått i efterhand. Även om jag är medveten om att det kan vara en problematisk inställning så kan jag inte förändra det beteende som du så väl beskrev. Men jag upplever det inte som ett problem, är väl andras problem om de upplever mig som en social idiot. Betyder det då att en diagnos inte går att fastställa utan att personen i fråga själv måste uppleva problem inom alla diagnoskriterier?

För att man ska ställa diagnosen Aspergers syndrom, måste svårigheterna medföra allvarliga problem i vardagen.

Alien skrev:Om man uppfattas som en social idiot, så kan det medföra stora problem i arbetslivet. Misstänker att det upplevs som ett problem även för din sambo. Du kanske inte bryr dig, men skulle det inte bli ett problem för dig om hon lämnade dig?

För att man ska ställa diagnosen Aspergers syndrom, måste svårigheterna medföra allvarliga problem i vardagen.

http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... s_syndrom/

Detta med hur stora svårigheter som behövs för en diagnos här även diskuterats i tidigare trådar:

hur-stora-svarigheter-kravs-for-diagnos-t40450.html
har-jag-asperger-eller-inte-hur-ska-jag-veta-t22257.html

PMS-monstret skrev:Jag kanske är avvikande men jag är ganska glad över att jag inte fick AST diagnos, för mig räcker det gott och väl med drag av det hela. Sedan finns det ju inget botemedel, kände mig asdeppig när det verkade som att jag skulle få diagnosen (å andra sidan ändrar ju diagnosen ingenting, man är ju som man är ändå och jag har autistiska drag oavsett om jag vill det eller inte). ADD finns det i alla fall medicin mot...