Jag börjar inse att jag kanske i många år varit lite extrem i att inte kunna säga riktigt sant och efter någon fundering, min egen vilja.

Många gånger, så är jag så samarbetsvillig eller snabb i svaret, att jag automatiskt säger "självklart" innan jag helt hört frågan.

Jag tror mig ha läst inlägg om denna typ av beteende på AF.

Jag har många år varit klart benägen att anpassa mig till andras vilja. Och gjort saker på deras sätt utan alls diskutera saken.

Visserligen är ju detta en del av min välvillighet som troende, nuförtiden. Men detta är inte hela svaret. Man få ju också dåligt samvete om man säger en massa saker, som går så automatiskt att det blir nästan komiskt. Men konversationer är ju ibland sådana att man har t.ex en viss mängd "verbal tics".

Medhåll har jag också läst om, att det kan vara så att kvinnor och män är olika. Det gäller att "jo" kan betyda endera "jag hör på" eller "jag håller med".

Skäms dock inte så mycket, sitt autonoma nervsystem är väl ihopbyggt med medvetna på något sätt, som kanske hänger ihop med Aspergern.

Även detta, borde jag ha avslutat detta med frågan: Vad tror ni? Jag tror mig ha läst lite om detta, att klara prat lite halvautomatiskt, och jag visste inte hur jag skulle söka upp mer av informationen. Så då frågar jag istället.

Känner igen mig i det du skriver. Jag har alltid haft svårt att säga ifrån och går lätt med på saker av bara farten. I efterhand kan jag ångra mig att jag inte tänkte efter mer och diskuterade genom detaljerna.

Fast det är olika. Ibland har jag stark vilja och argumenterar gärna för hur jag vill göra.

I ytterligare fall bryr jag inte så mycket. Det finns olika alternativ men samtliga är godtagbara för mig och jag har inget emot om nån annan bestämmer. T.ex om man är några som ska ut och äta och det diskuteras om var. Då kan det vara så att jag lika gärna äter på vilket ställe som helst.

Individualism är en lögn. Människans resonemangsförmåga slutar att fungera om du inte utsätts för andras tankar och åsikter.

För en del slutar resonemangsförmågan när de utsätts för andras tankar och åsikter

(och många med asperger faller inte för det vilket kan irritera omgivningen ordentligt)

Det är för att människor är otroligt stöddiga och accepterar ogärna nya ideér. Vi har ett starkt filter för ny information och vill inte bli påverkade av andra i första taget. Organismen är i behov av följdriktighet och stabilitet. Den här tendensen kan för aspergare bara förstärkas av en ovilja eller oförmåga att interagera med andra människor.

Jag var så när jag var yngre, men med åren har jag blivit blyg och lite cynisk i en omfattning som jag inte tror är bra, men att försöka vara medgörlig är svårare när man drabbats av vissa missräkningar, både egna och andras. Så jag tror det kan vara en ålders sak med, som ung är man öppen för det mesta, är nog inte en AS grej...