Slut på mediciner hemma. Fanns inga parkeringsplatser utanför apoteket när jag var där i förra veckan. Vete fan hur man ska lösa sådana här situationer. Sätter mig inte och kör 3,5 mil nu i snöglopp. Utsättningsbesvären av iktorivil är inte så sköna, det blir restless legs och muskelryckningar.

Jobbigt sugröv! Har du ingen som kan följa med dig eller så, kanske det känns lättare ?




Mvh
C

sugrövmanövern skrev:Fanns inga parkeringsplatser utanför apoteket när jag var där i förra veckan.

Du borde ha handikapptillstånd med tanke på dina problem. Undrar just hur du skulle kunna få ett beviljat.

Miche skrev:

sugrövmanövern skrev:Fanns inga parkeringsplatser utanför apoteket när jag var där i förra veckan.

Du borde ha handikapptillstånd med tanke på dina problem. Undrar just hur du skulle kunna få ett beviljat.

Begär man ett sådant är väl risken snarare att dom drar in körkortet, för "psykfall" ska inte köra bil är parollen på hitlerkörkortregistret, fick hålla på i tre år för att få dom att sluta begära intyg från psykiater...

Rövparkera rätt på trottoaren eller liknande utanför Apoteket och säg att det är socialstyrelsens regler om maxuttag per gång som gör att du behöver ta till extraordinära metoder för att parkera.

saibin skrev: (Kan inte beställa hem, då jag har haft problem o strul att komma ihåg att betala fakturor).

På apotea.se (och förmodligen apoteket.se också) kan man direktbetala via internetbanken.

sugrövmanövern skrev:Slut på mediciner hemma. Fanns inga parkeringsplatser utanför apoteket när jag var där i förra veckan. Vete fan hur man ska lösa sådana här situationer. Sätter mig inte och kör 3,5 mil nu i snöglopp. Utsättningsbesvären av iktorivil är inte så sköna, det blir restless legs och muskelryckningar.

Jag vet att det här inte är en lösning på akuta behov, men kan du inte flytta till en större ort, en tätort, längre fram? Där det finns affärer, apotek och såna grejer?

Vischan är alltid ett logistiskt litet helvete.

Man kan visst ge fullmakt åt andra att hämta ut åt en också.

Tyvärr hade jag samma problem när jag bodde i stan och när jag bodde 1,5 mil från ett mindre samhälle. Har inte ork varken mentalt eller fysiskt att ränna på apoteket varje månad.

Exet har fullmakt och hämtar åt mig ibland i mån av ork, och då hämtar jag upp medicinerna hemma hos honom. Men han kan ju inte fixa och dona med min medicin alltjämt.

Håller dock på att få en del hjälp nu från LSS, så jag får väl kolla om nån därifrån har nån idé. Kanske kan ev kontaktperson ges fullmakt. Vore guld.

Låter som att det kan ordna upp sig iaf.

sugrövmanövern skrev:Kanske kan ev kontaktperson ges fullmakt.

Med hjälp av din e-legitimation (du har väl en annars så se till att skaffa en mha din bank) kan du själv ge vem du önskar en fullmakt på apoteket.se, du behöver bara ange dennes personnummer.

Miche skrev:

sugrövmanövern skrev:Kanske kan ev kontaktperson ges fullmakt.

Med hjälp av din e-legitimation (du har väl en annars så se till att skaffa en mha din bank) kan du själv ge vem du önskar en fullmakt på apoteket.se, du behöver bara ange dennes personnummer.

Aha, så man slipper pappersblanket. Bra det ju. Då återstår att hitta nån som ställer upp då. Inte fått kontaktperson ännu. Har liksom inget nätverk runtom mig. Hoppas 2015 blir ett bättre år på den fronten.

Kan du inte beställa över internet för hemleverans?

Titti skrev:Kan du inte beställa över internet för hemleverans?

De skickar inte narkotikaklassade preparat. Så Iktorivil och Flunitrazepam är mina problembarn. Tyvärr två viktiga mediciner som de snålar med både mängd och intervall på.

Mina icke narkotikaklassade brukar jag beställa hem med brevleverans.

Har inga problem med att gå till Apoteket, värre är det med vårdcentralen, där känns det som att man blir smittad av allt möjligt så fort man går innanför dörrarna.

Som tidigare forumister skrivit så kan du helt enkelt beställa hem din medicin från Apoteket.
Man kan beställa hem det mesta nu för tiden.

Har du någon annan i närheten om du har narkotikaklassade läkemedel som skulle kunna hämta ut dom åt dig?
Någon vän, boendestöd, god man eller liknande.

alixha skrev:Har du någon annan i närheten om du har narkotikaklassade läkemedel som skulle kunna hämta ut dom åt dig?
Någon vän, boendestöd, god man eller liknande.

Vet inte om du pratar med mig eller Sugis? Jag vill inte be andra att hämta ut mina narkotikaklassade preparat, främst för att jag använder mer än jag ska. Skulle kanske funka med killen för han har ingen koll men när jag bodde med mina föräldrar bad jag aldrig min morsa som har fullmakt att hämta ut xanor och stilnoct.

För mig har det största problemet med apoteket löst sig sen jag flyttade till en annan stadsdel. "Mitt" nya apotek ligger mitt i stan så det är betydligt mer välbesökt så risken för att bli igenkänd är mindre.

Det finns människor som frekventerar apotek och sjukhus av alla möjliga orsaker. Jag blir sällan sjuk och har varken diabetes eller några andra onormala värden i kroppen. Det är jag väldigt tacksam för men tycker att det är rätt spännande att besöka sjukhus eller apotek. Den attityden är svårförstådd även för mig och jag blir förbluffad varje gång jag flinar runt på ett sjukhus (när man ska ta prover, följer med anhörig m.m.) Typ som om jag njuter av att se andra lida medan jag själv är frisk. Fast det där tillhörde mest barndomen.

Jag kommer ihåg att min storasyster hade stark influensa med magsjuka och låg på Astrid Lindgrens barnsjukhus när hon var sisådär 8-12 år. Jag, hon, mamma och pappa stod vid någon slags reception på sjukhuset då min syster plötsligt kaskadspydde i en hink. Jag minns att jag vände mig om och gapskrattade. Första exemplet på någon form av "empatistörning"?

Tänker tillbaka på det tillfället än idag och undrar vad i hela fridens namn som var så roligt.

Kanske lite off-topic.

Jag har använt fullmakt att låta andra hämta, aldrig varit problem. Eftersom man kan skapa fullmakten hemifrån kan man även ta tillbaka den lätt. Det som krävs är fullmakt, plus ombudet har din samt egen legitimation. Kontaktpersoner är ju vanliga människor så det är upp till dem om de vill hjälpa till med sådant.

I Sugis fall hade jag nog felparkerat, hellre en bot än utan meds... Sitter själv snart med ett par dar utan benso pga idiotläkare trots att jag skalat ner dem avsevärt redan. Det är fan inge kul.

Jag skulle aldrig flytta pga apotek eftersom marknaden fortfarande är instabil. Man vet inte vilka apotek som blir kvar. Många här har försvunnit. Jag har turen att ha mitt apotek kvar än så länge. Det är lyxigt att ha på gångavstånd men säg den lycka som varar.

"Apoteken" blir färre och färre. I Umeå så är de belägna vid stormarknader. Var bättre när de fanns i vårdcentralbyggnaderna.

Fytta till ställen med service, ja det är hasardspel. Helt plötsligt är allting flyttat till ett köpcentrum utanför stan.

Vad jag förstår är handikapparkering inte till för personer med funktionshinder utan de med rörelsehinder bara. Det var länge sedan men en förening som hade med tarmsjukdomar att göra ville att deras patienter skulle få tillgång. Med motiveringen att det ger större frihet för dem att de vet att det kommer finnas parkering nästan överallt om de behöver en toa. Jag tycker detta lät helt logiskt att de skulle få tillstånd att parkera, men neej då. Så snälla är vi visst inte i Sverige.

Man får väl hugga av sig benet eller annat drastiskt så man kan bli beviljad handikapptillstånd...

Saknade kroppsdelar defineras inte som permanent handikapp enligt försäkringskassan. Jag är säker på ett de har 50 våningar under sin kontorsskrapa i huvudstaden som i största hemlighet jobbar med ny bioteknik så att kroppsdelarna växer ut igen!

Miche skrev:Man får väl hugga av sig benet eller annat drastiskt så man kan bli beviljad handikapptillstånd...

...eller hugga av sig k*ken så har man ingen sexualdrift, likt han som köpte fler reservdunkar när han hade hål i tanken på mopeden

Jag har hemsjukvård som kommer hem med mina mediciner.