antonius skrev:

Azo85 skrev:Fick ett träd av modell större över mig, slapp skenor men jag gick inte utan stöd på typ 10 månader eller däromkring skulle jag gissa.

Åh fasen, men du har inga men nu av det? Du kan springa?

Jag har väldigt tunna, omanliga och osexiga vader och det brukar jag skylla på olyckan. Fick inlägg de problemen kan ha berott på olyckan. Men inga men av det slaget du menar. Sprang bra rätt snart efter. Barn kan slå halvt ihjäl sig och repa sig rätt bra.

Oj om jag hade vetat att det finns andra som jag då jag var barn. Jag har alltid varit sist och sämst på gymnastiken. Jag skulle ha fått börja skolan ett år tidigare på grund av att jag kunde läsa och räkna och allt det, men däremot var min motorik långt efter så det gick inte. Jag var förbannad i årtionden på dedär dagisfröknarna för det uttalandet

Jag lärde mig aldrig nån sorts redskapsgymnstik, utom att hoppa bock. De gånger jag träffade bocken alltså. Kunde aldrig dedär snurrgrejerna eller klättra i rep. Kullerbyttor framåt var svåra, bakåt omöjliga. Jag har aldrig träffat i en brännboll. Lärde mig cykla sent, tror jag var 7?

Min räddning var att jag började träna karate då jag var 16, då fick jag nån slags hållning och koordination. Det passade mig, för det var väldigt ordnat och inget extra snack fick förekomma. Man fick inte titta varandra i ögonen heller utan blicken skulle fästas i bröstet. Och jag måste lära mig tåla beröring vilket jag aldrig kunnat, mycket hälsosamt.

Mina problem nu består av att jag jämt tappar saker, går in i saker och människor, så jag måste alltid hålla distans till andra. Jag kan inte gå i en rak linje i t.ex. en korridor så jag stannar och "tittar på klockan" eller telefonen eller ut genom nåt fönster eller på n t annat för att kunna förklara mina konstiga vinglingar. Jag ser nog ofta onykter ut.

Jag har endast notoriska problem, min motorik är lyckligtvis väldigt god.

Nej. Har alltid haft mycket bra koordination och är gymnastisk av mig. Kanske eftersom jag i barndomen sysslade med alla typ av sport och extremsport.

Märker att det är fler än jag som tycker att kampsport är bra. Jag har aldrig varit klumpig, utan extremt atletisk från tidig ålder. Rör mig kattlikt och tyst eftersom jag hatar att göra väsen av mig när jag går, har ett mer eller mindre helt tyst steg, måste ibland medvetet klampa så att jag inte skrämmer andra om jag ska närma mig dem.

Den enda idrotten som jag inte briljerat i är fotboll, helt värdelös koordination när det kommer till finliret "trixa med trasan".

Jag trodde länge att jag inte hade några motoriska problem men i trånga utrymmen har jag problem med motoriken, gör lätt illa mig för att jag missbedömer avstånd. Det är visserligen inte omöjligt att det är kopplat till min syn, är kraftigt astigmatisk och har väldigt olika synskärpa på ögonen.

stortrollet skrev:
När jag var barn var det mycket jobbigt med idrott. Jag blev alltid sist vald när vi skulle välja lag .

Jag har lika dålig erfarenhet av det och till slut fick jag sjukskriva mig från idrott och därmed slapp att delta i allt som heter idrott och lagersport de sista 2 åren i skolan .

Jag är riktigt klumpig. Tappar saker hela tiden. Det är som om jag inte riktigt "orkar" ägna tillräckligt med mental energi på motorik när jag samtidigt gör något annat som kräver min uppmärksamhet (tex. matlagning).

Känner igen det där med att aldrig lyckas träffa en brännboll. Jag HATADE brännboll. Men jag har inga problem med bollkänslan idag. Nu kan jag tex. jonglera fyra bollar samtidigt. Jag tror att min hjärna var så mättad av problemet att delta i en lagsport att det helt enkelt inte fanns kapacitet över för motorik.

Det värsta är att min sexåriga dotter också har sådana här drag. Hon är fullständigt vårdslös, trillar hela tiden ner från träd och trappor och sånt. Borstar av sig och klättrar upp igen. Hon slog ut två framtänder innan hon hann fylla fem. Hoppas att hon inte har Aspergers...

Överdriven muskelspänning.

Sen är det uppenbart att jag har taskig sväljmotorik. Triggar något koncentration på sväljandet går det bra. Vad gäller vätska kan det vara värme, smak, segare konsistens eller bubblor. Rent vatten triggar inget så jag blir okoncentrerad och jag kommer nog dö en dag för at jag kvävts av vatten.

Håll dig till kolsyrade drycker kiddie, det funkar klart bättre. Vatten är till för att tvätta sig med.

Tycker själv jag är 'dålig' på att använda vänster sida av mig själv. Har ibland fått för mig att jag skulle haft en lindrig stroke eller något, men så är inte fallet. Ibland släpar/måste slänga med vänster ben. Måste även vara delaktig i mina tankar angående mitt promenerande för att inte snubbla över mig själv.

Det som är konstigt är att jag har bättre balans, samt överrörlig/oproportioneligt rörlig iförhållande till otränad/vikt och jämfört med många andra i min omgivning.

Samma här. Har definitivt bättre balans än jag borde ha med tanke på att jag aldrig gör mycket fysiska saker.

Hej ! jag gick "specialjumpa" i lågstadiet för jag har sen motorik, eller ja...nåt med motoriken, svårt med snabba saker, som att fånga bollar och sånt.

Chrilleb skrev:Hej ! jag gick "specialjumpa" i lågstadiet för jag har sen motorik, eller ja...nåt med motoriken, svårt med snabba saker, som att fånga bollar och sånt.

Men blev du inte retad av de andra barnen då, barn kan ju vara så grymma...

@antonius



Faktum är att jag kände inte av nåt sånt, det var flera med mig som gick i specialjumpan, jag kände inte av nåt sånt, som tur är

Kan inte hoppa rep, jag har svårt att dribbla/trixa i olika typer av bollsporter. Detta var ett hinder först då jag spelade mycket fotboll, innebandy på yngre dar ända tills jag insåg att min fördel var att jag hade en väldigt naturligt stark fysik som bas.

Även fast jag är relativt kort för att vara kille så besitter jag ändå enorm styrka och envishet och gjorde upp för mina svagheter med motoriken med att helt enkelt krossa mina motståndare på det fysiska planet. Är en fighter helt enkelt, inte särskilt talangfull men extremt envis. Allting går med "brute force"

Automaton skrev:Allting går med "brute force"

LillRocky...

Det finns grovmotorik och finmotorik.

Grovmotorik är större rörelser som engagerar armarna, benen, fötterna eller hela kroppen, till exempel att krypa, springa och hoppa. Finmotorik är sådant som att plocka upp saker mellan tumme och pekfinger, vicka med tårna i sand eller använda läppar och tunga till att smaka eller känna på saker.

Grov- och finmotorik utvecklas parallellt eftersom många aktiviteter kräver koordination av båda två. Vid tre månaders ålder kan ett barn ofta föra samman händerna i ryggläge (grovmotorik) och sedan leka med händerna (finmotorik). En 18-månadersbebis som leker med en sorteringslåda använder sin grovmotorik till att hålla kroppen upprätt och stadig och finmotoriken till att vända och vrida på klossarna så att de passar i hålen

Träslöjd, textilslöjd, bild och idrott är olika skolämnen där man övar motoriken.

Även jag fann denna tråd intressant, själv var jag dålig påläst om förekomst av motorikstrul inom AS, fram till nu efter att ha läst alla inlägg. Tråden måhända ha till synes hunnit bli inaktiv, men känner att jag ändå vill bidra.

Jag har absolut inget bollsinne och var katastrofdålig på allt inom idrott i skolan, och jag fick kämpa mera med allt som borde ha varit lätt. Simskola gick jag i tills jag blev 13år, och ett tag efter tycktes jag ha glömt hur man gjorde. Likaså med att cykla, det är bland det läskigaste jag vet då jag tenderar att bara trilla åt sidan väldigt plötsligt, dessutom går allt runt om mig för fort så jag hänger inte med i var jag befinner mig så jag måste ändå cykla väldigt långsamt, och då kan jag lika bra gå istället. Mitt intresse för att rita/teckna är dock inte bara till belåtenhet, men även till smärta, då min styrka och kraftanvändning inte går att kalibrera, vilket leder till att jag knäcker pennuddar och håller pennor så hårt att jag får svullnader och förhårdnader i handen samt får ont i hela armen efter ett tag av ritande då jag antingen är avslappnad eller jättespänd i armen, jag lyckas inte få till något behagligt mellanläge. Verkligen jättejobbigt.

Jag har lite motoriska problem. För mig handlar det om att jag är allmänt klumpig.

Om nån visar en rörelse och jag försöker härma blir rörelsen oftast en helt annan.

Jag kan heller inte känna hur mycket/lite kraft jag ska använda i olika sammanhang. Det är liksom allt eller inget.

Och bollsporter är jag också urusel på. Om vi ska spela fotboll på idrotten brukar jag vid dom få tillfällen jag får bollen sikta åt ett håll men sen hamnar bollen alltid snett.

Det finns säkert mer saker jag har problem med motoriskt. Men detta är iallafall några exempel.

Jag har alltid haft svårt med grovmotoriken. Jag snubblar och törnar emot saker titt som tätt. Ibland har jag till och med cyklat omkull, även om det ska mycket till för att jag ska göra det.

Jag kan skriva snyggt om jag anstränger mig att göra det, och jag kan brodera, sy, göra smycken och annat. Men visst, jag har svårt att klippa rakt, sy jämna stygn och så där, men det funkar.

Inte på grund av mitt "funktionshinder". Däremot har jag en arbetsskada som gör att de bakre musklerna i låren, och i min vänsterarm, låser sig ibland. Lite knepigt att ha det när jag sitter i timmar med modell- eller dioramabygge.

Jag har d jobbigt med sådant jag tror många NT gör mer el mindre per automatik, t ex tar på/av sig kläder, borstar tänderna, har koll på flera saker samtidigt (t ex var jag har mobil, nycklar, bank- o busskort när jag e utomhus, inomhus oxå iofs..), lagar mat (gör jag sällan pga motoriska problem som jag f n e omotiverad att träna upp).

Mkt praktiska göromål tar så himla mkt energi. Jag upplever att många NT har mkt svårt att föreställa sig detta (typ "Ja men hon har ju gått på universitet.." Som att d skulle utesluta ens motoriska problem.. Suck.