Hej,

Min sambo som har asperger har fruktansvärt svårt att ta tag i saker. Han skjuter det framför sig hela tiden och det påverkar vår relation då det ofta är saker som är avgörande för tex vår ekonomi. Just nu är han arbetslös och har inte styrt upp akassan och är tokseg på att söka jobb. Han mår väldigt dåligt av det och känner sig värdelös men samtidigt så tar han inte tag i saker som skulle kunna motverka det. Detta påverkar mig väldigt mycket då jag känner mig tjatig och att jag inte kan lita på att han gör det han behöver göra för att det ska funka för oss.

Ska jag ge upp på att det kan ske en förändring? Vi har haft otaliga konflikter gällande detta och han säger att han vill och ska ändra sig. Men gör det inte.

Känner så väl igen hans agerande från hur jag har agerat. Det kallas för igångsättningssvårigheter och är väldigt typiskt för personer med Asperger. Agerandet driver in en i depression och är inte lätt att häva tyvärr.

Du kanske kan stötta honom på något sätt så att han faktiskt påbörjar ansökan till A-kassan, då blir det lättare för honom att fortsätta. Likaså med arbetssökandet.

Har han ett CV och en meritförteckning? Du kanske kan hjälpa honom med det med, bara så att han kommer igång, du ska inte göra det åt honom.

Något som kan men inte alltid fungerar är rutiner som drivs av något som personen ifråga verkligen tycker om som kanske besök av något evenemang som intresserar eller vanligt morgonsex. Att komma ut i naturen kan också bryta detta i viss mån om inte transporten dit är lång. Det andra steget är att dels ta det stegvis med t.ex 1 minut första dagen. För en minut är ju inte så mycket?, två minuter nästa, fyra minuter därefter osv. Samt var med och stega igenom processen. Det är inte det den mentala (IQ) förmågan som saknas utan emotionellt motstånd. Det är lite som att förlora sin familj och sedan tvingas streckläsa skatteverkets tabeller på natten efteråt. Det fungerar inte så bra.

Miche skrev:Känner så väl igen hans agerande från hur jag har agerat. Det kallas för igångsättningssvårigheter och är väldigt typiskt för personer med Asperger. Agerandet driver in en i depression och är inte lätt att häva tyvärr.

Du kanske kan stötta honom på något sätt så att han faktiskt påbörjar ansökan till A-kassan, då blir det lättare för honom att fortsätta. Likaså med arbetssökandet.

Har han ett CV och en meritförteckning? Du kanske kan hjälpa honom med det med, bara så att han kommer igång, du ska inte göra det åt honom.

Hej Miche,

Ja, det är ju precis det det handlar om. Och förra gången han var arbetslös så blev han deprimerad. Han har CV och han söker de jobb som arbetsförmedlingen lägger ut. Så det är ju bra, men han gör inte mer än så. Sen misstänker jag att han inte borde arbeta heltid om han väl får jobb. För när han har jobb så är han ofta sjukskriven av olika påhittade saker. Han har väldigt svårt att ta kritik, hur pedagogisk jag än är, vilket gör att han inte kan erkänna att han har svårt att ta tag i saker. När jag frågar honom om han har gjort det ena eller andra (vilket jag inte ofta gör för jag hatar att tjata och vill inte vara som en morsa till en tonårsson) så blir han grinig och tycker att jag är nedlåtande. Men ändå visar det sig senare att han inte har gjort just det jag frågat om.

Nu går han och pratar med en psykolog med mycket erfarenhet av asperger och jag hoppas att det kan hjälpa honom, det har tagit tre år innan han öppnat sig för mig men jag hoppas att det här kanske är annorlunda då det är en som kan hans "typ". Förhoppningsvis kan psykologen hjälpa honom att förstå sin diagnos bättre och ge honom verktygen.

Många "inom professionen" är rätt okunniga på asperger. Definitivt inom det offentliga iaf. Så kolla om personen verkligen kan sin sak och förlita dig inte på några fina papper. Om de t.ex har gjort examensjobb med handledning av Gillberg kan det vara värt något osv.

När det gäller jobbsökande kanske det kan vara idé att träna på intervjusituationen med rollspel. Låt det gärna vara lättsamt och roligt så kanske det växer lite självförtroende och avslappning. Men AF är rätt inkompetenta och många arbetsgivare skickar jobbannonser dit endast som en ren plikt. Så det är vettigt att räkna ut var man kan hitta lämpliga arbetsgivare och söka där helt utanför AF:s regi.

Sambonskan skrev:Ska jag ge upp på att det kan ske en förändring?

Jeg tror det er mulig å forandre ting, jeg kan bruke meg selv som eksempel. Jeg fikk mer og mer problemer med post og regninger og sluttet å åpne post. I ett og et halvt år. Resultat; 120000.- i gjeld og kun problemer. Inkasso og konstant mas. Det ble verre og verre.

Men jeg klarte å ta tak i det så det er mulig, man må innse at alt blir verre. Man kan slite litt nå, eller slite veldig mye senere. Nå er alt betalt og utrolig nok har jeg en normal økonomi uten gjeld. Nå er jeg veldig nøye med regninger og slikt, så er det mulig med en forandring men han må skjønne at han lager mer problemer for seg selv, hvis man ikke gjør det idag, blir det mye vanskeligere i morgen, det er motivasjon.

Detta med ekonomi är svårt för mig med. Hittills har det gått ihop MEN I need to become financially sane. Så är det. Jag vet ju inte om jag har AS, men många av dragen stämmer in mycket bra. Idag fick jag parkreringsböter, eftersom jag glömt psrkeringsbrickan. Jaha, tänkte jag och hoppas att jag kommer ihåg att betala dem.

Jag vet att min man skulle reagera en hel del annorlunde, det skulle de flesta jag känner. Något i stil med ilska och förbannelse, ånger, vrede och sånt. Men jag ser liksom ingen ide i det.

Ekonomin överlag får jag lära mig planera, jag förstår inte varifrån det där konstiga motståndet kommer!?

Det är kanske värt att skaffa en sån här för att slippa åtminstone några P-böter i framtiden...

Oj, en sån har jag inte sett tidigare. Jo, den blir en tidig julklapp...

Tack för den

jag skulle vilja påstå att det inte har med AS att göra. vissa personer är bara såna.
jag själv har ju ganska stark AS men aldrig haft några ekonomiska problem eller planering. jag förstår mig knappt på hur man hamnar där. tycker det är självklart att det ska bli pengar över om man så bara lever på soc.
det är bara en kunskap som kommit som en självklarhet. aldrig ens studerat ekonomi men jobbat som företags analytiker då jag specialiserat på deras ekonomiska framtidsutsikter. aldrig tagit ett lån men har ändå lyckats få ihop min egna bostadsrätt i Stockholm innerstad. så med tanke på hur samhället ser ut idag lever jag i rena rama ekonomiska drömmen då jag bara är 26.

däremot det där med att behöva få en känga i häcken (bildligt talat självklart) svårt att bli motiverad känna att det spelar ingen roll att anstränga sig det leder inget vart. man får ju ingen chans iaf. eller om det kanske är så att man nästan känner sig värdelös och inte vill ta emot stöd för att min ibland känner sig som att man inte förtjänar det.

ska du motivera honom gör det med något som är viktigt för honom. jag vet inte om detta är passande mig för mig fungerar ju sex helt underbart. då rusar jag upp städar o fixar allt inom några minuter.
sen rutiner är ju extremt viktigt ju längre man väntar ju jobbigare blir det, för min del tycker jag iaf.
har man säg räkningar tex 4 räkningar betala en varje vecka istället så det blir mer regelbundet.
söka jobb går fort när man gör det så det är bäst att mixa med nått annat.

jag ber om ursäkt om något verkade skrytsamt det var inte så jag menade jag tar bara åt mig personligt när folk snackar om AS och dåligt ekonomiskt ansvar som något som hör ihop.

För min del hamnade jag i ekonomiska bekymmer ganska tidigt efter att jag flyttat hemifrån. Jag är uppväxt med en pappa som alltid sa "Vi har inte råd" när man frågade honom om något som hade med pengar att göra, ekonomi diskuterades aldrig hemma.

När jag flyttat hemifrån och hade en hyfsad inkomst så tyckte jag att jag hade råd, en dag höll det inte längre (till saken hör att jag långt efteråt insett att jag varit deprimerad med inslag av manier så det var inte lätt att sköta ekonomin).

Än idag, mer än 30 år senare har jag inte kommit loss ur träsket men nu äntligen börjar det lossna lite, tar ett par år till (med lite tur och klokt arbete) innan jag kan vinka ajö till fogden...