Jag sökte en sånhär tråd men hittade ingen, den får gärna flyttas om motsvarande finns.

Jag har i många repriser bett om hjälp och stöd av professionella, men det är svårt att få. Aldrig av familj och vänner, det är inte deras uppgift att reda ut mitt huvud.

Men det misslyckas väldigt ofta, och jag har funderat på om jag gör på fel sätt. De gånger jag verkligen fått hjälp har jag varit totalt nersupen, men ofta psykiskt mindre illa däran än andra gånger. Det kan hända att problemet är att jag analyserar mina problem färdigt före jag söker sagda hjälp och det tycker de flesta professionella inte riktigt om. Dessutom reagerar jag inte med känsla utan jag intellektualiserar, för jag känner inte till nåt annat sätt.

Känner nån igen problemet?

Du får nog vara lite mer specifik. T.ex vad händer konkret i mötet med professionella? och vad slags professionell är det? allmänläkare, psykiatiker, kurator, psykolog osv. Kort sagt lite mer påbyggd problembeskrivning.

Jag tror att det kan ta stopp i vården om man är för specifik och visar att man är fullt medveten om vad man behöver hjälp med vilket är ett typiskt AS-problem. Vi motarbetar därför oss själva (helt omedvetet) med vår intelligens. Jag har för mig att det diskuterats i forumet förut men jag minns inte i vilket sammanhang.

Det är svårt att göra sig förstådd.

Ett sätt kan vara att använda sig av dem man eventuellt lyckats nå fram till. Be dem förklara situationen för andra som behöver veta. T.ex. psykläkaren talar med VC, soc eller vilka det nu kan vara.

Annars kan man ju be att få tala med någon annan och hoppas på bättre tur.

Många här har upptäckt att ett effektivt sätt att få hjälp är att ta med någon person som kan förstärka den du säger, en nära anförvant eller god vän.

För många kvinnor hjälper det att det följer med en man, inte minst om läkaren är en kvinna.

Miche skrev:kan ta stopp i vården om man är för specifik och visar att man är fullt medveten om vad man behöver hjälp med vilket är ett typiskt AS-problem

Har du lämpligt förslag om hur man "lindar in" sitt problem så att den professionelle kan känna sig duktig i att linda upp det?

plåtmonster skrev:

Miche skrev:kan ta stopp i vården om man är för specifik och visar att man är fullt medveten om vad man behöver hjälp med vilket är ett typiskt AS-problem

Har du lämpligt förslag om hur man "lindar in" sitt problem så att den professionelle kan känna sig duktig i att linda upp det?

Inte lätt att ge generella råd men jag tror åtminstone äldre läkare inte är förtjusta över belästa patienter som googlat sig fram till sin diagnos, oavsett om diagnosen är rätt eller fel. Om (den äldre) läkaren får känna sig lite överlägsen så tror jag att de är villigare att hjälpa.

Ofta får jag höra just att det "inte är bra att tro allt man läser på internet" och "alla blir sjuka då de läser bipacksedeln" och dylikt. Jag är mycket källkritisk och vet hur man sållar information, och är inte hypokondriker såvitt jag vet. Dessutom har jag rätt hög tröskel att söka hjälp, så det är inte så kul att mötas av sånt.

Oftast känner jag till medicinerna bättre än läkeren, speciellt om det är fråga om en allmänläkare. Jag har forskat inom biokemi och alltid varit intresserad av mediciner, så jag vet en hel del om dem. Och det gillas inte, utan tolkas som försök till missbruk.

Jag vet inte vad som händer konkret i mötet, jag upplever att jag inte blir tagen på allvar. Att personen framför mig har en förutfattad mening om mig, en schablon som jag ska pressas in i. Ofta verkar det för mig att jag ses som hypokondriker eller på något sätt vriden som har sådana åsikter även om jag inte är och aldrig varit vårdpersonal.

Någon skrev att den professionella kanske känner sig påhoppad och så är det kanske i vissa fall. Och så väcker jag nog inte nåns beskyddarinstinkter heller, jag sitter ju inte och gråter och ber nån ta hand om lilla mig.

Problemet med att inte verkar tillräckligt hjälplös för att få hjälp, dvs reagera "fel", har berörts flera gångar. Hittade denna tråd:

utbildningen-av-professionella-manniskokannare-t21585.html

Läkare och psykologer är inkompetenta. Det bättre att hålla sig borta från sjukvården.