Söka innan man startar en tråd?

Har ni någon erfarenhet av det? Har det varit en fördel eller nackdel? Vad har varit bättre eller sämre?

Uttrycket "det här är ett aspergerforum och relationer har nog diskuterats tidigare" behöver naturligtvis inte alltid stämma.

Skulle vara intressant att höra era erfarenheter eller hypoteser.

Själv har jag inget matnyttigt att bidra med förutom att jag anar att den här tråden är totalt överflödig. Men jag har inte riktigt sökt innan så jag vet inte.

Alla tjejer jag haft intresse för har haft varierande grad av npf. Tror inte jag öht skulle klarat av en typisk tjej. Är sedan 20+ år gift med en kvinna som mestadels har ADHD, men även autistiska drag. Har oxå två barn med autismdiagnos (en i kombination med ADHD).

colaflaska skrev:Söka innan man startar en tråd?

Jag har inte hittat en annan tråd av just den här typen. Du får gärna visa mig om du hittar någon.

Jag önskar att jag hade en tjej med autistiska drag. I tonåren funkade det, men nu behöver man plötsligt barn som ursäkt för att få importera en japansk robotbetjänt eller köpa senaste Pokemon...

Tigerklo skrev:Jag önskar att jag hade en tjej med autistiska drag. I tonåren funkade det, men nu behöver man plötsligt barn som ursäkt för att få importera en japansk robotbetjänt eller köpa senaste Pokemon...

Säger vem?

//Beställde kommande spelen på gamestop, fysisk butik för några veckor sedan samtidigt som jag köpte lite gosedjur till min samling på ca 100st.

Jag är ihop med en tjej med ungefär samma diagnoser som mig och det fungerar hur bra som helst, vi kompletterar varandra inom nästan alla områden och båda mår bättre av den andres sällskap.

Skulle vara intressant att ha nån med samma diagnos, vet bara inte vem som skulle stå ut med mig o vem jag skulle kunna stå ut med

Charlie72 skrev:Skulle vara intressant att ha nån med samma diagnos, vet bara inte vem som skulle stå ut med mig o vem jag skulle kunna stå ut med

Hanna Widerstedt kanske vore något för dig?

Min sambo har AS och jag med.Har ingen erfarenhet av något annat men det är ingen nackdel vad jag märkt.Har dock inget att jämföra med.Men det går bra för våran del.Visst blir det missförstånd ibland men det blir det mellan alla människor ibland.Jag har tålamod med hans sämre sidor och han verkar kunna leva med mina.Generellt om det är bra är nog svårt att säga då mycket annat spelar in om det det ska funka eller inte.

Kanske det är den springande punkten. Hurvida man har överseende med varandras olater?

plåtmonster skrev:Kanske det är den springande punkten. Hurvida man har överseende med varandras olater?

Det ligger något i det fast jag vill kalla det för brister (istället för olater).

I och med att vi båda har AS och ojämn begåvningsprofil så förstår vi även varför vissa saker kräver så fruktansvärt mycket energi. Jag kan då täcka upp för hennes brister och hon täcker upp för mina. Tillsammans blir vi starka.

Allt har väl sina för och nackdelar. Beroende på vad man har för besvär så kan det ju gå hur som. Till exempel så har jag problem med det sociala, det är nog mitt största problem, och då min sambo är väldigt social (inte AS) så kan han pusha mej till att utmana mej själv på diverse sätt i sociala situationer. Samtidigt som jag ibland önskar att han hade mer förståelse för varför jag har så svårt för vissa saker, och slutade pressa mej.
Jag har bara 1 vän som har AS som jag själv och bara att ha den gemensamma likheten har gjort att vi kommit väldigt nära.

Den främsta fördelen är förstås att kommunikationen blir enkel och naturlig (under förutsättning att man inte förställer sig). Därför är det en fördel om man båda har samma slags kommunikationsdrag. På det sociala området är det bättre om man kompletterar varandra, så att om en har väldigt svårt för något så kan den andre göra det istället.

TheWonderer92 skrev:Har ni någon erfarenhet av det? Har det varit en fördel eller nackdel? Vad har varit bättre eller sämre?

Uttrycket "lika hundar leka bäst" behöver naturligtvis inte alltid stämma.

Skulle vara intressant att höra era erfarenheter eller hypoteser.

Själv har jag inget matnyttigt att bidra med förutom att jag anar att en kille jag hade en relation med är en odiagnostiserad aspergare. Fast vi var aldrig ihop på det sättet.

atoms -

Slog ihop två trådar om samma frågeställning.

Inget jag skulle rekomendera direkt. Iaf inte från mitt håll då de flesta kvinnor med AS är överdrivet känsliga samtidigt som de är brutalt okänsliga mot killen själva. Det funkar sällan. Bättre att vara med en NT för båda könen.

Phobos skrev:Inget jag skulle rekomendera direkt. Iaf inte från mitt håll då de flesta kvinnor med AS är överdrivet känsliga samtidigt som de är brutalt okänsliga mot killen själva. Det funkar sällan. Bättre att vara med en NT för båda könen.

Att man är känslig hör väl ofta till diagnosen, men vad menar du med "brutalt okänsliga"?

Phobos skrev:Inget jag skulle rekomendera direkt. Iaf inte från mitt håll då de flesta kvinnor med AS är överdrivet känsliga samtidigt som de är brutalt okänsliga mot killen själva. Det funkar sällan. Bättre att vara med en NT för båda könen.

Jag har asperger och är ihop med en NT - kille. Han skulle säga emot dig grymt mycket för jag är snarare överempatisk och är snarare lite för snäll ibland. Jag är inte alls " brutalt okänslig".

Nej jag tror inte ett förhållande är enklare automatiskt bara för att båda har AS

Min man är NT och han är perfekt för mig tex, jag hade före han andra killar och ingen av dom hade AS (jag bodde inte ihop med dom däremot för jag var för ung då).

Den enda gången jag bott med nån med AS eller starkt misstänkt AS så funkade det inte alls även om det bara var 3 veckor han bodde här (men vi var inte tillsammans men han besökte).

Jag tror snarare det har med att göra personligheten så det kan finnas en aspie för varje aspie men statistiskt sett borde det vara enklare att hitta rätt NT:are (eftersom dom är fler).

Sen så kan en NT:are förstå att saker är jobbiga även om dom inte kan veta exakt hur.

Hej! jag undrar om det funkar bättre med förhållanden as+as än as+nt?

Jag är inne i mitt andra förhållande, det första med en NT varade visserligen i 17 år men jag var egentligen bara lycklig i knappt två år, i mitt nuvarande förhållande med en AS så upplever mycket mer glädje, både med henne och i mitt liv som fungerar många gånger bättre nu.

Inte mycket att bygga info på men det primära i ett förhållande för att det ska kunna vara stabilt är fullständig öppenhet gentemot varandra och fullständig acceptans av partnerns brister, den öppenheten har jag nu men det gick inte att vara lika öppen förut.

Det där är helt individuellt.
Har själv ett förhållande med en excentrisk nt-kvinna och det funkar fint.
Skulle nog inte fixa en as-tjej är jag rädd, har sas nog med mig själv, men det är bara så det funkar för mig.

Som många sagt, jag tror det är individuellt Båda parter.
Själv är jag tillsammans med min kille sedan 4 ½ år tillbaka, han har inte AS, men han är mycket uppmärksam och en ganska försiktig person. Han lyssnar och försöker så gott han kan med att ha förståelse. Tycker att han klarar sig galant!

Tror om två av samma aspie-typ träffades skulle de nästan kunna läsa varandras tankar. Rätt magiskt. En av de jag mötte trodde faktiskt en viss stund att jag läste hennes tankar! Det fanns en direkt koppling nästan. Sedan behövs det ju också en massa tur för att träffa dessa personer, inte alls säkert att man någonsin kommer hitta sin egen Aspergertyp, för det är inte säkert man letar.

Tor_och_i2p skrev:Tror om två av samma aspie-typ träffades skulle de nästan kunna läsa varandras tankar.

Jag tycker att det nog kan vara så. Jag och min flickvän läser av varandra väldigt väl, det är kanske inte äkta tankeläsning men vi är väl synkroniserade inom det mesta.

redtroll skrev:Vad ni tror ni- Skulle ett förhållande vara enklare om båda är aspies?

Det har jeg ingen formening om.