-SRT är ett bra tips, men man ska veta att det finns djävulskt vassa tatuerare i landet som inte är med där.

Immovable Tattoo i Malmö till exempel.

KrigarSjäl skrev:-SRT är ett bra tips, men man ska veta att det finns djävulskt vassa tatuerare i landet som inte är med där.

Immovable Tattoo i Malmö till exempel.

Ok.

Jag tycker det är viktigt att man tar någon som är registrerad hos SRT. Det är en organisation som verkar för att att kvalitetssäkra tatueringsbranschen. Det kostar 1000 kronor om året för en tatuerare att vara medlem.

Men det finns krav på att tatuerare följer föreskrifter för hygien, säkerhet, kundtrygghet och kvalitet. Sen måste lokalen var godkänd för hygien, typ det ska finnas rinnande vatten i lokalen etc, och den ska kontrolleras regelbundet av tillsynsmyndighet.

Det grundades för många år sen av bl a Heidi Hay. De som såg den svenska versionen av tattoo master, såg de flesta som sitter i SRT styrelse som domare. Alla tävlande var även medlemmar från SRT.

Det finns inga som helst krav för att bli tatuerare, vem som helst kan kalla sig det, och strunta fullständigt i hygien, eller färger (det är lätt att få tag på billig tatueringsfärg som innehåller bly och alla möjliga gifter).

Jag kan tycka att det är märkligt med de tatuerarna som inte vill bli medlemmar, är det årsavgiften på 1000? att man ska vara registrerad företagare? att man ska kvalitetssäkra för kunden? att man ska vara ytterst noga med hygienen och val av färger? eller att man ska en åldersgräns? eller vara försäkrad?

Som sagt jag rekommenderar starkt att gå till någon som är registrerad hos SRT.

Bra fråga, jag har faktiskt ingen aning om varför man väljer att inte gå med.

Att gå till en SRT-tatuerare är som sagt ett utmärkt tips till den som är helt rudis på gaddning.

Vi i branschen sas vet emellertid vart man ska gå och inte.

Visst är det ett problem att branschen är så slappt reglerad, det är ju därför SRT uppstod en gång i tiden.

Idag kan vem som helst beställa hem ett färdigt tattoo-kit och kalla sig tatuerare.
Och det är naturligtvis åt helvete.
Tatuering är ett lärlingsyrke och jag tycker man ska ha större respekt för yrket än att bara gå loss på polare på måfå.

Först ska man ha en stor konstnärlig talang.
Sen ska man brinna för tatuering och vinna en tatuerares förtroende och bli lärling.
Därefter jobba upp sig sakta men säkert och lära sig skrået inifrån.

Det är så yrkesgången ser ut, eller ja, såg ut kanske.
Det är i alla fall så det bör se ut.

Att tatuera på hud är inte samma sak som att rita på papper och det räcker alltså INTE att bara hitta rätt motiv, vilket förvånande många fortfarande tror...att skaffa en tatuering är INTE som att sätta ett klistermärke på armen.

Tar mig friheten att besvara några typiska rudisfrågor.

Jag funderar på att tatuera mig...
-Låt bli. Så länge du funderar på om du vill ha en tatuering är det inte läge.

Jag vet inte vilket motiv jag ska välja...
-Hitta först en bra tatuerare och bestäm dig för en stil.

Bra tatuerare bedöms utifrån foton på tidiga verk.
Färdigläkta tidigare verk.
Undvik tatueraren om linjerna är hackiga, om skuggning och färgläggning ser ojämnt och grötigt ut.

Sen bestämmer du dig för vilken stil du föredrar.
Läsa på om stilar, läs på om olika tatuerare, läs på om tatueringens historia.
Så du åtminstone har ett teoretiskt hum om det hela.
Små motiv som nyckelpigor är trams, då är det bättre att avstå helt.
En genuin old school-tatuering innehåller aldrig färgen lila. Ännu mindre highlights och krom.

Som kund har man också ett eget ansvar vilket många glömmer bort.
En gång var det en bondsk kvinna som skällde ut tatueraren för att tatueringen hon valt var för liten.
-Jaha, men det var ju den du ville ha...

KrigarSjäl skrev:
Först ska man ha en stor konstnärlig talang.
Sen ska man brinna för tatuering och vinna en tatuerares förtroende och bli lärling.
Därefter jobba upp sig sakta men säkert och lära sig skrået inifrån.

Precis, det är ett konsthantverk, och borde klassas som konst och därmed lägre moms, idag kategoriseras det som frisör- och skönhetssalong och därmed full moms, helt knäpp enligt mig.

Att bli tatuerare är väl ett av de få yrken som krävs en enorm konstnärlig talang, det går liksom inte att bara öva sig fram eller läsa på som många andra yrken.

Jag vet inte hur det ska klassas men det är nog mer hantverk än konst.

Antingen en stor tatuering som täcker allting eller utnyttja ärren om det möjligt i motivet.Kanske lättare att ångra text än bild men det vet jag inte säkert då jag inte har någon tatuering själv.