I boken Been there. Done this. Try that! står följande citat:
Delayed processing. That is the first thing that comes to mind when emotions are involved. I cannot show emotions and intellect together at any given moment.

Hur upplever ni det? Är det som citat beskriver?

Emotioner som ansiktsuttryck för att återspegla en viss sinnesstämning måste oftast i mitt fall styras aktivt. Att processa information samtidigt som man försöker "se ut" som NT förväntar sig att man skall göra är jävligt svårt. Jag brukar ha ett uttryckslöst ansikte för det mesta.

Pax!
Är detta något som gör att folk med AS får svårt med (känslomässiga) relationer?

Alltså bör man undvika situationer där neurotyper kan se på?

jesusiscool skrev:Hur upplever ni det? Är det som citat beskriver?

Oftast handlar det om på vilket sätt jag ska uttrycka känslorna. När det är många personer försöker jag anpassa mig till alla samtidigt, och det går ju inte. Att det också kommer så mycket intryck från allt annat gör det inte lättare. Men i rätt miljö kan jag ändå visa intellekt och uttrycka känslor samtidigt.

jesusiscool skrev:Pax!
Är detta något som gör att folk med AS får svårt med (känslomässiga) relationer?

Ja, att med framgång ragga brudar samtidigt som man ser ut som ett stoneface är inte helt lätt.

Jag upplever att det mesta som jag visar är fejk. Anpassningar. Jag ler när jag träffar folk, försöker se intresserad ut när de berättar något, eller bekymrad om det verkar passa bättre. För att jag vill bli accepterad. Alla gör väl så, men kanske i olika grad?

Det jag känner på riktigt håller jag för mig själv. Jag känner instinktivt att ingen vill höra om det, eller orkar höra, eller kan förstå. Och jag skäms för det. Jag vet inte om det har med asperger att göra, men det är en dålig strategi.