En tråd för oss som mediterar tänkte jag skulle kunna vara en idé. Jag har nyligen nått så långt i min meditation att jag kan meditera bort depressioner numera. Häftigt som fan att kunna sitta och glo in mot en vägg i 40 minuter utan att känsla minsta motstånd till att göra det.. Att vara helt och hållet nöjd med att göra det... Det som fortfarande är svårt är att ibland få tummen ur röven och faktiskt sätta sig ner och göra det.

När man mediterar så skalar man bort tankar och känslor en efter en i kroppen, man för in dem i medvetenhetens ljus där de inte kan frodas för de lever på din omedvetenhet. Så fort du blir medveten om tanken eller känslan så kan den inte växa längre och kommer i sinom tid dö av sig självt.

När det inte längre finns några smärtkroppar (som jag kallar kvarlämnade känslor) i kroppen så finns det bara en sak kvar, din sanna natur, ren och skär kärlek. Kärlek motsäger inte någonting. Det bara är. Man tillåter allt att vara som det är och inflikar inte med några som helst åsikter om saker så länge man väljer att inte göra det. Man blir sitt intellekts egen mästare och inte tvärt om.

Tänk er själva att titta runt på naturen och inte ha någon åsikt om det eller om det kommer en regnig dag och ni inte direkt dömer den som dålig, så kanske det visar sig att dagen blir den bästa i era liv?! Orden i era huvuden är skit! Jag är full av skit! Ni är full av skit! Vi är alla fulla av skit! Ta er själva med en nypa salt och skratta åt rösten i huvudet som försöker övertyga er om en jävla massa bajs rentutav

Håll er till fakta om ni ska tro på något! Sitter du ner och får din nybeställda soppa och den visar sig vara kall och blir arg så lyssna inte på känslan och skrik ut "HUR VÅGAR NI SERVERA MIG KALL SOPPA?!?!" utan istället håll er till fakta och säg "Ursäkta, men ni skulle inte kunna värma min soppa, den är kall".

Jag tycker det är bra att meditera för att balansera tankar och känslor. Och jag vill påpeka att vila och meditera är två skilda saker, lägger man sig och vilar om man är stressad kan man många gånger må ännu sämre eller tom bli väldigt trött. Men när man mediterar ränsar man och sorterar, kan liknas vid en defragmentering av en hårddisk.

"Här är en tanke som ska vara där, här är en annan som jag inte fattar längre varför jag bryr mig om, också en tredje som jag inte han ta ut någon glädje av vid det aktuella tillfället eftersom jag var så stressad då, men nu kan jag!

Oro uppstår när man har dålig koll eller överblick på läget, att stressa på ännu mer är dålig metod till inspiration.

För mig har det dock aldrig varit så kraftfullt att det kunnat bota depression, men det är ett bra komplement till annat och bra metod här i livet. Speciellt vid tillfällen som idag, jag vet om att jag har hur mycket som helst att göra i kommande vecka, en meditering till kvällen hade varit perfekt till att vara lite mer på banan imorgon, lite som att börja på scratch.

Det är nog bra att meditera. Jag höll på lite till och från förr men inte alls nu längre tyvärr. funderar på att börja igen då jag tror det fungerar och gör så jag utvecklas. Blir inte av att komma igång det stannar vid tankar. Tänker att jag ska ställa i ordning en meditationsplats nånstans i lägenheten men det blir inte av.

Kan förstås ligga i sängen men det är inte riktigt rätt mijö för meditation. Funderar på om i klädskubben skulle funka? Är lite mörkrädd och det känns lite sådär att sitta i en mörk garderob.

Nä, får försöka ta tag i det här nu, nu blev jag sugen.

Moggy skrev:Det är nog bra att meditera. Jag höll på lite till och från förr men inte alls nu längre tyvärr. funderar på att börja igen då jag tror det fungerar och gör så jag utvecklas. Blir inte av att komma igång det stannar vid tankar. Tänker att jag ska ställa i ordning en meditationsplats nånstans i lägenheten men det blir inte av.

Kan förstås ligga i sängen men det är inte riktigt rätt mijö för meditation. Funderar på om i klädskubben skulle funka? Är lite mörkrädd och det känns lite sådär att sitta i en mörk garderob.

Nä, får försöka ta tag i det här nu, nu blev jag sugen.

Funkar väl om du kör med någon svag belysning eller typ har dörren öppen och ljus tänt ute i övriga lägenheten?

slackern skrev:Funkar väl om du kör med någon svag belysning eller typ har dörren öppen och ljus tänt ute i övriga lägenheten?

Visst funkar det. Ingen stor grej. Men jag har alltid lite obehagskänslor kring garderober, vindar, källare och uthus.



Moderator atoms - reparerade trasigt citat.

Moggy skrev:

slackern skrev:Funkar väl om du kör med någon svag belysning eller typ har dörren öppen och ljus tänt ute i övriga lägenheten?

Visst funkar det. Ingen stor grej. Men jag har alltid lite obehagskänslor kring garderober, vindar, källare och uthus.

OK jag förstår. Är det pga mörkret eller cellskräck? Jag kan förstå eller känna sak angående trånga och mörka utrymmen inget jag direkt uppskattar. Om det är samma känslor som jag känner så skulle inte jag kunna slappna av och meditera.



Moderator atoms - reparerade trasiga citat.

slackern skrev:OK jag förstår. Är det pga mörkret eller cellskräck? Jag kan förstå eller känna sak angående trånga och mörka utrymmen inget jag direkt uppskattar. Om det är samma känslor som jag känner så skulle inte jag kunna slappna av och meditera.

Har inget cellskräck. Det är att det kan finns monster och spöken på såna sätllen och man lämnar liksom tryggheten i att vara inomhus. Inte för att jag egentligen tror på det men rädslan går djupare än så...

Moggy skrev:

slackern skrev:OK jag förstår. Är det pga mörkret eller cellskräck? Jag kan förstå eller känna sak angående trånga och mörka utrymmen inget jag direkt uppskattar. Om det är samma känslor som jag känner så skulle inte jag kunna slappna av och meditera.

Har inget cellskräck. Det är att det kan finns monster och spöken på såna sätllen och man lämnar liksom tryggheten i att vara inomhus. Inte för att jag egentligen tror på det men rädslan går djupare än så...

Är väl en del utav människans natur. Det är lätt att börja inbilla sig för saker där det är skumbelysning eller mörker. Själv skulle jag vara livrädd att gå omkring i en mörk gång börja tänka på bergtroll och andra fantasi väsen som inte finns. Tänk dig själv att dyka med en djuphavsubåt till världens djupaste plats i havet kan inte vara speciellt kul när man inte ser längre än strålkastarens sken.

Parvlon skrev:Men du har inga belägg för det?

Vem har sagt att det är fel att söka Herren i stillhet (meditation) och bön? Står faktiskt att det är vad Han vill, i bibeln.. Och vem har sagt att jag sökte honom i tankarna (jag gjorde som du förmodligen gör, tömde mina tankar, inte en tanke på bibelverser mer än det jag ofta lyssnade på musik (som f.ö var mer eller mindre antikristlig))? Vad menar du ens med det? Hur vet du hur jag tänker?

Nej det är snarare vad jag tror och själv har upplevt.

Jag har inte sagt att du sökte Gud i tankarna. Jag vet inte hur du tänker...

Sredna skrev:"Här är en tanke som ska vara där, här är en annan som jag inte fattar längre varför jag bryr mig om, också en tredje som jag inte han ta ut någon glädje av vid det aktuella tillfället eftersom jag var så stressad då, men nu kan jag!

För in allting i medvetandets ljus, tanken som du vill ska vara där är bara ännu en tanke om en annan tanke. Du kan inte lösa en tanke med en annan tanke. Meditation handlar om att observera. Observera hur du känner dig men reagera inte. Reagerar du så observerar du din reaktion (tanke). För in allting i medvetandets ljus så kommer det att upplösas av sig självt.

Sredna skrev:För mig har det dock aldrig varit så kraftfullt att det kunnat bota depression

Det tar för somliga flera år att nå dit. Det beror på hur du är som person, hur ofta du gör det osv, men det går.

Sredna skrev:Oro uppstår när man har dålig koll eller överblick på läget, att stressa på ännu mer är dålig metod till inspiration.

Skulle vilja påstå att oro uppstår snarare när man försöker hålla koll på tankarna. Då har du redan identifierat dig som din tanke. Tillåt tankarna och känslorna att finnas där, reagera inte, och gör du det så observera din reaktion, döm inte den, för då hamnar du i en loop.

Måste väl finnas fler som är intresserad av meditation? Jag kan säga att just nu kan meditation bota mina depressioner eller snarare göra mig vän med dom till skillnad från förr då jag var överdrivet känslosam tystlåten - en tickande tidbomb redo att smälla av när bägaren rann över. Det var jag då det! Men nu(!) så är jag in princip fri ifrån aspergerproblematiken och har fullständig sinnesro så länge jag mediterar.

Jag har insett nu att det var tankarna och känslorna som var boven i dramat till att jag inte kunde få ro. För er som undrar så är ro mycket viktigare är lycka, då lycka är en känsla av att åstadkomma ett mål, och målet finns alltid i framtiden. Lyckligt kan du inte vara hela tiden!! Men porten till ro står öppen till dig med vid gavel men det är bara du som kan ta det första steget mot att finna den.

Om ni undrar hur ni ska gå tillväga så fråga! Det kan vara knepigt att komma in i men det blir lättare och lättare. I början kan det vara en vits att sätta väldigt små mål som du vet/känner att du kan orka engagera dig i så du kommer igång, vilket är det viktigaste av alla steg! Mer avancerat kan du göra din meditationspraktik när du väl kommit igång!

Största problemet idag är att vi söker identifikation i formens värld och vid roller vi spelar. Du har kanske byggt din identitet runt att du är en VD på ett stort företag och tjänar flera 100 000 i månaden, du har en bil som är en ny Porsche och du har 50 personer i ditt liv som du tror är dina vänner men i själva verket bara hänger med dig för att du är en statussymbol för dom. Det här är bara ett exempel och självklart skulle ju inte ALLA räknas in i den kategorin, det finns guldkorn där ute.

Har ni tänkt på att vi alla spelar roller någon gång? Vi spelar den hjälpsamme, vi spelar läkaren, vi spelare patienten, vi spelar föräldern osv... Det är inte vad vi är utan det är var vi låtsas vara! Vem är du egentligen? Meditation kommer ge dig svaret men tålamod krävs och det kommer ta tid. Men ge inte upp för det! Det är verkligen värt destinationen!

Hettan skrev:Meditation kommer ge dig svaret

Skulle nog inte hålla med om det. Däremot kan det ge frid från att vara fångad i sina egna tankar och känslor. Och därmed ge ett frikopplat perspektiv på företeelser.

Ro kan kan ge en paus så att man ser vad som egentligen är viktigt, för att vara lycklig.

Jag har utövat meditation ganska regelbundet i närmare tjugo år. Den första teknik jag kom i kontakt med var zen-meditation och därefter vipassana som är likartad fast mer "ledig". Meditation (dhyana på sanskrit) ingår också som en integrerad del av den yogaform som jag har tränat regelbundet sedan 1998.

Hur länge jag sitter i meditation beror väldigt mycket på dagsformen. Under perioder då meditationen har blivit en daglig vana kan jag lätt sitta i en halvtimme. Men när jag försöker komma igång igen efter flera dagars uppehåll är det svårt att sitta längre än fem minuter.

Sammanfattningsvis måste jag säga att meditationen har betytt enormt mycket för mig. Utan den vet jag inte vad jag skulle ha tagit mig till.

Man kan undra varför inte mina tidigare inlägg fick vara kvar i den här tråden.

Har som sagt erfarenhet och är inte alls avig till meditation utan började för ett år sedan cirka och det var många timmar om dagen i några månaders tid.

Blev en lite märklig resa som jag skriver om här i forumet och på min blogg b.la. Jag upplevde det att jag fick hjälp av ett andeväsen, som vi kan kalla Gud, att meditera. Även om min dåvarande tro på Gud var långtifrån vad den är idag. Däremot hade jag läst nånstans att Jesus är en Mästare, och även att vissa som mediterar tar hjälp av vad de tror är "bortgågna mästare" (som jag f.ö tror är något helt annat än Gud). Mantran pysslade jag/eller anden inte med alls vad jag kommer ihåg utan jag bara låg och fokuserade på Guds meditationspunkt, som jag trodde då, och visserligen upplever är något liknande även idag, även om jag förstår bättre att jag knappast är den enda som tror/hör(känner/förstår att den är Guds barn och/eller har hans ande som vittnar om det (precis som det står i bibeln f.ö).

Skulle jag gjort om resan så hade jag tagit upp bibeln innan jag började istället för att lägga den på bordet inne på psyket där jag knappt läste en sida förrän efter flera månader då jag blev utsläppt efter att ha släppt in Jesus i hjärtat.

Ett tips till är att inte vara rädd för elden.

Geastrum skrev:Jag har utövat meditation ganska regelbundet i närmare tjugo år.

Var det den som ledde dig till scientologin?

Parvlon skrev:

Geastrum skrev:Jag har utövat meditation ganska regelbundet i närmare tjugo år.

Var det den som ledde dig till scientologin?

Nej, scientologin bröt jag totalt med redan 1984. Jag började meditera på allvar drygt tio år senare.

Till skillnad från "riktiga" religioner saknar scientologin såväl mystik som egentlig meditation. Dock finns det inom scientologin "närvaro-" och "uppmärksamhetstekniker" som nästan kan betraktas som meditation, även om scientologerna själva inte kallar det så. De tar förresten avstånd från klassiska österländska meditationstekniker.

L. Ron Hubbard skrev:Separation from the body! How the mystics have striven for this one! India and "join Nirvana" has given us "techniques" WHICH ARE GUARANTEED TO GLUE A THETAN* TO A BODY AS THOUGH RIVETED AND TIED WITH IRON BANDS. So beware of mysticism and its techniques and yogism. Your hard-working author has been over the jumps and through the hoops of more mysticism than is even suspected and on the ground where mysticism first hit Earth - India, and I can guarantee you that these practices and hopes are a sort of theta trap to keep men in their bodies, in apathy, ill and tied to superstition.
-- A History of Man (1952)

* Thetan är ett scientologiskt begrepp som betyder ungefär "individuell själ", "andlig varelse".

Hur länge vart du med scientologerna?

Hur medititation kan koppla ihop själ och kropp som lim verkar knepigt.

plåtmonster skrev:Hur länge vart du med scientologerna?

Knappt fyra år.

Det finns en tråd om scientologi där jag har skrivit ner några av mina reflektioner.

scientologi-t40170.html

plåtmonster skrev: Hur medititation kan koppla ihop själ och kropp som lim verkar knepigt.

Ja, Hubbard menade att detta var något dåligt. Men trots allt ligger det kanske något i det. För mig är själ och kropp en helhet. Alltså inget som ska "separeras".

plåtmonster skrev:

Hettan skrev:Meditation kommer ge dig svaret

Skulle nog inte hålla med om det. Däremot kan det ge frid från att vara fångad i sina egna tankar och känslor. Och därmed ge ett frikopplat perspektiv på företeelser.

Ro kan kan ge en paus så att man ser vad som egentligen är viktigt, för att vara lycklig.

Nej, meditation kommer ge dig svaret. Eftersom du identifierar dig i dina tankar och inte som observatören bakom tankarna som är ursprunget till ditt lidande.

När du slutar att identifierar dig som känslan eller tanken så har du tämjt ditt ego, du kan välja att handla utefter dina känslor eller låta dem passera. Du blir mästaren av ditt ego.

Hallå Hettan!

Mycket klokt skrivet !

Hettan skrev:En tråd för oss som mediterar tänkte jag skulle kunna vara en idé. Jag har nyligen nått så långt i min meditation att jag kan meditera bort depressioner numera. Häftigt som fan att kunna sitta och glo in mot en vägg i 40 minuter utan att känsla minsta motstånd till att göra det.. Att vara helt och hållet nöjd med att göra det... Det som fortfarande är svårt är att ibland få tummen ur röven och faktiskt sätta sig ner och göra det.

När man mediterar så skalar man bort tankar och känslor en efter en i kroppen, man för in dem i medvetenhetens ljus där de inte kan frodas för de lever på din omedvetenhet. Så fort du blir medveten om tanken eller känslan så kan den inte växa längre och kommer i sinom tid dö av sig självt.

När det inte längre finns några smärtkroppar (som jag kallar kvarlämnade känslor) i kroppen så finns det bara en sak kvar, din sanna natur, ren och skär kärlek. Kärlek motsäger inte någonting. Det bara är. Man tillåter allt att vara som det är och inflikar inte med några som helst åsikter om saker så länge man väljer att inte göra det. Man blir sitt intellekts egen mästare och inte tvärt om.

Tänk er själva att titta runt på naturen och inte ha någon åsikt om det eller om det kommer en regnig dag och ni inte direkt dömer den som dålig, så kanske det visar sig att dagen blir den bästa i era liv?! Orden i era huvuden är skit! Jag är full av skit! Ni är full av skit! Vi är alla fulla av skit! Ta er själva med en nypa salt och skratta åt rösten i huvudet som försöker övertyga er om en jävla massa bajs rentutav

Håll er till fakta om ni ska tro på något! Sitter du ner och får din nybeställda soppa och den visar sig vara kall och blir arg så lyssna inte på känslan och skrik ut "HUR VÅGAR NI SERVERA MIG KALL SOPPA?!?!" utan istället håll er till fakta och säg "Ursäkta, men ni skulle inte kunna värma min soppa, den är kall".

geocache skrev:Hallå Hettan!

Mycket klokt skrivet !

Tack så mycket

Hettan skrev:Håll er till fakta om ni ska tro på något!

Just, precis..

Hettan skrev:Orden i era huvuden är skit! Jag är full av skit! Ni är full av skit! Vi är alla fulla av skit!

Surt. Satan i huvudet är inget vidare. Speciellt inte om han säger "ja(h)" eller "alla(h)".

Geastrum skrev:Till skillnad från "riktiga" religioner saknar scientologin såväl mystik som egentlig meditation. Dock finns det inom scientologin "närvaro-" och "uppmärksamhetstekniker" som nästan kan betraktas som meditation, även om scientologerna själva inte kallar det så. De tar förresten avstånd från klassiska österländska meditationstekniker.

L. Ron Hubbard skrev:Separation from the body! How the mystics have striven for this one! India and "join Nirvana" has given us "techniques" WHICH ARE GUARANTEED TO GLUE A THETAN* TO A BODY AS THOUGH RIVETED AND TIED WITH IRON BANDS. So beware of mysticism and its techniques and yogism. Your hard-working author has been over the jumps and through the hoops of more mysticism than is even suspected and on the ground where mysticism first hit Earth - India, and I can guarantee you that these practices and hopes are a sort of theta trap to keep men in their bodies, in apathy, ill and tied to superstition.
-- A History of Man (1952)

* Thetan är ett scientologiskt begrepp som betyder ungefär "individuell själ", "andlig varelse".

Gissar att han fått det från att ha läst Enoks bok;

Chapter 15

1 And He answered and said to me, and I heard His voice: 'Fear not, Enoch, thou righteous 2 man and scribe of righteousness: approach hither and hear my voice. And go, say to the Watchers of heaven, who have sent thee to intercede for them: "You should intercede" for men, and not men 3 for you: Wherefore have ye left the high, holy, and eternal heaven, and lain with women, and defiled yourselves with the daughters of men and taken to yourselves wives, and done like the children 4 of earth, and begotten giants (as your) sons?

http://www.thewatcherfiles.com/complete ... enoch.html finns visst i bibeln också Genesis 6-8 men inte lika detaljerat.

Tur att jag tror på en Herre över ALLT, inkl. onda andar. För som jag skrivit så har jag släppt in minst två i min kropp och jag får säkert höra varje kväll att jag ska möta Herren, min Gud i himlen, och Jesus har, som jag ser det, gett mig vingar.

Scientologerna verkar ha olika definitoner på "thetan";
Från människans själ, Allt, till Gud skapare av universum.

A "thetan is an immortal spiritual being; the human soul."[3]
"The being who is the individual and who handles and lives in the body."[1]
"A thetan is not a thing, a thetan is the creator of things."[1]
A thetan is "the person himself — not his body or his name, the physical universe, his mind, or anything else; that which is aware of being aware; the identity which is the individual. The thetan is most familiar to one and all as you."[1]

http://en.wikipedia.org/wiki/Thetan

Hubbard once defined a thetan as: "... having no mass, no wave-length, no energy, no measurable qualities and no time or location in space except by consideration or postulate. The spirit is not a thing. It is the creator of things."[1] In a lecture series later published as a book ("The Phoenix Lectures"), he jokingly pointed to a study that implied that a "thetan" manifests a small but measurable amount of mass:
"From some experiments conducted about fifteen or twenty years ago — a thetan weighed about 1.5 ounces [45 grams]! Who made these experiments? Well, a doctor made these experiments. He weighed people before and after death, retaining any mass. He weighed the person, bed and all, and he found that the weight dropped at the moment of death about 1.5 ounces [45 grams] and some of them 2 ounces [60 grams]. (Those were super thetans!)"[9]

Although Hubbard did not name the doctor concerned, there was indeed such an attempt, by Dr. Duncan MacDougall, to measure the weight of dying patients to determine the weight of the soul, although MacDougall's experiments took place about fifty years before Hubbard's lectures, not fifteen or twenty, and are generally not regarded as having any scientific validity.[10]

According to Hubbard's son Ronald DeWolf (born L. Ron Hubbard, Jr.), his father stated that thetans are immortal and perpetual, having willed themselves into existence at some point several trillion[11] years ago.[12][13]

Om en mediterer, så har en vel et ønske om å slippe fra seg selv/å ikke vite av seg selv.

Ihvertfall slik som jeg tenker, og jeg har aldri meditert.