En dotter på 8 månader här, full fart hela dagarna.. Puh. Hoppas lite på att det lugnar ner sig snart.

Hej! Jag är ny här.
Jag har tre egna barn: 2, 3 och 5 år på heltid och ett bonusbarn, 11, varannan vecka.
Jag har AS och ADHD och 5-åringen ska utredas för andra gången nu under våren. Tidigare utredning har visat strax under gränsen för AS/ADHD och solklar Trottssyndrom.

Har inga barn, har aldrig velat ha. Skoj med er som har barn. De behövs.

Jag har en dotter på 7 år. Jag har AS och ADHD och hon är under utredning för samma sak + Tourettes.

Jag har en Grabb på 5 snart 6. han ska börja i skolan nästa termin. Han har ingen diagnos, kanske lite drag av mig.

Jag har ADD/AS.

En dotter på 20 år.

Jag har inga barn .

Jag har inga barn, men skulle eventuellt vilja ha en liten tös eller två.

Jag har en dotter, född 72 och en son född 74.

De är numera klokare än jag. Fast, jag har lite mer erfarenhet, så, who knows.

Men när min dotter hjälpte mig ta hand om min katastrof till lägenhet, så blev jag lätt romantisk. Hon insisterade och jag var negativ, eftersom det är skämmigt.

Det är lustigt, man lär sig helt nya saker om sina barn vartefter som de blir äldre.

Frimodig

Jag har en liten tjej.

Två barn, fem resp. åtta år. Ser en del typiska As-drag hos den ena, men tänker inte dra igång nåt om hen inte får problem.
Själv försöker jag få en ordentlig As-utredning nu. Hoppas att en ev. diagnos bl.a. kan ge mig nåt slags stöd i föräldraskapet.

Flera barn, från 7 till en bit över 20

Moderator:

Diskussionen om det är rätt att skaffa barn när man har AS hör inte hemma i denna tråd. De inläggen har flyttats hit: skaffa-barn-nar-man-har-as-t3363.html

Noll och funderar på kastration.

Jesu ord skrev:Matteus 19

…11Men han svarade dem: »Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de åt vilka sådant är givet. 12Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån moderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som av människor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnas ock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sig oskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det.»

Frimodig skrev:Jag har en dotter, född 72 och en son född 74.

De är numera klokare än jag. Fast, jag har lite mer erfarenhet, så, who knows.

Men när min dotter hjälpte mig ta hand om min katastrof till lägenhet, så blev jag lätt romantisk. Hon insisterade och jag var negativ, eftersom det är skämmigt.

Det är lustigt, man lär sig helt nya saker om sina barn vartefter som de blir äldre.

Frimodig

Nu, när jag fyllde 70, så tog de hand om rulljangsen, och lite exfrun. Dottern är liksom lite smartare, jag blir helt romantisk. Fast det är konstigt att dottern blir mer och mer lik mig, och sonen blir mer och mer lik sin mor. Det borde vara tvärtom.

Att få barn är ett av de stora sprången i livet. Sånt som gör en till en annan människa. Sånt som får en att utveckla sidor som man inte hade en aning om.

Frimodig

Hejhej
Jag har en pojk på 13 år när detta skrivs.
Vi har delad vårdnad, båda föräldrarna har nåt åt AS-hållet, jag har ingen diagnos, hans mor har fått men den stämmer dåligt. Hon har en släng av "högempatisk", vi är väl alla tre lite HSP. Ongen har inte gått i skolan på ett år, huvudvärk varje dag, även illamående. Mindre nu på semestern. Men han behöver rutiner, behöver invigas i förväg, jag och han funkar inte så bra på semesterresor, då vill man ju plötsligt svänga in på nåt intressant (för vuxna...). Huvudvärken har gjort att vi nog "curlat" för mycket.

Två döttrar.
Största lyckan.
Så jäkla coola tjejer.

Jag har två döttrar och tre söner, och två bonusbarn !

Jag har två döttrar.

Jag har två barn, en son på 5 år och en dotter på 2 år.
Älskar dem över allt annat men tycker synd om dem när mitt psyke inte orkar mer.

Pemer skrev:

DC skrev:Jag funderar ibland på vad min dotter ska tänka om sin barndom när hon blir vuxen och införstådd med sin mammas funktionsnedsättning (det är väl så det kallas numera?).

Jag tror hon kommer att vara mycket stolt över att ha haft en mamma som kämpat så extra mycket utifrån sina förutsättningar för att vara en så fantastiskt bra mamma!

Mina föräldrar har båda förmodligen AS, jag skulle inte vilja byta dem för allt i världen.
Visst, det har funnits brister som påverkat men dessa har varit kopplade till deras bristande självinsikt vilket de av olika skäl inte kunnat rå för, inte förmågan att ta hand om mig.
Gör du ditt bästa så kommer de att förstå!

Du har också tillgång till stöd och kunskap vilket inte mina föräldrar hade.

Jag har inga barn.

Med både schizofreni och AS i bagaget, så hade jag ändå aldrig orkat.

Och jag har varit skyddad från att förstå hur man träffar nå'n tjej, så det var inte praktiskt möjligt.

notwoodstock skrev:Och jag har varit skyddad från att förstå hur man träffar nå'n tjej, så det var inte praktiskt möjligt.

Det hjälpte inte mig.

Jag har en son på 7 år som bor hos mig varannan vecka. Jag har Adhd, as och ocd. Min son står i kö för att utredas för AS och adhd, han är väldigt lik mig i sättet och har drag av AS men inte se adhd problematiken hos honom. De är hans mamma som vill att han ska utredas och jag sätter mig inte emot. Dock tror jag att problematiken hon upplever under hennes veckor beror på hennes sätt att vara, bristande förståelse och väldigt rörigt i sitt liv. Min son har själv sagt, ”det är så skönt här hos dig, för här är det ordning” .

Jag tycker det är fantastiskt att fått möjligheten att få barn och tycker så mycket om att få vara med honom, vi har väldigt roligt tillsammans! Jag fick mina diagnoser för ca 1 årsen vilket jag tror både har varit en fördel och nackdel i föräldrarskapet. Vi separerade direkt efter han föddes och han började bo växelvis från början. Jag var tvungen att ta upp en vårdnadstvist för de skulle bli stabilare i min sons liv och jag vann den. Jag tror inte jag skulle gjort de om jag hade fått mina diagnoser på papper, ”soctanterna” va redan dömande och med taggarna utåt mot mig som man och då hade haft något negativt att skriva i sin utredning. Där emot skulle de varit skönt att få börja med medicinen mot adhd tidigare då de hjälpt mig mkt med rastlösheten och impulskontrollen. Jag tycker de funkar helt okej att vara föräldrar AS och ADHD den mesta kampen är inne i mitt huvud.

Förlåt för långt inlägg!