Jag är inte AS, har CP så jag kallar det snällt diagnos istället i rubriken.

Jag är en ensam ung man, varit väldigt ensam de senaste 9 åren
och det har gjort att man "snöat in" på sina egna intressen som
kräver mycket tankeenergi av en.

Tänk om man vore den där sociala typen som har lätt med kontakt
med omvärlden, nej idag har jag de flesta vänner via internet istället.

Känner att jag saknar det där sociala samspelet att fungera med andra,
att bara kunna sitta och kallprata i timmar om allt och inget.

Pga det utanförskap man hamnat i har man snöat in på sina egna intressen
som är bad, simning och att bada med kläderna på, nått jag verkligen gillar
och som alltid finns med i tankarna, men man kan inte diskutera klädsim med
alla man träffar, det ger ju fel signaler helt och hållet.


Som jag tror, det finns böcker som kan göra att man kommer in på andra
tankar och lär sig att hantera det sociala, vi har kommit så långt idag så
det borde finnas sådana böcker, annars kan man alltid samtala med någon
om vem man är och varför man är den man är, då kanske man får lite goda råd
på vägen också.

Jag tror många här på forumet, d.v.s. många med AS lever som jag, ensamma
utstötta och så har ni era specialintressen som gör att ni kanske "snöar in"
på vissa saker som kanske gör att även ni mår bra.


Vad tänker ni om detta?
Ska man vara mer aktiv på nätet och diskutera annat än sina största intressen?
Trycka sina största intressen åt sidan och testa bearbeta andra delar av
hjärnan istället?

Ser ingen knapp för redigering här så jag skriver
ett svar på mitt eget inlägg.



Vad är det bästa man kan göra av sitt liv egentligen?

Kräva mer stöd av samhället för att komma dit man vill i livet,
kanske fundera på att flytta till en stad eller ort där kan göra
det man trivs med som bäst, kunna gå till badhuset och klädbada
varje dag och ha en riktigt bra kontaktperson som kan stötta en
i sina intressen och hjälpa en till ett bra socialt samspel.

Då kan man kanske slå sig till ro och finna frid i sitt liv,
acceptera den man är och ägna energin åt det man mår bra av.

Hej Bastuper! Jag kände och tänkte nyss att du som är engagerad i simning, du kommer nog träffa nån på badet du är på då och då, du är väl där rätt ofta och engagerar dig ? Sen vad du har för diagnos tycker jag inte är så väsentlig , det är inte alltid man behöver säga d. Tycker du är en bit på vägen...IRL och här på forumet, då du skapar trådar, det är helt klart bra!


Lycka till!



Mvh
C

Nej är inte riktigt så jag menar att man går runt
och pratar om diagnoser, handlar mer om att få ett
fungerande liv och ett tillräckligt kontaktnät så
man slipper stå ensam.

Man har sina intressen, kanske en kontaktperson som
kan hänga med på aktiviteter, komma ut i en social samvaro.

Ok, jag håller med om att du är inne på rätt spår. Tycker du kan kolla med din kommun ( igen ) om en kontaktperson, var "kräsen" så att du får en som känns bra för dig, berätta om dig själv , dina intressen och hur ditt liv brukar se ut.

JO jag har gjort en anmälan då ja tycker dom kört över mig
och styrt för mycket, en av cheferna skulle ta en titt på
det sen får man väl träffas och fundera ut nån lösning, dessutom
kanske man får kontakt med habb snart.

Ska nog börja diskutera flytt, nästa höst öppnar badet i Nyköping
och då kanske man flyttat dit lagomt till dess.

Bra, cheferna skulle ta en titt på det...Hab. hoppas jag kan hjälpa dig som de gjort med mig. Jag hade dels en psykolog på Hab. , dels en arbetsterapeut som jag fick bolltäcke av.

Jo jag ska nog börja kämpa för att få lite ordning.

Har även skrivit till TV och rekommenderat dom att ta
upp min story om det som hände i Övik men dumt att bara
sitta och hoppas att dom ska lösa mina problem.

Man kanske hittar nått annat, typ Nyköping och sen helt
plötsligt löser sig saker och ting för mig och man återvänder hem.

Vill du flytta tillbaka till Ö-vik?

Inte så länge relationerna är som dom är.
Har andra ideér också, Nyköping.