earlydayminer skrev:

Yumie skrev:Hej!

För mig känns det som en plötslig och skrämmande förändring. Gamla vänner till mig som skaffat barn har jag dragit mig undan. Hela deras person förändras juh. Sen tycker jag att viktuppgång, sömnbrist och allt som hör därtill låter ganska jobbigt. Jag förstår faktiskt inte alls varför man väljer att skaffa barn. Vad får man ut av det? Vad är grejen så att säga. Jag har försökt att intressera mig för familjeliv.se, gravid böcker och baby saker men tappar intresset ganska direkt.

Min sambo vill ha barn men jag funderar på att klocka min ägglossning och undvika att ha sex då. Kan tyvärr inte använda hormon baserade läkemedel.

Mvh

Det är en förändring som är en av de största livsförändringarna man kan uppleva på individuell nivå. Det behöver inte vara en dålig förändring, men givetvis får du börja prioritera ditt liv på ett helt annat sätt.

Jag var tillsammans med en kvinna i ca 3½ år, och vi hade en del diskussioner om barn. Mot slutet av vår relation var det mer eller mindre en avgörande fråga som jag inte kunde låta bli att tänka på. Jag är 5 år yngre, inte färdigutbildad (vilket är något jag prioriterar att uppnå) och hon är specialiserad inom sitt yrkesområde (och funderar på att doktorera). Jag kände att jag behöver verkligen mer tid att ordna upp saker och ting, men som man ställdes jag inte inför samma fråga. Hon talade om ett par år och det var mindre än jag kände att jag behöver. Det var en av de grundläggande faktorerna till varför jag ville dra mig ur det förhållandet. Det var väldigt tryggt och stabilt för mitt liv, att lämna innebar en extremt stor förändring och väldigt mycket osäkerhet. Jag kunde troligtvis stannat för att ändå försöka göra något bättre, men jag kände verkligen att det enda rätta valet var att ta upp det kvällen vi gick skilda vägar. Jag kände att det inte fanns en garanti för att jag skulle orka med ett barn inom 2-3 år, så det kändes verkligen inte rätt att försöka när min osäkerhet var så övermäktig. Jag vill verkligen studera på hög nivå. Skulle jag glida med i trygghet medan hennes "biologiska klocka" tickar för att sedan dra? Nej, den risken ville jag absolut inte ta. Hon förtjänar så otroligt mycket bättre. Vi är fortfarande väldigt nära vänner.

När jag blev antagen och skulle börja studera var jag ändå tvungen att prioritera bort det. Även om jag inte på något sätt ångrar det så var omställningen för stor för mig. Jag kunde inte hantera det rent mentalt. Efter det var jag i princip en halv man, kan man säga.

Min lärdom? Det är dags att prioritera mitt eget liv. T o m en flickvän jag hade när jag var 17 år gammal skrev alldeles nyss: "Tänkte på en sak, du skriver mycket om vad dina ex-flickvänner förtjänar osv, men du får inte glömma vad du förtjänar och vad du behöver."

Det är inte bara oschysst mot din pojkvän att driva runt med dessa tankar, men även mot dig själv. För egen del så ger jag för mycket av mig själv, så mycket att jag inte kan hantera det och mår dåligt över det, känner att jag kanske var orättvis eller ansvarslös, så då är det jag som nästan ber om förlåtelse för att jag tyckte om personen så mycket att jag blev galen. Fattar du vad fel det är?

Jag har t o m kontakt med en flickvän jag hade när jag var 13 år gammal, så jag är inte helt opopulär även om jag inte är den optimala pojkvännen. Varför? För jag är en "straight shooter" och inte någon dickhead som inte bryr sig.

Däremot har jag under bara 48 timmar tagit beslutet att inte offra så mycket tid av mina känslor och tankor för någon annan. Det har vid två tillfällen absolut varit värt det även om jag velat skjuta mig själv i huvudet ibland. Inte bokstavligt, men rent känslomässigt - för att det var så svårt att hantera. I slutändan har det bara krånglat till det för mig:

Hoppade av gymnasiet när en flickvän gjorde slut, samma flickvän jag citerar lite längre upp.
Isolerade mig i 5 års tid när det tog slut med en flickvän jag trivdes väldigt bra med.
Prioriterade bort att jag blivit antagen när jag skulle träffa någon (ur ett perspektiv var det värt det).

För nu är jag färdig. Det är bara trams och otydligheter som slutar med att jag mår mycket dåligt. Det har jag verkligen inte tid med. Det finns en gräns för när det är nog.

Tänk på dig själv och din pojkvän. TÄNK på det, ta ett beslut och berätta det för din pojkvän. It's that simple.

Rise above.

plåtmonster skrev:@rapchic, En praktisk sak. Kolla upp förskolor och grundskolorna i närheten. I synnerhet andelen som uppnår behörighet till gymnasiet.

rapchic skrev:Allmänt så har däremot ungar från byaskolorna vad jag vet bättre betyd sen när dom går på högstadium/gymnasium så jag tror inte det är urhemska skolor iallafall.

Miche skrev:

rapchic skrev:Allmänt så har däremot ungar från byaskolorna vad jag vet bättre betyd sen när dom går på högstadium/gymnasium så jag tror inte det är urhemska skolor iallafall.

Räkna inte med det per automatik, den lilla skola mina barn gick i först var trots gott rykte inte speciellt bra och mobbningen sågs inte av de vuxna. Den skola de hamnade i senare var tre-fyra gånger större i antalet elever men där ser de varenda elev och 100% går ut med gymnasiebehörighet. Jag har länkat till en artikel om den skolan.

plåtmonster skrev:Om man är säker på att man inte vill skaffa barn alls så kan man alltid sterilisera sig (blockera ägg/sperma rören). Injicerat p-medel lär dock ge en mer stabil nivå av ämnet. En hormonfri och reversibel lösning är spiral.

antonius skrev:

plåtmonster skrev:Om man är säker på att man inte vill skaffa barn alls så kan man alltid sterilisera sig (blockera ägg/sperma rören). Injicerat p-medel lär dock ge en mer stabil nivå av ämnet. En hormonfri och reversibel lösning är spiral.

Finns enklare lösningar, avstå från sex, bli homosexuell, eller masturbera till skype, c2c, chaturbate etc...

KrigarSjäl skrev:-Man kan inte "bli" homosexuell.

antonius skrev:

KrigarSjäl skrev:-Man kan inte "bli" homosexuell.

Jag menar att i barnbegränsningssyften hålla sig till partners av samma kön, det enda sätt jag vet som är helt 100% säkert, men för att tända på det underlättar det naturligtvis om man är åtm bisexuell...

slackern skrev:Då kan man väl lika gärna avstå vaginalasamlag och köra analsex med en tjej i sådana fall.

antonius skrev:

slackern skrev:Då kan man väl lika gärna avstå vaginalasamlag och köra analsex med en tjej i sådana fall.

Finns flera dokumenterade fall där man slaskat på med sädesvätska så några små sädesceller lyckas hitta in ändå, en del har ju stor produktion och sprutar ner allt och av de tusentals det är i en ordentlig urtömning och är då en liten "Bear Grylls" överlevare med så är en befruktning ett faktum, hepp. Behöver ju bara vara att man stimulerar kvinnan med fingrarna och råkar få med sig en liten gynnare, så kondom är nog säkrare även vid analsex, men den kan ju gå sönder...

slackern skrev:Bli munk och gå i celibat verkar nog vara det säkraste sättet.

sugrövmanövern skrev:Vad jag tycker om barn är att de luktar illa och är överaktiva, men det är ju skoj för de som gillar barn att det går att tillverka dem.

antonius skrev:

sugrövmanövern skrev:Vad jag tycker om barn är att de luktar illa och är överaktiva, men det är ju skoj för de som gillar barn att det går att tillverka dem.

Är inte det problemet, att folk (läs NT då) är mycket för att just tillverka dem, för att det är lite för kul, sen att ta hand om dem är värre, nästan sommarkattproblematik, finns lixom nog många barn redan gjorda, men ingen som tar hand om dem...