Stämmer ganska bra på mig, skulle i så fall vara cirka 16. Men det beror mycket på hur jag mår psykiskt. Ju sämre jag mår psykiskt dessto yngre känner jag mig. När jag mår som bäst känner jag mig som 18-19 (dock ligger det lite önsketänkande i det också ). Jag har inte direkt några ålderstecken i ansiktet.

Stämmer bra om man bortser från tidig tunnhårighet:)

JCSweden skrev:Stämmer ganska bra på mig, skulle i så fall vara cirka 16. Men det beror mycket på hur jag mår psykiskt. Ju sämre jag mår psykiskt dessto yngre känner jag mig. När jag mår som bäst känner jag mig som 18-19 (dock ligger det lite önsketänkande i det också ). Jag har inte direkt några ålderstecken i ansiktet.

Sweet Sixteen.

Tänker ofta på folk som "farbröder" eller "tanter" och så visar det sig att de är yngre än man själv.

känner ingen med asperger, bara stött på några men dom ville inte ha något att göra med en ful tråkig människa som jag är.

Är det inte väldigt vanligt även bland människor som inte är diagnostiserade med AS att man känner sig yngre än sin ålder och barnsligare?

Bor hemma mina föraldrar å ja inte tyck känns ja vuxen.. fast jag 34 år nu

Wine skrev:Är det inte väldigt vanligt även bland människor som inte är diagnostiserade med AS att man känner sig yngre än sin ålder och barnsligare?

Tror det är väldigt vanligt att man känner sig ganska "gammal" runt 18-25 men att man blir fjantigare igen vid 30-35. Vet inte om det är självdistans eller vad det är. Men unga vuxna är ganska ofta väldigt seriösa.

kiddie skrev:Tror det är väldigt vanligt att man känner sig ganska "gammal" runt 18-25 men att man blir fjantigare igen vid 30-35. Vet inte om det är självdistans eller vad det är. Men unga vuxna är ganska ofta väldigt seriösa.

Jag var nog väldigt arrogant när jag var ung, för att dölja hur rädd och osäker jag var, när jag tänker nu på hur jag var skulle nog ett helt psykologi-team ha studieobjekt för en längre tid, men nu när jag inser vad som fattas mig är jag en betydligt ödmjukare människa och har lättare för att bjuda på mig själv, ibland iaf...

Det stämmer till viss del in på mig, känner mig inte som 26 utan snarare 19-20. Vuxen på vissa vis men på många sätt fortfarande en tonåring. Många säger dessutom att jag ser ung ut. Jag brukar få frågan om jag är skolungdom när jag åker buss (särskilt när jag har rakat mig) och häromdagen var det en pizzabagare som inte kunde tro att jag var äldre än honom när jag sa att jag fyller 27 i år.

Alltså hur beter sig en 40 åring? En 60 åring? Det är olika beroende på erfarenheter. Jag vägrar att sätta etikett på mitt beteende, men jag är väldigt självsäker och har en stark integritet, försöker aldrig ljuga.

Stämmer inte ett dugg in på mej. Har sedan jag var liten varit intresserad av saker som omöjligt gick att diskutera med jämnåriga eller yngre. Jag har alltid känt mej mycket äldre än jag är för att de flesta som delar mina intresse är betydligt äldre, och intelligens intresserar mej, inte barnslighet.

Cerasifera skrev:Stämmer inte ett dugg in på mej. Har sedan jag var liten varit intresserad av saker som omöjligt gick att diskutera med jämnåriga eller yngre. Jag har alltid känt mej mycket äldre än jag är för att de flesta som delar mina intresse är betydligt äldre, och intelligens intresserar mej, inte barnslighet.

Men en del med AS har haft det så med, som liten var dom "små professorer" som Dr Hans Asperger så träffande beskrev, för att sen när man växer upp bli lite mer "childish", påfallande ofta förekommer ju fenomenet att man har antingen väldigt unga kompisar eller ngt äldre än en själv...

Mjo jag har kanske blivit barnsligare med åren.. Haha

Det stämmer nog. Fyller 22 i år men det var på gränsen att jag fick köpa TREO (18-årsgräns) i mataffären utan leg för några månader sen.
Det kan vara ganska smickrande att vara den där yngre söta lilla flickan (automatisk påtagen roll pga mitt utseende) som "man tar hand om" i olika sociala sammanhang - tills de får reda på min verkliga ålder och börjar fundera vad det är för fel på mig.


Så länge min ålder är hemlig tar många för givet att jag är runt 16-17 år utan eller med lite smink.

Fast när jag kommer in på samtalsområden där jag har mycket kunskap kan jag prata som en professor och uttrycka mig väldigt moget och världsvant. I de fallen tycker människor att jag är lillgammal.

Kontraster, kontraster...

TheWonderer92 skrev:Fast när jag kommer in på samtalsområden där jag har mycket kunskap kan jag prata som en professor och uttrycka mig väldigt moget och världsvant. I de fallen tycker människor att jag är lillgammal.

Inom vilka ämnen ?

plåtmonster skrev:

TheWonderer92 skrev:Fast när jag kommer in på samtalsområden där jag har mycket kunskap kan jag prata som en professor och uttrycka mig väldigt moget och världsvant. I de fallen tycker människor att jag är lillgammal.

Inom vilka ämnen ?

Främst psykologi - jag ser många samband varför människor beter sig som de gör. Förutom att jag varit med om mycket själv har jag läst mycket och fått högsta betyg i gymnasiet i psykologi

Psykologi är mer eller mindre basen för hur jag ser världen. Genom att ha det som utgångspunkt i många olika samtalsämnen verkar det som att jag är betydligt mer påläst än vad jag är i det aktuella samtalsämnet.

Fast jag har kunskap i mycket också. Kommer bara inte på något speciellt just nu

#$$$

TheWonderer92 skrev:Fast jag har kunskap i mycket också. Kommer bara inte på något speciellt just nu

Det låter som att du är allmänbildad. Alltid bra att vara, hänger man med i dom flesta samtalen.

Jag har läst samma om ADHD, att den mentala/emotionella mognaden är 2/3 delar av den kronologiska åldern.

Kan det vara så att naturen gjort så att autistiska personer åldras långsammare eftersom dom ofta är lite äldre när dom hittar en eventuell partner? Åtminstone vad gäller kvinnorna så är det väl bra om dom är fertila upp till en högre ålder om dom nu är ovanligt sena med att hitta en partner. Bara en tanke, kanske helt fel tänkt.

Folk har ofta trott att min gubbe är min pappa och att jag och min dotter är syskon. Jag tror att det beror mestadels på att jag är så kort till växten.

Jag tycker att folk i allmänhet, även NT, kan bli barnsligare när dom blivit lite äldre. Man får mer självkänsla, mognad och vågar vara sig själv. Man kanske blir ung på nytt i 80 års åldern.

Jag personligen gillar leksaksaffärer och leksaker (jag leker dock inte, åtminstone inte helt själv ). Jag älskar att gå runt i leksaksaffärer och bara kolla på leksakerna. Jag och 9 åringen samlar på smurfar och dockhusmöbler tillsammans. Jag är även helt galen i Mumin troll och samlar på Mumin koppar, skålar och andra Mumin prylar

PMS-monstret skrev:Jag tycker att folk i allmänhet, även NT, kan bli barnsligare när dom blivit lite äldre. Man får mer självkänsla, mognad och vågar vara sig själv. Man kanske blir ung på nytt i 80 års åldern.

Jag personligen gillar leksaksaffärer och leksaker (jag leker dock inte, åtminstone inte helt själv ). Jag älskar att gå runt i leksaksaffärer och bara kolla på leksakerna. Jag och 9 åringen samlar på smurfar och dockhusmöbler tillsammans. Jag är även helt galen i Mumin troll och samlar på Mumin koppar, skålar och andra Mumin prylar

Samlar på trasiga nallar, de har fått en fristad hos mig, jag tvättar dem, lagar lite, syr i något öga, en del är hundbitna ...

antonius skrev:

PMS-monstret skrev:Jag tycker att folk i allmänhet, även NT, kan bli barnsligare när dom blivit lite äldre. Man får mer självkänsla, mognad och vågar vara sig själv. Man kanske blir ung på nytt i 80 års åldern.

Jag personligen gillar leksaksaffärer och leksaker (jag leker dock inte, åtminstone inte helt själv ). Jag älskar att gå runt i leksaksaffärer och bara kolla på leksakerna. Jag och 9 åringen samlar på smurfar och dockhusmöbler tillsammans. Jag är även helt galen i Mumin troll och samlar på Mumin koppar, skålar och andra Mumin prylar

Samlar på trasiga nallar, de har fått en fristad hos mig, jag tvättar dem, lagar lite, syr i något öga, en del är hundbitna ...

Vad gulligt Nallarna blir säkert glada Får mig tänka på filmen "Dinner for Schmucks"

PMS-monstret skrev:Vad gulligt Nallarna blir säkert glada Får mig tänka på filmen "Dinner for Schmucks"

Jaa, lite barnsligt kanske, men det kanske ligger ngt latent kramdjursbehov hos mig, den enda nalle jag haft som liten, fick jag av en faster och den tog dom av mig, för att jag inte skulle smutsa ner den, haha dårar...