Ja, vad ska jag säga när tortyren börjar? Jag tycker att det är svårt och pinsamt.

Klassiskt exempel (mig) :

Frisören : Tid för ett klipp igen!

Jag : Ja

Frisören : Nu är sommaren runt hörnet!

Jag : Ja

Frisören : Host!

Jag :

Frisøren : Host!

Jag :

"Vet du vad, jag mår lite dåligt och orkar inte prata" kan väl vara en bra replik, att upprepa vid behov...

Frisören: Tid för ett klipp igen!

Du: Ja det började bli långt så jag tyckte det var dags igen.

Frisören: Nu är sommaren runt hörnet!

Du: Ja det ska bli skönt med lite värme! Det har varit en lång vinter tycker jag.
(Det kan man säga även om man inte gillar sommaren. Väderprat betyder i regel ingenting i alla fall, man pratar inte för info utan för stämningens skull)

Tycker de brukar förstå ganska snart att man inte vill prata om man bara svarar kortfattat.
Jag brukar dock passa på att fråga om saker jag undrar över inom deras område, då får de använda sin pratglädje om något som intresserar mig.

Frisören : Nu är sommaren runt hörnet!
Jag : Ja. Jag har läst att hår är så starkt att det förr i tiden användes som bland annat bågsträngar och rep i katapulter. Vad tror du om det? Känner du till några andra exempel?

Nja, frisörer brukar inte veta så mycket om katapulter och bågsträngar...bättre att hålla samtalet på mer allmängiltig nivå. Även om det är trist.

Jag hade nog faktiskt sagt "Jag har asperger och gillar inte att prata" för att slippa den obekväma tystnaden. Tur jag klipper mig själv med hårtrimmer för att slippa detta elände.

Om du nu inte vill träna på sociala konversationer det vill säga. Annars är ett tips att skriva ner lite olika samtalsämnen innan och utgå ifrån. Försök att hitta gemensamma samtalsämnen och intressen att spinna vidare på.

Ja haha Myrkr, det där exemplet hade tvär-failat.

Frisøren : Host!

Du : Det är då typiskt att man ska bli förkyld nu lagom till sommaren!

Kanske lyckas med att få tyst på dem åtminstone?
Nej men skämtåsido så fungerar det faktiskt. De kanske inte börjar tala om just historisk krigsföring men däremot kan de ge belägg för hårets styrka i andra sammanhang eller andra hårrelaterade anekdoter, vilket i sig är mer fascinerande än dagens väder.

H2SO4 skrev:Jag hade nog faktiskt sagt "Jag har asperger och gillar inte att prata" för att slippa den obekväma tystnaden.

-Det är ju samma sak som att muppförklara sig.

Random frisör vet i regel inget om AS så någon vidare förståelse kan man inte räkna med.
Snarare framställer man sig själv som mupp och får frisören att känna sig illa till mods.
Och tystnaden blir synnerligen obekväm.

Ger man sig i kast med såna här sociala situationer som att gå till frisörn får man stå ut med småprat.
Har man tagit fan i båten får man ta honom i land.

Myrkr skrev:Kanske lyckas med att få tyst på dem åtminstone?
Nej men skämtåsido så fungerar det faktiskt. De kanske inte börjar tala om just historisk krigsföring men däremot kan de ge belägg för hårets styrka i andra sammanhang eller andra hårrelaterade anekdoter, vilket i sig är mer fascinerande än dagens väder.

Tycker du ja.

Frisören är garanterat mer intresserad av socialt småkvitter än av historiska anekdoter.

Jag är så dålig på meningslöst småprat, så jag undviker helst situationer där sådant riskerar att uppstå. Men det går ju inte att komma undan för evigt och ibland tvingas jag spela med även om det är otroligt obekvämt och jag känner mig falsk. Lägger på mig ett leende och ett glättigt tonfall men svarar ändå kortfattat, dels för att de ska fatta vinken, dels för att jag faktiskt inte kommer på några vettiga svar på väderkommentarer och dylikt.

Ja, det var ju föga hjälpsamt det här... men i alla fall, det spelar nog inte så stor roll vad som sägs, bara man säger något. De flesta brukar märka att man inte är så sugen på att fortsätta samtala en längre stund.

Jag råkar aldrig ut för pratsamma frisörer, jag har så jävla mycket hår så de blir helt förskräckta och tänker väl: hur i helvete ska jag hinna klart det här före fikarasten???

Inte heller andra vill prata nämnvärt med mig såsom kassörskor, veterinärer mfl.. Vet inte om jag ser otrevlig ut eller vad det är, för jag skulle gärna prata bort några minuter. Kanske har jag desperation i blicken .

Jag hade faktiskt tänkt att gå till frisören på onsdag, och det som brukar hända är att jag lirar lite väder-och-vind-snack någon minut för att sedan bli mer kort i mina svar så att jag kan njuta av klippningen.

KrigarSjäl skrev: Frisören är garanterat mer intresserad av socialt småkvitter än av historiska anekdoter.

Definitivt. Men jag är ju inte där för att vara dem till lags.
Talar rent generellt om dylika situationer, för hos frisören har jag inte varit sen morsan tvingade mig som barn.

Kompis: Hej! Är du här?

Jag: Ja. Eller...ja?

Ska man ge ett mer välutvecklat svar på det? Jag har börjat ifrågasätta den typen av meningar rakt ut, och då blir de minsann tysta haha

Kompis: Sitter du här och läser?

Jag: Var det en fråga?

Kompis: ...

När jag var hos frisören för många år sen hade de radion på, och programmet hade ett inslag om att många frisörer på morgonen sköljer händerna med sin morgonurin(!) som nån hudvård. Det hade kunnat bli ett intressant samtalsämne men det fick vara. Kul iaf.

Jag brukar svara ja, nej eller jaha ungefär, de slutar efter några försök till samtal.

Egentlig tror jeg ikke at noen blir frisør fordi de er sosiale/liker småprat, utenom at jeg tror de blir frisører fordi de er interessert i yrket sitt.

Kanskje mange av dem egentlig ikke er så veldig sosiale av seg, men at de føler et visst press på seg til å være blid/hyggelig/imøtekommende mot kunden?

Ja, jeg kan forstå det, og setter pris på at det fort blir stille når jeg svarer kort og høflig.

Tenker på en annen versjon av åpningsinnlegget i "Vad ska jag säga til frisören", der det er frisøren som har AS, men det kan nok andre få bedre til.

Jag brukar inte säga något. Människor är olika, vill du inte säga något så säg inget.
Kan du inte komma på något så prata om vädret och om saker framför dig.
Typ ta fram en tidning och börja klaga på hur fula alla svenska kändisar. Det är rätt populärt bland dessa figurer skulle jag tro.

Min frisör brukar sätta på radion när det är min tur.

Fler tips:

Man kan ju sitta och läsa i en tidning eller bok så kanske frisören inte pratar så mycket.

River skrev:Egentlig tror jeg ikke at noen blir frisør fordi de er sosiale/liker småprat, utenom at jeg tror de blir frisører fordi de er interessert i yrket sitt.

Kanskje mange av dem egentlig ikke er så veldig sosiale av seg, men at de føler et visst press på seg til å være blid/hyggelig/imøtekommende mot kunden?

Ja, jeg kan forstå det, og setter pris på at det fort blir stille når jeg svarer kort og høflig.

Frisören har förstås också dagar då hen inte har lust att småprata. Men det skulle inte funka om hen alltid hatade det, yrket skulle bli en pina då. En frisör är beroende av att få kunderna att återkomma, de måste alltså tycka att hen är trevlig, dvs bra på att prata om allmänna saker (vädret, semester, TV-program, vad som är på nyheterna etc). Det ligger också i frisörens intresse att uppfatta när någon inte vill kallprata.