Genusbruket för sudoku vacklar i svenskan. Nackdelen med n-genus är att pluralformen ofta blir besvärlig i främmande ord som slutar på obetonad vokal. Man har då att välja mellan flera sudokur, de därsudokurna (jämför hustru, hustrur; bastu, bastur) och flera sudokuer, de därsudokuern (jämför haiku, haikuer; känguru, känguruer eller kängurur). Med t-genus blir det problemfriare: ett sudoku, sudokut, flera sudokun, de där sudokuna. Både n- och t-genus måste accepteras, men vi rekommenderar t-genus i första hand eftersom böjningen då blir enklare.

Observera att vi helt avråder från engelskt plural-s (sudokus), som man ofta stöter på. Dels är det förstås konstigt med engelsk böjning av ett japanskt ord, dels låter sig s-plural inte böjas i bestämd form.