En sak jag tänkt på...

Jag är tystlåten och introvert av mig, håller mina klagomål för mig själv, syns inte, försöker tänka på gemene man o.s.v... jag tolererar helt enkelt andra.

Funderade så här, att de som pratar högljutt utanför mitt hus, de som bygger en ny restaurang 100 meter från mitt hem, de som sätter volymen på högsta på gymmet osv finns tusentals exempel... Överallt hör jag oväsen som är som ett direkt hån mot de som är tystlåtna, som är introverta.

Vi lever i en värld där den ena som inte tänker innan den agerar (den tänker fan inte alls) tar för sig av allting den vill ha medans den mycket mer eftertänksamme och kloka sitter tyst och gnyr för sig själv av smärta medans den ser hur allt den håller kärt erövras från den just för att den ville vara tolerant och respektera andra.

Ge och ta modellen fungerar inte. Det är ta och ta för de flesta och ge och ge för de somliga andra.

Visserligen så är det inte den extrovertas fel för de vet ju inte det här, de kan omöjligen veta för att det hela tiden råder tystnad och s.k. "tolerans".

Diskussionsunderlag vet jag ej, jag vill mest se om ni håller med eller inte och om ni har tänkt på det här själva?

Nja, att folk bygger en restaurang beror inte på att de är extroverta och måste synas och höras.
Ett helt ljudfritt samhälle är en omöjlighet.

Jag tycker det största problemet är att introverta ofta tvingas bli eller agera som extroverta.
Nu är vi ju inte likadana så varför ska samma sociala/flexibla krav gälla alla överallt?

KrigarSjäl skrev:Nja, att folk bygger en restaurang beror inte på att de är extroverta och måste synas och höras.
Ett helt ljudfritt samhälle är en omöjlighet.

Jag tycker det största problemet är att introverta ofta tvingas bli eller agera som extroverta.
Nu är vi ju inte likadana så varför ska samma sociala/flexibla krav gälla alla överallt?

Självklart inte kanske det bästa av alla exempel. Men poängen finns där.

De extroverta klarar ju inte av att hålla tyst så varför ska vi behöva öppna munnen? Lite så jag tänker. Den extroverta kanske det kliar i fingrarna på att göra något hela tiden medans den introverta bara vill ta det lugnt och fundera?

En extrovert skulle aldrig klara av att sitta och inte göra någonting en hel dag tror jag! Jag hade klarat det.

Hej Hettan!

Jag håller med dig. Jag själv är väldigt "ordtrött" (av olika anledningar), och dessutom är jag av den åsikten att "ju mer en pratar, ju mindre får en gjort".

Jättetack till dig för din tråd!

geocache skrev:Hej Hettan!

Jag håller med dig. Jag själv är väldigt "ordtrött" (av olika anledningar), och dessutom är jag av den åsikten att "ju mer en pratar, ju mindre får en gjort".

Jättetack till dig för din tråd!

Hej hej Geocache!

Skönt att höra att jag inte är ensam

Jag upplever också att ju mer jag pratar desto mindre får jag gjort! Suger livsenergin ur en. Därför jag vill flytta ut i ingenstans och bara vara för mig själv och med familj ibland, fast det är ju inte så lätt.

Tack för ditt svar

Extrovert behöver inte automatiskt innebära rastlös fridstörare *kränkt extrovert*.

sugrövmanövern skrev:Extrovert behöver inte automatiskt innebära rastlös fridstörare *kränkt extrovert*.

Hur fungerar du då som extrovert och eftertänksam i ett? Låter som det bästa av två världar! Ursäkta min trångsynthet.

Hettan skrev:

sugrövmanövern skrev:Extrovert behöver inte automatiskt innebära rastlös fridstörare *kränkt extrovert*.

Hur fungerar du då som extrovert och eftertänksam i ett? Låter som det bästa av två världar! Ursäkta min trångsynthet.

Hamnar lätt i bråk, folk ogillar att jag pratar så mycket, syns så mycket osv. Fick lätt bekanta förr bland grannar å sådär, blev att man satt barnvakt åt folk och allt möjligt.

Blev tvungen att dra mig undan civilisationen pga sjukdom. Försöker att inte störa folk för mycket. Man är liksom en paria at the end of the day.

om man talar mycket kanske man ändå bara talar om ytliga saker.

sugrövmanövern skrev:

Hettan skrev:

sugrövmanövern skrev:Extrovert behöver inte automatiskt innebära rastlös fridstörare *kränkt extrovert*.

Hur fungerar du då som extrovert och eftertänksam i ett? Låter som det bästa av två världar! Ursäkta min trångsynthet.

Hamnar lätt i bråk, folk ogillar att jag pratar så mycket, syns så mycket osv. Fick lätt bekanta förr bland grannar å sådär, blev att man satt barnvakt åt folk och allt möjligt.

Blev tvungen att dra mig undan civilisationen pga sjukdom. Försöker att inte störa folk för mycket. Man är liksom en paria at the end of the day.

Avundsjuka. Jag har också upplevt det. Folk projicerar sina egna brister som ens egna. Ta inte åt dig även om jag vet att det är svårt. Svårt att känna att det inte är något fel på en när alla vänder sig och hugger dig i ryggen så fort du tycker eller tänker annorlunda eller då rentutav märks för mycket.

Jag har också varit godtrogen eller enligt mig fastän det låter lite hårt så vill jag säga naiv. Jag litar inte längre på människor, jag litar fan inte ens på mina egna tankar. Självkritisk så det heter duga och väldigt glad över att jag är det numer. Jag var lyckligare som naiv men blev besviken på människans falskhet desto oftare!

jesusiscool skrev:om man talar mycket kanske man ändå bara talar om ytliga saker.

Utveckla gärna vad du vill komma med ditt uttalande Jag håller med dig men vad refererar du till?-

Hettan skrev:Jag var lyckligare som naiv men blev besviken på människans falskhet desto oftare!

Igenkänning 100%.

När man talar mycket kan man göra det av olika anledningar. Varför skulle en extrovert person inte kunna vara ytlig!? Man kan tala om ytliga och icke-ytliga människor om man vill. Den introverta kanske är den icke-ytliga personen. Själv gillar jag inte att tänka som + eller -
Vi människor är komplexa varerlser. Förstår ni?

jesusiscool skrev:När man talar mycket kan man göra det av olika anledningar. Varför skulle en extrovert person inte kunna vara ytlig!? Man kan tala om ytliga och icke-ytliga människor om man vill. Den introverta kanske är den icke-ytliga personen. Själv gillar jag inte att tänka som + eller -
Vi människor är komplexa varerlser. Förstår ni?

Givetvis det är dumt av mig att sätta människor i fack. Givetvis beror det på personens erfarenheter ifråga mer än på deras personlighetsdrag men jag tror det är enklare för en extrovert att vara ytlig än en introvert, för att en introvert grubblar mycket mer.

Hettan skrev: Vi lever i en värld där den ena som inte tänker innan den agerar (den tänker fan inte alls) tar för sig av allting den vill ha medans den mycket mer eftertänksamme och kloka sitter tyst och gnyr för sig själv av smärta medans den ser hur allt den håller kärt erövras från den just för att den ville vara tolerant och respektera andra.

Det är synd att de tysta blir så underskattade. Människor tror ju enligt undersökningar att den som pratar och syns mest är mer intelligent och värdefull, men det är inte alls sant. Ofta är det faktiskt tvärtom, att de introverta som kan sitta själva och jobba får de bästa idéerna och skulle kunna bidra med mycket mer. Men de får ju ingen respekt alls förrän de faktiskt kommit fram med en uppfinning eller liknande.

KrigarSjäl skrev:Nja, att folk bygger en restaurang beror inte på att de är extroverta och måste synas och höras.
Ett helt ljudfritt samhälle är en omöjlighet.

Jag tycker det största problemet är att introverta ofta tvingas bli eller agera som extroverta.
Nu är vi ju inte likadana så varför ska samma sociala/flexibla krav gälla alla överallt?

Precis! Alla har ju olika förmågor och behöver därmed olika förutsättningar. När alla kastas in i samma stora grupp och högljuda miljö så förlorar onödigt många på det. Man måste respektera de introverta och ge dem mer plats, för de är minst lika värdefulla som de som syns och hörs mycket.

jesusiscool skrev:om man talar mycket kanske man ändå bara talar om ytliga saker.

Håller med. Enligt mig är det oftast så att människor säger en massa ord som inte betyder någonting alls. Det är helt ointressant för mig att bygga relationer på sådant ytligt småprat. Förstår inte varför ingen vill prata om stora frågor, idéer, känslor och så vidare...

geocache skrev:Hej Hettan!

Jag håller med dig. Jag själv är väldigt "ordtrött" (av olika anledningar), och dessutom är jag av den åsikten att "ju mer en pratar, ju mindre får en gjort".

Jättetack till dig för din tråd!

Det känns som att ord begraver så mycket mer än de skapar. När jag har någonting i huvudet och vill förklara det för någon blir det som att hälften försvinner på vägen ut. Det blir bara tomma ord.

tunga moln skrev:Det är synd att de tysta blir så underskattade. Människor tror ju enligt undersökningar att den som pratar och syns mest är mer intelligent och värdefull, men det är inte alls sant. Ofta är det faktiskt tvärtom, att de introverta som kan sitta själva och jobba får de bästa idéerna och skulle kunna bidra med mycket mer. Men de får ju ingen respekt alls förrän de faktiskt kommit fram med en uppfinning eller liknande.

Fast man bör inte värdera människor. Vi är alla lika mycket värda dvs ovärderliga.

tunga moln skrev:Håller med. Enligt mig är det oftast så att människor säger en massa ord som inte betyder någonting alls. Det är helt ointressant för mig att bygga relationer på sådant ytligt småprat. Förstår inte varför ingen vill prata om stora frågor, idéer, känslor och så vidare...

De tål förmodligen inte tystnaden, det gör dem osäkra.

tunga moln skrev:Det känns som att ord begraver så mycket mer än de skapar. När jag har någonting i huvudet och vill förklara det för någon blir det som att hälften försvinner på vägen ut. Det blir bara tomma ord.

Ord kan bara peka på sanningen och aldrig vara den. Därför är det egentligen helt onödigt att prata överhuvudtaget om personen inte ifråga kan hjälpa en med det man vill nämna. Det är däremot rätt jobbigt steg att som introvert ta tystnadslöfte men det är nog vägen till själen.

Jag är också introvert, men dina exempel är katastrofalt dåliga om man bortser från det sista om gymmet.

Att det byggs en restaurang 100 meter från ditt hem har ingenting att göra med att vara introvert eller extrovert, tolerans eller respekt.
Att folk står och pratar högljutt utanför ens hem är ingenting man dör utav och jag ser heller inget fel med det. Det är trots allt en allmän plats. Sen är det en annan sak om det sker mitt i natten eller flera timmar per dag.


Däremot håller jag med om att det ställs större krav på introverta än extroverta i dagens samhälle. Å andra sidan är jag ju introvert så min åsikt kan väl inte ses som helt neutral

Det finns flera saker jag stör mig på hos extroverta, men en utav de sakerna är att många av dem inte riktigt verkar registrera det som jag faktiskt säger när jag väl säger något.

Som min handledare till exempel. Hon sa till mig vid ett tillfälle att om någon skulle fråga henne hur vi på arbetsplatsen är som personer, så hade hon kunnat säga hur alla är - bortsett från mig.
Jag håller med och är medveten om att jag är extremt svår att lära känna då jag har svårt att dela med mig även av väldigt ytliga ting, men att hon inte skulle veta hur jag är efter att ha känt varandra i flera år...? Även om jag är väldigt tyst har jag ändå berättat vissa saker om mig själv.
Jag är tystlåten, tillbakadragen, blyg och har stark integritet, men det är ju precis så jag är. Det var som att enligt henne var man ingen, eller hade ingen personlighet, om man var så som jag var.
Så i egentligen ser jag det hon sa som en stark förolämpning.

De båda tempramenten måste lära sig att sammarbeta. De är båda lika viktiga men fungerar på olika sätt. Det behövs tex. folk som har idéer och uppfinningar, likaväl som det behövs de som presenterar och marknadsför dem. Problemen uppstår när samhället domineras av de som talar högst. Det förlorar alla på i längden. Extrovert-idéalet hindrar många introverta från att visa vad de går för, eftersom de måste lägga så onödigt mycket energi på att vara sociala när de egentligen skulle kunna göra något de är bra på istället.