Eller var det bara att testen stämde? Jag tror att människopsyket är ett jävla djungel och vi vet alldeles för lite än så länge.

PMS-monstret skrev:Eller var det bara att testen stämde? Jag tror att människopsyket är ett jävla djungel och vi vet alldeles för lite än så länge.

Ja, precis. Testen stämde väldigt väl.

Jag började bli medicinerad för Bipolär redan innan jag hade det på papper. Läkaren sa att fungerar medicineringen så är det med stor sannolikhet Bipolär sjukdom.

Som det verkar kan man få genomgå en djupgående utredning som går igenom alla de olika diagnoserna och sedan finns det halvdana och sedan läkare som testar sig fram

Jag blev sedan utredd ordentligt tack och lov, annars hade jag aldrig tagit till mig att jag hade det.

Du kanske skulle behöva medicinering om du nu är bipolär. Jag råkar ha tre stycken vänner som har det (av en slump dras jag till bipolära). Två av dom klarar sig inte alls utan medicineringen. En av dom gör det, men är mer eller mindre hypoman hela tiden (trevligare än depressioner i och för sig).

Jo, jag har just börjat med Lamictal faktiskt. Ska höja dos om en vecka.
Fick även Quetiapin, men efter att ha hört skräckhistorier om neuroleptika vill jag inte ta den...

Thurizas skrev:Jag började bli medicinerad för Bipolär redan innan jag hade det på papper. Läkaren sa att fungerar medicineringen så är det med stor sannolikhet Bipolär sjukdom.

Som det verkar kan man få genomgå en djupgående utredning som går igenom alla de olika diagnoserna och sedan finns det halvdana och sedan läkare som testar sig fram

Jag blev sedan utredd ordentligt tack och lov, annars hade jag aldrig tagit till mig att jag hade det.

Intressant att man kan avgöra det utifrån hur medicinerna funkar. Jag skrev lite på en annan tråd idag om när jag provade Lamictal... Nu måste jag lägga mig, god natt

Dandelo skrev:Oj, tänk att ändå vara ok i alla fall ett år. För mig svänger det från dagar till max en månad. Ibland på bara timmar

Under det året är där istället berg och dalbana, där jag oxå svänger på några timmar. Men när jag insjuknar i svår ångest då är det upp till ett år av konstant ångest. Så du vill nog inte byta om det var det du menade.

Cerasifera skrev:

Dandelo skrev:Oj, tänk att ändå vara ok i alla fall ett år. För mig svänger det från dagar till max en månad. Ibland på bara timmar

Under det året är där istället berg och dalbana, där jag oxå svänger på några timmar. Men när jag insjuknar i svår ångest då är det upp till ett år av konstant ångest. Så du vill nog inte byta om det var det du menade.

Det är nästa lika. Har också ångest jämt. Det hjälper tillfälligt en stund om jag tar behovsmedicin.
Inte kul att ha det som vi.

Önskar dig en lättare dag. Jag har sovit bort det mesta av den, men nu måste jag tvinga mig ut.

Idag så började dagen rätt bra. Skulle iväg till en målarkurs och äntligen röra vid en pensel. Har inte målat nåt sen i våras, så det kändes bra.
Kom iväg till kursen och målade på. Rätt nöjd med tavlan.

Kommer hem. Ut med hunden och sedan får jag tankar om att jag bör ta upp tränandet igen.
Grejen för mig är att jag aldrig kan pressa mig så att träningen blir av nytta för mig. Så fort jag börjar lyfta vikter är det som att bly samlas upp i kroppen och jag tvärdeppar. Får ångest så jag måste lägga mig ned.
Jag försöker igen men luften går ur mig... Blir förbannad och verkligen känner hat mot mig själv. Så växer sig det här och jag bara kryper ihop i nåt hörn och självmordstankarna yr.

Det kan hända när jag tar raska promenader till och med. Men jag tvingar mig till dom för jag inte vill vara för stillasittande.

Nu är det som att hela min tillvaro är isär.

Skit också...

Hej! Skulle behöva hjälp från er alla i min tråd '' Bipolär - manier/psykoser ''

Enda sedan jag började med lamotrigin (ca 8 veckor sedan) fick jag som små finnar i pannan.
Är uppe i en dos på 300 mg, och nu har de små utslagen blivit fler kring panna och vid tinningarna.
Det kliar också på rygg, i hårbotten och armhålor, Det ömmar lite så som blemmor kan göra. samt i ögonen kliar det med. Skiträdd att det är början på Steve jonhsson syndrom! Helvete, låter som att man faktiskt kan dö utav det.

Jag har kontaktat psykiatrin och väntar på att läkare ska ringa upp. Men fan, den här dödsångesten gör allt värre. Hoppas de i alla fall kan ta en titt på utslagen.

Det gör de säkert. Vården brukar ta prickar på allvar om man äter Lamotrigin. Och det är ytterst sällan något farligt.

Brukar finnar och sådana utslag vara något som går över efter ett tag, eller ät det ett pris jag måste ta för att få ordning på de djupaste svackorna?

Red and green skrev:

plåtmonster skrev:Hypomani - vad är det?

Inte manisk men åt det hållet fast i mindre skala.

Jag kan ha både jäkla fart eller ligga i koma typ. Inte samtidigt dock

*Känner igen*