Det framgår i kontaktannonser. Förr skrevs sådana i tidningar men idag på internet. (Där gick tidningarna miste om ännu en inkomst.)

Historikern Kristina Engwall har studerat detta. (Men det framgår inte hur hon publicerat sin studie, som bok, uppsats el tidningsartikel.)

DN skrev:Kontaktannonserna fanns i DN redan i slutet av 1860-talet.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/propra ... a-qvinnor/

"En ung affärsman i Stockholm önskar ingå äktenskap med en rik och dygdig ung qvinna., helst från landet." (1869)
Varför rik, var han en sol-och-vårare el vill han undvika att själv bli sol-och-vårad? Ja, det ordet fanns ju inte då men förteelsen att vilja gifta sig rikt har väl funnits så länge äktenskap och rikedom funnits. Från landet skulle hon vara, kanske qvinnor var dygdigare där.

Här var en man som iaf kan tänka sig även ett fruntimmer utan förmögenhet.
"En medelålders man om 30 år med godt och lönande yrke önskar sig på detta sätt, i brist på Fruntimmersbekanskap, en god och trogen maka. På förmögenhet fäste mindre afseende än på ett godt hjerta, men är det så att det finnes litet förmögenhet, så skadar det intet.
Svar, åtföljdt af fotografikort ..." (1876)

"Praktisk landtbrukare önskar bekantskap med en god och huslig, gärna musikaliskt flicka, för att om tycke uppstår ingå äktenskap. Förmögenönsvärd för liksätllighet. Svar, helt med fotografi, till 'G. 28 år'."
(1920)
Ja, huslighet var förstås viktigt för en bondmora. Och tydligen skulle hon förgylla tillvaron genom att också sjunga el spela något instrument.

Nu hade även kvinnorna börjat annonsera:
"Finnes någon Ungherre, nykter, herl., snäll, med god ekonomi, för ev. äkt. önsk. lära känna likasinnad flicka?" (1920)

"En ord., medelåld. Flicka m. litet kapital önskar för ev. äkt. bekantsk. m. enkel, men snygg, högväxt, ord. man i 40-45års-åldern m. fast anställning. Svar, h. m. foto, till 'Huslig E,'." (1920)
Språkbruket har sannerlige nändratt, idag skulle väl ingen kalla ngåon som var medelålders för "flicka". Fast tjejer finns ju i alla åldrar. Och ingen kvinna på 30-35 år skulle väl idag beskriva sig som medelålders.

"Var kan jag finna en man som har lite andra intressen än dans och flirt?! Ev äkt." (1951)
Någon som inte gillar att dansa tydligen, ananars trodde jag att kvinnor var mer danslystna än män.

"Medelåld,, barnk., prop. herre sök. av f.d. fru m. ordn. ekon. o. sommarst. Kanske har Ni bil, ev. villa."
Sommarställe söker bil och villa, borde fått en hel del svar.

Två män söker kntakt i en gemensam annons, ont om pengar el bara sparsamma? El egentligen bara ute efters semestersällskap?
"Två statsanställda önskar få kontakt med var sin kvinna und. en trevlig semester och all framtid. Vi är mörk 53 och ljus 42 är." (1973)
Ja, statsanställd lät väl tryggt förr, "Kronans kaka är liten men säker" sa man. Nu låter det bara tråkigt.

Nu börjar annonserna bli mer personliga:
"Trött, hagalen, vimisg sjuksköterska sk toerant karl m. humör ca 4050 (ej patient) gärna ha barn (har 2 egna9 gillar ses litt. natur någon form av skap verksamhet" (1990)
Ja, tolerant lär han behöva vara om hon är vimisg och än mer om hon är "hagalen". Kul att hon skriver "ej patient", kanske lockar yrket alltför många äldre och/el sjukliga män annars.

"Fräck och gosig tjej söker jag kille 30 år med bra jobb. Intr: Du, hem.kväll m ljus o vin, resor, video, ngt dans." (1990) Ja, det låter som allmänna intressen, pasar de flesta (men inget om bokläsning). Men "fräck", vad menar han? Att hon ska vara ful i mun el bara frigjord?

För fyrtio år sedan sökte männen ofta en kvinna som var trevlig, glad och huslig.

Kvinnorna sökte en familjeförsörjare, en man som var ekonomiskt oberoende, nykter, ordningsam – och bilburen. På 2000-talet, när de sociala konventionerna – och också ekonomiska förutsättningarna – för hur man kan leva tillsammans har ändrats radikalt, är männens drömkvinna självständig, attraktiv och glad. Kvinnornas drömman är humoristisk, ärlig och rökfri.

På den gamla goda tiden när kvinnan försörjdes (helt el till största delen) av sin make så var det förstås viktigt att han hade "ordnad eknomi". Och männen ville förstås ha en huslig fru. Den kvinna mannen skulle försörja resten av livet skulle förstås ocskå vara dygdig och trogen.

Idag när kvinnan kan försörja sig själv och mannen inte behöver en hushållerska så är det andra egenskaper som efterfrågas.

Mannens drömkvinna: Självständig, attraktiv och glad
Kvinnans dörmman: Humoristisk, ärlig och rökfri

Med ordet "självständig" kanske inte menas "går sin egen väg" utan "försörjer sig själv och räknar inte med att jag ska göra det och kan roa sig själv utan att kräva ständig underhållning av mig". Men attraktiv och glad skulle hon säkert vara förr också.
Rökfri låter lite konstigt, nuförtiden rökar väl kvinnor ännu mer än männen. Fast den rökfria och (även idag) husliga kvinnan kanske tänker på att det sätter sig gardinerna. Eller så vill hon inte förlora den rätte i förtid, när hon äntligen hittat honom.

Kontaktannonsen har tydligen gamla anor:

edarling skrev:Den första kända annons vi känner till skrevs i England redan 1695 och syftade till att hitta skribenten någon att gifta sig med1. På den tiden var giftermål vanligtvis en familjeangelägenhet, och det nya sättet att leta efter en blivande partner ansågs länge vara både underligt och skamligt. Ändå förekom det en del annonser, ofta för att människor flyttat från sin hemort och inte hade lika lätt att träffa någon lämplig att gifta sig med på den nya orten. På 1900-talet började det bli mycket populärt med kontaktannonser, även om skribenterna ofta blev förlöjligade eftersom utsättandet av en annons ibland fortfarande associerades med att inte kunna hitta en partner på egen hand.

http://www.edarling.se/guide/kontaktannons

Det skulle varit intressant att läsa den annonsen. De här verkar iaf vara rätt gamla:
http://jy3502.hubpages.com/hub/Brief-Hi ... ide6473678
"A gentleman about 30 years" som önskar gifta sig med en "good young gentlewoman" som har 3000 pund "or thereabout".

Förr bodde ju de flesta på landet och det kunde vara ont om lämpliga kandidter att gifta sig med. Och gifta sig måste man, det förväntades att alla gjorde det, och de flesta ville ju också göra det. Åas var det ju en skam och nästan omöjligt att skiljas också, så man riskerade att bl olycklig och/el utskämd hur man än gjorde. Och givetvis var det också skamligt att inte ha lyckats skaffa sig en partner på "naturlig väg" så allt måste hållas hemligt.

Redan r 1727 lade en brittisk dam in en annons (manchester Weekly Journal. Hon fick dock ett oväntat svar, borgmästaren såg till att hon togs in på sinnessjukhus. Det ansågs väl alltför oblygt för en kvinna att gör anåot sådant, hon måste vara galen! Hon fick stanna på sjukhuset i fyra veckor men hur gick det sen? Det har jag inte hittat något om.

Precis som nu riskerade annonsörerna att bli lurade. Som de män som skickde respengar till en änka med förmögenhet för att hon skulle komma och träffa dem. Hon tog pengarna och stack. (http://jy3502.hubpages.com/hub/Brief-Hi ... rsonal-Ads)

Det var en orsak till att kontaktannonser fick dåligt rykte. En annan orsak var att prostituerade och homosexuella män kunde lägga in annonser (homosexualitet var olagligt i UK ända till 1967).

Den här boken verkar intressant Classified: the Secret History of the Personal Column av HG Cocks http://www.telegraph.co.uk/culture/book ... eview.html

Det förkortade språket - för att återgå till de svenska kontaktannonserna - med alla dessa "ev. äkt." berodde förstås på kostnaden. Vet inte om man fick betala per tecken el per rad.

Kristina Engwall skriver:

GP skrev:År 1960 framträdde en ganska enhetlig bild i dagstidningar av vad heterosexuella kvinnor och män sökte hos varandra. Männen letade efter en god husmor: glada, husliga och trevliga kvinnor. En del kontaktannonser påminner faktiskt mer om platsannonser än sökandet efter en livskamrat. Det är män som inledningsvis söker hjälp till hushållet och "om tycke uppstår, ev äktenskap".
Kvinnorna i sin tur sökte efter en god familjeförsörjare: nyktra och ordningsamma män. Målet för både kvinnor och män tycktes vara ett fungerande äktenskap där mannen stod för försörjningen och kvinnan för hushållet.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.12305 ... ar-jag-min

Med kvinnors yrkesarbaete så ändrades könsrollerna och vad man sökte. Nu har också ogifta råd att bo ensamma. Förr hade i synnerhet inte kvinnor råd till det. Var de inte gifta så bodde de tillsammans med sina föräldrar el någon annan släkting.

Om män år 1960 skulle vara nyktra, så är det i dag viktigare att vara rökfri. Och i dag heter det inte längre nykter. I dag heter det spritfri, precis som man ska vara rökfri, drogfri och problemfri - men framför allt barnfri. För om barn på något sätt nämns i dagstidningarnas kontaktannonser så är det vanligaste sammanhanget att man önskar sig en "barnfri"partner.

Kvinnan vill visst ha barn - någon gång i framtiden - men hon vill inte bli stvvmor.

Kristina Engwall har alltslå gjort en enkätundersökning:

SvD skrev:I studien ingår en enkät med 180 kvinnor och män mellan 25 och 40 som besökt spraydate, en singelsajt på nätet.
När Kristina Engwall sammanställde enkätsvaren förvånades hon över att kärnfamiljstraditionen är så stark fortfarande. Hon hade väntat sig att fler skulle vara nöjda med singellivet eller med ett förhållande utan barn.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/bar ... 166494.svd

Karriären sågs inte som ett hinder för att skaffa barn, utan svårigheten var att hitta den rätte/rätta.

De som har bra jobb tycker tvärtom att det kan vara en fördel – i synnerhet män. En del kvinnor säger att männen kan uppleva det som ett hot om de är framgångsrika.

I dag har vi alltså fler möljligheter och ställer därför högra krav på en partner. Och just därför svårare att hitta rätt.

Alien skrev:I dag har vi alltså fler möljligheter och ställer därför högra krav på en partner. Och just därför svårare att hitta rätt.

Kärlek är väl det viktigaste, alla krav som ställs i övrigt känns så underliga...

Miche skrev:

Alien skrev:I dag har vi alltså fler möljligheter och ställer därför högra krav på en partner. Och just därför svårare att hitta rätt.

Kärlek är väl det viktigaste, alla krav som ställs i övrigt känns så underliga...

Jag tror att vi alla har krav fast de är omedvetna. Men ska man skriva el besvara en kontaktannons måste man plocka fram dem.

Om nu alla bara gick efter kärlek så skulle de gifta sig med den första som de blev kär i. Så gjorde man kanske förr. Men nu har ju folk haft flera förhållanden innan de bestämmer sig för att gifta sig och skaffa barn ihop med någon. Och då måste ju den vara bättre än alla de tidigare (el iaf passa bättre ihop med en).

Alien skrev:"Fräck och gosig tjej söker jag kille 30 år med bra jobb. Intr: Du, hem.kväll m ljus o vin, resor, video, ngt dans." (1990) Ja, det låter som allmänna intressen, pasar de flesta (men inget om bokläsning). Men "fräck", vad menar han? Att hon ska vara ful i mun el bara frigjord?

Ordet fräck användes mycket på 80 och tidigt 90-tal om allt från musik och kläder till hotta brudar. Ungefär som man använder orden cool och nice nu. Nice låt, cool tröja.

Så tror inte han efterfrågade koprolali, dirty talk eller lössläppthet, alltså det handlade nog inte om sex.
Nog mer en tjej som är cool, kaxig, djärv, tuff. Men ej butch utan kvinnlig och snygg.
Alltså en frän brud, ingen mes.

Här skriver Kristina Engwall även i F&F om sin studie.

Genom att läsa dels veckotidningar, som Amelia och Slitz av i dag och Fickjournalen, Veckorevyn och Bildjournalen från 1960, dels kontaktannonser, har jag försökt ta reda på hur drömmen om "den rätta" har förändrats. Veckotidningarna och kontaktannonserna är ett källmaterial som avspeglar samtidens normer, samtidigt som de också är med och skapar normerna. En mer realistisk nutida syn på den ideala partnern har jag fått via en skriftlig enkät på den internetbaserade heterosexuella mötesplatsen Spraydate och genom intervjuer med tio singelkillar i 30-årsåldern.

http://fof.se/tidning/2005/2/drommen-om-den-ratta

Det var inte lätt för en flicka som var intresserad av en yngling på 60-talet. Flickorna skrev till veckotidningen och frågade hur de skulle göra. Och svaret var aldrig att ta första steget själv, nej, på den tiden gick det inte an.

Flickorna uppmuntras i stället att göra sig ouppnåeliga för att väcka pojkarnas intresse. Det gäller att inte visa sig angelägen, eller som Fickjournalen skriver: "Tro mig, pojkar tycker aldrig flickor är någonting att ha, som de inte har fått kämpa för på ett eller annat sätt!"

Låter som att det aldrig skulle kunna bli något då, om killen var aspig el bara blyg. Tanken var väl att ingen kille uppskattar det som den fått gratis.

År 1960 hade Vecko-revyn en artikelserie med den uppmungrande titeln "Det finns en man för varje kvinna". Fast då får man inte vara för ensidigt inriktad på en drömprins.

Kvinnorna får rådet att satsa på de "vanliga" männen, och de uppmanas att tänka positivt. Nästan varje man är en bra man som kan vara den rätte! Den kvinna som uppgivet hävdar att alla bra män redan är gifta försöker gå en genväg och "smita ifrån det viktiga uppdraget att själv slipa av sin man - och slipas av själv tills båda parterna är lika äktenskapssinnade".

Alltså hittar man inte drömmannen så omskapar man honom tikll drömmannen. Men måste samtidigt försöka förvandla sig till hans drömkvinna. Låter som ett recept för missnöje med såväl mannen som sig själv om inte förvandlingarna lyckas.

Idag jämfört med 60-talet förutsätts kvinnan försörja sig själv och likaså förutsätts mannen kunna sörja för sitt sociala liv själv.

Veckotidningarna år 1960 ger intryck av att mannen inte klarar av att ha egna sociala kontakter med släkt och vänner. Den sociala inkompetensen leder i sin tur till att männen behöver en stöttande hustru.

Bilen var viktig att nämna på 60-talet men knappast nu.

Det är främst männen som talar om att de har bil, men kvinnorna ser gärna att männen har bil. Vurmandet för bilen visar sig i kontaktannonsernas signaturer: "Volvo Amazon 1960", "ensam i bilen", "trivsamma bilturer", "kanske vi två i Amazon" och "bilturer".

Språket färgas av sin tid, men det finns också formuleringar som står sig. Då som nu är uttrycket "mysiga hemmakvällar" aktuellt - en sysselsättning som män nämner oftare än kvinnor.

Det är så man undrar vad som gömmer sig bakom den formuleringen "mysiga hemmakväller". Jag ser för mig ett par som sitter i soffan framför TV:n med kaffe och fika kväll efter kväll. Är det ett sätt att tala om att man inte orkar el har intresse av att gå ut på krogen, dans, bio, teater, konsert el att bjuda hem folk?

Alien skrev:Om nu alla bara gick efter kärlek så skulle de gifta sig med den första som de blev kär i.

Det är ju det alltför många gör, de begriper inte skillnaden mellan att vara kär och kärlek. När nyförälskelsen svalnar fattar de inte heller att kärleken (ofta) tar vid och så söker de vidare. Det kanske var en fördel att det var svårare att skilja sig förut...