Kl 23:30 ikväll ringer farsan. Han har problem med sin laptop, igen. Den här gången handlar det om att sin jävla bajsWindows har bestämt sig för att glömma lösenordet till det trådlösa nätverket.

Fine, jag berättar lösenordet.

Vid midnatt berättar han att det inte alls gick och han har inte lyckats sätta in den gamla nätverkssladden. Exakt hur det är möjligt vet jag inte, för den passar bara på ett ställe på sin laptop och bara på ett sätt. Efter jag förgäves försöker lista ut vad som kan vara fel, klarar jag inte av mer. Farsan säger att han skiter i det och får vara utan internet.

Jag känner mig givetvis skyldig för det var jag som installerade nätverket hemma hos föräldrarna och det ska fungera. Hans trådlösa nätverkskort fungerade bara någon dag tidigare hemma hos mig så det var inget fel på det. Suck.

En kvart senare ringer telefonen och då förklarar farsan att han skiter i det trådlösa och försöker sätta in kabeln igen. Igen får han höra mig förklara att sladden kan bara passa på ett sätt. Nåja. Telefonsamtal slut.


Varför ska alla hålla på att ringa varandra? Just det här samtalet var bra mycket jobbigare än de flesta, eftersom farsan behövde hjälp och bara jag kunde hjälpa honom. Och jag misslyckades (givetvis).

Jag hatar telefoner. Jag var _väldigt_ arg i flera minuter efter de sista två samtalen och var _extremt_ nära att bara slänga telefonen i väggen eller ut ur fönstret. Enda anlednignen att jag inte gjorde det var för att människor måste nå mig, och inte alla vet vad im eller email är.

Varför måste jag ha det här jävla helvetesredskapet här, så att skiten kan ringa och störa mig och tvinga mig att samtala med andra människor på deras jävla villkor? Jag kanske inte är den typen som gillar att prata i telefon med folk?

Jag pratar visserligen gärna med en viss person, men det är bara för att den här personen bor 30 mil härifrån, så något annat än telefonkontakt och sällan förekommande, korta besök finns tyvärr inte. Men alla andra...

Några dagar efter jag flyttade in började det ringa i telefonen. Vem var det? Inte folk jag kände eller brydde mig om, utan telefonförsäljare. Vad jag gjorde för att lösa det problemet var att fortsätta använda bredbandstelefonen. Det numret har tydligen ingen, så jag finns inte för alla jävla säljare.

Skönt.

Jag ser att mitt inlägg är långt och osammanhängande, men det beror på min totala oförmåga att koncentrera mig. Jag har inte kunnat koncentrera mig ordentligt på jättelänge och jag vet inte varför. Mitt minne är så gott som obefintligt och jag kan inte koncentrera mig. Det tar mig evigheter att "komma igång" (med programmeringsprojekt) och mer komplicerade saker än så gör jag inte. Sug.

Fan vad jag hatar telefoner.

Btw: Varför bryr ni ens om att svara på trollets inlägg? Ni VET att personen är ett troll som bara är ute efter att jävlas, så varför ägna skiten tid öht? Har ni märkt hur jag inte svarar på trollets inlägg längre? Ni borde göra samma sak, så kommer rövhålet att tröttna och sticka. I hope.

Får be om att hålla med dig om att telefoner oftast är ett satans otyg! Men ibland kan det vara användbart...

Sedan så håller jag med dig om att vi borde sluta mata trollet. Har inte varit bra på det själv men ska försöka hålla tassarna borta från tangentbordet.

Eddie The Man skrev:Kl 23:30 ikväll ringer farsan. Han har problem med sin laptop, igen. Den här gången handlar det om att sin jävla bajsWindows har bestämt sig för att glömma lösenordet till det trådlösa nätverket.

Uhm, har vi samma pappa? Låter lite som honom. Han kan ringa och begära att jag ska släppa allt för att fixa nåt med hans dator, eller fixa något annat.
Det har gått så långt att vi har övervägt att skaffa hemtelefon som det går och ställa in tider man kan ringa på. Samt att den kan spärra vissa nummer från att ringa, framförallt under vissa tider.

Mina föräldrar behöver min datorhjälp ibland, och det får dom.

Skillnaden är att de aldrig BEGÄR hjälp, utan ber om den.

Dessutom har de alltid ställt upp för mig, även när jag varit som mest konstig, så jag hjälper till när jag kan.

Well, min far kan kräva att han ska få hjälp. Och om jag inte har tid / inte kan så kan få en harrang om att "jag som alltid hjälper alla får aldrig nån hjälp" yadda yadda...
Dock så kan det vara otroligt svårt att få hjälp av honom, med kommentarer som "Jag har så mycket" eller så tjatar man på honom "ja jag ska fixa det".
Har bland annat väntat i snart tre år på att få lite grejjor uppsatta, och snart ett år på att få takfläkten uppsatt. (Betong, och känner ingen annan som har en vettig slagborrmaskin)

Jo, din far är ett kapitel för sig Plux. Är ordentligt trött på perioderna när han ringer när som hellst och inte en gång, utan svarar vi inte kan han ringa 10 gånger till. Massa signaler varje gång. Lixom get the hint. Svara man inte på första försöket är man inte hemma eller vill/kan svara. Det hjälper inte att ringa 10 gånger till under samma timme. Oftast är det inte så jätteakuta saker heller.

Ni har rätt, telefonen har satan själv uppfunnit.

Men man "måste" ha en, även om ingen vill ringa till en.

e-post är mycket bättre, då kan man svara om/när man har lust, och man hinner tänka efter vad man har att säga innan man säger det, vilket kan ha sina fördelar...

Haha, jag håller verkligen med.
Fy fan vad jag hatar telefoner.

Mina vänner anser att jag är den som är svåraste att få tag i. Det gör mig skitglad.

* Jag har alltid ljudlöst (undantag när jag ska upp och behöver en väckarklocka).
* Jag lägger alltid telefonen under någonting, t ex: kudden, kläder.
* Jag ringer aldrig upp.

Mitt längsta samtal varade 9 timmar i sträck, det var med en tjej jag träffade för ett bra tag sen. Hon blev alltid så känslokall och typ "aha, okej hejdå ha så roligt, kanske hörs någon dag. hejdå" och ofta med betoning på något mening eller ett ord som jag störde mig på som t ex ' VI KANSKE HÖRS NÅGON DAG '! Uh, jag väntade ut att hon var tvungen och lägga på vid ett tillfälle istället. Jag orkade liksom inte.

Telefonsnack suger, opersonligt och skitdrygt.

Verkligen, jag kan inte förstå folk som kan snacka i flera timmar. Själv säger jag vad jag har att säga och sedan är det klart.

Ja! Även de samtal man "måste" ta (t ex: arbetsförmedlingen, försäkringskassan, socialen etc) innehåller oftast information skitsamma nog för att strunta i telefonsamtalet ändå

Ja, jag säger då det: Vi klarar oss bättre utan tomma samtal om ingenting över telefon.

jag har alldrig fattat vitsen med att sitta i telefon flera timmar. Enda gångerna jag gjort det är när jag varit ifrån min sambo och vi var nykära. Men då sa vi inte så mycket utan bara var. Jag var så deprimerad då så att bara höra honom andas räckte.

Brukar säga till myndigheter att jag hellst vill ha besked och meddelande via mail. Soc, arbetsförmedlingen och en handläggare på komunens LSS:enhet har förstått det och det fungerar bra.

Ringer folk från dolt nummer så skiter jag ofta i att svara om jag inte väntar samtal. Dem får tala in ett meddelande så kan jag ringa upp om jag bryr mig.

Störs ni också på folk som ringer stup i ett men inte talar in meddelande på svararen?

Ja, vad fan. Man vill ju veta vem det är.

Jag har blivit riktigt bra på att prata med folk som ringer till mig, iaf om jag får säga det själv.
Men jag har däremot närapå enorma problem att prata om det är jag som har ringt upp, det blir helt stopp i huvudet och jag vet inte vad jag ska säga. Telefoner kan vara riktigt hemska ändå när dom ringer, särskilt om man sover!

Jag har inga problem med telefoner, men om någon ringer på skyddat nr. blir jag nyfiken o. försöker räkna ut vem det kan vara. Ibland vill jag inte prata tex. med myndigheter o. då mailar jag istället. Älskar dock att prata i tfn. i timmar i sträck med en del vänner. Men, vissa är jobbiga att prata länge o. ngt. som är jobbigt är o. bli av med en person som babblar som uppdragen i evigheter. Väckas av tfn. är sällan käckt.

earlydayminer skrev:
VI KANSKE HÖRS NÅGON DAG

Det uttrycket stör jag mig på när folk säger för många människor bara säger det av slentrian o. menar inget med det o. hör inte av sig eller så gör de det efter evigheter, vilket är dålig stil. Säger jag det menar jag det!