Hettan skrev:Life should not be a journey to the grave with the intention of arriving safely in a pretty and well preserved body, but rather to skid in broadside in a cloud of smoke, thoroughly used up, totally worn out, and loudly proclaiming "Wow! What a Ride!”
― Hunter S. Thompson

Store ord fra en gammel junkie som tok sitt eget liv til slutt. Jeg tror ikke vi skal se på Thompson som er forbilde.

Han var en fyllik og en junkie og han tok selvmord til slutt.

Hettan skrev:

BloodyPirate skrev:

Hettan skrev:Tja, du behöver ju inte göra det. Men lever man i rädsla så sätter man upp ett staket som hindrar dig från att leva livet fullt ut. Panikångest är inte kul men klarar man av att hantera ångesten så växer man från den då man inser att den inte är farlig. Lättare sagt än gjort såklart.

Och så knasig tycker jag inte du är, jag kan relatera och det tror jag många andra kan också. Jag har däremot kommit långt i mitt projekt att finna ro. Alla kan, eller tja, det beror på hur djupt man är, det är något som skrämmer mig. Så helt färdig är jag verkligen inte och lär ju aldrig bli, förhoppningsvis.

Jag ser det mer som att jag lever i nuet, men att jag är väl medveten om mina begränsningar. Det sätter kanske på sätt och vis upp staket, men jag har hellre vissa skyddsbarriärer än känner mig otrygg. Så det kan nog tänkas vara min form av ro. Tydlighet, struktur och trygghet.

Skönt att du själv upplever så stora framsteg! Alltid lika kul att läsa om andras framgång och ta till sig av deras upplevelser.

Jag känner igen det där... Jag är också nöjd med att leva med mina barriärer men samtidigt när jag orkar så vill jag bredda mitt levnadsområde så jag får större area att leva i. Men det tror jag säkert du redan gör, kanske inte tänker på?

Utmana rädslor när du orkar är ett hett tips.. En gång om dagen är bättre än ingen. Jag är numera knappt rädd för spindlar och flugor/getingar längre, bara för att jag tog upp dom och tvingade mig att konfrontera rädslan. Känns jättebra

“Life should not be a journey to the grave with the intention of arriving safely in a pretty and well preserved body, but rather to skid in broadside in a cloud of smoke, thoroughly used up, totally worn out, and loudly proclaiming "Wow! What a Ride!”
― Hunter S. Thompson

Det vet jag att jag gör. Försöker alltid analysera varför jag reagerar och agerar på vissa sätt. Ser jag något som ett problem så ska det minsann lösas på något sätt.

Enligt mig är det naturligt att vara rädd för getingar och spindlar då getingar gör ont (och man kan vara allergisk) och spindlar för att det finns giftiga arter. Annars kan jag inte komma på några direkta rädslor jag ser något problem i att ha. Höjdrädd är bra att vara för sin egen säkerhet, ha respekt för eld och vatten är vettigt, att inte vilja skada sig för att kunna överleva/klara sig själv m.m. Min värsta rädsla är nog att misslyckas. Men att med flit misslyckas blir inte riktigt samma sak som när det överraskar en.

BloodyPirate skrev:

Hettan skrev:

BloodyPirate skrev:
Jag ser det mer som att jag lever i nuet, men att jag är väl medveten om mina begränsningar. Det sätter kanske på sätt och vis upp staket, men jag har hellre vissa skyddsbarriärer än känner mig otrygg. Så det kan nog tänkas vara min form av ro. Tydlighet, struktur och trygghet.

Skönt att du själv upplever så stora framsteg! Alltid lika kul att läsa om andras framgång och ta till sig av deras upplevelser.

Jag känner igen det där... Jag är också nöjd med att leva med mina barriärer men samtidigt när jag orkar så vill jag bredda mitt levnadsområde så jag får större area att leva i. Men det tror jag säkert du redan gör, kanske inte tänker på?

Utmana rädslor när du orkar är ett hett tips.. En gång om dagen är bättre än ingen. Jag är numera knappt rädd för spindlar och flugor/getingar längre, bara för att jag tog upp dom och tvingade mig att konfrontera rädslan. Känns jättebra

“Life should not be a journey to the grave with the intention of arriving safely in a pretty and well preserved body, but rather to skid in broadside in a cloud of smoke, thoroughly used up, totally worn out, and loudly proclaiming "Wow! What a Ride!”
― Hunter S. Thompson

Det vet jag att jag gör. Försöker alltid analysera varför jag reagerar och agerar på vissa sätt. Ser jag något som ett problem så ska det minsann lösas på något sätt.

Enligt mig är det naturligt att vara rädd för getingar och spindlar då getingar gör ont (och man kan vara allergisk) och spindlar för att det finns giftiga arter. Annars kan jag inte komma på några direkta rädslor jag ser något problem i att ha. Höjdrädd är bra att vara för sin egen säkerhet, ha respekt för eld och vatten är vettigt, att inte vilja skada sig för att kunna överleva/klara sig själv m.m. Min värsta rädsla är nog att misslyckas. Men att med flit misslyckas blir inte riktigt samma sak som när det överraskar en.

Rädsla är enligt mitt tycke onödigt. Du behöver inte vara rädd för elden för att undvika att bränna dig. Rädsla är en jobbig känsla som man undviker genom att omedvetet fly ifrån det som framkallade den. Man kan välja att lämna en situation av sunt förnuft istället för att fly från den av ren skräck.

Instämmer. Dock så är primalinstinkterna effektiva evolutionärt för att undvika riktigt farliga situationer.

Att ta kontrollen över (obehags)känslorna kan vara svårt också. Men ett sätt kan vara att tänka att det rationellt inte är så farligt som hjärnan vill lura en att tro om man följer sina säkerhetsregler.

Hjärnan har rätt svårt för att uppfatta bilar och elektricitet på samma sätt som faror rent instinktivt.

Hettan skrev:

BloodyPirate skrev:

Hettan skrev:Jag känner igen det där... Jag är också nöjd med att leva med mina barriärer men samtidigt när jag orkar så vill jag bredda mitt levnadsområde så jag får större area att leva i. Men det tror jag säkert du redan gör, kanske inte tänker på?

Utmana rädslor när du orkar är ett hett tips.. En gång om dagen är bättre än ingen. Jag är numera knappt rädd för spindlar och flugor/getingar längre, bara för att jag tog upp dom och tvingade mig att konfrontera rädslan. Känns jättebra

Det vet jag att jag gör. Försöker alltid analysera varför jag reagerar och agerar på vissa sätt. Ser jag något som ett problem så ska det minsann lösas på något sätt.

Enligt mig är det naturligt att vara rädd för getingar och spindlar då getingar gör ont (och man kan vara allergisk) och spindlar för att det finns giftiga arter. Annars kan jag inte komma på några direkta rädslor jag ser något problem i att ha. Höjdrädd är bra att vara för sin egen säkerhet, ha respekt för eld och vatten är vettigt, att inte vilja skada sig för att kunna överleva/klara sig själv m.m. Min värsta rädsla är nog att misslyckas. Men att med flit misslyckas blir inte riktigt samma sak som när det överraskar en.

Rädsla är enligt mitt tycke onödigt. Du behöver inte vara rädd för elden för att undvika att bränna dig. Rädsla är en jobbig känsla som man undviker genom att omedvetet fly ifrån det som framkallade den. Man kan välja att lämna en situation av sunt förnuft istället för att fly från den av ren skräck.

Då är det nog inte riktigt rädsla jag menar. Handlar nog mer om att jag har stor respekt för eld, vatten, höjder, kyla, väder m.m. För känner inte att jag måste springa ifrån brasor eller att jag inte kan tända ljus t.ex. Så just att misslyckas är nog min enda stora rädsla bortsett från vissa djur och insekter (som jag faktiskt vill vara rädd för).

BloodyPirate skrev:

Hettan skrev:

BloodyPirate skrev:
Det vet jag att jag gör. Försöker alltid analysera varför jag reagerar och agerar på vissa sätt. Ser jag något som ett problem så ska det minsann lösas på något sätt.

Enligt mig är det naturligt att vara rädd för getingar och spindlar då getingar gör ont (och man kan vara allergisk) och spindlar för att det finns giftiga arter. Annars kan jag inte komma på några direkta rädslor jag ser något problem i att ha. Höjdrädd är bra att vara för sin egen säkerhet, ha respekt för eld och vatten är vettigt, att inte vilja skada sig för att kunna överleva/klara sig själv m.m. Min värsta rädsla är nog att misslyckas. Men att med flit misslyckas blir inte riktigt samma sak som när det överraskar en.

Rädsla är enligt mitt tycke onödigt. Du behöver inte vara rädd för elden för att undvika att bränna dig. Rädsla är en jobbig känsla som man undviker genom att omedvetet fly ifrån det som framkallade den. Man kan välja att lämna en situation av sunt förnuft istället för att fly från den av ren skräck.

Då är det nog inte riktigt rädsla jag menar. Handlar nog mer om att jag har stor respekt för eld, vatten, höjder, kyla, väder m.m. För känner inte att jag måste springa ifrån brasor eller att jag inte kan tända ljus t.ex. Så just att misslyckas är nog min enda stora rädsla bortsett från vissa djur och insekter (som jag faktiskt vill vara rädd för).

Varför vilja vara rädd för någonting som inte kan döda dig? Det är tämligen dumt. Jag tror inte du vill vara rädd för för insekter t.ex. utan du vill inte konfrontera rädslan. Det är synd tycker jag, för varje gång du har ett kryp på armen kommer du tvinga dig själv att bli frånvarande så du slipper känna rädslan. Det knepiga är att du inte kommer slippa rädslan genom att fly in i omedvetenhet, utan du kommer lik förbannat få smaka på den jobbiga känslan. Nästa gång, gör ett medvetet val att konfrontera rädslan för att bearbeta rädslan och det kommer sina tids nog. Om du vågar.

Hettan skrev:

BloodyPirate skrev:

Hettan skrev:Rädsla är enligt mitt tycke onödigt. Du behöver inte vara rädd för elden för att undvika att bränna dig. Rädsla är en jobbig känsla som man undviker genom att omedvetet fly ifrån det som framkallade den. Man kan välja att lämna en situation av sunt förnuft istället för att fly från den av ren skräck.

Då är det nog inte riktigt rädsla jag menar. Handlar nog mer om att jag har stor respekt för eld, vatten, höjder, kyla, väder m.m. För känner inte att jag måste springa ifrån brasor eller att jag inte kan tända ljus t.ex. Så just att misslyckas är nog min enda stora rädsla bortsett från vissa djur och insekter (som jag faktiskt vill vara rädd för).

Varför vilja vara rädd för någonting som inte kan döda dig? Det är tämligen dumt. Jag tror inte du vill vara rädd för för insekter t.ex. utan du vill inte konfrontera rädslan. Det är synd tycker jag, för varje gång du har ett kryp på armen kommer du tvinga dig själv att bli frånvarande så du slipper känna rädslan. Det knepiga är att du inte kommer slippa rädslan genom att fly in i omedvetenhet, utan du kommer lik förbannat få smaka på den jobbiga känslan. Nästa gång, gör ett medvetet val att konfrontera rädslan för att bearbeta rädslan och det kommer sina tids nog. Om du vågar.

Det finns spindlar som kan döda en och jag vill inte få någon allergi-chock p.g.a. ett ont getingstick heller. Är inte "rädd" för alla insekter. Jag vill bara inte ha dem på mig. Brukar vara den som får döda dem för att ingen annan vågar. Skulle snarare säga att jag vidtar försiktighets- och bekvämlighetsåtgärder för att slippa smärta och obehag. Springer inte iväg och skriker för att en liten skalbagge kryper framför fötterna direkt.

Så jag står fast vid att min enda egentliga rädsla är misslyckanden. Möjligtvis också att inte kunna styra över min livssituation. Detta genom att tvingas flytta, bli vräkt, påtvingas arbetsträning trots att jag kan ha ett riktigt jobb, att inte få de pengar jag ska ha m.m.

BloodyPirate skrev:Det finns spindlar som kan döda en

Inga vilda i Sverige, möjligen någon enstaka som någon har som husdjur, de flesta giftiga spindlar kan inte döda människor.

Riskerna är väldigt låga även för allergiker när det gäller getingar, visst kan man få en allergisk chock men det är nog endast riktigt farligt om du blir biten så att luftvägarna svullnar upp och du riskerar kvävning.

Miche skrev:

BloodyPirate skrev:Det finns spindlar som kan döda en

Inga vilda i Sverige, möjligen någon enstaka som någon har som husdjur, de flesta giftiga spindlar kan inte döda människor.

Riskerna är väldigt låga även för allergiker när det gäller getingar, visst kan man få en allergisk chock men det är nog endast riktigt farligt om du blir biten så att luftvägarna svullnar upp och du riskerar kvävning.

De kan komma med fruktlådor m.m. och man kan stöta på dem utomlands oavsett. Är hellre förberedd om något av detta skulle ske!

Smärtan är ändå onödig, lika bra att hålla sig på avstånd och nita dem med stor försiktighet ifall det känns nödvändigt.

Jeopardy Lane skrev:

Hettan skrev:Life should not be a journey to the grave with the intention of arriving safely in a pretty and well preserved body, but rather to skid in broadside in a cloud of smoke, thoroughly used up, totally worn out, and loudly proclaiming "Wow! What a Ride!”
― Hunter S. Thompson

Store ord fra en gammel junkie som tok sitt eget liv til slutt. Jeg tror ikke vi skal se på Thompson som er forbilde.

Han var en fyllik og en junkie og han tok selvmord til slutt.

Och han hade en anledning som räcker enligt mig nämligen att livet hade slutat ge och när det gör det och det inte finns hopp för bättring tycker jag att ta livet av sig är en lösning som är bra nog.

Hunter S. är en legend och visserligen var han ganska dum i huvudet så hade han mycket bra idéer. Ganske inte god i mitt tycke men vem bryr sig? Jag är inte god jag heller så vem är jag att döma. Godare än han jovisst men ändå.

Så hur får du till "flow" utanför sådant du är intresserad av? för att återgå till ämnet..

du/ni

plåtmonster skrev:Så hur får du till "flow" utanför sådant du är intresserad av? för att återgå till ämnet..

du/ni

Jag ger mig tusan på att det är en uppgift jag ska klara av och misslyckande är det värsta jag vet. Så det är nog en bra drivkraft, att göra det man önskar av sig själv. Bara att bita i ungefär!

Kanske man kan placebo-intala sig själv att uppgiften är ett av ens intressen?

Det är nog lite så jag gör. Uppgiften blir lättare om man ser den som intressant!