Hej allihopa.

Min dotter fyller 11år nu i oktober och har under hela sitt liv varit "udda". Jag har haft henne på utredning när hon var i 4års åldern, den diagnosen löd, överrörliga muskler, inget mer. Jag tror inte de som gjorde den utredningen skötte sitt jobb som de skulle och skall nu tvinga fram en ny utredning.

Jag kommer att skriva lite exempel på hur min dotter fungerar ( och inte fungerar) så kan ni väl vara snälla att kommentera och feedbacka mig!

Hon var redan som litet barn ( dagistiden) ensamvarg. Inte så att de andra barnen inte fick vara med utan de skulle följa hennes förutbestämda manus annars fick de inte vara med. Detta resulterade i att hon lekte största tiden ensam, och verkade trivas ganska bra med detta.

Hennes motorik är helt åt skogen, vad som för mig kan tyckas enkelt, springa,hoppa, skriva (hyffsat snyggt), cykla, knyta skorna mm är mer eller mindre katastrof. (knyta skorna lärde hon sig äntligen i år)

Minne som en guldfisk på onödiga saker så som att låsa dörren när man går, plocka undan smör mjölk etc när man tagit ett mellanmål eller stänga av någonting efter sig.
Men att minnas ordagrant och minsta detalj någonting som hänt i en bok hon har läst för evighetersen, eller fixa med datorn är inga problem i världen.

I utredningen som gjordes framgick det tydligt att hon är överinterligent. Ja säger jag, på mångt och mycket sålänge det intresserar henne, allt ointressant fattar hon NADA om. ( här är tösen som hjälpte sin tre år äldre syster med matteläxorna tex)

Alla känslouttryck är extrema. Är hon glad så är hon GLAD, är hon ledsen så är hon hysteriskt ledsen osv. Hon har en STOR empatisk förmåga och jag upplever ibland att hon tar åt sig förmycket av hur eller vad andra känner/kände..

Hon talar inte rent, utan sluddrar lite, detta har vi jobbat på och säger man till henne så kan hon men under stor ansträngning. Skriver som en kratta ( jag och läraren brukar göra vårt bästa att tyda detta som påminner om kinesiska)

Maniska intressen. just nu böcker, film, dator och designa kläder. Detta är också allt hon pratar om... nonstop....helatiden! (obs är ändå lite nöjd att där är några olika nu. vi hade ett helt år där hela livet gick ut på Harry Potter)..

Hon är lillgammal och (inte pratar) DISKUTERAR hellre med vuxna än med barn i sin egen ålder alternativt underhåller och busar med betydligt yngre (lätt manipulerade) barn.

Där finns hur mycket somhälst att skriva om tösen men jag vill inte göra det till en uppsats så jag avrundar här och tar upp mer när jag fått lite svar/kommentarer att jobba med

Tack på förhand

Om du känner att din dotters problem går ut över hennes livskvalitet och/eller att hon behöver stöd och hjälp tycker jag absolut att du ska söka en utredning för henne.
Vi är ju inget utredningsteam här och vill ogärna amatördiagnostisera någon efter en text. Det jag kan säga är att det finns mycket jag känner igen i din beskrivning, vissa delar från mig själv och andra från mina diagnostiserade barn.

Tack för svar. Det påverkar hennes skolgång och samspelet med andra människor då de bara inte förstår henne, antingen älskar nya människor henne för hennes direkta och intelligenta framtoning eller så får hon stämpeln"konstig".
Det är mest för skolan jag vill ha någonting konkret att ta på så hon kan få den hjälp uppmuntran och stöd som behövs för att det skall fungera. Samt har jag de senaste åren märkt av nedstämdhet och depression periodvis, går lite som en jojjo. Detta bekymrar mig mycket, som förälder gör det ju ont att se men inte kunna hjälpa

tesshin skrev:Alla känslouttryck är extrema. Är hon glad så är hon GLAD, är hon ledsen så är hon hysteriskt ledsen osv. Hon har en STOR empatisk förmåga och jag upplever ibland att hon tar åt sig förmycket av hur eller vad andra känner/kände..

Kanske något åt det bipolära hållet?

I stort verkar hon ju klara sig?

Är man annorlunda så tillhör det lite av livets sidor att man inte gillas av alla. Lägg energi på de som man fungerar med istället. Däremot kanske din dotter skulle behöva lite instruktion och teater eller lek i hur man interagerar med andra människor? dock med brasklappen att hon inte skall anpassa sig till alla. Det kommer inte att fungera (tror jag).

Rent akademiskt så se till att hon får utmaningar som hon gillar. Ordnar skolan det så är det bra men inget du bör räkna med.

Jag vet att man inte kan gillas av alla, jag själv har aldrig format mig efter samhällets förväntningar på mig. Men det har varit ett val, tösen min har ett hjärta i storlek med Afrika och jag blir så frustrerad när hon blir bortstött pga att andra inte förstår henne, att jag fiskar efter och kommer tjata skallen av sjukvården för att få diagnos är för att kanske kunna öka förståelsen kring hennes egenheter.

Jag har sett hennes svårigheter och det som hon bara är grymt duktig på hela hennes liv, att hon blev utredd som fyra åring var inte på mitt initiativ utan bvc och dagis var oroliga över hennes motorik och tal. Jag ville inte "stämpla" henne. Men nu känns det som sista utvägen för att undsätta för henne.

Visst klarar hon långt och mycket Brå. Men där är mycket som är bäddat för oförståelse och mobbning. Tex, när hon har varit på toaletten (11år som sagt) och bajsat är det mer regel än undantag bajs lite här och där å överallt på toalettstol och pappershållare. Nu är det ju så att jag har jobbat stenhårt med att försöka visa, tipsa, guida henne till att inte få det så men efter ca 6-7 år börjar det kännas hopplöst. Det går bara inte hem..

Du får nog visa handgripligen hur hon skall göra på toalettbesök.

Har jag ju självklart också gjort fler ggr om. Det "biter" inte.

Hon kanske bör ha assistent tills hon blir äldre och kanske då klarar det själv.

Ta vara på hennes intellektuella kapacitet iaf. Det kan vara fribiljetten till ett drägligt liv.